 |
       
Mineralpulver - Färgämnen Zinkoxid |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
Zinkoxid, zink, zinkvitt, permanentvitt, zinkkalk, syrsatt zink, zinkblomma, pampholyx kinesiskt vitt | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Flores zinci, Flores zinci impuri, Calx zinci, Calx zinci impuri (oren),
Oxidum zincicum, Oxidum zincicum venale (inköpt), Oxidum zincicum
crudum (rå), Zincum oxydatum, Zinci oxydum, Zinci oxydum venale,
Zinci oxidum crudum, Zinci oxidum • Gjort enligt antik metod: Pomphólyx, Nihilum album vel pompholyx, Oxidum zincicum album |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 1314-13-2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Zinc oxide; CI 77947 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Engelska
namn |
Zinc oxide, zincite, zinkite, Chinese white, zink white, flowers of zinc, permanent white, snow white, philosopher's wool | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Nihilum album, nil album (medeltidslatin), nix alba, flores zinci (nylatin), oxide de zinc, oxyde de zinc, blanc de zinc, blanc de neige (franska), blanco de zinco, biacca di zinco (italienska) Asiatiska språk Tutiya (arabiska) Nordiska språk Zinkoxyd, zinkoxid, zinkhvidt, snehvidt (danska) Andra språk Zinkoxyd, Zinkweiss, Schneeweiss (tyska) |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tradition |
Zinkoxid som läkemedel Fram till 1800-talet var zinkoxid en sällsyntehet som bara användes som läkemedel. I det antika Grekland användes det särskilt vid ögonsjukdomar. Medeltida alkemister kallade det nihilum album och använde det bland annat i i salvor. Linné ansåg att det torkade ut förträffligt på "rosen och sura ben". Under 1900-talet blev zinkoxid ett viktigt uttorkande hudläkemedel i ströpuder och zinksalvor. Zinkoxid som målarfärg Zinkoxid har varit känt som vitt täckande pigment sedan antiken men var länge sällsynt. 1782 började det tillverkas av en fransk fabrik. Det gjorde ingen succé bland målare. Det var dyrt och det tog evigheter för färgen att torka, delvis för att det prövades bara med mycket långsamt torkande oljor. På 1830-talet började ny tillverkning och 1848 upptäckte en konstnär att det fungerade utmärkt om man tillsatte lite torkmedel. Året därpå slog zinkoxid utrört i den snabbtorkande linoljan igenom i Paris. Det hade tre fördelar framför blyvitt: Det täckte mer än dubbelt så bra, d.v.s. det behövdes mindre än hälften så mycket pulver. Det svartnade inte av svavelångor. Det var ogiftigt. I slutet av 1800-talet hade zinkvitt blivit det dominerande vita pigmentet för oljemålning både bland konstnärer och väggmålare. På 1910-talet blev det en av de första kvalitetssäkrade s.k. normalfärgerna i Sverige. Blandat till oljefärg (30 gram linolja till 100 gram pulver) reagerar det med fettsyrorna och förtvålas till en svårlöslig zinkvtål som torkar till en hård, spröd och matt hinna av kallt, blåtonat vitt. Fram till 1940-talet var kornen runda; dagens kvaliteter har nålformiga korn som ger en färghinna som krackelerar mindre. Det ingår idag också i oljefärgspigmentet titandioxid för att det ska täcka bättre, torka snabbare och gulna mindre. Zinkoxid som kosmetika Zinkoxids kosmetiska möjligheter i ansiktspuder upptäcktes i USA så sent som 1866. Det missfärgades inte som blyföreningar och vad mera var, det var inte skadligt som så många andra metallföreningar som användes. Dessutom hade det vid det här laget blivit billigt. Det blev genast en stor succé som ledde till att puderförsäljningen ökade kraftigt i både USA och Europa. Zinkoxid som solskyddsmedel När EU-myndigheter några år in på 2000-talet började misstänka att nanopartiklar kunde vara ohälsosamma i kosmetika och upptäckte att zinkoxid i nanoformat var vanligt som solskyddsmedel, beslöt man utreda nanopartiklar och under tiden totalförbjuda zinkoxid i solskydd, oavsett partikelstorlek. Se mer under solskyddsmedel. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Farmakopéerna Zinkoxid fanns upptaget i den svenska farmakopén från första början till slutet (1775-1946). Fram till 1869 tillverkade apoteken det själva. Den fem första upplagorna (1775-1817) upptog även pomphólyx, en zinkoxid framställd enligt antik metod, beskriven första århundradet av Dioskorides. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Framställning |
• Förekomst: Zinkoxid
är ett zinksalt (förening av grundämnet zink och syre) som förekommer
i naturen. • Tillverkning: Fram till 1800-talet hade man tillgång bara till spontant oxiderad oxid som avlagrades i ugnar när man smälte koppar och zinkmalm tillsammans. En mer täckande variant fås om man glödgar metallen zink vid så hög temperatur att det förgasas. När gasen får passera varm luft bildas oxid i form av en vit rök som som avsätter sig i pulverform på ugnens väggar. Det kan också göras genom fällning av zinksulfat och en enklare kvalitet genom glödgning (oxidering) av zinkmalmer. För användning i solskydd har zinkoxid malts extremt fint; 20 nm (nanometer) var inte ovanligt innan det förbjöds. Om nanopartiklar, se nedan under Giftighet. Partiklarna kan täckas med olika ämnen som får dem att fästa bättre på huden, t. ex. aluminiumoxid och silikonolja, kemiskt behandlad stearinsyra eller glycerin som hindrar partiklarna från att klumpa ihop sig. Ursprung Tillverkas inte i Sverige. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Beskrivning |
Luktlöst och smaklöst pulver, vitt eller lätt gultonat, vid uppvärmning gult, vid avsvalning åter vitt. Kornen är nålformiga och kan vara extremt små; se om nanopartiklar nedan. Kokar vid 419°. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 100 ml väger 54 gram. 100 gram = ca 185 ml. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| • Olösligt i
