Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Örtoljor

Rosenolja


Moderväxt
Ros (t ex Rosa gallica)
Farmakopénamn
Oleum rosae, Oleum rosacea, Oleum rosarum
CAS-nummer 93334-48-6, 84696-47-9, 84604-12-6, 90106-38-0, 84604-13-7, 93062-88-5, 97281-55-5, 92347-25-6
• Rosa alba flower extract ["an extract obtained from the flowers of the rose, Rosa alba"]
• Rosa canina flower extract ["an extract of the flowers of the hip rose, Rosa canina"]
• Rosa centifolia flower extract ["an extract of the flowers of the cabbage rose, Rosa centifolia"]
• Rosa centifolia flower extract ["an extract of the flowers of the cabbage rose, Rosa centifolia"]
• Rosa damascena flower extract ["an extract of the flowers of the damask rose, Rosa damascena"]
• Rosa davurica bud extract ["an extract of the bud of the rose, Rosa davurica"]
• Rosa gallica flower extract ["an extract of the flowers of the French rose, Rosa gallica"]
• Rosa hybrid flower extract ["extract of the flowers of the rose, Rosa hybrida"]
• Rosa indica flower extract ["the extract of the flowers of Rosa indica"]
• Rosa rugosa flower extract ["an extract obtained from the flowers of the rose, Rosa rubiginosa"]
Engelska namn
Rose oil, infused oil of rose
Andra namn
Romanska språk
Huil de rose (franska)

Andra språk
Rhodinon (latin), Rosenöl (tyska), rogan gol (persiska), gül yagi (turkiska)
Förväxlingsrisk
Rosenessens - eterisk olja
Andra extrakt av blomman som:
Rosendekokt - med vatten
Roseninfusion - med vatten

Tradition
Rosenblad utdragna i vegetabilisk olja är forntidens "rosenolja" och det som menades med "rosenolja" till långt in på 1800-talet. Inom antikt parfymeri är den en riktig klassiker som gick under namnet rhodinon. Den framställdes i Mykenes örtoljeindustrier redan under grekisk bronsålder (1500-1200 f. Kr.) och var fortfarande lika populär under romartiden. Alla antika författare som skrivit om parfym berättar om den, t. ex. Theofrastos i sin utförliga essä om egyptiskt och grekiskt parfymeri på 300-talet f. Kr. och Plinius och Dioskorides i Rom första århundradet. Ros gick utmärkt att blanda med andra dofter i parfym men för övrigt hade den en förmåga att döda andra lukter. Ett vanligt trick i grekiska parfymbutiker var därför att se till att den sista parfymen kunden fick lukta på var en rosenparfym. När han sedan kom till nästa butik kunde han inte längre känna några lukter.
I Kina på 500-talet f. Kr. beskrivs rosenolja som en stor lyx som vid dödsstraff var förbehållen hovet och adeln.
Den har aldrig fallit ur modet. Linné hade med den i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Framställning
• Kronbladen täcks med olja, kärlet täcks och får stå svalt i ett par veckor, omröres då och då och filtreras av när bladen tappat färgen och oljan fått doft. Andra metoder finns, som att låta allt stå i solen i flera veckor. En metod att tillverka rhodinon var att lägga rosenbladen torra i oljan, gnida in händerna med honung och sedan stoppa ner dem i oljan och krama blombladen. Honungen var viktig för att förhindra att blandningen blev dålig; även kärlet gneds in. Därefter fick oljan stå över natten och nästa dag gav man sig på att krama igen. Detta kunde upprepas många gånger med nya rosenblad.
• Enklare fusk: Olja försätts med rosenessens
Beskrivning
Färglös olja.
Beräkna efter den använda oljan - 100 ml väger runt 92 gram. 100 gram = runt 109 ml.
• Olöslig i vatten, glycerin och alkohol; blandningen delar sig i två skikt och måste skakas om före användning.
• Kan blandas obehindrat med vegetabiliska och eteriska oljor och smältas med fetter, hartsämnen och vaxer.
Innehåll

