 |
       
Rakmedel - Ansiktsvatten - Eau de cologne Rakvatten |
|||
|
(Ackerman 1992 efter John Trueman: The romantic story of scent) |
||||
| Synonymer | After shave, aftershave, sprithaltigt ansiktsvatten, toalettättika, rakättika, raksprit, raklotion | |||
| Engelska namn | Skin tonic, after shave lotion, after-shaving lotion, shaving lotion | |||
| Andra namn | Romanska språk Après rasage, eau de friction, produit pour calmer le feu du rasoir (franska), lozione dopo-barba (italienska), loción después de afeltar (spanska) Nordiska språk Barbersprit (danska), barbervann (norska), parranajovesi (finska) Andra språk Rasierwasser (tyska), scheerlotion (holländska) |
|||
|
|
||||
|
1700-talets män hällde fortfarande väldofterna över sig. 1800-talsmannen inskränkte parfymeringen till skägg och hår. När skäggen försvann gick 1900-talsmannen över till rakvatten oc hårvattnen levde kvar länge. Men parfymerade sig, det gjorde mannen aldrig. Herrparfym skumt. På 30-talet kunde det gå an med lite lavendelvatten eller, som en etikettbok sa så sent som 1958: | |||
|
||||
| Bayrum
skulle författaren nog ha accepterat; det användes
både som hårvatten och rakvatten. Dagens män
parfymerar sig med rakvatten - de behöver ett hygieniskt
argument precis som 1800-talets kvinnor behövde det
för sina väldoftande ansiktsvatten. Egentligen kvittar det. Kvinnor köper dofter till sig själva för att de gillar dem, inte för att män ska gilla dem. Kvinnor gillar också generellt rakvatten mer än män gör. Det är alltså kvinnorna som är målgruppen för både dam- och herrparfym. Namnet Ordet rakvatten har bara funnits i svenskan sedan 1935. Är hakan Aqua Verad blir den ej irriterad! Old Spice, lanserad i USA 1938, kom till Sverige först 1957. Herrarnas dofter Under hela 1800-talet och fram till 1930-talet var den typiska grunddoften i en herrparfym cederträ eller ekmossa. Citrus- och lavendeldofter var också tillåtna och typiska i hårvattnen men då skulle de vara friska, från 50-talet möjligen fougèresdofter. Vad som inte var tillåtet var blommor eller tunga dofter med ambra och mysk. Först på 1960-talet bröts mönstret med några öppet sexiga och orientaliska dofter och sedan gjorde Eau Sauvage rent hus genom att vara blommig (med citrus och lavendel, men ändå). Än idag dominerar friska citrsusdofter och luftiga ozoner. • Mer parfymhistoria och rakhistoria! |
||||
| Framställning | Blandning av kalla vätskor. Några typrecept ges nedan. | |||
| Beskrivning | Friska väldoftande vatten. | |||
| Mått och vikt | 95 % alkohol:100
ml väger 82 gram, 100 gram = 123 ml 90 % alkohol:100 ml väger 86 gram, 100 gram = 120 ml 70 % alkohol: 100 ml väger 89 gram, 100 gram = 112 ml 40 % alkohol: 100 ml väger 95 gram, 100 gram = 105 ml För detaljer, se alkoholmått. |
|||
| Löslighet |
•
Alkoholstarka rakvatten (över 90 % alkohol) löser
de flesta eteriska
oljor och många hartser.
Rakvatten av alla alkoholstyrkor kan blandas obehindrat
med glycerin
och ättika
och spädas med vatten,
men tillsätter man
för mycket blir blandningen mjölkig - den
måste filtreras
efteråt för att bli klar. • Fett och oljor löses inte. Tillsätter man det i rakvattnet måste det skakas om före användning. |
|||
| Innehåll | Vätska
• Vatten eller vattenutdrag av växter (infusion, dekokt, macerat) • Vätskan försätts med alkohol eller man gör helt enkelt en tinktur av rätt växt och späder den med vatten. För stark alkohol svider; 25-50 % är lagom. Vodka kan alltså användas och kan ersätta den samlade volymen alkohol och vatten i recepten, men kommer inte att lösa eteriska oljor helt. • I stället för alkohol kan man använda ättika eller vinäger för att få varianter av toalettättika. Tillsatser • Desinfekterande ingredienser ska framför allt skydda mot att talgkörtlarna inflammeras vilket ger finnar. . • Sammandragande ämnen - av samma slag som för bulor och blåmärken - sluter porerna efter rakning och förebygger att talgkörtlarna inflammeras. Alun är en typisk sådan ingrediens. • Sårläkande och blodstillande medel, under hudläkemedel. • Glycerin upp till 5 % är vanligt för att tillföra fukt. • Välj andra tillsatser efter hudtyp. |
|||
| Varianter | • Dagens rakvatten är av typen
alkoholhaltigt ansiktsvatten.
