Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Färgämnen

Krapprött


Moderväxt
Krapp (Rubia tinctorium, Rubia pelegrina, Rubia cordifolia) och andra
Synonymer
Alisarinrött, alisarin, alizarin, adrianopelrött, turkiskt rött, Adrianopelrött
CAS-nummer 84650-16-8
INCI-namn

Rubia tinctorium root ["the dried, crushed roots of the madder"]

Engelska namn
Madder, common madder, Turkish red, Turkey red, Adrianople red, alizarin
Andra namn Romanska språk
Rubia (latin), garance (franska)
Nordiska språk

Kraprød (danska)
Andra språk
Sophoboi (fornegyptiska), Krapp (tyska)
Förväxlingsrisk
• Krappfärgämnen - en hel grupp färgämnen från växter obesläktade med krapp.

Tradition
Jag tror säkert att det imorgon eller övermorgon ska lyckas någon att ur stenkolstjära framställa krapprotens härliga färgämne,
 

skrev den berömde tyske kemisten Liebig 1845. Han fick inte uppleva det; det dröjde till 1869 innan två andra tyskar lyckades med saken. Dagen därpå lämnade en engelsman in sin patentansökan för samma framställningsprocess i London.
Roten
Krapprot är det genom tiderna mest använda röda färgämnet, antagligen med början i
Indien. I Tutankamons grav från 1300-talet f. Kr. har man hittat ett bälte infärgat i krapprött och ytterligare textilier i gravar åtminstone ett par århundraden äldre än så. Herodotos såg det användas där på 400-talet f. Kr. Egyptierna kalladr det sophoboi, berättar Dioskorides första århundradet och hans samtida Plinius nämner att det användes som läkemedel för gulsot. Roten odlades också i andra romerska provinser, bäst var den som kom från Romtrakten. I Sydamerika är de äldsta krappfärgade fynden från 900-200 f. Kr, i Kina från 500 f. Kr. Roten används fortfarande som läkemedel i egyptisk folkmedicin.
Turkiskt rött
Krapp är, liksom de två andra stora röda textilfärgämnena kermes och kochinell, en s.k. betfärg som "biter" på fibrerna sedan de behandlats med något betmedel, fram till 1900-talet över hela världen framför allt alun. Genom olika tillsatser kan den färga allt från rosa över rött till lila och svart. Enklast färgar det animaliska textilfibrer som ylle och siden. Bomull och linne är svårare och ledde så småningom till processen turkisk rödfärgning. Benämningen Adrianopelrött kommer av att den turkiska staden Adrianopel (Edirne) länge var centrum för denna speciella färgningskonst. Dess ursprung är Indien, där man har hittat krappfärgad bomull i Indusdalen, dagens Pakistan, från 1750 f. Kr. Därifrån spred sig tekniken västerut över Persien, Armenien och Syrien till Turkiet. Tekniken blev bekant för européer på 1700-talet och togs till Europa av fransmän och de första färgerierna för turkisk rödfärgning anlades i Frankrike 1749. Inom ett par årtionden var metoden känd bland färgare i hela Europa. Det första svenska turkisk rödfärgeriet grundades i Stockholm på 1780-talet. Levantens färgeri i Göteborg, grundat 1827, var det enda som fanns kvar vid 1800-talets slut. Metoden användes i Europa fram till 1870-talet för att färga militära uniformer, i Turkiet fortfarande till att färga huvudbonaden fez.
Turkisk rödfärgning av bomull är en synnerligen invecklad procedur. Själva infärgningen går på ett par timmar men förberedelserna och efterbehandlingen innefattar 10-20 olika operationer där bomullen bl. a. läggs i soda, kokas i vatten, behandlas med härsken olivolja, dränks i fårgödsel, behandlas med salpetersyra och betas med kalialun - hela processen tar 4-7 veckor. Först använde man olika torkande eller härsknande oljor och fetter, tills man runt 1875 övergick till en 10-15 % vattenlösning av turkisk rödolja - oljan har fått sitt namn i Europa av tekniken - som förkortade tiden till ett par veckor. Beroende på vilka betmedel man använder kan man få många andra kulörer än rött - gult, grönt, svart; alla ljus- och färgbeständiga. Efter torkning färgas tyget in med alisarin löst i natronlut och slutligen neutraliseras lösningen med syra.
Syntetiskt krapprött
Färgämnet alisarin isolerades ur roten 1826. 1869 framställdes det syntetiskt i både Tyskland och England och tillverkning kom i gång genast i båda länderna. Redan året därpå framställdes ett ton och ytterligare två år senare 220 ton. 1876 fanns 15 alisarinfabriker varav 12 i Tyskland. Få växter har försvunnit så hastigt ur odling som krapp gjorde då. Så gott som alla europeiska odlingar lades ner på 10-15 år. (Napoleon III:s försök att rädda de franska genom att klä sina infanterister i krappfärgade röda byxor visade sig snabbt vara en dödfödd idé både militärt och ekonomiskt.) Några mindre franska odlingar fortsatte men de var för framställning av ett annat färgämne ur roten. Syntetiskt alisarin, både billigare och mer färgäkta än naturlig, härskade fram till mitten av 1900-talet då det slogs ut av ännu en ny generation färgämnen.  
Farmakopéerna
Krapprot har inte varit officinell i Sverige men fanns med i apotekstaxan 1699 och Linné tog också upp den i sin Materia medica.