Flytande
Olja: Vilken hållbar olja som helst. Enligt Theofrastos blir resultatet bäst med sesamolja. Plinius recept bygger på grön olivolja. Undvik majsolja, solrosolja och tistelolja
som alla håller sig dåligt. Oljan löser ut fettlösliga ämnen som rosenessens. Bladens färgämnen är dock vattenlösliga så oljan förblir färglös.
Vatten: Antikens rhodinon kunde blir rätt komplicerad. Rätt vanligt var t. ex. att koka ur kamelgräs (antagligen västindiskt citrongräs eller möjligen släktingen palmarosagräs) i vatten, sila av och hälla i oljan; det ansågs göra oljan sammandragande.
Fast
Rosenblad: Vilken sort som helst med mycket doft. Culpeper på 1650-talet gjorde sin på nyponrosor (Rosa canina).
• Andra växter: Kalmus och aspalathos (antagligen ginst, Calycotome villosa) kunde ingå i rhodinon inte bara för doften utan också för att de gjorde oljan tjockare.
• Tillsatser: Theofrastos påstår att rhodinon är den enda olja som konserveras med salt. Så var inte fallet men rhodinon saltades alltid. Mängden var rejäl - upp till en tredjedel av oljans vikt - och ansågs svara för oljans öppnande och värmande kvaliteter. Det var också vanligt att man färgade oljan med alkannarot.

Varianter Rosendekokt - utdrag med kokande vatten.
Roseninfusion - udrag med hett vatten.
Rosenvatten - destillat med vatten.
Hållbarhet
Hållbar om en stabil olja används.  E-vitamin minskar risken för härskning.

Användning
Kan användas som basolja i en oljebaserad parfym.
Hudläkemedel
Som olja i cold cream eller som den är som hudolja.
Framför allt torr hy.
Massage
Roser som varde lagda i olja, det heter sedan rosenolja, är mycket nyttigt, hon hjälper magen för mycken hetta, om han varder smord där med; hon är ock god för huvudvärk, som kommer av het feber eller solsken, om ännet smörjes där med, och tinningarna sammaledes,
  säger Arvid Månsson i sin örtabok i mitten av 1600-talet, vilket är nästan ordagrant efter en svensk läkebok nedskriven runt år 1500, som i sin tur hämtat det mesta ur danske Harpestreng på 1200-talet. Culpeper rekommenderade den på svullnad, värme och inflammation.
Utmärkt badolja.

Recept
Recept I

Olja - ej fullt 1 liter
Rosenblad - 227 gram
Kalmus (ev.)
• Aspalathos (antagligen ginst, Calycotome villosa) (ev.)
Salt (ev.)
Alkannarot (ev.)
Rhodinon: Byt ut i allt som allt åtta dagar och låt stå i solen 40 dagar ända till det tredje utdraget. En del förtjockar med kalmus och asphalatos, en del tillsätter alkannarot för röd färg och salt för att konservering. Sammandragande och svalkande.
(Källa: Theofrastos1916: Concerning odours; Manniche 1999 efter Theofrastos)
Anm. Originaltexten är precis så här oklar. 

Recept II Olja - 4 delar
Rosor - 1 del
Får dra i solen tre dagar varefter blommornas förnyas. Detta upprepas ytterligare två gånger.
(Källa: Naves och Mazuyer 1947 efter Rhazès: Antidotaire, 900-talet)
Anm. Ursprungskällan är arabisk, så det handlar om ordentligt solsken. 
Recept III Olja
Rosor, bäst är gammaldags buskroror, helst vita
Salt
Strö lite salt i botten av en glasburk, t. ex. en syltburk, lägg på ett lager rosenblad - färska men absolut torra - och över dessa ett lager bomull som klippts så att de passar burken. Häll på olja så att bomullen dränks in. Varva salt, rosenblad och bomull med olja tills burken är väl packad. Bind över med pergamentpapper. Ställ torrt och soligt två veckor. Byt ut paperet mot ett tyg och vänd burken upp och ner så att oljan silas ut - det tar några dagar.
(Källa: Okänd engelsk, 1999)

Litteratur: Se t ex Culpeper (1976), Haglund (1987), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Linné (1954), Manniche (1999), Månsson (1987), Naves (1947), Theofrastos (1916; On odours).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 03).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/rosenolja.html
Datum: 2018 10 18 - Uppdaterad: 2009 10 3
Cookieinfo
Made with a Mac