Shenet - Ansiktspuder


	Puder - Smink Ansiktspuder Färgade ansiktspuder - Foundations - Kompaktpuder - After shave-puder Historia
Kork och blyvitt och karmin: Bara ungdom uppå skinnet - Litet mera nådig min, Mera lättad uti sinnet. (Anna Maria Lenngren: Toaletten, 1797)
Synonymer	Kosmetiskt puder, sminkpuder, torrpuder, täckpuder, puder, rispuder, fettpuder
Engelska namn	Powder, face powder, Spanish white, ceruse, ceruce of Venice, fucus, cream powder, liquid powder, loose powder,
Andra namn	Romanska språk Poudre, poudre de riz, poudre pour la face (franska) Asiatiska språk Batikha (arabiska) Andra språk Gesichtspuder (tyska)

Tradition	Alla ansiktspuder var vita i tusentals år. Först på 1920-talet började de få hudfärg. De vita pulvren är dock fortfarande basen i alla ansiktspuder. • Puderhistoria
Framställning	• Mineraliska och vegetabiliska pulver blandas, neutrala vita först. Den största svårigheten är att få pulvren tillräckligt finmalda. Industriella tillverkare köper färdigmalda baser, pigmentblandningar och parfymblandningar och blandar till. Vill man försöka själv måste man sila genom silkestyg många gånger. • Sist eventuellt parfymering: Parfymen blandas med lite av pulvret, t. ex. med lite av pudrets magnesiumkarbonat eller kalciumkarbonat, varefter resten av pulvret blandas i. En annan metod är att breda ut pulvret tunt och spruta parfymen över det, varefter pudret får torka under några dagar. • Kompaktpuder pressas eller gjutes ihop till en kaka och med lite fett kan det också bli flytande - början till färgad foundation. Gränserna mellan puder och krämer har aldrig varit självklara.
Beskrivning	• Löst, mycket finkornigt pulver att strös eller puffas på huden. • Kompaktpuder är format till fasta kakor varifrån pulvret hämtas upp genom att man stryker av det med tyg, bomull eller annat.
Löslighet	De ingående pulvren är olösliga i allt men kan blandas med fett eller olja.
Innehåll 1900	Mineralpulver Vita oorganiska pulver är täckande bas i både löst och kompakt ansiktspuder. 1990-talets mineralpuder var en återgång till just sådana oorganiska pulver utan tillsatser - idag allt oftare "förbättrade" med tillsatser. • Talk är grunden, ibland enda ingrediensen, i kroppspuder. I färgat ansiktspuder kan det utgöra 15-40 % av hela pudret, 60-80 % av den vita grundblandningen. Mineral make up skryter ibland med att de minsann innehåller bara naturliga mineralpulver och inget talk. Talk är om något ett naturligt mineralpulver. Motståndet mot talk baseras på cancerrykten i USA, där talk överanvänts som "intimtalk" (underlivspuder) tills folk fått astmatiska besvär. Fördelar i puder: Fäster bra, förstärker pärlemorskimmer, ger mjukhet och glid, lugnar irriterad hud. Nackdelar: Täcker dåligt, ger en onaturlig färgton, suger inte upp fett bra = huden blir lätt glansig, täpper till porerna, kan inflammera sår. • Kalciumkarbonat (krita): Klassisk ingrediens i ansiktspuder, idag framför allt varianten fälld krita (upp till 50 % av hela pudret). Fördelar: Ökar häftförmågan, ger persikolen yta, suger upp fukt och fett = ger matt yta, tar upp parfym bra, ogiftigt. Nackdel: Inte lika lätt att pudra på som risstärkelse. Hög andel i pudret blir torrt. • Magnesiumkarbonat ("magnesia") har använts en del men ansågs inte vara lika bra som fransk krita, som det ofta kombinerats med (t. ex. 4 % magnesiumkarbonat som blandas med parfymen och 2 % fälld krita som blandas med färgpulvren). Samma fördelar och nackdelar som kalciumkarbonat och används på samma sätt men inte lika mycket • Kaolinlera (20-50 %). Fördelar: Suger upp fukt och fett, täcker ganska bra, tar åt sig parfym bra, ogiftigt. Nackdel: Uttorkande. • Zinkoxid började användas i smink först på 1860-talet. 10-20 % eller mer kan ingå i en puderblandning. Löst ansiktspuder som idag säljs som mineral make up kan bestå av i nämnd ordning glimmer, zinkoxid och färgpigment. Fördelar: Ökar ljusreflektionen, förbättrar puders häftförmåga, täcker bra, behåller färgen, solskyddande, ogiftigt. Främsta nackdel: Har en kall blåvit ton. • Titandioxid är ännu ynge i smink; började användas på 1940-talet och bli vanligt först på 60-talet. Upp till 10-15 % kan ingå i en puderblandning. Vanligt i mineral make up. Fördelar: Det mest täckande av alla pigmentet, solskyddande, ogiftigt. Nackdelar: Ger en blåktigt vit ton, håller inte alltid färgen ensamt när det kommer på huden; kombineras därför ofta ihop med zinkoxid (t. ex. 20 % zinkoxid, 3 % titandioxid). Ofta i nanostorlek som ger mindre blåstick och med kornen täckta av silikon så att de fäster ännu bättre. Om nanopartiklar, se under zinkoxid. • Andra mineralpulver: Leror, magnesiumoxid, aluminiumoxid, kiselgur, kiseldioxid - alla ger vit grundfärg, suger upp fukt och fett och är ogiftiga. • Pärlemor: Pärlemorskimmer har varit eftertraktat. Finast och dyrast var äkta pärlor som löstes upp i någon syra varefter pulvret fälldes ut med något alkaliskt medel. Billigare varianter med pärlemor eller ostronskal ansågs ge mindre naturlig lyster. Idag används finmald glimmer (etiketternas Mica) som kan utgöra 10-20 % av det vita baspulvret i ansiktspuder; dagens mineral make up kan bestå av enbart glimmer och zinkoxid färgsatt med pigmentpulver. Glittereffekten förstärks av talk och minskas med färgade pigment. Fördelar: Reflekterar ljus till ett starkt glitter, ogiftigt. Största nackdel i puder: Färgen kan förändras när pulvret absorberar fett och svett från huden. • Blyvitt och vismut: Favoriter i årtusenden. Fördelar: Inget annat gav samma vithet och fina yta. Nackdel: Giftigt. När bruket minskade på 1800-talet var det inte bara p.g.a. giftigheten utan för att kritvitt började bli omodernt. • Färgande pigment (gul - brun - röd - svart - blå- grön) har sällan behövts i ansiktspuder eftersom man i de flesta tider och kulturer föredragit kritvitt. Nedan recept på vita baspulver att färga. Färdiga färgade puderblandningar har samlats för sig. Vegetabiliska pulver • Stärkelse användes mycket förr, trots att det inte är så kritvitt som man tidvis velat ha puder och också har nackdelen att suga upp fukt från huden (kornen sväller). Inhemska sorter har prövats, som potatisstärkelse i Sverige och majsstärkelse i USA, men risstärkelse som har de minsta kornen har alltid gällt för att vara det bästa. Ännu på 1940-talet användes risstärkelse mycket särskilt i franskt puder; lösa puder kunde bestå av upp till en tredjedel risstärkelse. I USA gillades det mindre eftersom det fastnar på hårstråna i ansiktet så att de syns mer. Det används fortfarande (några %) för att det fäster lätt, täcker bra, är mjukt och absorberar fett så att huden förblir matt. Nackdel: dra till sig fukt och kan då bli kladdigt. • Mjöl (vete, råg) suger upp fukt bra - ingen fördel i ansiktspuder - och klumpar då lätt ihop sig och kan t.o.m surna. Fett, vax och plast • Lite fett och vax gör att pulvret fäster bättre. Industrins gamla namn var fettpuder, som närmar sig fettsmink, som utvecklats till våra dagars foundation - idag ibland kallat flytande puder. • Metalltvålar: Stearater som magnesiumstearat, kalciumstearat och zinkstearat (förr 10-20 %, idag 2-10 %), särskilt i presspuder - ökar vidhäftningen, gör huden matt och lite vattenavstötande, hindrar stärkelse och mjöl från att surna, ogiftiga. • Mikroniserade (mycket små) plastpartiklar av polyeten (polyetylen), polystyren, polyester (nylon) och polybuten är vattenfasta och ger smink bra fäste på huden. Tillsatser • Konserveringsmedel behövs inte så länge pudret består av enbart vita och färgande mineralpulver. • Vitaminer, proteiner, aminosyror och annat revolutionerande måste konserveras, konsistensregleras, stabiliseras och pH-regleras. Mineralpuder består sällan av enbart oorganiska pulver; man kan hitta både silikon, konserveringsmedel och parfym i dem. • Doftämnen: Puder är besvärliga att parfymera eftersom de tappar doften snabbt och påverkar doften och doftämnena ibland också påverkar färgen. Stärkelse påverkar annorlunda än mineralpulver, så en puderserie med två olika baspulver för olika hudtyper men med samma doft kräver olika doftblandningar. Urvalet av doftämnen blir alltså begränsat och de måste doseras högt, kombineras rätt och fixeras noggrant. Förr använde man eteriska oljor (upp till 2 %), idag enbart syntetiska doftämnen, som är starkare och därför kan doseras lägre och är lättare att beräkna och kontrollera.
Hållbarhet	Mjöl surnar lätt, vilket förhindras genom tillsats av magnesiumstearat och kalciumstearat. Ingående fett måste vara av någon sort som inte härsknar, förr ullfett eller valrav, senare mineraloljor som vaselin. Syntetiska pigmentpulver ger ibland problem eftersom de kan påverkas av tillsatta doftämnen.

Hudvård	För att få pudret att fästa grundade man förr med ett lager fett (pomatum), senare foundation. Principen är densamma idag med skillnaden att pudret inte ska synas. Idealet är en matt yta utan mjölighet. Löst puder ger snyggare yta än kompaktpuder i kaka eftersom det kan göras finkornigare.
Hudreaktion	Eftersom puder ligger länge på huden bör det innehålla så lite irriterande ämnen som möjligt, t. ex. doftämnen. Den som är känslig för konserveringsmedel kan pröva löst puder, som konserveras mindre än kompaktpuder eller inte alls.

	Recept
Recept I (flytande pärlpuder)	• Pärlor - i önskad mängd • Vinäger • Gummi arabicum Häll vinägern över pärlorna och låt stå till pärlorna lösts upp. Tillsätt lite gummi arabicum för att förtjocka. Användes till baddning av ansiktet efter tvätt - det ger vithet. (Källa: Corson 1989 efter Le Camus 1754)
Recept II (sminkpuder)	• Talk - 590 gram • Magnesiumkarbonat - 60 gram • Zinkvitt - 35 gram (Källa: Hector 1903 efter Paschkis)
Recept III (vitt talkpuder)	• Talk - 69 gram • Zinkvitt - 43 gram • Magnesiumkarbonat - 7 gram (Källa: Gaugin 1947)
Recept IV (vitt talkpuder)	• Talk - 80 gram • Kaolin - 80 gram • Zinkvitt - 15 gram • Magnesiumkarbonat - 15 gram (Källa: Gaugin 1947)
Recept V (vitt talkpuder)	• Talk - 44 gram • Kaolin - 8 gram • Zinkvitt - 4 gram • Magnesiumkarbonat - 4 gram (Källa: Gaugin 1947)
Recept VI (vitt talkpuder)	• Talk - 60 gram • Kaolin - 20 gram • Zinkvitt - 5 gram • Magnesiumkarbonat - 5 gram • Titandioxid - 5 gram (Källa: Gaugin 1947)
Recept VII (vitt talkpuder)	• Talk - 900 gram • Magnesiumkarbonat - 100 gram • Bergamottolja - 15 gram • Geraniumolja - 3 gram • Irisolja - 3 gram • Mysktinktur - 1 gram • Bittermandelolja - 1 droppe (Källa: Gaugin 1947)
Recept VIII (vitt rispuder)	• Risstärkelse - 45 gram • Talk - 30 gram • Zinkvitt - 22 gram • Magnesiumkarbonat - 5 gram (Källa: Gaugin 1947)
Recept IX (vitt stärkelsepuder)	• Talk - 70 gram • Stärkelse -20 gram • Pulveriserad violrot - 10 gram • Rosenolja - 1 droppe (Källa: Gaugin 1947)
Recept X (vitt stärkelsepuder)	• Talk - 450 gram • Stärkelse - 350 gram • Zinkvitt - 200 gram • Bergamottolja - 2 gram • Rosenolja - 1 gram • Neroliolja - 0,5 gram • Kumarin - 0,05 gram • Mysktinktur - 5 droppar (Källa: Gaugin 1947)
Recept XI (vitt talkpuder)	• Talk - 68 gram • Zinkoxid - 21-23 gram (täckande-lätta puder) • Zinkstearat - 4-6 gram (täckande-lätta) • Fälld krita och/eller magnesiumkarbonat - 2 gram • Titandioxid - 3-5 gram i täckande puder • Parfym (t. ex. eterisk olja) - 1 % Ungefärliga proportioner för en vit puderbas som sedan kan färgas. (Källa: Thomssen 1947)
Recept XII (vitt talkpuder)	• Talk - 63 gram • Kaolin - 18 gram • Magnesiumstearat - 9 gram • Kalciumkarbonat - 5 gram • Titandioxid - 5 gram Färgas efter behag. (Källa: Svanberg 1948)
Recept XIII (vitt rispuder)	• Talk - 50 gram • Risstärkelse - 35 gram • Zinkoxid - 21 gram • Magnesiumkarbonat - 7 gram • Titandioxid - 11 gram • Kollodial kaolin - 35 gram Puderbas att färga. (Källa: Tschechova och Evers 1954)
Recept XIV (vitt rispuder)	• Risstärkelse - 45 gram • Talk - 30 gram • Zinkoxid - 22 gram • Magnesiumkarbonat - 5 gram • Titandioxid - 4 gram Puderbas att färga. (Källa: Tschechova och Evers 1954)
Recept XV (vitt talkpuder)	• Talk - 110 gram • Kollodial kaolin - 20 gram • Zinkoxid - 10 gram • Magnesiumkarbonat - 10 gram • Titandioxid - 5 gram Puderbas att färga. (Källa: Tschechova och Evers 1954)
Recept XVI (vitt kaolinpuder)	• Kollodial kaolin - 240 gram • Talk - 160 gram • Zinkoxid - 100 gram • Magnesiumkarbonat - 25 gram • Titandioxid - 25 gram (Källa: Tschechova och Evers 1954)

• Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Corson (1972), Gaugin (1947), Lodén (2008), Meyer (1952), Poucher och Howard (1974), Svanberg (1948), Thomssen (1947).



© Shenet 1997 - 2013 Adress: http://www.shenet.se/recept/ansiktspuder.html Datum: 2018 09 19 - Uppdaterad: 2010 05 18 Cookieinfo

Recept