• Förr användes också toalettättika med eller utan alkohol - mer hudvårdande. • Många kan lika gärna ses som cologner; skillnaden ligger inte i innehållet utan i hur de används. Kölnervatten är ett utmärkt rakvatten. |
|||
| Hållbarhet | Vattnen är hållbara utan konserveringsmedel - sprit och ättika konserverar. Förvara mörkt, sval och tillslutet så att de inte avdunstar. | |||
|
|
||||
| Parfym | Användning Detta är herrarnas parfym idag, precis som hårvatten var det under 1900-talets första hälft. |
|||
| Hudvård | Hudläkemedel Antiseptiska blir alla rakvatten av alkohol och/eller ättika. De kan också vara mer eller mindre sammandragande, sårläkande och blodstillande allt efter innehåll. |
|||
| Hudtyp | De sprithaltiga lämpar sig bara för fet hy, som behöver något som drar samman, desinfekterar och neutraliserar talgproduktionen. | |||
| Hudreaktion | De sprithaltiga rakvattnen är starka och uttorkande. Toalettättika passar de flesta bättre. | |||
|
|
||||
Recept |
||||
| Recept I
(raksprit) |
• Alkohol 40
% - 940 gram • Glycerin - 50 gram • Pepparmyntsolja - 10 gram (Källa: Gaugin 1947) |
|||
| Recept II
(raksprit) |
• Destillerat
vatten - 700 ml
• Alkohol - 300 gram • Borsyra - 20 gram • Citronsyra - 15 gram • Alun - 10 gram • Mentol - 1 gram (Källa: Gaugin 1947) |
|||
| Recept III (rakättika) |
• Destillerat
vatten - 444 ml
• Alkohol - 500 gram • Isättika - 50 gram • Lavendelolja - 5 gram • Geraniumolja - 1 gram (Källa: Gaugin 1947) |
|||
| Recept IV | • Rosenvatten
- 44 % vikt • Trollhasselinfusion (trollhasseldekokt) - 40 % vikt • Alkohol - 8 % vikt • Glycerin - 3 % • Bensoetinktur - 3 % vikt • Alun - 2 % vikt • Mentol - 0,05 % vikt Alun löses i rosenvatten, mentol i alkohol. Bensoetinktur och glycerin tillsätts alkohollösningen. De två lösningarna blandas. Trollhasselinfusion tillsätts sist. För fet hy. (Källa: Thomssen 1947) Anm. Trollhasselinfusionen som här används är egentligen amerikanska farmakopéns trollhasselextrakt, som innehåller något alkohol. |
|||
| Recept V | • Rosenvatten
- 54 % vikt • Trollhasselinfusion (trollhasseldekokt) - 25 % vikt • Glycerin - 10 % vikt • Alkohol - 6 % vikt • Bensoetinktur - 2,5 % vikt • Borsyra - 2 % vikt • Lavendelessens - 0,5 % vikt Borsyra löses i lite uppvärmt vatten varefter resten av vattnet tillsätts. Essensen löses i alkohol varefter tinkturen tillsätts. De två lösningarna blandas. Trollhasselinfusionen tillsätts sist. För torr hy. (Källa: Thomssen 1947) Anm. Trollhasselinfusionen som här används är egentligen amerikanska farmakopéns trollhasselextrakt, som innehåller något alkohol. |
|||
| Recept VI
|
• Vatten
- 600 kbcm (600 ml) • Alkohol - 35 kbcm (35 ml) • Koncentrerad ättiksyra - 20 gram • Eau de cologne - 1 gram • Mentol - 0,5 gram (Källa: Tschechowa och Evers 1954) |
|||
| Recept VII | • Vatten
- 450 kbcm (450 ml) • Alkohol - 50 kbcm (50 ml) • Borsyra - 10 gram • Koncentrerad ättiksyra - 6 gram • Kamfer - 1 gram • Mentol - 0,3 gram (Källa: Tschechowa och Evers 1954) |
|||
| Recept VIII
(raksprit) |
• Alkohol
- 97 ml • Eterisk olja (välj bland hudläkemedel och för hudtyp) - 3 ml Enklare kan det inte göras. Ren alkohol är för starkt; använd vodka, som innehåller runt 40 %. Får då dock skakas om före användning. (Källa: Shenet 1999) |
|||
| Recept IX
(raksprit) |
• Vodka
- ca 95 ml • Glycerin - 3 ml • Mjölksyra - 1,25 ml • Alun - 0,5 gram (0,5 ml) • Eterisk olja - efter smak Totalt 100 ml + eterisk olja. Sammandragande och desinfekterande. (Källa: Shenet-läsare 1999) |
|||
| Recept X
(raksprit) |
• Destillerat
vatten - 50 ml
• Hamamelishydrolat (trollhasseldekokt) - 30 ml • Vodka - 15 ml • Glycerin - 4 ml • Alun - 1 gram (1 ml) • Mentol - 1 knivsudd eller • Japanmyntsolja - 5 droppar (0,2 ml) Totalt 100 ml + mentol eller eterisk olja. Lös mentol eller eterisk olja i vodkan. Lös alun och glycerin i vattnet. Blanda samman och häll på flaska. Mild med frisk mentoldoft, sammandragande på porerna och eventuella sår som uppkommer vid rakningen, samt gör att huden återhämtar sig snabbare. (Källa: Andersen 2003) |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t ex Ackerman (1992), Corson (1972), Gaugin (1947),
Poucher och Howard (1974), Söderberg (2001), Vron
(1997). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||
|
|
||||
