Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Rengöringsmedel - Emulgeringsmedel

Pottaska och asklut


Synonymer
Pottaska
1) Pottaska, kalium, alkali, fast alkali, kolsyrat kali, kalcinerad pottaska, kali
1.1) Rå pottaska, pottaska, lutsalt, orent kaliumkarkarbonat
1.2) Renad pottaska, renat kolsyrat kali, renat kaliumkarbonat (sic)
Kaliumkarbonat
2) Kaliumkarbonat, rent kaliumkarbonat, kolsyrat kali, kali, kolsyrat kalium
Asklut
3) Asklut, björkasklut, träasklut, lut, lutdroppar, vinstensolja, kaliumkarbonatlösning, vattenlösning av kaliumkarbonat
Farmakopénamn
1.1) Cineres clavellati, Alkali fixum vegetabile, Potassa, Alkali vegetabile fixum impurum, Carbonas kalicus communis, Potassa calcinata, Carbonas kalicus crudus
1.2) Sal Alkali vegetabile fixum, Cineres clavellati purificati, Alkali lignorum depuratum, Subcarbonas kalicum depuratum, Carbonas kalicus depuratus
2) Carbonas kalicus (orena former: Sal Tartari, Alkali Tartari, Subcarbonas kalicum purum, Carbonas kalicus purus) 
3) Lixivium Tartari vulgo Oleum Tartari per deliquium, Solutio carbonatis kalici
, Solutio kali carbonatis
2) E 501 Kaliumkarbonater
CAS-nummer 2) 584-08-7
2) Potassium carbonate
Engelska namn
1) Potash, pot ash, salt of tartar, salt of tarter, salt of wormwood
1.2) Refined potashes, purified potash, pearl ash
2) Potassium carbonate, dipotassium carbonate, carbonate of potash
3) Lye water
Andra namn
Romanska språk
1) Nitrum (latin), sal vegetabile, alkali vegetabile, alkali fixum (nylatin), potasse (franska)
1.2) Potasse purifée (franska)
2) Carbonate de potasse (franska)
3) Eau de lessive (franska)

Nordiska språk
3) Lud (danska)
Andra språk
1) Pottasche, potasche (tyska)
1.2) Gereinigte Pottasche (tyska)
Förväxlingsrisk
Kalciumkarbonat - kalk
• Eng. caustic potash = kaliumhydroxid
• Lut är en allmän benämning på alla vattenlösningar av urlakade salter och mer specifikt alkaliska sådana lösningar. Det kan t. ex. också betyda vattenlösning av hydroxiderna kaliumhydroxid och natriumhydroxid (kaustiksoda) och karbonatet natriumkarbonat (soda).

Tradition

 

 

 

s
Alkemisk symbol för pottaska

 

 

d

Alkemisk symbol föt lut
1) Pottaska
Pottaska användes vid glastillverkning i Egypten åtminstone 1000 f. Kr, och till detta används det fortfarande. Det är mycket gammalt också som rengöringsmedel och som betmedel vid växtfärgning. Framställningen genom urlakning av aska och efterföljande avdunstning av vattnet beskrivs första gången av Aristoteles på 400-talet f. Kr.; pottaskan användes då bland annat ihop med valklera vid valkning av ylle. Det tillverkades fram till 1800-talets slut i stor skala i skogrika länder som Sverige, Finland, Ryssland, Tyskland, Kanada och USA.
Nitrum
Soda var förr svårt att skilja från pottaska. Egyptier, araber, greker, romare och övriga européer fram till ca 1600 sade nitrum om både. På 1700-talet lyckades en tysk kemist påvisa avgörande olikheter, som att pottaska (kaliumkarbonat, av landväxter) färgade en låga violett, medan soda (natriumkarbonat, av havsväxter) gjorde den gul.

