Emulsioner
Feta: Nattkräm - Handkräm - Fotkräm - Cold cream - Ullfettskräm - Lanolinkräm - Boraxkräm
Magra: Stearatkräm - MF/VE-kräm - Lotion
Dagkrämer: För fet hy - För torr hy -  För irriterad hy - Upplivande - Fuktkräm - After shave
Emulsionshistoria - Felsökningsguide

Häller man olja eller fett i vatten kommer det att flyta på ytan. Med vispning eller skakning kan man få blandningen något så när homogen, men ämnena kommer snart att separera igen. Med emulsionsmetoden kan man skapa blandningar av vatten och fett som består. Fett och vätska värms var för sig och blandas sedan tillsammans med något emulgeringsmedel som minskar ytspänningen. 
• Var och en som gjort majonnäs har gjort en emulsion, och vet också att det lätt kan gå fel. Använd felsökningsschemat eller skyll på åskigt väder - det kan faktiskt spela roll. Det är inte så krångligt som det kanske låter men följande tre regler måste följas:
1. Bland rätt
Det är viktigt att emulgeringsmedlet hamnar i den fas där det löser sig, vanligen i huvudingrediensen (kallad yttre, homogena, kontinuerliga, omslutande fasen). I denna hälls sedan också den mindre mängden (inre, dispersa fasen). Gör man tvärtom emulgeras blandningen ofullständigt och krämen blir tunn.
1) Fet emulsion, vatten-i-olja, v/o (t. ex. cold cream, stearatkräm, boraxkräm)
Huvudingrediensen fett är mottagare: Först tillsätts det emulgeringsmedel (bivax, cetylalkohol, glycerylstearat, lecitin, alginater för mineraloljor), sedan vatten i ("vatten-i-olja").
2) Mager emulsion, olja-i-vatten, o/v: (t. ex. MF/VE-kräm, sur lotion)
Huvudingrediensen vatten är mottagare: Först tillsätts det emulgeringsmedel (borax, natriumbikarbonat, natriumstearoyllaktylat, tensider som laurylsulfat), sedan fett i ("olja-i-vatten").
2. Rätt temperatur
• Vattenfas och fettfas värms var för sig till ca 5° över det ämne som har högst smältpunkt, vanligen ett emulgeringsmedel: natriumstearoyllaktylat (MF-fett) smälter vid ca 45°, cetylalkohol vid ca 50°, stearin vid ca 55°, glycerylstearat (VE-fett) vid ca 60°, bivax vid ca 65°, stearinsyra vid ca 70°.
• Vätska och fett ska ha ungefär samma temperatur.  Är vattnet för kallt kommer vaxiga ämnen att stelna för snabbt och bilda små korn. Kallt vatten kan också få fettet att sprätta ut i en kokhet kaskad som bara växer och växer under den närmaste halvminuten.
3. Vispa, vispa, vispa
• Man häller först i lite grann under kraftig omrörning för att få igång emulgeringen, sedan resten.
• Hela blandningen ska svalna långsamt under ständig och kraftig vispning. I industrin har man kraftiga maskiner som rör om och homogeniserar, hemma får man arbeta själv. Bäst är elvisp. Ju noggrannare man vispar, desto mindre blir dropparna som omsluts och desto fastare och stabilare emulsionen.

1) Fet emulsion, vatten-i-olja, v/o: Huvudingrediensen är olja/fett.
2) Mager emulsion, olja-i-vatten, o/v: Huvudingrediensen är vatten.
Vatten
• I motsats till salva innehåller emulsioner vatten eller annan vätska (infusion, dekokt, macérat). I de magra kan vattnet utgöra 95 %.
• Rosenvatten och andra aromatiska vatten har fördelen att vara destillerade = lite eller inget konserveringsmedel behövs.