vatten och olja
men kan slammas upp i båda. • Blir mer täckande i en emulsion av vatten och olja (tempera) än i bara olja (oljefärg). I solskyddspreparat får man bäst vattenfasthet om zinkoxiden blandas i en fet emulsion. I en mager emulsion måste det till någon syntetiskt polymer för att oxiden ska fästa på huden. • Lösligt i utspädda syror (under saltbildning) och alkalier. pH och inkompatibiliteter • Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8). • Inkompatibelt med alkalier, även svaga som natriumhydroxid i tvål, natriumbikarbonat i stearatkrämer och borax i boraxkrämer, där zinkoxiden förstör förtvålningen. • Förstör gelé av gummi arabicum. • Blandningar av zinkoxid med glycerin kan svartfärgas när de utsätts för ljus. • Med eugenol och eugenolrika eteriska oljor som kryddnejlikolja bildar zinkoxid en hård massa. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Innehåll |
• Farmaceutisk zinkoxid
är nästan ren zinkoxid utan rester av tungmetaller
som bly. Om nanopartiklar, se nedan under Giftighet. • Målarpigment (teknisk zink, zinkvitt) är 90-99 % rent. "Kemiskt rent zinkvitt" betyder endast att pulvret inte har blandats med utfyllnadsmedel. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Varianter |
Några varianter av
zink- som används utvärtes: • Zinkstearat (Zinci stearas): Stearinsyra förtvålad med vattenlösliga zinksalter. Se Zinktvålar under Tvåltyper. • Zinksulfat, svavelsyrad zink, zinkvitriol (Zinci sulfas, Sulfas zincicus): Engelska namn: Zinc sulphate, Zink sulfate Surt, etsande, men är ett av de mildare zinksalterna; kan användas för framställning av zinkoxid. Medicinsk använt som kosttillskott, Använt utvärtes som vävnadssammandragande och antiseptiskt medel, invärtes som kosttillskott och vid vissa sjukdomar i luktnerverna. • Zinkklorid, klorzink (Zinci chloridum): Engelskt namn: Zinc chloride: T. ex. genom att zink löses i saltsyra. Surt, etsande redan i svag koncentration. Utvärtes som antiseptiskt, sammandragande och starkt hygroskopiskt medel. Officinellt i Sverige under hela 1900-talet. • Teknisk zinkoxid (Oxidum zincicum venale): Framställs genom förbränning av zinkångor. En annan variant är att pressa glödande zinkvitt, vilket får till resultat att pulvret blir ännu mer täckande. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hållbarhet |
Förvaras i väl slutet kärl, skyddat framför allt från fukt och luft. Får det stå i öppet kärl en längre tid upptar det syre ur luften och övergår delvis till kornigt zinkkarbonat (pulvret känns sandigt) som täcker sämre. Till slut blir det helt hårt och omöjligt att pulverisera. I kosmetiska preparat täcker man ofta kornen med andra ämnen för att förebygga sådan oxidering. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 40 kr per 100 gram och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. Farmaceutiska kvaliteter på apotek för 140-165 kr per 350-400 gram. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hudläkemedel |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fet hy. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Uttorkande - ska inte tas på hud som redan är torr. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk |
Zinkoxid, zinkklorid, zinksulfat och andra zinksalter används som bekämpningsmedel och i mikroskopiska mängder som kosttillskott. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Giftighet |
• Zinkoxid invärtes: Redan små mängder
ger svåra magsmärtor. Jämfört med blyvitt,
som det ersatte som färgpigment, är det ändå
relativt ogiftigt. Syntetiskt är giftfritt. • Zinkoxid inandat: Inandning av zinkhaltigt damm eller ånga (t. ex. vid upphettning eller smältning) kan ge feberanfall. • Zinkoxid utvärtes: Ingen har vad man vet någonsin skadats av zinkoxid i solskydd. Att det förbjudits som solskyddande ämne (däremot tillåtet som färgämne) beror inte på att det är giftigt eller farligt, utan på att man ännu inte vet om det är giftigt eller farligt i nanostorlek, vilket just nu utreds av EU-organ. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Lagstiftning | • Får inte användas som solskyddande ingrediens i kosmetika innan zinkoxid i nanoformat utretts. 23 solskydd som ändå gjorde det drogs in från den svenska marknaden av Läkemedelsverket i februari 2009. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Corson (1972), Gentz och Lindgren (1946), Hallström (1986), Hansen & Jensen (1991), Jones (2010), Kumlien
(1946), Kumlien (1967), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953),
Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Pharmacopoea Svecica
I (1775), Svanberg (1948), Svenska farmakopén
VIII (1901). Tillåtna färgämnen: Kosmetikadirektivet
76/768/EEC: annex IV. • Nätpublikationer: SCCP (2007 06 19): Preliminary opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2007 09 19). Kemikalieinspektionen: Zinkoxid (2007 11 01). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 06 14). SCCP (2007 12 18): Opinion on safety of nanomaterials in cosmetic products (2009 01 16). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 16). Livsmedelsverket: Frågor och svar om nano-foods (2009 01 16). Läkemedelsverket: Förbud mot solkrämer med zinkoxid som skyddsämne (2009 04 21). EurActiv: MEPs back new rules on nanomaterials in cosmetics (2009 04 21). Läkemedelsverket: Oklara hälsoeffekter av zinkoxid i solkrämer (2009 05 06). |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
