Lecitin

Lecitin upptäcktes i mitten av 1800-talet och fick sitt namn (i svenskan 1876) av grekiska lekitho = äggula, som innehåller mycket. Kemiskt hör det till fosforsyraestrarna som alla är anjonaktiva tensider med emulgerande effekt. Det används som konsistensmedel i t. ex. i målarfärg, sprängämnen, kosmetika och livsmedel och torkat till granulat säljs det som kosttillskott.

• Torrt lecitin (granulat sålt som kosttillskott): Ljusbruna, feta, smuliga gryn med lätt nötlukt och nötsmak.
• Flytande lecitin: Kan vara allt från en mörkbrun sirap till en ljusbrun sås. Få saker är lika klibbiga. Animaliskt lecitin är svartbrunt, vegetabiliskt gulfärgat. Kemiskt renat lecitin är färglöst och kan kristallisera.

• Torrt lecitin (granulat): Lättlösligt i varma oljor (men olösligt i vetegroddolja), svårlösligt i kall. Nästan helt lösligt i 10 delar kallt vatten om det får stå över natten. Löses också i lika delar olja och vatten; blandningen blir efter lite vispning som en ljus vaniljsås.
• Flytande lecitin: Lösligt i vegetabiliska oljor, bäst lite uppvärmd. Olösligt i vatten; kärl som innehållit flytande lecitin är extremt svåra att rengöra.
pH och inkompatibiliteter
• Lecitin kan försvaga den konserverande effekten av parabener.

Fördelning av fettsyror - proportionerna bestämmer konsistensen:
Mättade fettsyror - mer i animaliskt lecitin, som är tjockare
• Stearinsyra
Fleromättade fettsyror - mer i vegetabiliskt lecitin, som är mer lättflytande
• Omega 3: Linolensyra
• Omega 6: Linolsyra
Övrigt
• B-vitaminerna kolin och inositol: De två huvudämnen som bygger upp lecitin till en fosforlipid (fosforhaltig fettcell). Fosfatidylkolin säljs som separat kosttillskott. Ett granulat i svensk handel uppges innehålla 23 % kolin.
• Estrar av kolin (3-4 %) och inositol (2-3 %).
• Fosfor (runt 3 %), fosforsyra och fosfatider.
• Lecitin från sojaolja innehåller små mängder sojaprotein.
• Torrt lecitin (granulat som säljs som kosttillskott) kan vara tillsatt vitaminer och annat.
• Flytande lecitin: Säljs i löst i vegetabilisk olja, vanligen sojaolja, som inte brukar deklareras.

Hudläkemedel
Lecitin som används i kosmetika är en enkel flytande sort kallad Lecitin B. Det mjukar upp och återfettar torr och känslig hud, som vid eksem och psoriasis. Rent lecitin uppges vara mycket effektivt på liggsår. Det används också i liposomer, "transportbubblor" för andra ämnen.
• Emulsionskräm, lotion: runt 2 %
• Hudolja: 5-15 %, mer blir klibbigt
Emulgeringsmedel
Från och till populärt som emulgeringsmedel i lotion, där det också har en svagt antioxidant effekt (och ger lite lukt och gul ton). Det emulgerar inte ihop med jojobaolja. Torrt lecitin (granulat) löses inte i vetegroddolja; sådan får tillsättas sedan lecitinet smälts i annan olja. Det är svårlösligt men emulgerar bättre än flytande lecitin. Värme förbättrar lösligheten men lecitinet bör inte värmas till över 50°. Särskilt magra emulsioner med flytande lecitin behöver stabiliseras med något förtjockningsmedel.
• Lecitinlotion med 20-25 % olja: 5-8 % granulat
Lecitin är ett bra stabiliseringsmedel för emulsioner. Lite lecitin motverkar gräddsättning (creaming), d.v.s. att fett lägger sig överst och krämen delar sig i en fet övre del och en vattnig undre; lecitinet bildar en film runt oljedropparna som hindrar att de går samman.
Konserveringsmedel
Inte ett konserveringsmedel utan en antioxidant; skyddar fett från härskning.

Hur bra lecitin är som emulgeringsmedel i hudvårdsprodukter finns det olika bud om; i kroppen är det i alla fall effektivt. Det emulgerar blodets kolesterol så att det inte sätter sig på kärlväggarna och omvandlar kolesterol och fett till lätttransporterade former. Därmed minskar halten av den skadliga formen av kolesterol (LDL) och "det goda" HDL-kolesterolet ökar. Så länge man får i sig lecitin verkar man kunna äta i princip hur mycket kolesterol och mättat fett som helst utan att få "höga kolesterolvärden". Utan lecitin stiger å andra sidan värdet snabbt redan av minimala mängder mättat fett. Lecitin används därför i behandling av hjärt-kärlbesvär och också vid eksem. I vitaminterapi anses optimal dagsdos ligga någonstans mellan 0 och 1.000 mg (1 gram).