• Färskpressad saft brukar vara för sur för att emulgeringen ska fungera och till och med vätskor som konserverats med sura konserveringsmedel kan vara för sur. Resultat: Det som var fluffigt vitt förvandlas på några sekunder till en grynig massa. Om något surt är nödvändigt tillsätts det bäst när emulgeringen är klar. Med laurylsulfat och andra tensider kan man dock göra hur sura krämer som helst.
• Till vätskedelen räknas också vattenlösliga ämnen - flytande som glycerin, karbamid, parabenlösningar, och vattenlösliga pulver som t. ex. gelépulvret agar-agar. De senare ska lösas i vätska innan de tillsätts.
Fett och olja
Mer eller mindre olja och/eller fett ingår alltid; 5-30 % i magra emulsioner, 50 % eller mer i feta. Redan 30 % är ganska  mycket och kan passa en kräm för torr hy, men kan jämföras med salvor som består helt av fett med lite tillsats av vax. Ju mer fett man har i desto mer emulgeringsmedel brukar också behövas. 
• Fasta fetter som kokosfett, kakaosmör och sheasmör ger fastare kräm. 
• Ullfett och lanolin är emulgerande i sig själva; med dem behövs inget annat emulgeringsmedel. Vanliga i feta emulsioner, ofta med tillsats av vax, paraffin eller vaselin.
• Olja kan vara "fetare" eller "torrare" allt efter smak och behov. Macadamiolja, ricinolja, sojaolja och turkisk rödolja emulgeras lätt liksom avokadoolja som ger fasta emulsioner. Linolja förtvålas lätt med alkalier medan däremot jojobaolja inte emulgerar med lecitin. 
• Oljeutdrag av växter (örtolja) kan förstås också användas.
• Även mineralfetter som vaselin och paraffin - som ju inte innehåller några fettsyror och därför inte kan emulgeras - kan fås att gå ihop med vatten genom mekanisk emulsion eller genom att de manipuleras kemiskt. För att få sådana emulsioner beständiga kan det behöva ingå lite äkta, emulgerbart fett eller olja eller en vattenlösning av något gelbildande ämne (t. ex. dragant, gummi arabicum, gelatin).
Vax
• Vaxer och vaxliknande ämnen som bivax, cetylalkohol, stearin och stearinsyra hjälper upp emulgeringen och gör den stabil och krämen fastare. För mycket gör krämen vaxig och klibbig på huden och svår att gnida in.
Emulgeringsmedel
Mer brukar behövas ju fetare krämen är - vill man ha den riktigt fet är det bättre att göra en salva som inte kräver något emulgeringsmedel alls. De vanligaste typerna:
• De första var vattenlösliga, svagt alkaliska ämnen (t. ex. ammoniak, pottaska, trietanolamin, turkisk rödolja, borax) och emulgerar egentligen inte utan förtvålar fettet. De används fortfarande men det finns idag också många manipulerade fettämnen som fungerar emulgerande utan att kräva alkalisk miljö.
• De flesta tensider fungerar emulgerande. Deras fördelar är att man kan göra både mycket sura och magra emulsioner med dem.
• Estrar av fettsyror, alltså manipulerade fetter, hör till de mest använda emulgeringsmedlen i dagens hudvårdsmedel. Vanligast är det vattenlösliga natriumstearoyllaktylat (MF-fett) och det fettlösliga glycerylstearat (VE-fett).
• Naturliga blandningar av sådana estrar är t. ex. ullfett och valrav. Till de naturligaste emulgeringsmedlen hör också de vattenlösliga ämnena lecitin och saponiner.
• Många vaxer (som bivax) och fettalkoholer (som cetylalkohol) är strikt talat inte emulgeringsmedel utan hör till det som självt emulgeras. Praktiskt har det ingen betydelse, de är utmärkta för att få blandningar av vatten och fett att gå ihop.
Värmekänsliga ingredienser
Många aktiva ämnen är känsliga för uppvärmning (t. ex. många fettlösliga ämnen: eteriska oljor, E-vitamin, sockertensid, gurkörtsolja, kamferpulver) och kan inte tillsättas förrän emulsionen börjat svalna. Små mängder kan tillsättas direkt i burken när krämen är klappad och klar.
