 |
Cerat |
|||
|
|
||||
| Synonymer | Cerat, gult cerat, enkelt cerat, enkel salva, vaxsalva, vaxolja, fettsmink, munpomada, stångpomada, hudstift, massagekaka | |||
| Farmakopénamn | Ceratum flavum, Ceratum simplex, Ceratum labiale, Ceratum cosmeticum, Unguentum cerae, Unguentum cereum, Unguentum simplex | |||
| Engelska namn | Cerate, lotion bar | |||
| Andra namn | Romanska språk Ceratum (latin), cèrat, cérat simple eléocérdé pommade pour les lèvres (franska), cerato, burro di cacao (italienska), ungüento (spanska), cerato (portugisiska) Nordiska språk Vox-solve (norska) Andra språk Keroton (grekiska), Cerat, Wachssalbe (tyska) |
|||
|
|
||||
| Tradition | Cerat är enkla att göra och blir
alltid bättre än köpta. Man behöver
inga cerathylsor. Det räcker att hälla
blandningen i en kakform eller tvålask. Om man vill
kan man sedan slå ut den när den svalnat -
voilà! en färdig salvkaka att massera
in på händer, armbågar,
knän, fötter och hela kroppen. Lägg
den bredvid tvålen eller gjut in ett snöre
i den och häng på krok i badrummet. Eller
kalla den Lotion Bar och sälj för multum. Redan de gamla grekerna Hippokrates och hans krets på 400-talet f Kr gjorde keroton på bivax och olivolja och den mjukare varianten kerote som användes som läppsalva. Några århundraden senare använde Galenos blekt bivax och rosenolja, olivolja där rosenblad fått dra ut i. Detta enkla Ceratum Galeni kom att leva vidare ända in i den franska farmakopén och strängt taget är det fortfarande den bästa typen. Galenos var annars pigg på att tillsätta olika ämnen i cerat (med vatten blev det vad som idag kallas cold cream). De verkligt komplicerade recepten, t. ex. med pulveriserad mumie, lanserades av arabiska läkare på medeltiden. Chap Stick Ett av de äldsta moderna ceraten, Chap Stick, har tillverkats i USA sedan 1880-talet och registrerades som varumärke 1912. 1971 lanserades varianter med körsbärs-, mint- och grapefruktsmak, alla fortfarande storsäljare. Farmakopéerna Något cerat har alltid funnits svenska farmakopén. • Det första (1775) gjordes på smör, ett misstag som snabbt rättades till. • I 1779 års upplaga gjordes ceratet enligt gängse europeisk tradition med olivolja och bivax och nyheten valrav som gav stadga. Sådant Vitt cerat (Ceratum album) var i själva verket smutsgult av oljan medan Läppcerat (Ceratum labiale) var lätt färgat med alkannarött. Detta röda är det enda av de gamla apoteksceraten som var tänkt att användas så som vi använder dem mest idag, till läpparna. De övriga skulle strykas ut på linne som sedan lades på sårytor, därav namn som "Listers antiseptiska förbandssalva" (borsyrecerat) som föekom i handeln. Med kamfer fick man kamfercerat. • 1817 introducerades tre nya cerat: Ett enkelt Gult cerat (Ceratum flavum) utan valrav och två som är de enda med tillsatser som varit officinella i Sverige; de hudretande med spansk fluga och sävenbom; båda ämnena förbjudna i hudvårdspreparat idag. • 1869 ersatte farmakopén olivoljan med bensoeister och detta stod kvar t.o.m sista farmakopén 1946. Recept på detta och andra cerat med fast fett har samlats för sig. |
|||
| Framställning | Av alla hudpreparat man kan göra själv
är ceraten de tacksammaste. Var och en som har gjort ett själv är för all framtid förlorad
som ceratköpare. Det man åstadkommer själv
är så mycket billigare och bättre.
Så här enkelt är det: Vax och olja smälts
ihop. Det som stelnar på kärlets väggar
skrapas tillbaka så att hela blandningen blir jämn.
