Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Hartser

Myrraharts


Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröp av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
(Gamla Testamentet: Höga visan 5:5)
Moderväxt
Myrra (Commiphora myrrha)
Synonymer
Mjölksaft av myrra, mirra, stakte, mirram
Farmakopénamn
Myrrha, Myrrha electa, Gummi-resina Myrrha
• Ursprungsbestämda: Gummi Smyrniae, Myrrha Levantica, Myrrha Turcica, Myrrha Indica, Myrrha Ostindica
• Kvalitetsbestämda: Myrrha pinguis, Myrrha vera, Myrrha naturalis, Myrrha in sortis, Myrrha ordinaria
• Färgbestämda: Myrrha alba, Myrrha rubra
Engelska namn
Myrrh, myrrh gum, myrrh resin, heerabol, heerabol-myrrh
Andra namn
Romanska språk
Myrrha, murra (latin), myrrhe, myrrhe beerabol, myrrhe amère (franska), mirra (italienska), mirra (spanska), goma-resina aromática (portugisiska)
Nordiska språk
Myrrha (danska), myrra (norska), mirhami (finska)
Asiatiska språk
Mr (feniciska), mur, môr (hebreiska), mura (arameiska), murru (ackadiska), murr (arabiska: besk), morche (farsi = persiska), bola (sanskrit), mu-yao (kinesiska), motsuyaku (japanska)
Andra språk
Khery (fornegyptiska), ntyw (koptiska), stakte, smyrna, myrra, bdellium (grekiska), Myrrhe, Myrre (tyska), mirha (ungerska), myrha (tjeckiska), malmal, hussul, zara (somaliska)
Förväxlingsrisk
Myrraolja - eterisk olja
• Harts av opoponax - bisabololmyrra, ansedd som bättre doftämne, och möjligen Bibelns myrra.
• Loban, lobhan, luban = rökelse - hindinamn på olibanumharts i allmänhet och också på specifika varianter av hartserna olibanum (indisk), bensoe (Calcutta) och myrra (guggul).

Tradition Hartsen ur myrraträdet är ett urgammalt läkemedel och ett av de äldsta kända parfymämnena. Den har varit bekant för alla de kulturer varpå den europeiska bygger - sumerisk, egyptisk, hebreisk, arabisk, grekisk, romersk. Namnet på hartsen har uppstått i semitiska språk varifrån det spritts till grekiska och vidare till bl. a. fornsvenskan (före 1520) där formen var mirra.
Egypten
De äldsta fysiska fynden av myrra är från Nya riket (1600-1100 f. Kr.). Hartsen ingick i kyphi och användes också som självständigt doftämne i rökelser till solgudens ära. På en papyrus från ca 2000 f. Kr. inleder berättaren med att tala om för härskaren att "av myrra har du inte mycket, allt du har är vanlig rökelse" till templen, och beskriver sedan sin egen storslagna gåva - en skeppslast med bl. a. "myrra, fina oljor, olikartade vällukter, blyglans till ögonen samt giraffsvansar".
Århundradet därpå låter Sethos I hugga in sina erörvringsbedrifter på tempelväggarna i Karnak. Han har erövrat Syrien och låtit slavar hugga libanonceder, allt för Amon:
 
Jag vänder mitt ansikte mot öster. Jag gör under för dig... Jag samlar ihop alla Punts länder, alla deras tributer av rökelse och myrra och kanel och all den ljuvliga söta veden från Guds land.
  Vad som är Punts länder har diskuterats mycket. Svaret anser man sig ha fått av den berömda reliefen i drottning Hatshepsuts tempel i Deir el-Bahri nära Luxor, som i text och bild beskriver hur rökelse hämtas hem från landet Punt omkring 1400 f. Kr. Bland annat avbildas 31 rökelseträd som skulle planteras i Egypten (det lyckades inte). Att buskarna är frankincense har man utgått ifrån och eftersom den växer på den arabiska sidan har slutsatsen varit att Punt måste ha legat i Arabien. Efter lång bildanalys är forskarna idag tvärtom säkra på att resan gick till den afrikanska sidan - bara afrikanska djur avbildas och människor och andra växter är också typiskt afrikanska. Det var alltså myrrabuskar man försökte plantera i Egypten. Punt motsvarar ungefär dagens Somalia på Afrikas östkust och Saba ungefär dagens Jemen på arabiska sidan av Röda havet. Brasklapp: Varför utgå ifrån att busken är frankincense? Fornegyptiska ntyw (rökelseträd från Punt) kan avse vilket som.
 
Läkemedel
I Ebers-papyrusens recept från 1550 f. Kr. skiljde man på fem slags myrra - färsk, torr, flytande, doftande eller helt enkelt bara myrra. Här som med många andra gamla ämnen är det inte självklart vilken form som avses - man kan få fram doften genom att bränna veden lika väl som dess utrunna harts. Dessutom finns det många besläktade trädarter varav myrra och opoponax bara är huvudarterna. I Ebers-papyrusen används myrra framför allt som utvärtes läkemedel. Den stöts t. ex. med pimpsten för att läggas på variga sår, baddas med jäst vätska på ögonlocken och blandas i salva för att masseras på stela leder.
Myrraharts finns med i engelska räkenskaper från 1299 och började dyka upp i tyska farmakopéer på 1500-talet. Att köpa in den var länge en svår apotekarkonst; den kom ju inte bara från flera olika trädarter utan fanns också i många olika kvaliteter och förfalskades dessutom friskt på plats eller av mellanhänder.
Balsameringsmedel
Myrra är ett av de få ämnen man säkert vet användes vid balamering. En mumie från 20:e dynastin (1200-1100-tal f. Kr.) var täckt med ett flera cm tjockt lager kryddor mellan hud och bandage. Blandningen luktade kanel eller kassia men löst i alkohol eller vatten och uppvärmd fick den stark myrralukt.
Greken Herodotos berättar om det egyptiska balsameringsbruket på 400-talet f Kr: "Därpå fyller de magen med ren, stött myrra och kassia och all annan rökelse, utom libanotos, och syr sedan ihop den" (Libanotos = rökelse, libanotis = rosmarin). Sådan lyxfyllning fick man bara i första prisklassen. I den andra användes cederolja (se om denna balsam under terpentinolja) och i den billigaste bara laxermedel.
Fågel Fenix
Fågel Fenix lever i 500 år i Arabien. När han ska dö bygger han sig ett bo som av sig självt föder en ny fågel. Själv bränns han till aska och förvandlas till myrra på icke närmare specificerat sätt; säkert med hjälp av solen, för hela myten är en historia om återfödelse genom solguden och myrra ett ämne helgat åt solen. Ungens första plikt är att bege sig till Heliopolis (Solstaden) i Egypten och begrava faderns aska i solguden Osiris tempel. Herodotos tillät sig att tvivla på historien, men återberättade den samvetsgrant så som han hade hört den:
 
Först formar han ett ägg av myrran, så stort som han orkar bära; därpå bär han det liksom på försök; och när han slutat med detta, urholkar han ägget och lägger in sin far, varpå han med en annan myrradeg täpper till det urholkade rummet, där han lagt sin far, och när fadern ligger därinne, blir tyngden densamma som förut. När han så täppt till ägget, bär han det till Helios tempel i Egypten. Så gör denna fågel, säger de.
 

Fem århundraden senare hävdar romaren Tacitus bestämt att fågeln dött senaste gången 34 f. Kr.
Stakte
"Stakte" finns omnämnd i många forntida och antika texter - hebreiska nafte, fornegyptiska bes, madjet, grekiska stakte. Men vad är det?
• Gamla Testamentet: I receptet på tempelrökelse beskrivs stakte som självrunnen saft. Det översätts ofta "myrradropp" men har också tolkats som hartsen flytande storax från ambraträdet (Liquidambar orientalis).
• Grekland: Theofrastos på 300-talet f. Kr. beskriver stakte som den enda oblandade parfymen, d.v.s. den enda som består av en enda doftingrediens. Den är alltid en olja, utpressad ur hartsen och/eller hartsen blandad med neutral olja. Myrran krossas och löses i balanosolja över svag eld. Vatten hälls på. När myrran och oljan sjunkit till botten silas vattnet av och bottensatsen pressas.
• Rom: Plinius runt år 70 beskriver stakte ("något som droppar") som den värdefullaste myrran: "Till och med utan olja är myrra en salva i sig, det vill säga om det är stakte". Hans samtida Dioskorides beskriver stakte som pressad.
• Europa: Det har också gissats att stakte skulle vara harts från en helt annan art än vanlig myrra, t. ex. släktingarna meckabalsamträd (Commiphora gileadensis) eller opoponax (Commiphora erythraea).
Kristen tradition
Myrra har inom kristendomen fått symbolisera bl. a. kyskhet. Kyrkan var först emot bruket av den, liksom av all rökelse med sina kopplingar till orientalisk avgudadyrkan, men fick ge upp efter ett par århundraden. Just myrra kantade bokstavligen Jesu liv. Han fick det inte bara vid födelsen utan också vid sin död ("Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog inte emot det") och begravdes enligt egyptisk-judisk sed i linnetyg med "hundra skålpund myrra och aloe".
Berättelsen om de tre vise männen som skänkte Jesusbarnet "guld, rökelse och myrra" har fyllts av kristen symbolik:
• Guld (skänkt av Melkior, en skäggig gamling): Symbol för Jesu kungavärdighet.
Olibanum (skänkt av Caspar, en skägglös yngling): Symbol för Jesu prästvärdighet.
• Myrra (skänkt av Baltasar, en mogen svarthyad man): Symbol för Jesu död och uppståndelse. Associationerna till död hade myrra fått i Egypten, där doften skulle förbereda den balsamerade för återuppståndelsen.
Marco Polo på 1200-talet fick höra en annan version av de elddyrkande zoroastrerna i Persien: Gåvorna frambars av de tre magerna för att utröna om den nye profeten var en konung (guld), en gud (olibanum), eller en människa (myrra). De fann att han var allt detta - den sanne konungen, den sanne guden och den sanna människan.
Islamsk tradition
Myrra nämns i Koranen och anses inom vissa riktningar vara en helig doft (liksom ambra, mysk, sandelträ och jasmin) vars användning uppmuntras. Det ingår med vatten, kol och ibland lite socker i det bläck med vilket klassiska texter skrivs.
Tidiga handelsvägar - karta: Röda havet
• Egypten: Egyptier hämtade hem myrra sjövägen med egna båtar över Röda havet redan 2500 f. Kr.
• Mesopotamien: En sjöväg omkring 2000 f. Kr. utgick från Afrikas horn, rundade arabiska halvön och gick upp i Persiska viken till Mesopotamien, dagens Irak. På 700-talet f. Kr. utgick karavaner från Aden längs ner i söder, då i Saba, idag i Jemen, och korsade hela halvön tills man nådde Mesopotamien i nordost, eller vek av mot Jerusalaem i nordväst - men rutten fanns antagligen inte två århundraden tidigare när drottningen av Saba gjorde sin resa till Salomo. Däremot fortsatte den typen av förbindelser mellan Väst- och Ostasien obehindrat under hela Europas folkvandringstid och medeltid. På 700-talet skuddade också perser och araber av sig ökendammet och började segla på Indien, Indonesien och kryddöarna. Detta var Sindbad Sjöfararens tid av äventyrliga handelsresor.
• Alexandria: "Rökelsevägen" var den 70-80 dagar långa karavanvägen som började i Aden i söder och följde den arabiska västkusten norrut över Saba, Mecka och Medina i dagens Saudi-arabien, över Sinaihalvön och fram till stapelplatser som Eilat eller Gaza eller ända upp till Alexandria. Rutten etablerades århundradet e. Kr. och finns kvar än.
• Kina: Vid vår tideräknings början började romerska handelsbåtar segla med monsunen från Röda havsområdet till Indien varifrån det gick att fortsätta österut till Ceylon, Malackahalvön, Sumatra, Kina. Myrra kom i bruk i Kina på 600-talet och blev snabbt en medicinsk stapelvara där; en transportväg var med karavan längs Sidenvägen över Persien och Afghanistan.
Dagens handel
Världsproduktionen idag är drygt 1.000 ton harts om året, det mesta från Östafrika med Djibouti i östra Afrika och Jemen på västra arabiska halvön som transitländer. Kina som är den största importören köper det direkt, via Hongkong eller Europa. Europa är en stor importör eftersom huvuddelen av handeln bedrivs av européer. Andra viktiga importmarknader är Saudiarabien, Indien och Taiwan. I Somalia är handeln med myrra inte reglerad som den är medden viktigare hartsen frankincense men det smugglas ändå en del, mest till grannländerna Kenya och Djibouti, för att undgå skatter och avgifter.
Moderna mumier

Myrradoftande mumier har använts som läkemedel i Europa. I Sverige har det aldrig varit officinellt men det fanns t ex intagnet i medicinaltaxan 1739, och på danska apotek kunde man så sent som 1912 köpa 10 gram mumie för 40 öre. Det var förstås inte fråga om mumifierade faraoner utan om snabbalsamerade lik, som ett tag var en stor egyptisk exportartikel. Det fanns kvaliteter som Mumia Arabum ("stelnad vätska, utsvettad i gravarna ur liken, innehållande aloe, myrra och balsam") och halvfabrikat som Mumia recentiorum ("utvalt människokadaver, helt, färskt, utan fläckar, vilket användes till beredning av mumia genom tillsats av aloe, myrra m.m, varefter det torkas").
Av mumierna gjorde man i Europa tinkturer och extrakt som ansågs sårrenande och läkande och också användes invärtes mot förgiftningar och astma. Innehållet av myrra och naturlig asfalt - viktiga ingredienser vid mumifieringen - gjorde mumiepreparaten både sårläkande och bakteriedödande. Myrrans gamla goda rykte som renande ledde också till att hartsen kom att ingå i behandlingen av galenskap i Europa under 16- och 1700-talen: Man tänkte sig att inälvorna var stockade och kroppsvätskor och livsandar förskämda, vilka alla myrran kunde rena.
Farmakopéerna
Myrraharts har funnits med i alla upplagor av svenska farmakopén (1775-1946) som råvara för myrratinktur.

Framställning
• Självrunnen myrra (somaliska hussul): Den vita-jusgula mjölksaften (en oljegumharts; eng. oleogum resin) sipprar ut spontant och torkar på stammen till mörkare korn och klumpar som plockas av.
• Vanlig myrra (somaliska zara): Stammen skadas så att den börjar blöda och kådan samlas upp när den tjocknat.
Ursprung
• Harts skördas framför allt i Afrika (Somalia, Etiopien, Kenya, Marocko) från vildväxande träd och buskar, en del också på arabiska halvön.
Beskrivning
• Storlek: Myrraharts är ojämna stycken som kan variera från en ärtas till en valnöts storlek. Bitar av självrunnen myrra kan vara rätt stora.
• Färg: Bitarna är halvgenomskinliga till ogenomskinliga och vanligen matta av ett vitt, lätt pulverlager. Färgen kan variera mycket - vitbrun, grönaktig, brungul, rödgul, rödbrun, svartbrun. Den enda kvalitet som svenska farmakopén godkände (Myrrha electa) var bättre ju ljusare den var, men färg och kvalitet hänger inte nödvändigtvis ihop. Bästa myrra från Somalia beskrivs som genomskinlig och klibbig och kristallinisk i brottet. Sämre kvalitet (hagar, halva priset) är ogenomskinligt brun. En svensk läkebok från 1400-talets slut beskriver myrra:
Somlig myrra är små och somlig stor och då ska du veta att hon som är gul utantill och något ljusröd innantill och skinande vit hon är bra.
• Orenheter: Uppblandning med bark, grus och annan orenhet betraktas alltid och överallt som tecken på låg kvalitet.
• Värmepåverkan: Mjuknar i värme. Vid upphettning smälter den inte utan pöser och bubblar medan den avger en vit rök tills den är förkolnad.
• I värme: På platta, över eld och i vattenbad smälter hartsen under lukt- och svag rökutveckling till en mörk och hård massa som inte kan formas eller gjutas till t. ex. orgonit eller andra pomandrar.
Mått och vikt 100 ml hartsgryn väger ca 70 gram. 100 gram = ca 143 ml.
• Kan smältas ganska bra ihop med vegetabiliska oljor.
• Något av hartsen (en del av harts- och slemämnena) löses i vatten.
• En del av harts- och slemämnena löses i alkohol (95 %, varm 91 %). Alkoholen löser också den eteriska oljan, lite bitterämnen och fett- och vattenlösliga färgämnen.  Se myrratinktur!
Innehåll
Harts- och slemämnen (25-68 %), bitterämnen, eterisk myrraolja (2-17 %; svenska farmakopéns innehöll 2-3 %) med bland annat eugenol, herabolen, limonen, pinen, kanelaldehyd, kumminaldehyd.
Ersättning
• I parfym använder man hellre myrrasläktingen opoponax
• Kan vara utblandad med gummi arabicum som fått dra i myrratinktur - de råa kornen av dem ser mycket lika ut.
Hållbarhet
Förvaras som eteriska oljor: Mörkt, svalt och lufttätt så att olja inte avdunstar. För övrigt sägs den bli bara bättre och bättre med lagring. 
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för runt 40 kr per 100 gram och ibland till ungefär samma pris i hälsokostbutiker. Hos katolska bokhandlare, särskilt månaden före jul, för runt 15 kr per 30 gram (ca 20 ml).