Sura ingredienser
• Starkt sura medel (som askorbinsyra, citronsyra, mjölksyra, vissa konserveringsmedel) kan påverka emulgeringen så att krämen blir grynig. Man väntar därför med dem till så sent som möjligt. Köp hem en rulle pH-papper!
• Vill man göra riktigt sura krämer eller lotions får man använda lite tensider.
Konserveringsmedel
Nödvändigt, och mer behövs ju magrare = vattenhaltigare emulsionen är. Använder man destillerat vatten, t. ex. rosenvatten, kan mängden konserveringsmedel hållas lägre än om vattnet bara är kokt. Hit hör också antioxidationsmedel, t. ex. E-vitamin och rosmarinextrakt, som tillsätts för att förebygga att fettet härsknar (ytterst ovanligt när man gör små mängder för hemmabruk).
Doft
Runt hälften av doftämnena i en emulsion bör vara basnoter men ju fetare kräm desto mer toppnoter behövs för att kamouflera fettlukten.
• Isolat och syntetiska doftämnen föredras av industrin framför svårkontrollerbara ämnen som absoluter som kan missfärga emulsioner. Mycket små mängder behövs (0,2-0,5 %) - krämer ligger an länge på huden och kan bli irriterande.
• Eteriska oljor: För att parfymering räcker 0,5 % (runt 12 droppar per dl), för hudvårdande effekt upp till 3 % (75-100 droppar per dl).
Färg
1) Fet emulsion, vatten-i-olja, v/o: Färgas bäst med fettlösligt färgämne (0,001-0,01 %), som blandas i fettfasen. Olösliga pigmentpulver måste vispas ner ordentligt, annars får man en prickig kräm.
2) Mager emulsion, olja-i-vatten, o/v: Färgas bäst med vattenlösligt färgämne (0,001-0,01 %), som blandas i vattenfasen. Livsmedelsfärg fungerar utmärkt - doseras med tandpetare. Olösliga pigmentpulver är svårare att fördela jämnt eftersom dessa krämer brukar vara tunnare. 

Rengöringsmedel
2) Mager emulsion, olja-i-vatten, o/v: Flytande tvål, duschkräm etc. görs som magra emulsioner - innehållsligt och kemiskt liknar de krämer mer än fasta tvålar.
Hudläkemedel
Som hudmedel har emulsioner många fördelar framför salvorna de ofta ersatte: de kan innehålla både fettlösliga och vattenlösliga ämnen, är mindre feta och kladdiga, lättare att smörja in, tas upp lättare av huden och alltså bra medier för aktiva ämnen. Däremot täcker och skyddar de sämre än än salvor, som ska väljas till riktigt torr hud och på torrt eksem för att hindra fukt från att avdunsta.
1) Fet emulsion, vatten-i-olja, v/o
• mjukar upp huden (mycket fett och olja)
• är milda (fett och olja är snälla mot huden)
• binder fukt (fettet hindrar fukt från att avdunsta)
• skyddar mot kyla (bra för vinterbruk)
• skyddar mot vatten (som i handkrämer)
• är näringsrika (tillför huden användbart fett)
• sugs upp långsamt eller ofullständigt (depåverkan, som i nattkrämer)
2) Mager emulsion, olja-i-vatten, o/v
• glänser inte (typiska puderunderlag och dagkrämer)
• hindrar inte värme från att avgå (bra för sommarbruk)
• svalkar när fukten avdunstar (sommarkrämer)
• blandas lätt med hud- och sårsekret (bra i sårvård)
• absorberas snabbt (bra för medicinskt bruk)
• känns inte feta (inget kladd)
• kan lätt tvättas bort med vatten (bra rengöringslotion)

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/emulsion.html
Datum: 2020 01 29 - Uppdaterad: 2009 02 28
Cookieinfo