Salpeter (förr kallat sal nitri, sal nitrum) vittrar fram ur jordar på samma sätt som nativ soda (nitrum). När nitrum i slutet av 1500-talet började kallas soda, fick salpeter överta namnet nitrum (utan sal). Alltså; nitrum före 1600 = soda, nitrum efter 1600 = salpeter.
Hamiltons Pottaska Compani
Under mededeltiden blev pottaska en viktig östeuropeisk exportartikel till Holland och England, där den behövdes för att tvätta ull. Senare blev den råvara i tvål och såpa, glas och porslin, krut och färg.
På 1200-talet började pottaska brännas så smått i Norden och från södra Sverige exporterades en del av framför allt bok. 1546 dyker ordet upp för första gången i svenska texter. Åtta år senare gav drottning Kristina Hugo Hamilton det första svenska privilegiet att inrätta pottaskebränneri och såpsjuderi. I ett par århundraden bildades många liknande bolag som åkte runt och köpte upp pottaska av bönderna, särskilt i Småland, Halland, Blekinge och Skåne. Staten uppmuntrade bränningen genom undervisning, premier och uppköp till fasta priser. Bränningen blev en viktig binäring för fattiga småbrukare och man kunde också få betala skatten i pottaska. Den var enklare att tillverka och frakta än tjära och de fasta priserna gav en säkrare inkomst i motsats till tjäran som uppköparna pressade priset på. Den småskaliga bränningen gjorde Sverige till en av Europas storproducenter under 16-1700-talen. Exporten var hundratals, t.o.m. tusentals ton årligen under 1700-talet tills den sjönk till tiotals ton på 1790-talet. Det stora behovet berodde på att pottaskan användes vid framställning av salpeter till krut. Den småskaliga framställningen pågick fram till 1800-talets mitt då kaliumkarbonat började tillverkas i kemisktekniska fabriker i Tyskland.

Skogsdöd
Den intensiva bränningen gick hårt åt skogarna på många håll. De första kungliga restriktionerna 1680 som gällde Småland hjälpte inte långt; pottaskebränningen antas vara en av huvudorsakerna till att de sista småländska bokskogarna försvann på 1800-talet. Ett annat exempel är Västerbotten där det 1820-1850 brändes så mycket pottaska att landskapets björkbestånd hotades.
2) Kaliumkarbonat
Pottaska, mest använt om sådant som görs ur aska, och kaliumkarbonat, mest om sådant som görs ur andra salter, har framställts på otaliga sätt genom tiderna och fått lika många namn. Dioskorides beskriver t. ex. vid ungefär samma tid som Aristoteles metoden att bränna vinsten (tartarus), varav gamla tiders kaliumkarbonat fick namnet Sal tartari. En ytterligare metod, att bränna salpeter (nitrum) tillsammans med kol, gav namnet Nitrum fixum.
• 1676 kunde det påvisas att resultatet av alla dessa metoder gav samma salt, som då började kallas kali (Alkali fixum) - kali lär vara det arabiska namnet för vedaska. Från mitten av 1700-talet kunde karbonatet också specificeras som ett alldeles eget salt, vegetabiliskt kali (Alkali vegetabile fixum), skilt från mineraliskt kali (natriumhydroxid) som framställdes ur vattenväxter.
• Termen kaliumkarbonat dyker upp i svenskan 1870; det har då börjat tillverkas fabriksmässigt. S.k. teknisk kaliumkarbonat, alltså inte så renad, har under 1900-talet ofta gått under namnet pottaska.
3) Asklut
Lut är vattenlösning av pottaska eller andra alkaliska salter. All vedaska togs förr tillvara och det som inte gick åt hemmavid kunde säljas på torget, särskilt björkaska. I Stockholm på 1840-talet tjänade t. ex. vaktmästare på myndigheter och verk en slant extra på att sälja björkaska. Genom att tillsätta vatten till askan fick man asklut, ett slags forna tiders Klorin som var det bästa för att få linne rent utan att skada det. Idag har allergiker som inte tål moderna tvättmedel upptäckt att kläder kan tvättas med lut i tvättmaskin - recept nedan. Här några exempel på hur man tvättat med asklut:
Japansk asklut runt 1240
Japans zenpatriark Dôgen gav detaljerade instruktioner om det mesta i munkarnas dagliga liv inklusive tvätt. Händerna skulle skrubbas med aska - vilket i Japan möjligen kan ha varit aska efter tång, alltså närmast soda. Munkdräkten tvättades genom att den fick dra ett par timmar i aku-no-yu = hett askvatten, som munkarna varnades för att stoppa händerna i. Därefter sköljdes i rent vatten och sist i vatten med något rökelsematerial som aloeved eller sandelträ.
Svensk asklut på 1800-talet
Linne tvättades med lut, bäst av aska från al, bok eller björk. Till fintvätt kunde man använda olivoljetvål som blev överkomlig i pris i slutet av 1800-talet. Till bomull som började bli vanligt vid samma tid krävdes kokning med såpa och gnuggning med tvättbräda.
 
