Tjära och tjärolja |
|||
Bastun hindrar mannen och tjäran trädet från att ruttna. Där inte bastu, brännvin eller tjära hjälper, där är döden. (Finska visdomsord) |
|||
Moderväxt |
1) Björk (Betula
alba och liknande arter) 2) Tall (Pinus silvestris), gran (Picea abies), lärkträd och andra barrträd 3) En (Juniperus communis) - vår vanliga en 4) Kad (Juniperus oxycedrus och andra kontinentala trädslag) |
||
Synonymer |
1) Björktjära, björkvedstjära, björkolja,
ryssolja, degelolja, litauisk balsam 2) Talltjära, furuträtjära, trätjära, tjära, barrträdstjära, barrtjära (stubbtjära, töretjära, milad tjära, vraktjära, dalbränd tjära, A-tjära, B-tjära, ugnstjära, kolugnstjära, ugnsbränd tjära) 3) Eneträdstjära, entjära, enetjära, eneträdsolja, enolja 4) Kadtjära, entjära, kadolja, cadolja, cadinolja, spansk cederolja |
||
Farmakopénamn |
Picis, Pyroleum, Pix, Oleum empyreumaticum 1) Oleum empyreumaticum epidermidis, Pix liquida betulae, Pix betulae liquida, Pyroleum betulae, Oleum betulae, Oleum betulinum, Oleum rusci, Betulae pyroleum 2) Pix liquida, Pyroleum pini, Pix pini (USA) 4) Pix juniperi liquida, Pyroleum oxycedri, Oleum cadinum, Pyroleum juniperi, Juniperi empyreumaticum |
||
CAS-nummer |
8002-29-7 (tjäroljor) |
||
2) Pinus palustris wood tar ["the product obtained by the destructive distillation of the wood"] 4) Juniperus oxycedrus wood tar ["the volatile oil obtained from the wood"] |
|||
Engelska namn |
Tar, wood tar, wood oil 1) Birch tar, birchwood tar 2) Pine tar, Stockholm tar 4) Cade tar, juniper tar / cade oil, oil of cade |
||
Andra namn |
Romanska språk Goudron (franska), catrame (italienska), betão (portugisiska) 2) Goudron (franska) 4) Goudron de cade (franska) Nordiska språk Tjaere (danska), tjaere (norska), terva (finska) 2) Tretjaere, nåletretjaere (norska) Andra språk Menen (fornegyptiska), Teer (tyska) 1) Degenöl, Nadelholzteer (tyska), degot, degt (ryska), degguts (lettiska), degùtas (litauiska) |
||
Förväxlingsrisk |
Pix liquida = talltjära i de svenska farmakopéerna
1775-1845, i Storbritannien även senare beteckning
för tjära. Pix pini = beck i de svenska farmakopérna 1869-1908, i USA beteckning för talltjära. |
||
|
|||
Tradition |
Tjära hör till de urgamla rökelsemedlen för luftvägar och allmän desinfektion och
har varit ett universalmedel i
folkmedicinen. (Tips! Ett kors målat med talltjära
på dörren håller trollen borta.)
Här något om de fyra vanligaste som också använts i hudvård
och parfymeri. |
||
Framställning |
Råvaran är kådrik ved, metoden torrdestillering (förbränning med begränsat lufttillträde) som gör att all ved inte brinner upp utan istället bildar kol. Tjäran är en biprodukt. Sådan torrdestillering beskrivs av många
antika författare, bl. a. Theofrastos i Grekland
på 300-talet f. Kr. och Plinius och Dioskorides
i Rom första århundradet. |
||
Beskrivning |
1) Björktjära:
Tjockflytande brunsvart massa; renade sorter är ljusare.