Eventuella tillsatser rörs i. Hälls upp. Får
stelna. Klart. För hårt? För mjukt? Till enkelheten med cerat hör att det är lätt att rätta till misstag. Blir det för hårt stjälper man tillbaka allt i smältkärlet och tillsätter lite extra olja. Blir det för mjukt sätter man till en nypa vax. Om man mäter och skriver upp hur stor den nypan var slipper man rätta till nästa gång. |
|||
|
Häll på burk Förr gjöt man stora kakor varur önskad bit kunde skäras (det är fortfarande ett praktiskt sätt att göra massagekakor). Bra kärl att hälla i: • Cerat som ska tvålas på huden kan hällas i vad som helst, t. ex. kakformar, varur de slås ur. • Metallburkar, t. ex. små karamellaskar: Metall är praktiskt eftersom man kan smälta ceratet direkt i burken på plattan. • Plastburkar: Filmburkar är helt täta. Häll inte blandningen för het i dem; då bucklar sig plasten. Plastdosor för portionssnus är perfekta. De för vanliga snusportioner rymmer 50 ml, de för miniportioner 30 ml. Små burkar är bättre än stora av hygieniska skäla: ceratet hinner ta slut innan man lortat ner för mycket med fingrarna. Häll på hylsa Senare började man stöpa ceraten i stift som rullades in i vaxat papper eller cellofan. Runt sekelskiftet 1900 kom hylsorna. Det är en hygienisk form eftersom ceratet kan appliceras utan hjälp av fingrarna. Hylsor för läppcerat (4-5 ml, 10 ml) och större för hudcerat (17 ml) finns att köpa tomma eller så återanvänder man gamla. Två grundmodeller: • Skruvhylsor: Hit hör läppstiftshylsor vars inre rör vanligen har en öppen skåra. Täpp till den ordentligt med en första liten hällning. Lypsylhylsor är täta men den enkla skruvfunktionen fungerar bara om ceratet görs riktigt hårt. De plasthylsor som säljs av importörer av eteriska oljor kan sällan återanvändas eftersom de smälter vid kokning i vatten, som är lämpligaste sättet att rengöra dem. • Skjuthylsor: Bäst är de superenkla hylsor där massan skjuts upp med fingret underifrån. Hit hör hylsorna för Försvarets hudsalva, täta och lätta att skjuta upp. Bäst av alla är hylsorna till slickepinnarna Push Pop i två storlekar, en som passar till läppcerat och en som blir bra till hudcerat (t.v.). • Konsten att fylla en hylsa: Man fyller i flera steg och låter stelna emellan: Först en liten bottensats som sluter till eventuella hål - därefter till hälften - sist ända upp.Man behöver aldrig ha så bråttom som man tror. Det är bara bra att massan fått svalna lite; häller man i den för varm bildas en krater mitt i stiftet. Hög temperatur gör också att olösliga ämnen sjunker och samlas på botten. För låg temperatur ger luftbubblor. När hylsan är full ställs den in i frys tio minuter, särskilt om kakaosmör ingår; detta kan annars ta timmar på sig att stelna. Sätt inte på lock - det inre trycket får det bara att ploppa av. Ha inte heller för bråttom med att skjuta upp stiftet ur hylsan. Ceratet kan se helt färdigt ut men med lite otur har det bara stelnat runt hylsväggarna och är fortfarande flytande i mitten. Resultat: en stråle cerat över hela köket. |
|||
| Beskrivning | I princip är cerat en fast salva - en blandning av uppmjukande olja och skyddande vax. Det ska vara tillräckligt mjukt för att kunna strykas på och samtidigt fast nog för att hålla ihop som stift - smältpunkten ska vara högre än kroppstemperaturen. | |||
| Mått och vikt | 100 ml cerat väger på ett ungefär 90-95 gram. 100 gram = kring 110-105 ml. | |||
| Löslighet | • Oljor,
vaxer, eteriska
oljor, hartser
och annat fettlösligt kan smältas ihop med fettet. • Vatten, glycerin och alkohol och annat vattenlösligt löses inte och blandar sig inte med fettet men mycket små mängder kan röras ner. För att vätskorna ska fördelas jämnt i fettblandningen måste ceratet sedan skakas tills det har stelnat helt. • Olösliga pulver - mycket finmalda - kan slammas i fettet. Salvan måste röras och skakas mycket väl så att de fördelas jämnt. |
