1) Paraffin, hard paraffin, paraffin wax, petrolatum, paraffin waxes and hydrocarbon waxes, hydrotreated paraffin waxes of petroleum - Microcrystalline wax
2) Low-viscosity paraffin, soft paraffin, white soft paraffin, petrolatum, white petrolatum, white petroleum jelly, yellow soft paraffin
3) Liquid paraffin, viscous paraffin, light liquid paraffin, paraffin oil, white mineral oil, spray paraffin, liquid hydrocarbons from petroleum

Nedan under Varianter ges en (långt ifrån fullständig) ordlista över de vanligaste förvirrande termerna på olika språk.

Långtifrån all råolja ur marken är mörk och tjock. En del är så flyktiga att de inte kan förvaras i öppna kärl; närmast bensin eller fotogen - det fruktade vapnet grekisk eld. Andra beskrivs som "naturligt vattenvita". Ytterligare andra är tjocka som gröt. Några varianter i naturen:
Asfalt (beck, jordbeck)
Naturlig asfalt är den tjocka fraktion som ligger kvar på marken när de flyktiga delarna avdunstat. I Första Mosebok berättas från runt 1500 f. Kr:

Denna oljiga substans utnyttjades tekniskt, t. ex. i Rom som smörjolja på hjulnav och i Nordamerika för att täta kanoter. Färglösa fraktioner användes som läkemedel. Redan i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr.) ingår en vit bergolja i ett recept mot inälvsmask. I Rom första århundradet rekommenderades mineralolja både för invärtes och utvärtes bruk och likadant användes den i Nordamerika långt innan européerna kom dit. Marco Polo på 1200-talet berättar om en oljebrunn i Georgien:

Under 17-1800-talen blev mineraloljor patentmediciner i USA. Särskilt berömd är Drake oil, även kallad Indian oil ("använd av indianer i hundratals år"), såld och exporterad av en Mr Drake i Pennsylvania. Den hjälpte mot det mesta men inte genom att intas genom munnen eller smörjas på huden utan genom att bäras i en liten flaska runt halsen.
Namnen
• Petroleum: Rå mineralolja som framvällde ur marken kallades tidigt petroleum, d.v.s. bergolja, klippolja (efter grekiska petros = berg, klippa, och latin oleum = olja). Senare fick renade bergoljor samma namn i farmakopéerna, bl. a. i USA och i Sverige (1775). I svensk folkmun blev det oleopeter, petterolja och S:t Petri olja. Engelska petroleum betyder dock fortfarande råolja. På många andra språk kan det betyda fotogen.
• Petrolatum: Namnröra blev det när vaselin började tillverkas 1871. Det fick i många farmakopéer namnet Petrolatum, som USA:s farmakopé redan använde om paraffin. För att skilja de två åt började man tala om vaselin som "gul petrolatum" och paraffin som "vit petrolatum". Eftersom färgbestämningarna ofta föll bort i dagligt tal blev läget snart mycket förvirrat. Inte blev det bättre av att man i Europa knappt visste skillnaden mellan de två.
• Medicinsk vitolja: När paraffin blev "vit petrolatum" på 1870-talet fanns redan termen vitolja. I Dr Hartmanns läkarbok för svenska allmogen 1765 betydde det renade mineraloljor - "vita" i motsats till mörk råolja. Då som nu användes de medicinskt och som smörjmedel. Även oljan i presentbutikernas geléljus kallas medicinsk vitolja; tillverkare och importörer beskriver den då utan att rodna som "sånt som finns i babyolja". Med samma logik skulle man kunna säga att babyolja är "sånt som driver bilar".
Farmakopéerna
1) Fast paraffin - amerikanska farmakopéns Petrolatum - blev officinellt i Sverige först med den nordiska farmakopén 1964. I kosmetiska sammanhang blev det känt i Sverige genom ceratet Lipsyl som lanserades 1907.
2) Mjukt paraffin: Upptaget i dagens europeiska farmakopé.
3) Flytande paraffin: Den första officinella mineraloljan i Sverige var renad bergolja (Petroleum) som togs upp i farmakopéns första upplaga 1775. I sjunde upplagan 1879 bytte den namn (Pyroleum Petraeum). I upplagan därpå 1901 ersattes den med flytande paraffin (Paraffinum liquidum), men överlevde länge i folkmedicinen framför allt som laxermedel. Idag finns både flytande paraffin och renad mineralolja i den europeiska farmakopén.