Om ryssolja se Varianter nedan. 2) Talltjära: Barrträdstjäror är över lag klibbigare än de fetare lövträdstjärorna. Smaken är syrligare och beskare. Konsistensen ska vara tjock och slät. Halvgenomskinlig. De mest typiska avvikelserna är blaskighet, "tjärvatten" (i början av eldningen och av ved från sankmark och myrmark) och grynighet av kristalliserade hartssyror (i slutet av eldningen och vid för hög temperatur). • Dalbränd tjära från underjordiska tjärdalar: Brun med god lukt. Prima kvalitet är lättflytande och fradgar vid upphällning, sekundär är tjockare och lite grynig, tertiär är grov, seg och ofta mycket grynig. • Milad tjära från överjordiska milor: Gulbrun och tjock. • Ugnsbränd tjära från murade ugnar: Brunsvart med frän och vidbränd lukt. Tjära på burk från dagens färghandel är brunsvart och tjock. En märklig talltjära berättas om i Linnés Flora Oeconomica (1749): |
||
|
|||
4) Kadtjära: Klar och tjock vätska, rödbrun till mörkbrun med besk och brännande smak. Fattar lätt eld. | |||
1) Björktjära:
100 ml väger 92-100 gram. 100 gram = 109-100 ml. 2) Talltjära: Milad talltjära: 100 ml väger 100 gram. 100 gram = 100 ml. Ugnstjära, t. ex. dagens talltjära: 100 ml väger 100-110 gram (sjunker i vatten). 100 gram = 100-91 ml. 4) Kadtjära: 100 ml väger 99 gram. 100 ml = 101 gram. |
|||
Tjäror kan blandas med vegetabiliska
och eteriska oljor och smältas
med fetter, hartsämnen
och vaxer, men tjäran löses inte utan blandningarna blir
fulla med mörka olösta tjärpartiklar. |
|||
Innehåll |
Trätjärornas innehåll varierar mycket
med träslag. Huvudinnehållet i är paraffiner.
Därutöver har man identifierat bl. a. fenoler
(de ämnen som gör tjärorna desinfekterande)
samt polycykliska kolväten (PAH) och guajakol, båda
två cancerogena och mutagena. Doftämnena är framför allt terpener. 1) Björktjära: Läderdoften kommer av pyrobetulin. 2) Talltjära: Syror (ättiksyra, myrsyra, fettsyror), terpentinessens, fenoler (kresoler, pyrokatekin, pyrogallol - mest i ugnstjära), fenolers estrar (kreosol, guajakol), aldehyder, ketoner, träsprit. Milad tjära innehåller mer hartsämnen och hartssyror än ugnsbränd. Om den gjorts i fuktigt väder blir den vattenhaltig (vraktjära). 5) Kadtjära: Fenoler, seskviterpenen kadinen. Indunstning kan man pröva själv med de blandningar av bl. a. eukalyptusolja och björktjärolja som finns att köpa i svensk handel. Tjärdoften är så dominant och hållbar att man kan ställa flaskan öppen så att eukalyptusoljan dunstar av - tjärdoften försvinner inte i första taget. Man kan också pröva att frysa oljan först så att det mesta av eukalyptolen kristalliseras. |
||
Varianter |