|||
|
Innehåll
|
Att innehållslistan verkar omfattande
beror inte på att det är komplicerat att göra
cerat utan tvärtom på att det är så
enkelt och sedan lätt att variera. Vax Benämningen cerat kommer av latinets cera = vax, som alltid ingår. Åt stiftet ger det stadga, åt läppar och hud ett skyddande lager. För kyla och ruskväder gör man ett segt och rätt hårt stift med mycket vax (en fjärdedel av volymen), på sommaren ett mjukare med mindre vax (en femtedel av volymen). De vanligaste vaxerna: • Bivax ger ett smidigt cerat och är det bästa skyddet för spruckna läppar och hud. • Karnaubavax ger en glansigare och hårdare yta och används mest i läppcerat. • Candelillavax och ceresin är vanliga i köpcerat. • Allra vanligast i handelns cerat är paraffin, en billig ersatz för äkta vaxer. Olja Resten är olja. Vilken matolja som helst kan användas, en eller flera efter tycke, smak och ekonomi. • Vegetabiliska oljor är att föredra. Olivolja är inte bara billig utan ofta också bäst. Det var olivolja som 17- och 1800-talens farmakopéer föreskrev, av sämsta kvaliteten bomolja trots att den gav smutsgula cerat som härsknade snabbt. Mandelolja som användes på andra håll i Europa gav säkert smakligare resultat. • Mineraloljor = flytande paraffin ingår i nästan alla industrigjorda läppcerat - de är billiga och obegränsat hållbara. De mjukar upp tilfälligt men anses av många vara förkastliga för huden. • När handelns cerat innehåller vegetabiliska oljor är det vanligen jordnötsolja (billig). • Ricinolja (dyr) är ovanligare men kan utgöra upp till halva oljevolymen i finare läppcerat; ger bra glid. Fett • Fast fett, vegetabiliskt fett eller animaliskt, gör stiftet fast, mjukar upp huden och skyddar mer än olja - bra i vintercerat. Industrin använder petroleumprodukter som paraffin och vaselin. Recepten är många så cerat med fasta fetter har samlats för sig. |
|||
|
Tillsatser
|
Mer än vax och olja behövs inte för
att göra ett cerat som redan är bättre
än handelns paraffinblandningar men tillsatser kan ge extra egenskaper. |
|||
|
Fuktgivande ämnen • Bivax: Se först och främst till att stiftet är ganska hårt = har hög halt vax, som bildar ett fuktskyddande lager. Viktigt särskilt på vintern. • Karbamid: Tar upp fukt från luften - bra på sommaren. Löses (upp till 0,5 % volym = ett halvt kryddmått per 10 ml stift) i vatten eller annan vätska. För mycket kan svida. Salt förstärker karbamidens fuktupptagande effekt och kan tillsättas i samma mängd. • Honung - fuktgivande och sött (upp till 0,5 % volym = ett halvt kryddmått per 10 ml stift). För mycket blir klibbigt. På munsår • Se specialsidan om läppbalsam. Solskyddande ämnen • Mineralpulver (upp till 0,5 % volym = ett halvt kryddmått per 10 ml stift ): Titandioxid är ett vitt täckande pulver och det bästa solskyddande ämne som finns idag. I matta och täckande läppstift kan det utgöra upp till 25 % av stiftets vikt. Ett liknande mineralpulver är zinkoxid - vattenavvisande, solskyddande men också uttorkande, så det lämpar sig inte för läppar som redan är nariga. • Oljor: De vegetabiliska oljor som skyddar bäst är jojobaolja (solskyddsfaktor 4) och sesamolja (solskyddsfaktor 3-4). • Annat: PABA och lavendelessens är andra ämnen med solskyddseffekt som är lätta att använda i cerat. • I handelns cerat blir det vanligen syntetiska solskyddsämnen. Konserveringsmedel Cerat av olja och vax som man gör själv behöver inte konserveras. Handelns cerat, läppstift och läppsalvor däremot vara kraftigt konserverade eftersom lagen ställer höga krav på bakteriefrihet på allt som ska användas nära slemhinnorna. • Konserveringsmedel: Som konserveringsmedel för fett och olja används cerat t. ex. butylparaben. • Antioxidationsmedel: Förhindrar att olja härsknar och färgen förändras. Vanliga i handelns produkter är t. ex. BHA/BHT, citronsyra och salter av askorbinsyra. • UV-absorberare: Skyddar inte huden utan stiftet från att påverkas av ljus (!). Vanligt är benzophenone-3. |