Det gick åt massor med aska, till 100 kilo tvätt behövdes 13 liter bra aska. ... Askan lades i en tygpåse som placerades i botten av ett bykkar, ett stort laggat träkärl ställt på några bockar eller en bänk. Runt tapphålet låg pinnar eller gamla ben för att förhindra tygpåsen att lägga sig som en propp över hålet. Ett par smutsiga karlkalsonger lades underst, då ansågs torkvädret bli bra. Den smutsigaste tvätten placerades underst, där var askan mest effektiv. Ibland sveptes smutstvätten in i en tvättduk. Tvättprocessen inleddes med att tvätten blötlades i ett dygn innan själva tvätten tog vid, oftast en lördag så att man kunde börja tvätta tidigt på måndag morgon, som i visans "Så göra vi när vi tvätta våra kläder...".
Vatten kokades i bryggarstugans panna och hälldes över tvätten. Vattnet rann ut och ner i ett kar under tappen, värmdes upp och hälldes över igen. Från Borrby i Skåne finns det uppgifter att tvätten skulle bykas eller "ösas" arton gånger! Luten blev starkare ju fler gånger man öste. När ösningen var klar, togs tvätten till sjön eller ett rinnande vattendrag för att klappas med klappträ och sköljas.
 
Fransk asklut runt 1900
Beskrivningen från den franska byn Minot är likartad. Här fick man den bästa askan från fruktträd, ask, bok, avenbok och alm. Aska av ek och kastanj gav fläckar på tygerna av hampa. Ylle tvättades med såpnejlikeinfusion.
 
Först lade man i grenar, ris, vad som helst - men inte för mycket ek för det blev det fläckar av - för att tvättkläderna inte skulle ligga mot träbotten utan kunna rinna av. Ovanpå det bredde man ut en stor duk av grovt tyg, på den lade man aska, sedan vecklade man ihop duken omkring askan. Man kunde ta alla sorters aska till tvätten, man tog vad man hade, men inte för mycket ek. Sedan lade man tvätten i olika lager. ...
Nästa dag bykte man tvätten. Man hällde vatten på tvätten, man satte en balja framför hålet för att samla upp vattnet, det rann och rann... Man samlade upp detta vatten som hade passerat tvätten och askan - bykvattnet - i en kastrull, och man hällde det i en stor kokkittel, en sån där som man eldar under på spisen. I den värmde man upp bykvattnet och sedan öste man i det i karet igen med en kastrull. Först bykte man tvätten försiktigt, inte alltför varmt utan ljummet. Ju längre man höll på desto varmare bykvatten hällde man tillbaka över tvätten; de sista omgångarna var vattnet kokande. Så där höll man på hela dagen. Nästa dag kom tvätterskorna med borstar och klappträn...
 
Småländsk asklut runt 1940
Här kombinerades luttvätt, den bästa metoden för linne, med kokning och gnuggning, som krävs för bomull:
 
