 |
       
Ansiktsmasker |
|
|
|
||
| Synonymer | Ansiktsmask, ansiktsinpackning | |
| Engelska namn | Face mask | |
| Andra namn | Romanska språk Masque, masque bleu (franska) Andra språk Maske, Gesichtsmaske (tyska) |
|
|
|
||
| Tradition | De första nedtecknade recepten på ansiktsmasker kan man hitta hos den romerske aristokraten Ovidius fvid vår tideräknings början. Ingredienserna är fortfarande aktuella - ägg, brödsmulor, mjölk, korn, lanolin, honung, rosenblad, myrra. Mer udda ämnen meddelas också, som kungsfågelspillning; något liknande används fortfarande i Japan. I Kina gjordes sammandragande och fettuppsugande ansiktsmasker av te, olja och rismjöl. Nedan ett par som är inte direkt antika, men ändå klassiker. |
|
| Framställning | Tillredningen är vanligen en enkel mosnings- och blandningsprocedur. Läggs på ansiktet och får ligga kvar några minuter, över natten eller i flera dagar. | |
| Beskrivning | Tjock gröt till lös smet eller vätska som läggs på ansiktet och torkas, sköljes eller dras av. | |
| Innehåll | • Aktiva ämnen som passar för hudtypen. • Ingredienser för särskilda problem: Hudläkemedel. • Svalkande ämnen: Akutmedel för solsveda och brännskador. • Sammandragande ämnen: Medel för svullnader och blåmärken. • Läkande ämnen: Såromslag. • "Rynkmasker": Självklart kan inget som läggs på huden ta bort rynkorna. Hemligheten bakom rynkmasker är något lätt irriterande ämne som ökar blodcirkulationen så att ansiktet får färg eller till och med svullnar lite - mentol, vintergrönolja. Konsistensmedel • Vatten eller vätska som passar till hudtypen. • Honung ger salvkonsistens och är i sig välgörande för hyn. • Lite glycerin eller sorbitol (3-5 % - ungefär en tsk per dl) hindrar masken från att torka för snabbt, gör den lättare att ta bort och är fuktbindande. • Lösa blandningar kan förtjockas med något gelémedel. • Alkoholbaserade masker som ska torka snabbt kan förtjockas med gummi arabicum vars gelé tål rätt mycket alkohol utan att falla ihop. |
|
| Varianter | •
Närande: Äggmasker,
matmasker. • Rengörande: Frukt- och grönsaksmasker. • Djuprengörande: Lermasker och mjölmasker. • Avskalande: Peelingmasker. • Svalkande: Akutmedel för solsveda och brännskador. • Sammandragande: Medel för svullnader och blåmärken. • Läkande: Såromslag. • Också ett slags masker: Ögonkompresser (ofta avsvällande), hårinpackningar. |
|
| Hållbarhet | Masker är färskvaror som görs för tillfället. I nödfall kan de frysas. Råvaror som blir över kan användas som tvätt- och skrubbmedel nästa dag. | |
|
|
||
| Hudvård | Förbered med ett ångbad, som öppnar porerna och gör huden extra genomtränglig och mottaglig för ansiktsmasken. | |
| Hudtyp | Ansiktsmasker passar särskilt väl till att rengöra fet hy, men ansiktsmasker kan verkligen göras för alla hudtyper. | |
| Hudreaktion | Kan irrritera särskilt kring ögonen. Den som ha känslig hy bör pröva köpta ansiktsmsker försiktigt. | |
|
|
||
Recept |
||
| Recept I
(Mecka-salva, Balm of Mecca) |
• Mecka-salva
- möjligen av Meckabalsam
• Mandelolja eller jungfrumjölk Till en engelsk kammarjungfrus plikter på 1800-talet hörde att kunna skilja på äkta och falsk Mecka-salva. Den prövades sålunda: En droppe släpptes i vatten och genomstacks med en strumpsticka. Var det äkta Mecka-salva skulle droppen då fastna på strumpstickan. Salvan var mycket dyr varför man i Europa spädde den med mandelolja eller jungfrumjölk. Hur salvan användes i Egypten på 1800-talet har beskrivits av en författare: Det är i badet de gnider in sig med denna salva. De ligger kvar i badet tills de är mycket varma: sedan gnider de in ansikte och hals, inte tunt som kvinnorna i Östern utan med en ymnig och frikostig tvagning, salvan gnuggas in tills huden har absorberat allt. De stannar sedan i badet tills huden är helt torr och därefter får salvan vara kvar på ansikte och hals i tre dagar. Tredje dagen upprepar de badet och går igenom samma procedur. Detta upprepas i en månad och under den tiden är de noga med att inte torka av ansiktet. (Källa: Corson 1989 efter anonym: "The Duties of a Lady's Maid: with Directions for Conduct, and Numerous Recipes for the Tolette" 1825) |
|
| Recept II
(tvål) |
• Äkta bittermandel-tvål Mot pormaskar: Man tar en raksvamp, löddrar den i tvål och ingnider de angripna ställena rikligt med lödder. Sedan får löddret torka och när det är riktigt torrt fuktar man fingertopparna och gnider duktigt överallt på pormaskarna. Sedan rakar man med till exempel en papperskniv av elfenben bort allt lödder och därmed följer då också de svarta "maskarna". Därefter sköljer man och tvättar ansiktet med varmt vatten, tillsatt med kejsarborax och lite eau de cologne. (Källa: de Réville 1910) |
|
| Recept III
(kamfer) |
• Fällt
svavel - 50 gram
• Trollhasselinfusion (trollhasseldekokt) - 50 gram • Kamfersprit - 50 gram Huden ska vara fullständigt torr när masken läggs på och den ska bara läggas på de ställen som är angripna av finnar och fet hy, aldrig i närheten av ögonen eller på tunn eller åldrad hy. Masken ska sitta på i tio minuter och torkas av med en bomullstuss doppad i kamferlotion. Den kväll man lagt denna mask ska man inte ta närande kräm på de behandlade ställena. Masken kan läggas på så ofta som man tål men om huden börjar fjälla får man hålla igen en smula och lägga masken endast var 8:e-10:e dag. Kamfern avdunstar i flaskan så det är bra att ha lite extra kamfersprit till hands att ersätta med - ett par droppar räcker. Denna är den bästa mask som överhuvudtaget finns för fet hud, då den som genom ett trollslag rengör och sluter svarta och öppna porer och gör huden vit och mjuk. Inte minst om man har barn i puberteten, som plågas av finnar, bör man ha en burk kamfermask stående, då den efter ganska få behandlingar får bukt med utslagen, läker huden och gör den fin och slät. (Källa: Golbaek 1957) |
|
| Recept IV (egen urin) |
• Egen urin, helt färsk Smörj in huden med egen färsk urin. Låt sitta över natten och tvätta sedan av. Urgammalt medel som fortfarande rapporteras verksamt på t. ex. handeksem, svår akne, sår, klåda i öronen och rinnande ögon. I Norden vanligt bland samer. Använd inte vid blåskatarr eller urinvägsinfektion; annars är färsk urin bakteriefri och innehåller bl. a. ammoniak och karbamid. (Källa: Wicklund 1998) |
|
|
|
||
|
• Litteratur: Se t ex Golbaek (1957), Leigh (1994), Ostrov (2001),
Ovidius (1947). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||
|
|
||