|||
| Varianter | • Cerat med
fast fett - fast salva av fett och mer eller mindre
olja och vax • Parfymstift - parfym i ceratform • Salva - mer olja, mjukare • Läppbalsam, läppsalva, läppglans - ännu mer olja, ännu mjukare |
|||
| Hållbarhet | • Cerat håller sig utan konserveringsmedel eftersom de är
vattenfria. • Fettet och oljan kan härskna om de är av dålig kvalitet och/eller ceratet förvaras fel. Lite E-vitamin (1 %) fördröjer härskning men förhindrar den inte. Vaselin-paraffinblandningar härsknar inte. • Stiftformen är hygienisk; man tar inte salvan med fingrarna. • Förvara mörkt och svalt, inte under badrumslampan eller i fickan i månader. Burk är en mindre hygienisk förpackning än stift så gör små satser. |
|||
|
|
||||
| Parfym | Parfymstift med upp till 40 % doftämnen - praktiskt och hållbart. | |||
| Hudvård | Hudläkemedel • Läppbalsam var en vanlig användning förr för fettcerat och det fungerar lika bra idag. Ju mer vegetabiliska fetter man har i, desto mjukare på läpparna. Mer än 10 % blir lätt för kladdigt. • Väderskydd: Ett hårdare cerat med mer animaliskt fett och/eller vax isolerar vid kyla och förebygger köldskador. • Uppmjukande salva: Kan göra underverk på spruckna läppar, nare och torra armbågar och knän. Ett enkelt grundcerat på olivolja och bivax är oslagbart för att läka såriga bröstvårtor. • Fotsalva: Utmärkt fotsalva inte bara för människor (mjukar upp och läker torra fötter, sprickor, skavsår) - många använder också Försvarets hudsalva på hundens trampdynor. • Cerat är en utmärkt form för hudvårdspreparat som ska användas på mindre områden - insektsbett, skrapsår, blåmärken etc. Tillsätt specialingredienserna till ett grundcerat. |
|||
| Hårvård | Skäggvax och hårvax - cerat för viktorianska mustascher och dagens dreadlocks. | |||
| Hudtyp | Bör ingå i överlevnadskit för alla med torr hy, särskilt vintertid. | |||
| Massage | Massageoljor kan också göras i ceratform och kallas då ibland massagetvål. | |||
| Hudreaktion | Hudreaktioner på grundingredienserna olja och bivax är mycket ovanliga. Störst risk för reaktioner ger eventuella dofttillsatser som eteriska oljor. | |||
|
|
||||
| Lagstiftning | I USA får några färgämnen bara ingå med viss halt i produkter som ska användas på läpparna. Se under färgämnen för en lista. | |||
|
|
||||
Recept |
||||
| Recept I (grundrecept) |
• Bomolja
- 3 viktdelar (60 %) • Gult eller vitt vax - 2 viktdelar (40 %) Blandas under smältningen. Silas genom linne och utgjuts i kapslar eller papperslådor. Varje ceratkaka ristas med kniv så att ceraten sedan kan delas upp i rutor. Blir inte helt vitt på grund av bomoljan; för detta krävs matolja. Farmakopénamn: Gult cerat (Ceratum flavum), enkelt cerat (Ceratum simplex). (Källa: Berlin 1851 efter Pharmacopoea Svecica VII 1817 och Militärfarmakopén) |
|||
| Recept II (grundrecept) |
• Olivolja
- 2 viktdelar (67 %) • Gult bivax - 1 viktdel (33 %) Smältes samman under omrörning tills svalt. Farmakopénamn: Gult cerat (Ceratum flavum). (Källa: Pharmacopoea Norvegia II 1879 efter Pharmacopoea Svecica VII 1869) |
|||
| Recept III (grundrecept) |
• Olivolja
- 75 viktdelar (75 %) • Gult bivax - 25 viktdelar (25 %) Smältes samman under omrörning tills svalt. Farmakopénamn: Vaxsalva (Unguentum cerae). (Källa: Pharmacopoea Norvegia II 1879) Anm. Receptet var detsamma för tysk vaxsalva (Unguentum cereum, 1872), brittisk enkel salva (Unguentum simplex, 1867) och franskt enkelt cerat (Cérat simple, 1866). |
|||
| Recept IV (kamfercerat) |
• Caratum album - 88-90 viktdelar • Camphora - 12-10 viktdelar Beståndsdelarna sammansmältes i vattenbad och blandningen utgjutes i formar. Namn: Kamfer-cerat, kamferartat valravsplåster (Ceratum camphoratum). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Pharmaca Composita 1891) |