Det samlades mycket smutskläder, kanske över hela vintern. Så blev det storbyk som det kallades. Ofta saknades tvättstuga. Man fick börja med att blötlägga i baljor... Så kom den stora tvättdagen. Kläderna tvättades i två omgångar. Man gned tvätten på tvättbräda varefter den kokades i grytan i lutvatten eller lades i stort träkar med ett hål i botten. Lutvattnet östes över alltsammans. Därefter skulle kläderna sköljas väl i sjön eller ån. Ofta klappades byken med klappträ på ett klappbräde. Det var noga med att all lut sköljdes bort.
  Aska i håret
I Gamla Testamentet strös det aska på huvud och vältras i aska. Job satte sig i den. Detta sorgetecken hade inget med smutsighet att göra, tvärtom. Aska var ett tvättmedel och en botsymbol för rening och förgänglighet.
Farmakopéerna
1) Pottaska: Rå och renad pottaska fanns upptagna i svenska farmakopén från första början 1775 t.o.m. sjunde upplagan 1869.
2) Kaliumkabonat: En förelöpare till kaliumkarbonat, förvirrande nog kallad renat kaliumkarbonat men snarare en oren form jämförd med de senare, fanns med från första början 1775 t.o.m. sjätte upplagan 1845. Det ersattes i den följande upplagan 1869 med kaliumkarbonat som var så gott som helt rent. Från upplagan därpå 1901 behövde apoteken inte längre göra det själva utan kunde köpa in det färdigt. Det stod kvar till slutet 1946 då det användes bara för laboratoriebruk; för övrigt rekommenderades natriumbikarbonat som ersättning. .
3) Asklut: Lösningar av pottaska och kaliumkarbonat i olika styrkor fanns upptagna från första början 1775 till slutet 1946.
Framställning
1.1) Rå pottaska
Pottaska får man genom att bränna lövträ. Bäst ansågs björk vara och i södra Sverige bok. Barrträd har man använt bara i nödfall, utom en som ansågs vara mycket bra. Vanligen brände man på hösten och fick ut 200-250 gram pottaska ur varje kubikmeter ved.
Askan lakas ur i vatten, dunstas in och resultatet glödgas. 1 ton ved ger 1,1-3 kilo pottaska.
 
Storskalig tillverkning beskrivs så här av en hembygdsforskare (Västerbotten):
 
Björkvirket höggs och lades i högar på höstarna. Året därpå i september-oktober brändes högarna och askan bars fram till särskilda kokplatser där den kokades.
 
Den finaste pottaskan kom länge från nordöstra Skåne och gjordes av bokved. Linné ser under sin skånska resa 1749 hur bokstockar långsamt får brinna till aska i eldgropar. Efter några veckor renas askan från kolrester, begjuts med vatten och rörs (i pottor) till en deg som smetas på trädstammar som läggs upp till ett bål:
 
Härpå tändes eld, och det brinner starkt, intill dess askan glödgas och begynner rinna, så man med långa stänger river stockarna ifrån varandra och med klappstänger slår askan ifrån, emedan hon ännu är glödgad, att hon bliver tillsammans packad som en sten eller hopvälld. Sedan denna blåaktiga, mörka och slagglika askan blivit kall, förses hon till städerna och säljes.
 