Så gott som lukt- och smaklösa men kan avge en lätt lukt av råolja vid uppvärmning till 100°.
1) Fast paraffin: Gamla tiders Paraffinum solidum på svenska apotek var en fet blåvit massa. Dagens raffinerade sorter är fasta, färglösa eller vita och halvgenomskinliga. Till hushållen säljs det i kulor ("syltparaffin"). Utöver renhetsgrad delas paraffin in efter smältpunkt, ju högre desto bättre - från 40° (råparaffin och enkelt raffinerat) till 65° (bästa raffinerade). Smält liknar det vatten. Mikrokristallint vax är hårt och sprött och finns många varianter finns med olika hårdheter och högre smältpunkter än för annat fast paraffin.  
2) Mjukt paraffin: Salviga massor, inte lika sega som vaselin (kan inte dras ut i lika långa trådar mellan fingrarna). Färger från svagt gröngul med lätt blå ton till gul, ljusgul eller vit. Smälter vid 35-54°. 
3) Flytande paraffin: Tjocka oljelika vätskor, lätta varianter är näst intill vattentunna. De minst raffinerade är röda, lite mer renade för tekniskt bruk kan ha gul ton, de mest raffinerade är vita eller klara och färglösa. Kokar vid över 370°. 

• Fasta och flytande kolväten (paraffiner) ur mineralolja. Ju större molekyler, desto fastare konsistens.
• Fettsyror: Inga. Kemiskt sett är paraffin ingen lipid, d.v.s. varken vax, fett eller olja.
• Vitaminer: Inga.
• Tillverkningsrester: Regler finns om högsta halt (cancerogena) polycykliska aromatiska kolväten (PAH).
• Tillsatser: Antioxidanter som BHT och E-vitamin tillsätts för att det inte ska bildas peroxider.
1) Fast paraffin: Mikrokristallina vaxer.
2) Mjukt paraffin: Särskilt stor risk för cancerogena tillverkningsrester, vilket är skälet till att användningen i kosmetika begränsas av EU-lagstiftning.
3) Flytande paraffin: Stabiliseringsmedel kan vara tillsatt.

1) Fast paraffin: I hobbybutiker för runt 45 kr per kilo. I livsmedelsbutiker, syltnings- och konserveringshyllan, för runt tian per 90 gram. På apotek för runt 115 kr per 400 gram.
3) Flytande paraffin: På apotek för runt 85 kr per 300 ml, runt 115 kr per liter. På vilken hygienavdelning som helst babyolja för ett par tior per 2-300 ml. I bilbutiker 40 kr per halvliter.

Paraffin anses inte av någon vara bra för hyn. Inom naturliga sminkbranschen betraktas det som rent skadligt därför att det, i motsats till äkta vaxer och oljor, täpper till porerna och därmed stör hudens funktioner. Kan ge kosmetikaakne (millier), pyttesmå "vita pormaskar" i ansiktet.
1) Fast paraffin: "Lipsyl-beroende" är ingen nätmyt utan en realitet. Läpparna kräver allt tätare insmörjningar med paraffinrikt cerat. Den som vill bli av med vanan tillråds stå ut en vecka eller två medan läpparna hämtar sig; därefter börjar de åter fungera normalt. Den som har torr eller känslig hy bör undvika hudvårdsprodukter med paraffin, inte för att det kanske kan skada hyn utan för att borttagningen kräver starka medel som kan irritera.
2) Mjukt paraffin: Eventuella hudreaktioner antas komma från orenheter, så endast särskilt renade "vita" varianter används.
3) Flytande paraffin: Det gamla antagandet att mineraloljor inte tas upp genom huden är inte längre självklart; se nedan om giftighet.

Alla former av paraffin har varit både tillåtna och förbjudna som livsmedelstillsatser.
1) Fast paraffin: För tillfället tillåts bara paraffinvax (E 905 Mikrokristallint vax). Det får användas till ytbehandling av godis, utom choklad, och på frukt som tvättats så att det naturliga vaxlagret gått bort. Vaxlagret kring hushållsost - rödfägat till jul - är paraffin. Alla husmödrar har kunnat hantera det, för ett lager paraffin nedsmält överst i syltburken sluter till lufttätt. Man kan fortfarande köpa syltparaffin i livsmedelsbutiken.
3) Flytande paraffin: Paraffinolja får inte tillsättas i livsmedel. Däremot är det tillåtet som processhjälpmedel i några specialla fall: Som "släppmedel till lakritsprodukter och produkter baserade på socker" och till infettning av ifyllnadstråg och invändiga maskindelar i degblandningsmaskiner.