Biprodukter av trätjäror Vidaredestillering och annan behandling av trätjäror är en stor industri. som ger terpentinolja och andra eteriska oljor, kådor, kolofonium och i senare steg många doftämnen som syntetisk mysk, vanillin, kumarin och anisaldehyd. Första och främsta biprodukten är beck: Beck, tjärbeck, trätjärebeck (Pix) Engelskt namn: Tar pitch 1) Beck av björktjära (Pix betulinae, Pix betulina) 2) Beck av talltjära (Pix sicca seu navalis, Pix solida, Pix solida sicca, Pix pini (Sverige 1869-1908), Pix navalis, Pix solida, Pix nigra): Tjära destilleras eller kokas in i öppna kärl och blir kvar som en seg återstod. Rotbeck är svavelgult, hårt och sprött. Ugnsbränd tjära ger mycket men mörk och dålig beck, medan milad (ugnsbränd) tjära ger beck med mer oxidationsämnen från hartssyror. Officinell i Sverige 1775-1908 under varierande namn. Använt till tätning och impregnering sedan stenåldern. Det tuggades också ungefär som tuggummi vilket gav frisk andedräkt och ansågs vara bra för tänder och luftvägar. Beckolja, tjärolja (Oleum, Oleum empyeumaticum) Engelska namn: Oil, tar oil, rectified tar oil. Den flyktiga delen vid destillering och urkokning av tjära till beck. Vakuumdestillerade fraktioner används i parfym. 1) Björktjärolja, björkolja, ryssolja (Oleum betuale albae, Oleum betuale empyreumaticum, Oleum betuale pyroligneum, Oleum Rusci, Moscoviticum) Engelska namn: Birch tar oil, rectified birch tar oil: Färsk tjärolja/beskolja är klar och ljusgul, senare blir den oklar och brun. Koncentrerad luktar inte gott; utspädd är träig, rökig och söt, påminnande om läder; med beckolja impregnerade man de finaste läderkvaliteterna. Vakuumrenade varianter används i läderparfym, after shave och andra herrdofter. Både björktjära och beckolja har gått under namnet ryssolja. 5) Kadolja, entjärolja (Oleum cadinum, Oleum juniperi empyreumaticum, Pix cadi, Pix juniperi, Pix oxycedri, Pyroleum juniperi, Pyroleum oxycedri): Engelska namn: Juniper tar oil, cade oil, oil of cade, rectified cade oil: Den särskilt renade kadolja som används i parfym är en klar, gulbrun till mörkbrun vätska med mycket kraftig rökig tjärdoft med läderton. Löslig i 9 delar alkohol, så gott som olöslig i vatten. Ger röksmak åt livsmedel. I desinfektionsmedel och tvål (viss bakteriedödande effekt), i små mängder för att ge värme och torr rökighet till läderdofter, fougèresdofter och tallbarrsdofter, men branschorganisationen IFRA avråder från användning i parfym. CAS-nummer 84012-15-7 INCI-listan upptar ett par björkextrakt som används som doftämnen och verkar vara något liknande björktjärolja (ovan). Branschorganisationen IFRA hänför dem till samma kategori som tjära och avråder från användning såvida de inte är särskilt renade från ohälsosamma kolväten. • Kvistextrakt: Engelskt namn: Crude birch wood pyrolysate; INCI-namn: Betula alba twig extract ("extract obtained from the twigs"). • Eterisk kvistolja: Engelskt namn: Crude birch wood pyrolysate; INCI-namn: Betula alba twig oil ("essential oil obtained from the twigs"). |
||
Ersättning |
Stenkolstjära fås som biprodukt
vid gas- och koksverk; destillationsresten asfalttjära
används som vägbeläggning. Stenkolstjära
var förr råämne för otaliga doftämnen,
färgämnen och kemikalier. Många av dess
aromatiska föreningar är cancerogena men den
är mindre hudirriterande och allergen än trätjäror
och ersätter dem därför i dagens eksempreparat.