Under glödgningen drar den blöta smeten ihop sig och blir stenhård. Kvar har man rå pottaska (orent kaliumkarbonat). Samma förfarande med havsväxter ger natriumkarbonat (soda). Eventuellt renas pottaskan också genom kalcinering, d.v.s. pottaskan bränns på en stenhäll eller järnplåt vilket tar bort föroreningar.
Den gamla enkla hemmametoden att göra pottaska var att dunsta in asklut; av denna pottaska kunde man sedan snabbt göra lut genom att blanda med vatten. Eftersom pottaska är mindre koncentrerad än soda behövs det mer för att göra asklut lika stark som sodalut.
1.2) Renad pottaska
För exportkvalitet krossades och maldes massan och fick dra i vatten som slutligen avdunstades. Så gjordes det på svenska apotek fram till 1869 då man fick lov att köpa in den renade pottaskan färdig. Gammal farmakopéanvisning: 2 delar pottaska får dra i 3 delar destillerat vatten i 3 dagar, omröres då och då och avdunstas till torrhe.
2) Kaliumkarbonat
Kaliumkarbonat, ett salt av kalium och kolsyra, finns naturligt löst i många mineralvatten. Det bildas också när organiska syrors salter bränns och finns därför i landväxters aska. Eftersom det är så lättlösligt i vatten är det svårt att skilja från andra salter i askan. Vid industriell tillverkning utgår man därför inte från aska utan andra kaliumsalter som kaliumklorid, kaliumsulfat och kaliumbikarbonat. Kaliumkarbonat kan också fås ur rester efter alkohol- och sockertillverkning, ullfett, kaliumsulfat, vinsten och mycket annat. Principen är alltid att råvaran glödgas och resultatet dunstas in till ett torrt pulver.
3) Asklut
Aska kunde användas direkt i tvätt, framför allt behövdes den till linne, som inte kunde kokas. Den renaste och bästa tvättaskan var den som samlades i
kakelugnen. Aska från köksspisen var sämre eftersom den var förorenad av soprester och annan ved. Sedan kolbitar rensats bort ur askan var den färdig i väntan på nästa byk.
Luten gjorde man genom att hälla kokhett vatten över askan (1-5 dl björkaska per liter vatten), låta aska dra i kallt vatten över natten eller i ett par dagar eller koka askan i vatten upp till några timmar.
Lät man denna lut dunsta in till torrt pulver hade man pottaska som kunde blandas till lut vid behov.
Apotekens kaliumkarbonatlösning, "lutdroppar" bereddes enligt farmakopén 1901 av 1 viktdel pottaska och 3 viktdelar destillerat vatten, alltså 25 % pottaska. Man kunde också låta kaliumkarbonat ligga i luft och ta upp fukt tills vätska bildades.

Beskrivning
1) Pottaska: Vitt, torrt, kornigt pulver, korn eller stycken. Utan lukt, med smak av lut.
2) Kaliumkarbonat: Luktlöst fint pulver eller grövre korn, ju vitare desto bättre. Ska färga en låga violett, inte gul.
3) Asklut: Vattenlösningar av pottaska och kaliumkarbonat ska vara klara och färglösa. Smaken är - lutaktig.
3) Asklut: 20 % kaliumkarbonatlösning: 100 ml väger ca 119 gram. 100 gram = ca 84 ml.
• Både pottaska och kaliumkarbonat är så gott som olösliga i alkohol.
• Båda är mycket lättlösliga i kallt vatten (kaliumkarbonat i 1 del) och glycerin.
• Båda löser fett mycket effektivt - bra tvättmedel.
pH och inkompatibiliteter
• Pottaska och kaliumkarbonat är alkaliska. De ska inte blandas med syror, sura salter, metallsalter eller garvämnen
• Asklut: 1 del aska som får dra i 5 delar vatten har efter ett par dygn pH 9-10. Kokar man björkaska med dubbla volymen vatten som i ett av recepten nedan får man efter några timmar en asklut med pH 12 (som Klorin).
• Stark lut förstör mysk; det börjar lukta ammoniak.
Innehåll
1) Pottaska: Kaliumkarbonat 15-25 % samt hög halt andra salter ur de brända växterna. Pottaska i äldre recept motsvaras alltså av 1/4-1/8 av dagens renade pottaska eller kaliumkarbonat.
1.2) Renad pottaska: Minst 95 % kaliumkarbonat.
2) Kaliumkarbonat: Innehåller (förvirrande nog) minst 94,5 % kaliumkarbonat; farmakopén 1908 krävde minst 95 %. 96-98 % betraktas som god kvalitet.
Som föroreningar betraktas t. ex. andra natriumsalter, svavelföreningar och metaller.
3) Asklut
: "Lutdroppars" styrka har varierat genom tiderna. I 1901 och 1908 års farmakopéer bestod lösningen av 25 viktdelar pottaska + 75 viktdelar destillerat vatten = 25 % pottaska, som späddes med ytterligare vatten till 20 %.
Ersättning
Kaliumhydroxid kan ersätta kaliumkarbonat eller pottaska i stearatkrämer; tag då 80 % av kaliumkarbonatets vikt.
Natriumbikarbonat kan också ersätta kaliumkarbonat eller pottaska i denna typ av krämer.

