Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Mineralpulver - Förtjockningsmedel - Färgämnen

Leror
Aluminiumoxid - Kaolinlera - Valklera


Synonymer
Lera, bolus, kosmetisk lera, grön lera, rosa lera, gul lera 
1) Rödlera, röd lera, rödkrita, järnhaltig lera, engelskt rött, rödockra, sigilljord, röd bolus, rödgul bolus, orientalisk bolus, armenisk lera, armenisk bolus, lemnisk bolus
2) Rasul, ghassoul, rasul mineralsåpapulver, marockansk tvållera
Farmakopénamn
1) Bolus rubra, Bolus armenia, Bolus rubra communis, Terra sigillata
INCI-namn Clay ["a group of phyllosilicate minerals produced by the chemical and physical weathering of rock"]
Engelska namn
Clay, cosmetic clay, green clay, pink clay, yellow clay
1) Red clay, Armenian bole, red chalk, red iron ore, red hematite, ruddle
Andra namn
Romanska språk
Bolus, terra (latin), argile (franska)
1) Sinopis, terra rubra, armenicum (latin), rubrica, bolus ruber, bolus rubra, terra sigillata (medeltidslatin), terra rossa, terra di Treviso (italienska), ocre rouge (franska)
Nordiska språk
1) Rød bolus (danska)
2) Rasul (danska)
Andra språk
Lehm, Ton (tyska)
1) Kinnabaris, miltos (grekiska), Roter Bolus, Hausrot, Lemnische Erde (tyska)
2) Ghassoul (arabiska)
Förväxlingsrisk
• Vita leror hör till de få leror som fortfarande är så kända att de särskijs med namn - kaolinlera, valklera, aluminiumoxid

Tradition

 

 

k
Alkemisk symbol för lera. Jord (triangeln med streck) kombineras med olja (cirklarna) som beskriver konsistensen.
 
k
Alkemisk symbol för röd bolus

Det svenska ordet lera - belagt från 1671 - kommer av fornsvenska ler med samma betydelse. Ursprunget är ett fornnordisk ordrot med betydelsen smörja, klibba. Bolus är en latinisering av grekiska bolos = jordklump.
1) Rödlera
Både greker och romare favoriserade olika röda leror. Romaren Plinius berättar t. ex. runt år 70 om lemnisk röd ockra, som ansågs vara ett bra utvärtes medel på många typer av ögonbesvär och mot alla slags gifter inklusive ormbett.
Dioskorides vid samma tid anför terra sigillata (tabletter av röd lerjord och getblod, stämplade med en bild av Artemistemplet) som medel särskilt mot förgiftning, och Galenos århundradet därpå rekommenderar den lemniska leran mot pest. Båda rekommendationerna stod sig i över ett och ett halv årtusende i både den kristna och islamska världen. Rekommendationer från arabiska läkare var t. ex. att stryka armenisk lera på bölderna, täcka hela kroppen med den eller dricka den i vatten. Sigilljord såldes in på 1900-talet kvalitetsmärkt med sigill.
Rödlera har också använts för mer eller mindre magiska ändamål, t. ex. för att färga dödas kroppar. Linné hade med många sorters rödlera i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740 - förutom sigillera och vanlig röd bolus också t. ex. lemnisk och turkisk lera. Det gamla namnet rubrica för röd bolus, d.v.s. rödkrita och liknande röda färgmaterial gav så småningom ordet rubrik, som i handskrifter textades i rött.
2) Rasul
Människans uppfinningsrikedom är utan gräns - "mineralsåpapulver" kallas denna lera på etiketten till ett "naturligt" hårschampo. Leran kommer ursprungligen från Marocko där den använts länge till rengöring av hud och hår.
Farmakopéerna
1) Rödlera
Röd bolus har inte varit officinell i Sverige, däremot röd armenisk lera, ett slags rödkrita, som togs upp från första början (1775). Den utgick med 1869 års upplaga.