Tillverkas i Sverige. Doftlika: Liquid Smoke-krydda (vatten med koncentrat från rökt Hickory-trä) är lite likt i lukten. Ekmossa, dålig vetivert och kinesiskt cederträ går också åt rätt håll. | ||
Hållbarhet |
2) Talltjära: Separerar efter en tids förvaring i ett grynigt bottenskikt och ett tjocklytande övre lager. | ||
|
Talltjära: På
apotek för runt 365 kr per liter. I färgaffärer
och bilbutiker för 70-80 kr per liter, i överskottsbutiker
för runt 140 kr per 4 kilo. Talltjärolja: Hos importörer av eteriska oljor för runt 50 kr per 10 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. |
||
|
|||
Doftbeskrivning Varma och torra trädofter med ett litet inslag av kamfer och framför allt rök. Ugnsbränd tjära (dagens) luktar mer vidbränt än milad (gårdagens). Renade tjäroljor luktar mindre rått och rivande. 1) Björktjära: Har det högsta anseendet i parfymsammanhang. 3) Entjära: Påminner lite om enbärsolja, men är liksom tall och bok lite vidbränd. Flyktighet Åtminstoine björktjära är en basnot. Doftblandning Tjära har extremt stark doft - en droppe tjärolja i 10 ml dominerar totalt. Passar med kryddor, trä (cananga) och många friska dofter (oregano, rosmarin, timjan). Användning Det är alltså inte båttjära som används i parfym utan extra renade tjäroljor. De är ett måste i läderdofter, t. ex. björktjäroljan i den klassiska ryssläderdoften. Trätjäror är också utgångspunkt för otaliga doftämnen, som kumarin, syntetisk mysk och vanillin. |
|||
All slags tjära har använts till rökelse för att rena från ohyra, smitta och onda andar. 1) Björktjära: Fortfarande populärt som myggavskräckningsmedel. 2) Talltjära: I Sverige röktes det fortfarande på gårdar och torg under de svåra koleraepidemierna i mitten av 1800-talet. Inomhus kunde man gå omkring med en spann tjära som man då och då toppade en glödhet järnbit i; upp steg en stark vit rök. Se mer Rökelsehistoria. |
|||
Hudläkemedel Utspädd tjära är torkande, sammandragande, klådstillande och stimulerar avfjällning och nybildning av hud. Fenolerna som finns så rikligt i dem lokalbedövar och dödar bakterier, svamp och skabbkvalster. Extra renade former är mindre kladdiga men inte lika effektiva. Idag används endast stenkolstjära, som fortfarande är ett av de främsta medlen för psoriasis, särskilt kroniska former. Hur och varför tjärorna fungerar på psoriasis vet man inte, bara att de gör huden tunnare. 1) Björktjära: Gammalt medel för kroniska hudsjukdomar som eksem och psoriasis, särskilt den lena nävertjäran. Björktjära ihopsmält med fårtalg har varit ett vanligt läkemedel på självsprickor. Zinksalva: 1-5 % Tjärsalva: upp till 10 % Skabbsalva: 15 % 2) Talltjära: Rå svart talltjära var ett universalmedel förr i de svenska stugorna. Blandat i smör, salvor, sprit, vatten och plåster lades det på alla slags hudbesvär som bölder, förhårdnader, kliande utslag och kroniska eksem. Till och med syfilitiska sår på könsdelarna läktes med tjära, ett bruk Linné stötte på 1741 på Gotland, "men förstörelsen av svalg och näsa viste klart, huru lite tjära uträttade uti en sådan sjukdom...". Apotekens psoriasis- och skabbmedel innehöll ofta också svavel och salicylsyra. Zinksalva: upp till 10 % tjära 3) Entjära: Björktjära och i viss mån talltjära är de som oftast behandlas i litteraturen men småfolkets tjära var entjäran, som hjälpte för allt. 4) Kadtjära av kontinental typ har också varit ett hudmedel. Särskilt i Frankrike har den använts mycket vid eksem och andra hudsjukdomar. |
|||
Trätjäror var förr vanliga schampo och hårvatten (ofta ihop med med svavel och salicylsyra) vid mjäll, eksem och irriterad hårbotten. I Finland kan tjärschampo fortfarande köpas i en del livsmedelsbutiker. Det är inte lätt att tillsätta själv i schampo. 2 % talltjära (ca 2 ml per dl schampo) ger en mjölkchokladfärgad blandning som är svår att lösa jämnt. Lite propylenglykol gör att tjäran fördelar sig jämnare men lukten konkurrerar till och med med tjärans. | |||
Tjärtvål (det första
patentet togs i England 1845) är sammandragande,
uttorkande och desinfekterande och var under 1800-talet
och fram till 1970-talet närmast
ett standardmedel på akne och eksem, ofta ihop
med svavel. Sådan tjär- och svaveltvål kan fortfarande hittas i färgaffärer och parfymerier med äldre kundkrets. Småtillverkares tjärtvålar på marknader och i turistiska butiker är fuskbyggen av isolerade fettsyror, tensidtillsatser och svart färg som sätter sig på handfatet. Till och med i Finland är det svårt att hitta tjärtvål på andra ställen än i turistshoppar. |
|||
• Trätjäror: Alla trätjäror och tjäroljor kan irritera
och ge aknelika utslag och allergiska reaktioner. Outspädda på huden de reta
ända till inflammation och etsning. De bör
inte användas på skadad eller inflammerad
hud. Slemhinnor är ännu känsligare.