• Kammarlut: Människourin. Vid en diet med mycket basrika grönsaker blir urinen alkalisk. Förr sparade man den och lät den stå så att den blev ännu mer alkalisk, helst upp till ett halvår och använde som alkaliskt medel vid bl. a. textilfärgning.
Hållbarhet
Pottaska och kaliumkarbonat ska förvaras i väl tillslutet kärl; de är starkt hygroskopiska = tar upp luftens fukt som till slut får pulvren att flyta sönder. Självklart utom räckhåll för barn.
Inköp We don't sell, we tell!
3) Asklut
• Vattenlösning av kaliumkarbonat ("lye water" av okänd koncentration): I asiatiska butiker för runt 50 kr per 500 ml.
• Svensk björkaska i vattenlösning (20 %) i hälsokostbutiker för runt 150 kr per 500 ml.

Hudläkemedel
Svaga alkalier lindrar klåda och irritation, t ex vid eksem. Björkaska, pottaska och kaliumkarbonat har blandats i vätskor, fetter och salvor och svagt alkaliska stearatkrämer har gjorts lite mer alkaliska och läkande genom en extra tillsats.
Salva: 10-20 % pottaska eller kaliumkarbonat
Rengöringsmedel
Alla forntida folk, t. ex. egyptier, hebréer och greker - tvättade sig med alkalier, som rengör genom att vara effektiva fettlösare (och torkar ut huden rejält - en av förklaringarna tll att man också använde enorma mängder olja). I Sverige har man använt vattenavkok på björkaska, och fortfarande under 1900-talet har man kunnat köpa vattenlösningar av kaliumkarbonat att tvätta sig med. Svag lut kan också vara till hjälp för den som är kraftigt allergisk mot handelns tvättmedel - recept nedan. I England på 1650-talet rekommenderade Culpeper tvättning med träasklut av enved mot klåda.
• Tvättvätska för huden: 2-6 % pottaska eller kaliumkarbonat i vatten.
Emulgeringsmedel
I små mängder fungerar alkalier emulgerande i krämer. Det finns många typer som är i stort sett utbytbara mot varandra.
Stearatkräm: 1 % pottaska; ger särskilt mjuk kräm.

1) Pottaska: Upp till 5 % i alkoholfria hårvatten för sin fettlösande effekt.
3) Asklut : Detta var förr det mesta och bästa hårrengöringsmedlet i Sverige; det både avfettade, blekte och dödade hårlöss. Sådan luttvätt finns omnämnd i isländska sagor och av antika författare. Romarna lärde sig av galliska och germanska stammar men fick aldrig någon riktig kläm på det, damerna förlorade ofta håret på kuppen. Även i det elizabetanska England användes det mer för att bleka än rengöra (3-4 gånger om året, rekommenderade en bok 1600) och även där kunde det få
förödande resultat. Mer hårmedelshistoria.

Redan de gamla grekerna ... På 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet var alkaliska karbad en vanlig kur mot klåda och hudirritationer i Europa och sades också vara bra också mot reumatiska smärtor. Se vidare recept på alkaliska badpulver.
Pottaska (kaliumkarbonat) har länge använts vid tillverkning av såpa. Det är besläktat med kaliumhydroxid som idag används till själva förtvålningen, medan kaliumkarbonat kan ingå för att göra såpan smidigare och lättare att röra. Resultatet blir rätt allkaliskt så buffring brukar behövas.
3) Asklut: Pottaska (kaliumkarbonat), björkaska och deras vattenlösningar är alla alkaliska och kan skada huden allvarligt. Att gamla recept ofta är vaga ökar risken. Alkalier har inte som syror omedelbar och dramatisk effekt utan skadan smyger sig på. Illavarslande tecken är att huden kliar, svider och rodnar - en känsla som av att ha blivit solbränd.
Första hjälpen utvärtes
Skölj huden med vatten länge och väl, häll sedan på något surt - filmjölk, citronsaft, vinäger, svag ättika. Ögonen: Skölj 15-30 minuter med mjuk vattenstråle, t. ex. ur ett glas. 