Framställning
• Krapprot: Färsk rot färgar dubbelt så starkt som torkad, noterade Thomas Jefferson, f.d. amerikansk president, i en trädgårdsdagbok på 1810-talet. Roten tvättas, får ligga i 12 timmar och pulveriseras.
• Torkad krapprot: Engligt alla färgarhandböcker ska roten dock torkas - det är glukosiden ruberytrinsyra som bryts ner till färgämnen vid torkningen. Roten ugnstorkas och finfördelas. De grövre skaldelarna, ca en tredjedel, går bort först och såldes förr som enklaste kvalitet. Resterna efter andra silningen blev mellankvalitet. Den sista tredjedelen mycket fint pulver var förstklassig krapp, på 1800-talet exporterad från Holland som Kor Kraps, den bästa i Europa.
• "Krappblomma": Roten får ligga på tork i 1-2 år, pulveriseras, lakas ur med vatten med lite stark syra och värms till 30-40°. Purpurin (som har dålig ljusäkthet) skiljs då ut och kan filtreras bort. Genom att koka resten får man ut en alisarinrik massa som vattentvättas, pressas, torkas och mals.
• Krappextrakt: Mycket gick förr under namnet krappextrakt. Utvinningsmetoden var ungefär densamma - syrakokning följt av vattentvätt och indunstning till pulver.
• Syntetiskt alisarin: Kolvätet antracin oxideras ur stenkolstjära ("anillinfärgämne") med hjälp av starka syror, syrorna som bildas smälts med starka alkalier, resultatet lakas ur med vatten, lösningen tillsätts starka syror varvid alisarin fälls ut i flockar som samlas upp, filtreras, tvättas och torkas till en deg.

Ursprung
På 1970-talet kom färgämnet - använt av växtfärgare - mest från Frankrike och Östeuopa.
Beskrivning
• Torkad krapprot är ett grovt orange pulver som lätt packar ihop sig. Ljus eller gråaktig färg signalerar dålig kvalitet.
• Kemiskt ren alisarin framställd ur roten är glasglänsande röda nålar som smälter vid 289°.
• Syntetiskt alisarin är en orangebrun deg (purpurin är blårött).
• Krapproten är olöslig i vatten.
• Färgämnet alisarin är så gott som olösligt i vatten och glycerin. Det löses inte heller i olja men kan blandas med oljor och fetter och blir då laserande; det förekommer i konstnärsfärger. Vid textilfärgning emulgeras alisarinet med turkisk rödolja.
• Alisarin blir lösligt i alkohol och i vatten när det tillsätts något alkaliskt (ammoniak, natronlut). Lösningen blir blålila (purpurinfärgämnena ger mindre blå nyanser).
Innehåll
• Torkad krapprot: Varken alisarin eller purpurin finns fritt i roten utan bundet till socker, alltså i form av en glukosid (ruberytrinsyra, rubierythinsyra), som sönderdelas av jäsningsämnet erytrozym när roten torkas. Resultatet är druvsocker och fyra olika färgämnen som utgör 3-4 % av rotens vikt. Ungefär hälften är alisarin, resten purpurin och pseudopurpurin som omvandlas till purpurin i värme (max 70°). Odlad rot innehåller mer alisarin än vild. Ostindiska krappsorter bildar nästan inget alisarin utan huvudsakligen purpurin som är blåare och kallare rött. Utdrygningar var vanligt förr - det berättas t. ex. om lerjord, tegelmjöl, sand, pulveriserade mandelskal och sågspån.
• "Krappblomma": Det extrakt som är rikast på alisarin.
• Krappextrakt: Mindre alisarin, mer av de övriga färgämnena.
Handelns syntetiska alisarinpasta innehåller 20-40 % alisarin.
Varianter
• Färg som redan använts (fr. garanceux) har fortfarande halva färgkraften kvar. Det är en smulig halvtorr massa, pressad till kakor.
• Garancine, garanzin, krappkol (eng. och fr. grancine)
Rotpulver värms upp och behandlas med svavelsyra så att de vedartade delarna förstörs. De lättlösliga resterna färgar 3-6 gånger kraftigare än obehandlad rot. Blev i mitten av 1800-talet en stor handelsvara och användes till in på 1900-talet för att färga franska arméns uniformer.
• Krapplack (eng. madder, madder lake; fr. laque de garance)
Alisarin och purpurin förenade med aluminiumsalter - krappextrakt kokas med alun och fälls ut med t. ex. soda. Ingår i konstnärsfärger i flera laserande nyanser från rosa till mörkrött. Äkta alizarin ingick i normalfärgen krapplack fram till 1983 då det ersattes av andra färgämnen. Idag görs krapplacken av syntetiskt alizarin.
Ersättning • Flera besläktade arter av krapp, och en hel del andra växter också, kan vara råvara för "krapprött" utan att betraktas som falska.
• Blandningar av de tre purpurinerna kan också gå under namnet alisarin.
Hållbarhet Torkad och pulveriserad krapprot får bara bättre färgstyrka av 1-2 års lagring. Ska förvaras torrt i väl tillslutet kärl.
Inköp We don't sell, we tell!
Troligast i butiker för textilhantverk.

Rött färgämne
Olika beredningar av krapprot har använts flitigt i rouge.

Invärtes bruk
Det är inte alisarin utan purpurinerna i roten som med kalk färgar skelett, urin, svett och till och med bröstmjölk röda. Purpurin användes - antagligen just därför - ett tag som medel mot engelska sjukan. I den svenska medicinaltaxan var det med som sammandragande och urindrivande medel.

Litteratur: Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver del 3 (1960), Gentz och Lindgren (1946), Jägervall (1990), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Manniche (2006), Meyer (1952), Nielsen (1991), Ponting (1980), Sandberg (1994), Stodola och Volak (2000).
Nätpublikationer: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 17)

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/krapprott.html
Datum: 2018 06 24 - Uppdaterad: 2009 09 17
Cookieinfo
Made with a Mac