Framställning
Bolus (lat. jordklump) är det gemensamma namnet på finkorniga leror, bildade när bergarter vittrar. Avlagringarna slammas i vatten och därför hittar man dem vanligen långt bort från de trakter där de uppstått. Sötvattensleror är äldre än saltvattenslerorna som bildades vid istidens slut. Båda typerna finns i Sverige. Lera tas tillvara genom att råstoffet slammas i vatten och formas till tegelstenslika bitar. I fabriker mals det sedan till önskad finhet. Olika nyansblandningar används som målarpigment.
1) Rödlera
Detta är naturligt röda leror, var och en unik i sin sammansättning och därför ofta namngiven efter fyndorten. Till kända rödleror hör t. ex. lemnisk bolus (från den turkiska ön Limnos) och armenisk bolus (ursprungligen från Armenien men senare också från Böhmen och Frankrike). Terra sigillata är också det romerska namnet på en särskild sorts keramik som producerades i stor skala i Gallien århundradena e. Kr.
2) Rasul
Rasul i dagens hårschampon är torkad lera från de marockanska Atlasbergen. Så här gjordes den i ett familjeharem i Marocko på 1940-talet:
 
Tillverkningen började på våren och engagerade hela gården. Först kom Sidi Allal med högar av rosenknoppar, myrten och andra doftande växter från landet, och kvinnorna rusade till och tog dem en trappa upp och spred ut dem på rena lakan i skydd för solen. När blommorna var torra lades de undan till den stora ghassoul-görardagen vid midsommar, då de blandades med lera och torkades igen till ett tunt lager - den här gången i varm sommarsol. Inget barn ville missa den dagen. Inte bara behövde de vuxna vår hjälp då; vi fick också knåda leran och smutsa ner oss hur mycket som helst utan att någon klagade. Den parfymerade leran luktade så gott att man ville äta den. En gång prövade jag och Samir och fick magknip som vi noggrant höll tyst om.
Som alla andra skönhetsbehandlingar skedde ghassoul-tillverkningen kring fontänen. Kvinnorna slog sig ner med sina pallar och träkolseldar nära vattnet för att komma åt att tvätta händer, krukor och pannor. Först lades kilovis med torkade rosor och myrten i separata djupa krukor för att dra en stund. Därefter togs de från elden och fick svalna lite. Kvinnor som tyckte om någon särskild doft - som mamma, som älskade lavendel - lät sådana blommor sjuda i mindre krukor. Och som med andra skönhetsbehandlingar trodde en del av kvinnorna att hela den undergörande effekten skulle utebli om receptet blev allmänt känt, och försvann därför in i mörka skrymslen på övervåningarna och blandade till mystiska växter och blommor i hemlighet bakom stängda dörrar. En del kvinnor, som faster Habiba, torkade sina rosor i månljus. Andra begränsade sig till blommor med särskild färg och ytterligare andra läste magiska besvärjelser över växterna för att förstärka deras trollkraft.
Därefter tog knådningen vid. Faster Habiba gav signalen genom att lägga några nävar rå lera i en vid stengodspanna som man använder när man knådar deg. Sedan hällde hon en skål myrten- eller rosenvatten över leran, lät det sjunka in och knådade tills det blev en mjuk pasta. Därefter spred hon ut pastan på en träskiva och ropade på oss barn att ta den till terassen för torkning. ...
När vi dök upp på terassen med träskivorna på huvudena, stönande och stånkande för att visa hur viktig vår insats var, tog Mina vid. Hennes uppgift var att vaka över skivorna och torkningen. Till natten beordrades vi ta in skivorna för att leran inte skulle skadas av fukten och dagen därpå när solen stod som högst fick vi ta ut dem igen. Efter fem dagar hade leran torkat till en tunn kaka och spruckit i småbitar. Då hällde Mina ut alltihop på ett stort rent lakan och fördelade det bland de vuxna kvinnorna.
 

Ursprung
Bruket av många europeiska och västasiatiska leror, ofta namngivna efter fyndorten, är etablerat sedan tusentals år. I Sverige finns de största förekomsterna i Skåne. En del är så fina, i betydelsen jämnt finkorniga, att de kan läggas direkt på drejskivan.

