• Valeriana officinalis root extract ["the extract of the roots"]
• Valeriana officinalis rhizome/root extract ["an extract of the rhizomes and roots"]
• Valeriana officinalis rhizome extract ["the extract of the rhizomes"]

• Vatten
Det illaluktande ämnet isovaleriansyra, som också finns i fotsvett, och som är det främsta verksamma ämnet, bildas först i den torkade roten (ca 0,3 %). Något bör väl lösas av vattnet och värmen, eftersom det dricks som lugnande te. Flera s.k. valepotriater (valtrat, isovaltrat, didrovaltrat) finns i färsk och torkad rot (upp till 2 %) men de är instabila och i tinkturer och extrakt löses nästan inget ut. En vanlig uppgift är att de står för 2/3 för valerianans lugnande effekt, medan den eteriska oljan svarar för den resterande tredjedelen, som kommer långsammare men varar längre. 
Konserveringsmedel
är nödvändigt om infusionen ska sparas längre än några dagar - en vecka. Förslag:
• Alkohol: Av vodka (40 %) krävs rätt stor mängd för att alkoholen ska fungera konserverande (en tredjedel av volymen). Gör i så fall ett kallt vodkautdrag samtidigt som det varma vattenutdraget, så blir det en kombinerad infusion - tinktur med både vattenlösliga och alkohollösliga ämnen, inklusive lite eterisk valerianaolja.
• Konserveringsmedel för livsmedel går bra, som natriumbensoat (runt 1 %), bensoesyra (0,2 %), torrt Atamon = mest natriumbensoat med bensoesyra (0,5 %), flytande Atamon = natriumbensoat och mjölksyra (1 %).
• Surt - citronsaft, vassla, vinäger, citronsyra, mjölksyra - konserverar inte på allvar men fördröjer försämring och bibehåller den röda färgen.
• Heltäckande parabenblandning (1 % = 20 droppar per dl).
• Bensoetinktur (3 %): Här är det inte den lilla mängden alkohol som konserverar utan bensoehartsen. Tillsätts som när man gör jungfrumjölk.