Barrträdstjäror (tall, en) retar mest. Däremot är
de inte fotosensibiliserande. Beckolja (se Varianter ovan) som används i parfym vakuumrenas särskilt för att inte irritera huden.
|
|||
|
|||
Mat och dryck |
Renade tjäroljor används för att ge röksmak åt kött och skaldjur. | ||
Invärtes bruk |
Redan under antiken användes tjära invärtes vid bröstsjukdomar. I Norden har man använt talltjära på samma sätt, t. ex. i form av tjärvatten. Särskilt de första dropparna som kom togs vara på noga eftersom de ansågs vara en förstklassigt läkemedel. Och det må vara invärtes eller utvärtes - i Finland och Ryssland hjälper tjära mot allt och för allt. | ||
Giftighet | Tjära absorberas genom huden och kan den vägen skada njurarna. Huruvida de absorberade ämnena är cancerogena och mutagena eller ej är omdiskuterat. EU:s vetenskapliga kommitté SCCNFP lyckades i en undersökning 2003 inte påvisa att trätjäror på huden är cancerogena eller mutagena. | ||
Lagstiftning |
Trätjäror är urgamla som träskyddsmedel.
För att få marknadsföras som sådana ska de vara godkända
av Kemikalieinspektionen som
"kemiskt eller biologiskt verkande biocidprodukt". Ingen
är godkänd som sådan idag. Att de
ändå kan säljas beror på att de
räknas till gruppen färg och lack som
verkar genom att bilda en fysikalisk barriär
mot fukt. |
||
|
|||
Recept |
|||
Recept I (eneträdsolja) |
Grenar av en En tom gryta, den kan vara glaserad, grävs ner i jorden så djupt att jorden står något över henne. På den läggs ett lock eller stenfat med hål i. Enestavar huggs sönder uti spillror vardera så tjocka som en smal teen eller mindre och så långa som en annan järngryta är djup, så att de står jäms med grytkanten. Järngrytan med enespånorna välvs över grytlocket. Därefter tar man ältad lera och bestryker runt omkring mellan fatet och den nedersta grytan för att ingen ånga ska nå ut, och likadant gör man mellan fatet och den översta grytan. Tegelstenar sätts runt omkring grytorna och jord fylls emellan. Gör sedan en god eld på översta grytbotten och låt den brinna så länge att du tror att alla spillrorna är genombrända. Oljan flyter genom hålen ner i den nedersta grytan. "Denna olja är god för skabb och klåda och all hudens orenlighet, hon läker ock kräftan och allehanda sår, är nyttig mot lamhet, hjälper dem som är krumpne, duger emot fallandesot om man lemmar eller ryggen därmed smörjer och då hästar får skabb då blir de av henne helade." (Källa: Arnborg 1994 efter: M. Joh. Colerus: Oeconomica, 1683) Anm. Örtaböckernas "enträolja" synes ofta vara just denna. En likartad metod användes för att göra eteriskk "enebärsolja". |
||
Recept II (ryssolja) |
• Gammal näver av björk Man tager gammal näver, ju äldre ju bättre, skär den i stycken och sätter samma stycken på kant ned i en grytbotten, det ena stycket bredvid det andra samt så tätt man någonsin kan plugga och driva dem tillhopa över hela grytbotten. (Ny eller ung näver skall icke duga härtill, emedan man därav väl skall få en olja, men den sades nästan vara som bara vatten, och skall man knappt känna att den har den lukt som den ordinaira har. Grytorna skall icke fara särdeles väl av detta brännande, därför brukas helst sådana som är gamla och utav vilka man ej mera gör stort värde.) Över grytan lägges sedan ett bräde som täcker densamma jämnt. Mitt uppå samma bräde bör vara ett hål, varigenom oljan skall rinna ut. Därefter gräves en grop i jorden, däri en stenskål eller annat kärl sättes. Däröver stjälper man grytan så att