Beskrivning
• Färg: Allt från vit (rika på kaolin) över grå, gul, brun och röd ända till blåaktig.
• Konsistens: Torra leror är glansiga och halvtäckande pulver av mycket små korn, mindre än 2 mikrometer. Ju finare korn desto fetare känns känsla ger de mellan fingrarna - mycket finkornig lera kallas just fet lera. Beroende på innehåll är de mer eller mindre vattenupptagande. Våt lera kan kännas rent klibbig på tungan, är formbar och kan torkas utan att förlora formen. En del kan smältas, andra kan brännas hårda.
Mått och vikt Vikten varierar mycket beroende på fukthalt och fyndortens specifika sammansättning. Exempel på finkorniga leror som används kosmetiskt:
Gul: 100 ml väger ca 79 gram. 100 gram = ca 127 ml.
Röd: 100 ml väger ca 60 gram. 100 gram = ca 167 ml.
Grön: 100 ml väger ca 40 gram. 100 gram = ca 248 ml.
Rosa: 100 ml väger ca 33 gram. 100 gram = ca 299 ml.
• Alla leror är olösliga i vatten men suger åt sig vatten bra. Tips vid vattenblandning för att slippa en ojämn gröt: Strö leran i vattnet utan att röra om och låt den sjunka i lugn och ro.
• Lera löses inte heller i vegetabiliska olja. De naturliga jordfärgspigment som används i oljemåleri löses alltså inte utan slammas bara upp i oljan.
Innehåll
• Vatten: I naturen är lerors vattenhalt ca 25 %.
• Huvudbeståndsdelarna är kiselsyra och dess aluminiumsalt kaolin (aluminiumsilikat) eller dennas glödgade form aluminiumoxid. Vita lersorter består nästan enbart av dessa ämnen.
• Mineraler och bergarter som ger olika färg och egenskaper: Sand, kvarts, fältspat, glimmer (klinkerleror), kol,
kalciumkarbonat (upp till 8 %), magnesiumkarbonat och magnesiumsilikat (talk) (upp till 5 %), järnoxider (rost), kaliumföreningar (upp till 5 %), manganföreningar (under 1 %), natriumföreningar (under 1 %).
1) Rödlera
Äkta rödleror färgas redan på fyndplatsen av järnoxider, antikens Crocus Martis. "Brända leror" (röda jordfärger av typen bränd terra di Sienna) är lerarter som har bränts
så att deras järnhydroxid, järnsulfat, järnkarbonat etc. övergått i röd järnoxid.
Varianter
• Ytterligare vita: Aluminiumoxid, kaolinlera, valklera.
• Bentonit, bentonitlera: huvudsakligen aluminiumsilikat (kaolin).
• Gyttja = grön- eller brunaktig jordart som bildas i insjöar och havsvikar. Består av varierande mängder sand och lera, men skiljer sig från dessa genom att innehålla också växt- och algrester och avföring från mikroskopiska vattendjur. Kallas ofta dy, men:
• Dy = kemiskt utfällda organiska ämnen som bildas av humusämnen i insjöar, alltså ungefär gyttjan minus sanden och leran.
Hållbarhet
Obegränsad hållbarhet - har tålt värme, kyla, fukt och ljus i miljontals år.
Inköp We don't sell, we tell!
Finkorniga kosmetiska leror finns i många färger finns hos importörer av eteriska oljor för runt 150 kr kilot och ibland till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika.
2) Rasul
Hos importörer av eteriska oljor för runt 250 kr kilot och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker, shampoavdelningen.

Hudläkemedel
Leror suger upp och torkar ut, lindrar eksem och solsveda och sägs också stimulera blod- och lymfcirkulationen. Särskilt de röda lerorna har haft högt anseende sedan antiken som uppsugande och torkande medel, t. ex. på brännskador och blodflöden - blodet är ju rött - och i europeisk farmaci rätt mycket i salvor.
Rengöringsmedel
Som aktivt ämne används leror framför allt för att de suger åt sig fett och smuts från hudytan.
Lermask: 10-50 % av volymen tillsammans med vätska. Strö pulvret på vätskan och låt det sjunka av egen kraft så blir det lätt att blanda. En inpackning med grön lera på fötterna sägs minska fotsvett.
Förtjockningsmedel
Används uppslammade i alla slags kosmetiska och hudvårdande preparat.
Vitt - gult - rött - brunt - svart färgämne
Kanske är lera det äldsta kroppsmålningsmedlet - de inte bara pryder huden utan skyddar också mot stark sol. Vita leror kan ingå i pulverbasen i ansiktspuder, rödleror har använts mycket för att färga salvor och ingår i dagens färgade ansiktspuder (2-5 % vikt).
Skillnader i mineralinnehåll, uppsugningsförmåga m.m. gör att olika leror passar olika hudtyper bättre och sämre. Generellt är dock alla leror uttorkande och sammandragande och därför bäst för oren och fet hy och för slapp hud.
• Fet hy: Grön och gul lera suger upp fett bäst. Valklera och kaolinlera är också mycket effektiva.
• Normal hy: Gröna, gula och röda leror sägs passa bäst.
• Torr och känslig hy: Rosa och vita leror kan eventuellt vara lämpliga, men oftast är vilken lera som helst för uttorkande för dessa hudtyper.
• Och röd lera, säger de som säljer den, är "bra för viktminskning".
Leror rengör hår genom att suga upp fett. De kan t. ex. användas i schampo, torrschampo och hårinpackningar. I flytande preparat verkar de också lite förtjockande.
2) Rasul
Har varit populärt i Europa sedan 1970-talet som ingrediens i "naturliga" schampon (tensider med lertillsats). Leran kan användas torr som den är (torrschampo), blandad med vatten (pulverschampo) eller som ingrediens i vanligt schampo.
Så här berättar Fatima Mernissi från sin barndoms Marocko på 1940-talet:
 
För att tvätta bort hennan och oljorna använde kvinnorna ghassoul, ett undergörande lerschampo och tvättvatten som gjorde hår och hud fantastiskt lena. "Ghassoul förvandlar huden till siden", sade faster Habiba. "Det får dig att känna dig som en antik gudinna när du stiger ut från hammam." Det tog lång tid och två-tre dagars hårt arbete för att göra ghassoul, som egentligen var doftande bruna flagor av torkad lera. När det väl var iordninggjort behövde man bara strö en näve i rosenvatten och vips hade man en magisk lösning.
Mycket finkornig lera kan användas som tandpulver - många, många tandpulver är just tandpulver med krita.
Leror kan ingå i små mängder för att göra tvålen fettuppsugande och lätt slipande - och för att ge färg.
Leror är inte hudretande, om de är rena. De kan vara utmärkta rengöringsalternativ för den som har känslig hud eller inte tål tensiderna i vanliga schampon och flytande tvål. Vita leror, som kaolin, är mildast.

Invärtes bruk
Gammalt pillerslagningsmedel.
1) Rödlera
Sigilljord använts invärtes som sammandragande och blodstillande medel. Från antiken och långt framåt också som motgift (uppsugande).
Mat och dryck I nödtider har leror ätits i rätt stora delar av världen och det händer fortfarande. Så här berättas från Ryssland i slutet av 1800-talet:
 
Vad har vi inte ätit! Vi grävde lera som vi blandade i mjöl, men alla slags lera passar inte. Det ena slaget är liksom lite mättande, men när vi en gång åt en annan sort svällde magarna upp. Det var med nöd det gick över!
Giftighet 1) Rödlera
Förr kunde röda leror vara ytterst hälsofarliga - de innehöll ofta stelkrampsbaciller. "Bolusdöd" har dock inget med lera att göra, mer än att det kommer av gr. bolos = jordklump. Bolusdöd är "plötslig kvävningsdöd genom felsvald för stor munsbit".
Miljö
2) Rasul
Godkänd som Bra Miljöval.

Litteratur: Se t ex Aldén (1998), Bardey (2000), Eidlitz (1971), Gentz och Lindgren (1946), Haeger (1975), Hallström (1986), Harrison (2000), Jägervall (1990), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Lundegårdh (1971), Mernissi (1975), Meyer (1952), Nationalencyklopedin (1995), Pharmacopoea Svecica (1775). Rasul i Marocko: Mernissi (1995).
• Citat: Tillverkningen började på våren...; För att tvätta bort hennan... Mernissi (1995). Vad har vi inte ätit... Eidlitz (1971).
Nätpublikationer: Bra Miljöval: Conditioning agents (2005 07 20).
Symbols.com (2008 09 19). CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 10 01)

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/lera.html
Datum: 2018 09 19 - Uppdaterad: 2010 09 22
Cookieinfo
Made with a Mac