|||
| Recept V (parfymerat) |
• Bivax
- 25-27 ml • Karnaubavax - 2 ml • Olja - 69-71 ml • Eterisk olja - 2 ml Totalt 100 ml. (Källa: Andersen 1998) |
|||
| Recept VI (solskyddande) |
• Sesamolja
- 40 ml • Jojobaolja - 28 ml • Bivax - 26 ml • Karnaubavax - 2 ml Totalt 96 ml. Solskyddsfaktor 3-4. (Källa: Andersen 1998) |
|||
| Recept VII (grundrecept) |
• Olivolja
eller annan olja -
3-4 tsk för hårt-mjukt cerat • Hackat bivax - 1 tsk Blanda och smält i vattenbad (ett kärl som står i en större skål med kokande vatten) eller försiktigt direkt på platta. Låt blandningen svalna lite (62-65 °); den ska fortfarande rinna. Pröva hur konsistensen kommer att bli genom att doppa en tandpetare i blandningen och kyla i kallvatten. Fyll burk eller stift till 3/4 och låt stelna lite och häll sedan i återstoden; detta för att det inte ska bli en luftbubbla mitt i ceratet. Cerat utan tillsatser stelnar jämnt och fint och behöver inte skakas om. Ställ bara att svalna, håll under kallvattenkranen, ställ in i kyl - eller frys om det ska gå snabbt. Detta enkla cerat på olivolja är mycket bra på nariga vinterläppar. Det mjukar upp torra armbågar på tre-fyra dagar och läker ammande mödrars såriga bröstvårtor lika fort. Var då extra noga med kvalitén på oljan och se till att bivaxet är oblekt. (Källa: Shenet 1999, Pallingston 1999) |
|||
| Recept VIII (parfymerat cerat) |
• Olivolja
eller annan olja -
15-20 ml • Bivax - 5 ml • Andra ev. tillsatser - 2-3 ml • Eterisk olja - 8-10 droppar Totalt 20-28 ml. Variera proportionerna efter behov - här har man också att ta hänsyn till eventuella tillsatsers form (pulver, flytande). Pröva hur konsistensen blir genom att doppa en tandpetare i blandningen och sedan i kallt vatten. Tillsätt den eteriska oljan vid så låg värme som möjligt; ceratet börjar stelna någonstans vid 40-45°. Höll på burk, sätt på lock och skaka kraftigt. Håll under kallvattenkranen emellanåt och fortsätt skaka tills ceratet är helt stelt - det tar 5-15 minuter beroende på mängd. Slutar man skaka för tidigt stelnar den yttre delen medan innanmätet förblir mjukt och tyngre ingredienser sjunker till botten. (Källa: Shenet 1999) |
|||
| Recept IX (citrus) |
• Olivolja eller annan olja -
15-20 ml • Bivax - 5 ml • Honung - 1-2 ml • Mandarin- eller apelsinolja - upp till 8-10 droppar Totalt 21,5-27,5 ml. Smält ihop olja och vax. Ta från värmen och rör om; tillsätt eterisk olja och honung vid så låg värme som möjligt; ceratet börjar stelna någonstans vid 40-45°. Honungen löses inte i oljan men kan fördelas jämnt genom ordentlig rörning. Pröva hur konsistensen blir genom att doppa en tandpetare i blandningen och sedan i kallt vatten. Häll på stift eller burkar. Sätt på lock och skaka kraftigt. Håll under kallvattenkranen emellanåt och fortsätt skaka tills ceratet är helt stelt - det tar 5-15 minuter beroende på mängd. Slutar man skaka för tidigt stelnar den yttre delen medan innanmätet förblir mjukt och honungen sjunker till botten. (Källa: Shenet 2000) |
|||
| Recept X (chokladcerat) |
• Mandelolja - 52 ml • Bivax - 28 gram (ca 30 ml) • Choklad eller kakaomassa - 15 gram (ca 16 ml) • Oraffinerat kakaosmör - 5 gram (5-6 ml) • Chokladarom - 1 ml (ev.) Totalt 104-105 ml. Smält allt utom aromämnet i vattenbad. Ta kärlet ur vattenbadet och rör om. Tillsätt aromämnet. Häll upp på hylsor. Skruva upp dem först när de är helt svala. (Källa: Crearome 2006) |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t. ex. Antczak och Antczak (2001), Berlin (1851),
Gentz och Lindgren (1946), Johansson (1926), Lindgren
(1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2008), Pharmacopoea Norvegia II (1879),
Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974),
Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901),
Svenska farmakopén XI (1946), Thomssen (1947). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||||
|
|
||||