brädet eller locket är nederst men botten av grytan uppåt, smetar sedan och stryker med ler runt omkring grytbrädden emellan samma brädd och brädet eller locket, att intet väder eller luft på något sätt må komma därigenom, ty där det sker, gör man sig fåfängt hopp om att bekomma någon olja och är det gemenligen ett tecken, att om man icke får någon olja, det hål eller öppning då varit någonstädes för väder emellan brädet och grytbädden. När man nu har så smörjt med ler emellan brädet och grytbotten och fortfar [d.v.s. eldar] därmed 5 eller flera timmar, flyter oljan utur nävern ned genom hålet uti skålen som är därunder, vilken sedan kan tagas upp och förvaras. Herr lantmätaren Lindberg sade sig fått efter en bränning ett stop [1,3 liter] olja, som varit helt skön. Ryssoljans tillverkande hade jag tillfälle att inhämta av herr lantmätaren Lindberg, som sade sig först fått veta det på det sätt att han uti Gävle givit en ryss att dricka så mycket brännvin han någonsin behagat, då han i fyllnaden uppenbarat för honom detsamma. Lantmätaren Lindberg har sedermera försökt och proberat detsamma och bekommit en olja, som skall haft just samma lukt som den vilken är på ryska lädret, samt med densamma smort såväl all sin sadel- och åkdon som stövlar och dylikt, vartill denne olja skall vara mycket skön. (Källa: Kalm 1960; ursprungligen publicerad 1746) |
||
Recept III (ryssolja) |
Björkträ
med näver Getpors (Skvattram = Ledum palustre) - något Enolja Ryss-, eller som är det samma, björkolja (av trät med nävern och någon getpors, såsom enolja, i gryta med hål i bottnen, ovantill täpp, bränd). (Källa: Haartman 1765) Anm. Detta är Åbo-stationerade provinsialläkaren Haartmans hela beskrivning av ryssolja, som allmänheten enligt honom intog droppvis som svettande medel mot ros. Enolja kan vara "enebärsolja" destillerad av av enbuskar. |
||
Recept IV (ryssolja) |
Bark av björk |
||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Arnborg (1994), Bolin och Gustaver (1960), Gentz och Lindgren
(1946), Grimberg volym 3, 6 (1922), Hallbert (1981), Högberg (1969), Jönsson och Simmons
(1935), Kalm (1960), Kirkevold
och Gjessing (2004), Lagerqvist
och Lindqvist (1999), Lindgren (1918), Manniche (1999), Meyer (1952),
Nordström (1940), Pharmacopoea Svecica I (1775),
Plinius bok 16:21 (1968), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901),
Svenska farmakopén XI (1946), Theofrastos bok 9 (1916), Tillhagen (1995), Westman (2006). • Artiklar: Torsten Althin: Några tjärbränningsmetoder i västra Sverige (Fataburen 1923). Nils Keyland: Några olika sätt att bränna tjära : bilder och anteckningar från västra Värmland (Fataburen 1925). Nils Erik Willstrand: En räddande eld: tjärbränning inom det svenska riket 1500-1800; Lars-Erik Borgegård: Tjärproduktion i Västerbotten under 1800-talet - en rörlig resurs (Britt Liljewall, red: Tjära, barkbröd och vildhonung: utmarkens människor och mångsidiga resurser; 1996). Ingvar Svanberg och Håkan Tunón: Bark, näver och sav (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Nationalencyklopedin (2004 04 14). SCCNFP (18 March 2003): Wood tars and wood tar preparations (2006 06 29). Kemikalieinspektionen: Vissa biocidprodukter återkallas... (2006 07 04). Nottingham Co.: d-Limonene uses and industries (2008 06 14). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 07 07). IFRA: Standards (2008 07 07). Pharmacopoeia of Japan IV 1922 (2009 11 23). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |