 |
       
Tinkturer Malörtstinktur |
|||
|
Jag hade dansat bort min lycka jag, och malört drack jag nu i långa drag. (Gustav Fröding: Balen, 1894) |
||||
|
Moderväxt |
Malört (Artemisia absinthium) eller släktingarna strandmalört (Artemisia maritima) eller silvermalört (Artemisia silvestris) | |||
|
Synonymer |
Malörtstinktur, malörtsextrakt, malörtsbrännvin, bäsk, besk | |||
|
Farmakopénamn |
Tinctura absinthii | |||
| CAS-nummer | 84929-19-1 | |||
| Artemisia absinthium extract ["an extract of the whole herb"] | ||||
|
|
||||
| Tradition |
|
|||
| säger en fransk örtabok på 1400-talet. Malörtstinkturen är urgammal som magmedel, omnämnd redan av Dioskorides första århundradet som gjorde den på vin, använd av germanerna på 500-talet och sedan spridd i det medeltida Europa genom klosterväsendet. Sådana malörtsspriter, gjorda som tinktur eller destillat, finns i hela Europa - tysk vermut, svensk bäsk, fransk absint - och serveras ofta tillsammans med en sockerbit. | ||||
| Farmakopéerna När motbokssystemet infördes i Sverige upptäckte folk apotekens malörtsdroppar - "stundom är det kö redan tidigt på morgonen", berättar en tidningsartikel från 20-talets början. Apoteken ransonerade först köpen, införde recepttvång 1927 och ersatte till slut malörtsdropparna med "bättre malörtsdroppar" med mindre än 25 % alkohol. |
||||
|
Framställning |
Örten dras ut i sprit, i 18- och 1900-talens apoteksrecept vanligen brännvin med runt
45 volymprocent alkohol. Dagens Absolut vodka och Svenskt brännvin håller 40 %. Inte bara alkoholen utan
också vattnet bidrar till att dra ut de verksamma
ämnena. Olika alkoholhalter ger olika lukt, smak, färg och andra egenskaper. Tre grundmetoder: • Örten får dra i sprit och filtreras sedan bort. • Rätt vanligt i svenska stugor var att först koka malörten i vatten och sedan blanda vattnet med brännvin. • Snabbmetod: 4 cl (40 ml) eterisk malörtsolja tillsätts per liter brännvin. Bäsk, i Sverige det vanligaste kryddade brännvinet, är just en malörtstinktur. Recepten på Shenet är för utvärtes bruk men här kommer några tips från bäskexperter om hur växtval och dragtid kan påverka smak och lukt: • Unga blad och skottspetsar skördade före blomningen sägs ge bäst smak medan blommande kvistar gör smaken frän. • Vild malört anses ge en bättre krydda än odlad. • Malört som växt på torr och mager jord får stark smak, på fuktig och fet jord blir den mildare. • Kort dragtid (2-4 timmar) ger en välsmakande svagt gröngul tinktur medan dragtid på flera månader ger frän smak och guldgul till brun färg. |
|||
|
Beskrivning |
Klar, grön till brun vätska med stark lukt och smak av malört. | |||
| 60 % alkohol: 100 ml väger 91 gram. 100 gram = 111
ml. 40 % alkohol: 100 ml väger 95 gram. 100 gram = 105 ml. För detaljer, se alkoholmått. |
||||
| • Vegetabiliska oljor,
hartsämnen, eteriska
oljor och annat fettlösligt löses endast
delvis vid alkoholhalt under 95 %. • Tinkturen är löslig i vatten och vattenlösliga ämnen som glycerin och alkohol. • Absintin löses ut av alkohol. • Tujon (thujon) löses ut av alkohol men inte av vatten. |
||||
| Innehåll | Garvämnen, flavoner
och lite eterisk malörtsolja
- se där. De två viktigaste verksamma ämnena: • Terpen-ketonen och nervgiftet tujon (thujon): upp till 70 % i den eteriska oljan. Halten är oberäknelig eftersom örtens innehåll av olika ämnen varierar kraftigt beroende på klimat, jordmån, växtplats, insamlingstid och andra faktorer. • Terpen-laktonen och bitterämnet absintin: upp till 0,4 % i färsk ört, mer i torkad. |
|||
|
• Malörtsextrakt - se extrakt. "Artemisia absinthium extract" i kosmetika kan också betyda vad slags utdrag som helst av örten. |
|||
|
||||
| 1998 blev absint åter tillåtet inom EU med restriktionen att halten tujon inte får överstiga 35 ppm = miljondelar, d.v.s. 35 mg per kilo dryck mot runt 50 ppm som var det vanliga för hundra år sedan. I Tjeckien och andra öststater görs absint med högre halt tujon och också med extra tillsatt. I Frankrike får drycken säljas men inte under namnet absint. I USA är den förbjuden. | ||||
| Hållbarhet | För att behålla färgen - grön eller brun - måste flaskan förvaras mörkt. | |||
|
|
||||
|
Doftbeskrivning Söt, varm, bitter, grön och kryddig örtdoft med frisk toppnot. Doftblandning Passar i gröna dofter och chypresdofter, t. ex. med sötare ekmossa och lavendel. Användning Tinkturen kan användas som spritbas i rakvatten och andra herrdofter. |
||||
| Rumsdoft | • insektsmedel: Malört har använts färsk, torkad och i form av många utdrag för att hålla ohyra borta - se under eterisk malörtsolja. | |||
| Hudvård | Örten (utdragen i vatten, ättika eller vin, hackade blad, pressad saft, pulveriserad) förekommer ofta i medeltida såromslag och i medel mot parasiter, klåda och insektsbett och bölder. "I romanska länder berömt för sin verkan vid styng av giftiga insekter", berättas på 1940-talet om spritutdraget. Se mer under eterisk malörtsolja. | |||
| Hårvård | Olika utdrag på malört har använts som tvättmedel vid besvär i skalpen och särskilt för att ta död på huvudlöss. | |||
| Massage | Förr användes malört (utdragen i vatten, vin, ättika; blandad med olja eller fett) till massage på t. ex. sträckningar och magont. Se exempel under eterisk malörtsolja. |
|||
|
|
||||
|
Mat och dryck |
Malört är sedan länge och fortfarande den mest använda brännvinskryddan. "Om man lägger henne i surt dricka eller vin, förtager hon syran", berättas i Linnés Flora Oeconomica 1749. Bitterämnet absintin stärker magen och kamouflerar dessutom finkelsmak i brännvin och dålig smak på gammalt öl och vin. Hippokrates lovordade malörten för att den gjorde alkohol mindre förgiftande men när absint var på modet kring förra sekelskiftet sades det tvärtom att den gjorde spriten extra berusande. | |||
|
Invärtes bruk |
Malörtstinkturen används fortfarande för att kurera det den uppfanns mot, matsmältningsproblem. Det är en klassisk "magborstare" och i svenska stugor har
man också druckit malörtsbrännvinet hett vid magsjuka
och förkylning. • Verkan av absintin: Malörtsdroppars aptitbefrämjande och magstärkande effekt kommer av bitterämnet absintin som stimulerar tarmrörelserna och körtelproduktionen och är kraftigt galldrivande. • Verkan av tujon: Munkar fann att malört "tar bort lusten till äktenskapliga verk" och blev snart experter på spritutdrag på malört. Det är effektivt som maskmedel tack vare innehållet av tujon. Vermut, tyska Wermut = malört har fått sitt namn från latinets vermis = mask. |
|||
|
Giftighet |
Ja. Det är tujon (thujon) som förgiftar nervsystemet,
inte det magstärkande absintin. • Akut förgiftning: Av misstag blir man knappast akut tujonförgiftad eftersom absintin gör tinkturen fantastiskt besk. De första symtomen är inflammation i mage och tarm, gallstockning och uppsvälld lever. Särskilt gravida ska undvika malörtstinktur eftersom den ger blodöverfyllnad i bäckenet som kan framkalla menstruation, blödning och spontan abort. Den som har anlag för kramper eller har epilepsi bör också se upp. Se även om riskabla halter eterisk malörtsolja. • Kronisk förgiftning: Folk som tuggat malört regelbundet har fått "utpräglade besvär med hjärtklappning" som försvunnit när man slutat tugga bladen. Allvarligare kronisk tujonförgiftning (absintism) av drycken absint yttrar sig som kräkningar, kramper, svindel, mardrömmar, delirium och obotliga hjärnskador. |
|||
|
|
||||
|
Recept |
||||
| Recept I (extrakt) |
• Blomknoppar av malört
- 3 lod (ca 40 gram) • Brännvin (35-40 % alkohol) eller spanskt vin - 1 kvarter (327 ml) Från äldre tider är Malört känd såsom et godt Mage medicament. Man nyttjar det på flere sätt. At glödga Bränwin på Malörtknoppar är det sämsta. Malört Extract är wida bättre. Det tilredes af tre lod torra Malörtknoppar, hwar på man slår et qwarter godt Bränwin eller Spanskt win. Flaskan förbindes med en bit blåsa, hwari man sätter en knappnål, och ställes på en lagom warm Kakelugn et par dagar, hwarefter Extractet silas och utprässas genom linne. - Gamla svenska mått. Alkoholhalter. (Källa: Den virtuella floran, 2006, efter A. J. Retzius: Försök til en Flora Oeconoomica Sveciae, 1806) |
|||
| Recept II (tinktur) |
• Renat brännvin
(46 %) - 6 viktdelar • Malörtstoppar, skurna - 1 viktdel Härav göres tinktur - får dra i täckt glaskärl i tre dagar vid 60°, avhälles avkallnad, resterna utpressas samt filtreras genom pappersfilter. 100 ml väger 95-96 gram. (Källa: Berlin 1851) |
|||
| Recept III (tinktur) |
• Utspädd sprit
(70 %) - 80-100 gram • Malört - 20 gram 100 ml väger 89 gram. (Källa: Ljungdahl 1953 efter Finska farmakopén 1937 och Norska farmakopén 1939) |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t ex Berlin (1851), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Juneby
(1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Keyland
(1989), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Ljungdahl
(1953), Lundberg (1960), Nielsen (1991), Stary och Jirasek
(1975), Swahn (1996). "Det var den sortens rum...":
Raymond Chandler: Mord, min älskling (1940). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 01). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||