Doftbeskrivning
Frisk, torr, varm och kådig kryddoft, först lite kamferaktig och medicinsk. Det söta kommer fram efter en stund - bittersött.
Flyktighet
Mellannot (hjärtnot) eller basnot. Fixerar andra dofter så att de avdunstar långsammare. Inte så stark doft, men stabil.
Doftblandning
Se myrraessens. Hartsen har varit ett par ihop med olibanumharts (frankincense) i tusentals år och de två går verkligen mycket bra ihop.
Användning
Den europeiska parfymindustrin gör åt 70 ton myrra och opoponax om året. Förr användes det mest i form av myrratinktur, idag som myrraessens, mest typisk i orientdofter och chypresdofter.
Rumsdoft

s
Somalisk myrraharts

För rökelsemetoder med glöd eller låga, se under Rumsdoft på samlingssidan Hartser.
Religiös rökelse: Myrra och frankincense är klassiska ingredienser i religiös rökelse sedan tusentals år. Båda ingick i den egyptiska rökelseparfymen kyphi. Idag används de i katolska kyrkan. Båda anses vara lugnande, fokuserande och koncentrationshöjande - bra vid meditation och bön.
• Rumsparfym: Myrrahartsens spänningslösande verkan har gett den rykte som afrodisiakum. I aromaterapi används eterisk myrraolja vid nervositet och spänning och sägs lindra vid sorg och förtvivlan och återge kontakten med kroppen. En blandning av myrra och frankincense kallad sun används mycket i Östafrika. I Somalia som producerar båda används däremot inte myrra som rökelse över huvud taget utom för att skrämma bort ormar, den anses lukta bränt gummi. Klassisk rökelseingrediens i Japan.
• För luftvägarna: I Asien är hartsen är sedan gammalt ett medel för luftvägsbesvär (hosta, astma, heshet, tappad röst).
Doftens element
• Eld, jord: I europeisk magisk praxis förknippades myrra med solen (eld), vilket går tillbaka på det gamla egyptiska bruket att bränna myrra som middagsoffer till solguden Ra, och, som så många andra hartser, Saturnus (jord). Enligt en svensk läkebok från ca 1500 var hartsen het och torr i andra graden.
Vid huvudvärk kan man stampa hartsen i vin och två sig med detta.
• Jord: I det kinesiska medicinska systemet hör myrra till energifasen Jord, som verkar genom mjälte-bukspottkörtel och magsäck och i obalans ger låg ämnesomsättning med vatten i kroppen, kalla händer och fötter, tankeslöhet, obeslutsamhet och en tendens till självömkan - mjältsjuka. Doften anses kunna stimulera till fasens positiva uttryck förnuft, förståelse och medkänsla.
• Vatten, jord: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver andra myrraarter som verksamma framför allt på känslolivet (snarare än intellektet eller kroppen): Indisk bdellium, guggul (Commiphora mukul Engl.): elementet Vatten och årstiden höst, förknippade med näring, det undermedvetna, kreativitet och fruktbarhet, med harmoniserande verkan på känslorna; andra dofter i samma kategori är benzoin och ros. Arabisk myrra, molmol (Commiphora abyssinica Engl.): elementet Jord och årstiden vinter, förknippade med bevarande, struktur och realism. med stabiliserande verka på käslorna; andra dofter i samma kategori är angelika och virginiaceder.