Mat och dryck

1) Pottaska: Föregångare till natriumbikarbonat som bakpulver och fungerar på samma sätt när degen får stå: Syror bildas som reagerar med pottaskan och frigör koldioxid som lyfter degen.
2) Kaliumkarbonat: Används som surhetsreglerande medel (E 501 Kaliumkarbonater) för att göra mer alkaliskt. Får användas i alla livsmedel som får innehålla tillsatser utan mängdbegränsning, och som bakpulver.
3) Asklut: På den tiden fisk lutades hemma gjorde man det i lut av pottaska. Bäst var asklut på björk huggen i savtid. Industrin använder soda.

Invärtes bruk

3) Asklut: Vattenlösning av björkaska används i huskurer mot sur mage och halsbränna, alltså på samma sätt som som natriumbikarbonat, huvudingrediensen i Samarin, och som slemlösande (fettlösande) medel. Björkaska i vatten som säljs i hälsokostbutiker sägs ta bort allt möjligt ont genom att det är basbildande.

Giftighet Pottaska, kaliumkarbonat och deras vattenlösningar är starkt alkaliska och därmed riskabla att hantera.
Första hjälpen invärtes
Om någon svalt pottaska, kaliumkarbonat eller deras vattenlösningar: Framkalla inte kräkning. Ge mjölk eller ännu bättre filmjölk eller andra svaga syror (filmjölk, citronsaftvinäger, utspädd ättika) att dricka upprepade gånger. Sök läkarvård snabbt; stora mängder invärtes kan vara livshotande.
Miljö Godkänt av av SNF Bra Miljöval som Bra Miljöval av alkaliskt medel.

Recept
Recept I
(kaliumkarbonatlösning)
• Destillerat vatten - 75 viktdelar
• Kaliumkarboat - 25 viktdelar
• Destillerat vatten - så mycket som behövs till 20 %
Härav beredes lösning, som filtreras och försättes med så mycket vatten att blandningens egentliga vikt blir 1,190-1,194, motsvarande omkring 20 procent kaliumkarbonat. Ska vara klar och färglös. Solutio carbonatis kalici = kaliumkarbonatlösning.
(Källa: Svenska farmakopén VIII 1901, Svenska farmakopén IX 1908)
Recept II
(asklut)
Vatten - 50 liter
• Aska av björk - 8 liter
Den sållade askan knyts in i en tät tygpåse som hängs på en käpp lagd över en gryta med vatten. Därvid bör man se till att påsen hänger djupt ner i vattnet men ej rör vid bottnen. Uppvärmningen ska ske långsamt. Kokningen avslutas efter en timme. Så väl vid tvätt som vid annan rengöring är askluten effektiv och mindre frätande än stark sodalut.
(Källa: Husmodern 52:1923)
Recept III
(asklut)
Vatten - 8-10 liter
• God aska av björk - 1 kilo
God lut, lagom stark [till växtfärgning], tillagas sålunda: God björkaska lägges i ett kärl, och däröver slås kokande vatten. Det hela röres väl om och får stå att klarna och kallna. Den klara luten silas av genom en fin silduk i ett annat kärl, och garnet lägges ned däri sin bestämda tid. Använd handskar, emedan luten fräter.
(Källa: Larsson och Boëthius 1959)
Recept IV
(asklut)
Vatten - 5 liter
Träaska (björk) - 5 dl
Låt stå 1-2 dygn varpå den klara vätskan frånskiljs och slås på flaskor eller i en plastdunk. OBS! Märk med tydlig etikett. Pröva pH-värdet med indikatorpapper (9-10, beroende på vilken aska som använts).
(Källa: Sandberg 1986)
Recept V
(asklut)
• Grus
• Halm
• Träaska från hårda träslag, mjuka blir inte så bra
• Regnvatten
Man borrar en mängd hål i botten på en tunna och lägger ett lager grus längst ned och sedan halm. Detta underlättar avrinningen. Så fyller man tunnan med träaska och häller vatten på. Efter lång tid (och här får man beväpna sig med tålamod) börjar vätska sippra ut genom hålen i tunnans botten. Ta vara på den och koka ihop den tills ett färskt ägg flyter i den.
(Källa: Seymour 1995)
Anm. Detta är den lut man använde när man gjorde tvål och såpa under självhushållningens dagar. Det är starkt - fräter igenom aluminiumkärl. Receptet är från Wales.
Recept VI
(prövning av asklut)
Vatten
Salt
För att pröva hur stark luten är, löser den erfarne tvåltillverkaren salt i vatten tills lösningen är helt mättad = mer salt kan inte lösas. Så tar han en käpp, fäster en liten tyngd i änden och lägger käppen i saltlösningen. Den ställer sig rakt upp med vikten i botten, och så gör han ett märke på käppen exakt vid vattenlinjen.
Käppen är ett instrument för att mäta lutens styrka, för det råkar vara så att luten man behöver har exakt samma specifika vikt som den mättade saltlösningen. Man lägger käppen med tyngden på i den koncentrerade luten, och resultatet blir troligen att den flyter med märket ovanför vätskans yta. I så fall sätter man till regnvatten mycket försiktigt under omrörning, tills käppen ställer sig vid märket. Luten är klar att ingå i tvålen.
(Källa: Seymour 1995)
Anm. En annan metod att var att lägga ett rått ägg i luten. När ägget flöt var luten stark nog.
Recept VII
(asklut)
Vatten
• Aska av björk
Blanda aska och vatten och låt dra över natten. Sila av. Mer aska ger starkare lut och kan vattenspädas.
(Källa: Tidningen Åter 2:1999)
Recept VIII
(asklut)
• Aska av björk - 2 liter
Vatten - 8 dl
Kokas. Ger en mild lut som kan användas till klädtvätt i maskin.
(Källa: Tidningen Åter 2:1999)
Recept VIII
(asklut)
Vatten - 2 delar
• Aska av björk - 1 del
Får sjuda några timmar, silas av och får svalna. Ger en starkare lut (pH 12) till grovrengöring och såpa.
(Källa: Tidningen Åter 2:1999)
Anm. pH 12 är starkt alkaliskt - som Klorin.
Recept IX
(asklut)
Vatten - 1 liter
• Siktad aska, t. ex. av björk - 2 dl
Koka 20 min under lock. Ställ undan och låt askan sjunka till botten. Häll av luten; det blir ca 6 dl. Tag 1/2-1 dl till en 4-kilos tvätt i maskin.
(Källa: Gunilla Kvarnström, Östanås 2001)

Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Culpeper (1976), Edgren (2007), Gentz och Lindgren (1946), Gunn (1973), Hallbert (1981), Hallström (1986), Henrikson (1992), Kewenter (1999), Kurlansky (2002), Lindgren (1918), Linné (1971), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Olsson (2002), Palmborg, Walter och Werner (1982), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1847), Poucher och Howard (1974), Sandberg (1986), Seymour (1995), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Svanberg (1998), Wicklund (1998). Japansk tvätt: Shobogenzo kap. 7 "Washing" (1239) och kap. 12 "The merit of the kasâya" (1240) (Windbell, 1994).
• Citat: Först lade man i grenar...: Verdier (1988). Det gick åt massor med aska...: Kewenter (1999). Så samlades mycket smutskläder...: Så bodde och levde vi då: pensionärer tillhörande PRO och SPF i Jönköpings län berättar minnen från seklets början (Jönköping, 1994).
• Artiklar: Gunnel Hazelius-Berg: Tvätt (Fataburen 1970). Jan Thuresson: Då pottaskan var en riktig storsäljare (Västerbottens-Kuriren 1998 05 13). Owe Eliasson: Pottaska hotade länets björkbestånd (Västerbottens-Kuriren 2000 09 21). Lars Östlund: Pottaskebränning som utmarksnäring i norra Sverige; Ingvar Svanberg och Håkan Tunón: Bark, näver och sav (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001).
Nätpublikationer: SNF Bra Miljöval: Bases (2005 07 20).
Symbols.com (2008 09 19). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 02). Historisk statistik för Sverige: Del 3: Utrikeshandel 1732-1970 (2010 09 09).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/pottaska.html
Datum: 2018 11 19 - Uppdaterad: 2010 09 10
Cookieinfo
Made with a Mac