 |
       
Infusioner Salviainfusion |
|
|
|
||
|
Moderväxt |
Salvia (Salvia officinalis) | |
|
Synonymer |
Salviate | |
|
Farmakopénamn |
Infusum salviae | |
| CAS-nummer | 8022-56-8, 84082-79-1 | |
| • Salvia officinalis extract ["an extract of the whole plant"] • Salvia officinalis flower/leaf/stem extract ["an extract of the flowers, leaves and stems"] • Salvia officinalis leaf extract ["an extract of the leaves"] |
||
| Förväxlingsrisk | • Salviatinktur - salvia extraherad med alkohol | |
|
|
||
|
Tradition |
Från antiken har salvia varit närmast ett universalmedel i Europa. Teet drack kvinnorna redan i Egypten för att bli fruktsamma. | |
|
Framställning |
Kokhett
vatten hälls över örten eller bladen och får dra.
Ska inte koka. Filtreras.
Arvid Månssons salviavatten var bränt = destillerat
av blad, stjälkar och blommande toppskott - ett
aromatiskt vatten.
|
|
| Beräkna som vatten - 100 ml väger ca 100 gram. | ||
| • Olöslig i vegetabiliska
och eteriska oljor; blandningen
delar sig i två skikt och måste skakas om
före användning. • Kan blandas obehindrat med vatten, glycerin och alkohol. |
||
|
Innehåll |
• Lite eterisk salviaolja (1-2,8 % i bladen) mindre tujon
än i tinkturen. |
|
| Varianter | • Salviatinktur - utdrag med alkohol. | |
|
Hållbarhet |
Infusionen håller sig ca en vecka i kylskåp: ska den sparas längre eller användas i t. ex. kräm måste den konserveras. | |
|
|
||
|
Hudläkemedel
Salvia på färskt sår stillar blod, säger en svensk läkebok nedskriven på 13-1400-talet. På 1650-talet förordar både Culpeper i England och Arvid Månsson i Sverige salviainfusion som blodstillande och sårrenande medel. Infusionen är både sammandragande och bakteriedödande i t. ex. ansiktsvatten, ansiktsmasker och krämer. Utdraget stimulerar blodcirkulationen, påskyndar läkning av skadade vävnader och är också svampdödande, verksam på bland annat ringorm. Rengöringsmedel Antiperspirant-effekt genom att vara både bakteriedödande och svetthämmande. |
||
| Fet och oren, rynkig och slapp hy. | ||
| Tonande hårsköljning - sköljning med salviainfusion gör håret mörkare, en användning som rekommenderas redan av Hippokrates. På 1600-talet upprepas råden av Culpeper i England och Arvid Månsson i Sverige: Salviavatten gör rött och grått hår svart, om det tvättas där med ofta. Desinfekterar och drar samman hårbottnen och stimulerar blodcirkulationen, vilket kan minska mjällbildning och fördröja håravfall, och sägs göra håret glansigt och kraftigt. | ||
| I munvatten och gurgelvatten vid halsont har salviainfusion använts länge och föreskrivs fortfarande vid blödande tandkött, hals- och muninfektioner och torsk; infusionen sägs öka slemhinnornas motståndskraft mot infektioner. Arvid Månsson på 1600-talet: | ||
|
||
| Culpeper ger rådet att använda infusionen på smärtande leder. Ofta upprepat är rådet att tvätta darriga händer med salviavatten, här Arvid Månsson: | ||
|
||
|
Det ska
också hjälpa mot en annan ålderskrämpa,
yrsel: |
||
|
||
|
|
||
|
Invärtes
bruk |
Salviate har använts
framför allt som svetthämmande medel t.
ex. mot nattsvettning; en nutida variant är tabletter
med extrakt. av salvia ("traditionellt använt mot tillfälligt överdriven svettning"). Det stoppar också mjölkutsöndringen
och är därför ett bra te vid amningsperiodens
slut. Te dricks också som förebyggande medel mot
mensvärk och är ett godkänt naturmedel för njurar och tarmar. Som rosmarin har salvia använts för allt som rör huvudet och téet gavs förr till gamla - det har gammalt rykte om sig att stärka minnet och till och med förhindra senilitet. Den eteriska oljan verkar vara liknande effekt. |
|
|
Giftighet |
Infusion bör inte intas längre än 2-4 veckor i sträck. Långvarigt intag kan ge muntorrhet. Epileptiker kan få epilepsiliknande kramper av höga doser. Överdosering av bladen (över 15 gram) ger hjärtklappning, värmesvallningar, kramper, yrsel. Salvia är ett traditionellt menstruationsbefrämjande medel, d.v.s. kan orsaka blödning i bäckenområdet; också gammalt abortmedel. Mindre tujon än tinkturen; om detta ämne, se den eteriska oljan. | |
|
|
||
|
Recept |
||
| Recept I | • Vatten
- 1 pint - 1 quart • Salvia - 1 oz • Honung - 1-2 tsk • Vinäger (ev) - 0,5 tsk Låt sjuda 10 minuter och ställ att svalna; eller häll det kokande vattnet över salvian och låt dra 2 timmar. Sila, söta och tillsätt eventuellt vinäger. Används kallt som munvatten vid sår i mun och på tandkött. Bra gurgelvatten för talare. (Källa: Lucas 1978) Anm. Engelska mått. |
|
| Recept II | • Vatten
- 5 del • Torkade blad av salvia - 45 ml (3 msk) = ca 10 gram Det kokande vattnet hälls över bladen. Täck med lock och låt dra en halvtimme. Filtrera. (Källa: Laux 1984) |
|
| Recept III | • Vatten
- 1 dl • Torkade blad av salvia - 1-2 msk (15-30 ml) Koka upp vattnet och häll det kokande över blommorna. Låt dra under lock en timme. Sila. (Källa: Okänd 1997) |
|
| Recept IV | • Vatten
- 1 kopp • Finhackade salviablad - 2 tsk (ca 3 gram) Det kokande vattnet hälls över bladen. Täck med lock och låt dra 10 min. Filtrera. Kan användas som munvatten. (Källa: Juneby 1999) |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Bruhn och Eneroth (2000), Culpeper (1976), Färnlöf och Tunòn (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby
(1977), Juneby (1999), Klemming läkebok 3 (1883-1886),
Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Lucas
(1978), Månsson (1987), Neuendorf (1991), Nielsen
(1991), Stodola och Volak (2000), Swahn (1996), Valnet (1992), Wicklund
(1990). • Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