Hudläkemedel
Använd sedan urtid i Europa och Asien för alla slags hudproblem från spetälska till syfilitiska sår. Idag är hartsen en råvara för utvinning av olja och extrakt men förr användes den som den är.
Brännskador: Myrraharts i vin var närmast ett egyptiskt standardmedel.
• Sårmedel: Läkande, lindrande, uttorkande, sammandragande och därför blodstillande, särskilt på slemhinnor. Använd för att ta ner svullnader, på blödande hemorrojder, fuktiga eksem och sår på läppar och i mungipor. I svenska medeltida läkeböcker sägs att myrra drar samman sår, äter dödkött av sår och "bevarar döda män om de smörjs därmed så att den förblir ofördärvad väl hundra år".  I Somalia används hartsen vid omskärelse: flickan får sitta grensle över rykande harts och myrrasmet läggs på såret.
• Svamphämmande och starkt antiseptisk på slemhinnor och hud; effektiv på nagelsvamp och fotsvamp.
Insektsmedel
• "Blandad med vatten eller smör och smord på kroppen skrämmer hon bort loppor", försäkras i medeltida svenska läkeböcker.
Särskilt bra för åldrad, torr och sprucken hud med småsår, t ex i fotkrämer och vintersalvor. 
Myrra är sammandragande särskilt på slemhinnor och därtill inflammations- och svamphämmande, och har därför använts mycket i tandvårdspreparat både tuggad som pulver och i form av myrratinktur vid torsk, tandlossning, sårigt och svullet tandkött och andra tandköttsproblem. En kula harts kunde förr också också stoppas i en ihålig tand som snabbplomb. Medeltida svenska läkeböcker berättar bl. a. att myrra drar dålig lukt ur munnen och läker tandkött och munsår.
Används som tvålparfym.
Hartsen kan enligt en del vara lokalt irriterande; enligt andra icke irriterande och icke fototoxiskt på mänsklig och animalisk hud.

Mat och dryck
På medeltiden var myrra en lyxig vinkrydda. Den används fortfarande i mat och dryck. 
Invärtes bruk
Hartsen har använts mycket länge i Europa som stärkande och upplivande medel, inklusive afrodisiakum (jämför Somalia nedan). Dess främsta användningsområde har varit som kramplösande, slemlösande och utdrivande medel, t. ex. för luftvägarna (hosta, bronkit, influensa, katarrer), matsmältningen (stärker, stimulerar matsmältningen, motverkar gasbildning) och underlivet (menstruationsbefrämjande). I Kina ihop med frankincense för att tunna ut tjockt blod. 
Sverige
I svenska läkeböcker från 1400-1500-tal slut uppräknas många dygder hos myrra: Hon stärker magen, löser slem i bröstet, stärker hjärnan, stärker livmodern och drar samman vätskor i den och hjälper barnet däri, äter maskar i öron, inälvsmask, får ut dött barn, hosta ... En bit hållen under tungan och sedan svald är bra för rösten. Sjuden i öl, vin eller annan dryck är hon bra vid hosta och andningsbesvär och också för sömn, "det är prövat".
Somalia
I Somalia där man har tillgång till både frankincense och myrra är den första ett rökelsemedel och den senare ett läkemedel, framför allt för att den anses vara desinfekterande. Nyfödda får en svag "myrraemulsion" och därefter hängs en bit harts om barnets hals som en amulett. Hartsen används också vid veneriska sjukdomar. Vid halsinfektioner, förkylningar, heshet och halsont låter man en myrrasmula smälta under tungan - mycket beskt. Hartsen anses också vara ett antiafrodisiakum, så den är ett standardmedel för ogifta teologistudenter och för män som måste vara ifrån sin hustru.
Giftighet
Hartsen är ogiftig men kan orsaka spontan abort hos känsliga. Använd inte under graviditetens första fem månader.

Litteratur: Se t ex Berlin (1851), Björkman (1981), Classen, Howes och Synnott (1994), Dahlby (1954), Ebbell (1937), Farah (1994), Foucault (1983), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Henrikson (1992), Herodotos (2000), Juneby (1999), Keay (2006), Kinkele (2004), Lucas (1978), Manniche (1999), Manniche (2006), Miller (1969), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1986), Nielsen (1991), Pharmacopoea Svecica I (1775), Plinius bok 12:33-36 (1968), Plutarkos volym 7 bok 17 Alexander (1958), Polo (1967), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Thompson (1927). Jag vänder mitt ansikte...: Manniche (2006). Först formar han...: Herodotos (2000). Somlig myrra är...: Klemming läkebok 4 (1883-1886). Och de räckte honom...: Nya Testamentet: Markus 15:23. Hundra skålpund myrra...: Nya Testamentet: Johannes 14:40.
• Artiklar: Christine Desmouiller-Gren: Parfym - en historia om väldoft (Populär Historia 3:1999).
Nätpublikationer: Moeran (2007): Creatvity at work: making scents of smell: manufacturing incense in Japan (2008 03 14). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 01).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/myrraharts.html
Datum: 2018 12 16 - Uppdaterad: 2011 01 13
Cookieinfo
Made with a Mac