Ansiktspuder
Färgade ansiktspuder - Foundations - Kompaktpuder - After shave-puder
Historia

Alla ansiktspuder var vita i tusentals år. Först på 1920-talet började de få hudfärg. De vita pulvren är dock fortfarande basen i alla ansiktspuder.
• Puderhistoria

Innehåll

1900

Mineralpulver
Vita oorganiska pulver är täckande bas i både löst och kompakt ansiktspuder. 1990-talets mineralpuder var en återgång till just sådana oorganiska pulver utan tillsatser - idag allt oftare "förbättrade" med tillsatser.
• Talk är grunden, ibland enda ingrediensen, i kroppspuder. I färgat ansiktspuder kan det utgöra 15-40 % av hela pudret, 60-80 % av den vita grundblandningen. Mineral make up skryter ibland med att de minsann innehåller bara naturliga mineralpulver och inget talk. Talk är om något ett naturligt mineralpulver. Motståndet mot talk baseras på cancerrykten i USA, där talk överanvänts som "intimtalk" (underlivspuder) tills folk fått astmatiska besvär. Fördelar i puder: Fäster bra, förstärker pärlemorskimmer, ger mjukhet och glid, lugnar irriterad hud. Nackdelar: Täcker dåligt, ger en onaturlig färgton, suger inte upp fett bra = huden blir lätt glansig, täpper till porerna, kan inflammera sår.
• Kalciumkarbonat (krita): Klassisk ingrediens i ansiktspuder, idag framför allt varianten fälld krita (upp till 50 % av hela pudret). Fördelar: Ökar häftförmågan, ger persikolen yta, suger upp fukt och fett = ger matt yta, tar upp parfym bra, ogiftigt. Nackdel: Inte lika lätt att pudra på som risstärkelse. Hög andel i pudret blir torrt.
• Magnesiumkarbonat ("magnesia") har använts en del men ansågs inte vara lika bra som fransk krita, som det ofta kombinerats med (t. ex. 4 % magnesiumkarbonat som blandas med parfymen och 2 % fälld krita som blandas med färgpulvren). Samma fördelar och nackdelar som kalciumkarbonat och används på samma sätt men inte lika mycket
• Kaolinlera (20-50 %). Fördelar: Suger upp fukt och fett, täcker ganska bra, tar åt sig parfym bra, ogiftigt. Nackdel: Uttorkande.
• Zinkoxid började användas i smink först på 1860-talet. 10-20 % eller mer kan ingå i en puderblandning. Löst ansiktspuder som idag säljs som mineral make up kan bestå av i nämnd ordning glimmer, zinkoxid och färgpigment. Fördelar: Ökar ljusreflektionen, förbättrar puders häftförmåga, täcker bra, behåller färgen, solskyddande, ogiftigt. Främsta nackdel: Har en kall blåvit ton. 
• Titandioxid är ännu ynge i smink; började användas på 1940-talet och bli vanligt först på 60-talet. Upp till 10-15 % kan ingå i en puderblandning. Vanligt i mineral make up. Fördelar: Det mest täckande av alla pigmentet, solskyddande, ogiftigt. Nackdelar: Ger en blåktigt vit ton, håller inte alltid färgen ensamt när det kommer på huden; kombineras därför ofta ihop med zinkoxid (t. ex. 20 % zinkoxid, 3 % titandioxid). Ofta i nanostorlek som ger mindre blåstick och med kornen täckta av silikon så att de fäster ännu bättre. Om nanopartiklar, se under zinkoxid.
• Andra mineralpulver: Leror, magnesiumoxid, aluminiumoxid, kiselgur, kiseldioxid - alla ger vit grundfärg, suger upp fukt och fett och är ogiftiga. 
• Pärlemor: Pärlemorskimmer har varit eftertraktat. Finast och dyrast var äkta pärlor som löstes upp i någon syra varefter pulvret fälldes ut med något alkaliskt medel. Billigare varianter med pärlemor eller ostronskal ansågs ge mindre naturlig lyster. Idag används finmald glimmer (etiketternas Mica) som kan utgöra 10-20 % av det vita baspulvret i ansiktspuder; dagens mineral make up kan bestå av enbart glimmer och zinkoxid färgsatt med pigmentpulver. Glittereffekten förstärks av talk och minskas med färgade pigment. Fördelar: Reflekterar ljus till ett starkt glitter, ogiftigt. Största nackdel i puder: Färgen kan förändras när pulvret absorberar fett och svett från huden.
• Blyvitt och vismut: Favoriter i årtusenden. Fördelar: Inget annat gav samma vithet och fina yta. Nackdel: Giftigt. När bruket minskade på 1800-talet var det inte bara p.g.a. giftigheten utan för att kritvitt började bli omodernt.
• Färgande pigment (gul - brun - röd - svart - blå- grön) har sällan behövts i ansiktspuder eftersom man i de flesta tider och kulturer föredragit kritvitt. Nedan recept på vita baspulver att färga. Färdiga färgade puderblandningar har samlats för sig.
Vegetabiliska pulver
• Stärkelse användes mycket förr, trots att det inte är så kritvitt som man tidvis velat ha puder och också har nackdelen att suga upp fukt från huden (kornen sväller). Inhemska sorter har prövats, som potatisstärkelse i Sverige och majsstärkelse i USA, men risstärkelse som har de minsta kornen har alltid gällt för att vara det bästa. Ännu på 1940-talet användes risstärkelse mycket särskilt i franskt puder; lösa puder kunde bestå av upp till en tredjedel risstärkelse. I USA gillades det mindre eftersom det fastnar på hårstråna i ansiktet så att de syns mer. Det används fortfarande (några %) för att det fäster lätt, täcker bra, är mjukt och absorberar fett så att huden förblir matt. Nackdel: dra till sig fukt och kan då bli kladdigt.
• Mjöl (vete, råg) suger upp fukt bra - ingen fördel i ansiktspuder - och klumpar då lätt ihop sig och kan t.o.m surna.
Fett, vax och plast
• Lite fett och vax gör att pulvret fäster bättre. Industrins gamla namn var fettpuder, som närmar sig fettsmink, som utvecklats till våra dagars foundation - idag ibland kallat flytande puder.
• Metalltvålar: Stearater som magnesiumstearat, kalciumstearat och zinkstearat (förr 10-20 %, idag 2-10 %), särskilt i presspuder - ökar vidhäftningen, gör huden matt och lite vattenavstötande, hindrar stärkelse och mjöl från att surna, ogiftiga.
• Mikroniserade (mycket små) plastpartiklar av polyeten (polyetylen), polystyren, polyester (nylon) och polybuten är vattenfasta och ger smink bra fäste på huden.
Tillsatser
• Konserveringsmedel behövs inte så länge pudret består av enbart vita och färgande mineralpulver.
• Vitaminer, proteiner, aminosyror och annat revolutionerande måste konserveras, konsistensregleras, stabiliseras och pH-regleras. Mineralpuder består sällan av enbart oorganiska pulver; man kan hitta både silikon, konserveringsmedel och parfym i dem.
• Doftämnen: Puder är besvärliga att parfymera eftersom de tappar doften snabbt och påverkar doften och doftämnena ibland också påverkar färgen. Stärkelse påverkar annorlunda än mineralpulver, så en puderserie med två olika baspulver för olika hudtyper men med samma doft kräver olika doftblandningar. Urvalet av doftämnen blir alltså begränsat och de måste doseras högt, kombineras rätt och fixeras noggrant. Förr använde man eteriska oljor (upp till 2 %), idag enbart syntetiska doftämnen, som är starkare och därför kan doseras lägre och är lättare att beräkna och kontrollera.

Recept

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/ansiktspuder.html
Datum: 2019 05 24 - Uppdaterad: 2010 05 18
Cookieinfo