 |
       
Konserveringsmedel Vinsyra |
||
|
|
|||
|
Synonymer
|
Vinstenssyra, tartarsyra,
dioxibärnstenssyra, dihydroxibärnstenssyra 1) d-Vinsyra, (+)-vinsyra, högervridande vinsyra 2) l-Vinsyra, (-)-vinsyra, vänstervridande vinsyra 3) dl-Vinsyra, (±) -vinsyra, (+-)-vinsyra, racemisk vinsyra, druvsyra |
||
|
Farmakopénamn
|
Acidum tartaricum, Sal essentiale tartari, Acidum tartari crystalizatum | ||
| 2) E 334 l-Vinsyra | |||
| CAS-nummer | 1) 87-69-4 |
||
| Tartaric acid | |||
|
Engelska
namn
|
Tartaric acid, dihydroxysuccinic acid, 2,3-dihydroxybutanedioic acid 1) d-Tartaric acid, (+)-tartaric acid, (+)-L-2,3-dihydroxybutanedioic acid 2) l-Tartaric acid, (-)-tartaric acid 3) dl-Tartaric acid, (+-)-tartaric acid, (±)-tartaric acid |
||
|
Andra
namn
|
Romanska språk
Acide tartareux, acide tartarique (franska) Nordiska språk Vinsyre (danska) 2) L-vinsyre (danska) Andra språk Weinsäure (tyska) 2) L-Weinsäure (tyska) |
||
|
|
|||
|
Tradition
|
Det var den svenske apotekaren
och kemisten Scheele som 1769 första gången
isolerade vinsyra. Dess lösliga salter blev snabbt
läkemedel för melankoli och mani; de ansågs
lösa upp och rena de förskämda kroppssafter
och livsandar som var orsak till sjukdomarna. Annat med
samma effekt var t. ex. honung,
skorstenssot, saffran,
gråsuggor och pulveriserade kräftben. Farmakopéerna Upptaget från början (1775) till slutet (1946) i svenska farmakopén; fram till mitten av 1800-talet framställde apoteken den själva. Följde också med i 1964 års nordiska farmakopé.. |
||
|
Framställning
|
• Förekomst: Vinsyra
finns i många frukter,
särskilt vindruvor,
därav namnet. Det finns också i vin och framställs ur
vinsten (se Varianter nedan). Olika ursprung
ger olika typer:
1) d-vinsyra: Naturlig eller syntetisk. 2) l-vinsyra: Naturlig. 3) dl-vinsyra: Syntetisk; blandning av d- och l-formerna. |
||
|
Beskrivning
|
Färglösa till
genomskinliga kristaller eller skorpor, kristallinisk
massa eller vitt kristalliniskt pulver. Utan lukt, med
starkt sur smak. Vid upphettning avgår kolsyra och
det luktar karamell. Smälter vid 170°. Formerna skiljs åt efter deras optiska aktivitet: d- och l-formerna är optiskt aktiva, dl-formen optiskt inaktiv. |
||
| 100 ml väger ca 100 gram | |||
| • Olöslig i
vegetabiliska och eteriska
oljor. • Mycket lättlöslig i kokhett vatten (0,3 delar) och också i rumstempererat (0,8 delar). Lättlöslig i alkohol (3 delar 95 %). pH och inkompatibiliteter • 2 % vattenlösning blir måttligt sur (pH 2-4). • Inkompatibelt med ammoniumsalter, kaliumsalter, kalciumsalter (fällning). |
|||
|
Innehåll
|
Kan göras 100 % ren. | ||
|
Varianter
|
• Vinsten, kaliumtartrat,
kaliumbitartrat, kaliumvätetartrat, dubbelt vinsyrat
kali, surt vinsyrat kali, surt kaliumtartrat, cremor tartari Farmakopénamn: Kalii bitartras Ett salt av vinsyra som bildas i vin - tartarus betyder bottensats, sedan kom det att betyda allt möjligt som man kan få ur vinsten. Vinsyra kan framställas ur det. Syntetiskt vinsten är färglöst, förr när det gjordes ur vin fick det röd eller vit färg av detta. Vattenlösligt; 3,5 gram löses i 1 liter vatten, mer i varmt vatten. Glödgad vinsten blir i princip pottaska. Den renaste formen (Cremor tartari) som används i mat ska vara fri från bland annat kalcium och ammoniak. I en innehållsdeklaration till kosmetika har det setts översatt tartarkräm, så det kanske är bäst att påminna om att tartarsås = remouladsås. Flera andra tartrater (salter av vinsyra) används i livsmedel (E 335 - E 337, E 354). |
||
|
Ersättning
|
• Kan ersättas
med citronsyra. • Vinsten: Vinsyra ersätts också med vinsten, t. ex. i badprodukter. Det fungerar åt andra hållet också: I recept med 100 gram vinsten kan man ersätta med 80 gram vinsyra. |
||
|
Hållbarhet
|
Kan förvaras (torrt) obegränsad tid. Sönderflyter i luft. | ||
|
I livsmedelsbutikens krydd- och konserveringshylla för runt 10 kr per 35 gram. | ||
|
|
|||
|
Hudläkemedel |
|||
| I badbomber och andra kolsyrebad - får natriumbikarbonat att fräsa och bubbla. | |||
| 0,5-20 % lösning (okänt om l- eller d-form) kan grumla hornhinnan, varierande med exponeringstid. | |||
|
|
|||
|
Mat
och dryck
|
2) l-Vinsyra Endast den naturliga formen (E 334 l-Vinsyra) får användas i mat. Den får tillsättas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får innehålla tillsatser, utom kex och skorpor till småbarn som får innehålla max 5 gram per kilo. Mest används vinsyra som jäspulver tillsammans med soda eller natriumbikarbonat i bakpulver och bruspulver. Den fungerar också som surgörare och och förstärker antioxidanters skydd mot härskning och missfärgning, t. ex. i sylt. Flera salter av vinsyra (tartrater) används på samma sätt (E 335 - E 337, E 354). 3) dl-Vinsyra Den syntetiska formen får inte användas i mat. |
||
|
Invärtes
bruk
|
Svagt urindrivande. Använt framför allt i fruktsalter, som består av ungefär lika mängder vinsyra och natriumbikarbonat. Den kombinationen finns i ett nyligen godkänt naturläkemedel mot tillfällig förstoppning, och det gamla Samarin (citronsyra, vinsyra, natriumbikarbonat) är godkänt som naturläkemedel mot halsbränna och sura uppstötningar. | ||
|
Giftighet
|
Vinsyra och dess salter i höga doser har gett svåra
förgiftningar (påverkan på mage, tarm,
blodcirkulation, njurar). Förtäring av 12 gram
har dödat. Också starka vattenlösningar
irriterar kraftigt och kan ge njurskada. Rekommendationen om acceptabelt dagligt intag (ADI) är 30 mg per kilo kroppsvikt, alltså 2.100 mg (2,1 gram) för en person på 70 kilo. Första hjälpen invärtes Ge dryck, gärna mjölk, 1-2 glas, för utspädning. Kontakta sjukhus. |
||
|
Miljö
|
Antas vara ogiftigt för vattenliv. Lätt nedbrytbart. KRAV-godkänt antioxidationsmedel. | ||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Bolin och Gustaver (1960), Foucault (1983),
Gaugin (1947), Gentz och Lindgren (1946), Lindgren (1918), Meyer (1952),
Nilsson (2008), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Palmborg, Walter
och Werner (1982), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svenska
farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925) .Som livsmedelstillsats: Hanssen
(1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
• Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
