![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Färgämnen Krapprött |
|||
|
|||
Moderväxt |
Krapp (Rubia tinctorium, Rubia pelegrina, Rubia cordifolia) och andra | ||
Synonymer |
Alisarinrött, alisarin, alizarin, adrianopelrött, turkiskt rött, Adrianopelrött | ||
CAS-nummer | 84650-16-8 | ||
INCI-namn | Rubia tinctorium root ["the dried, crushed roots of the madder"] |
||
Engelska
namn |
Madder, common madder, Turkish red, Turkey red, Adrianople red, alizarin | ||
Andra namn | Romanska språk Rubia (latin), garance (franska) Nordiska språk Kraprød (danska) Andra språk Sophoboi (fornegyptiska), Krapp (tyska) |
||
Förväxlingsrisk |
Krappfärgämnen - en hel grupp färgämnen från växter obesläktade med krapp. | ||
|
|||
Tradition |
|
||
skrev den
berömde tyske kemisten Liebig 1845. Han fick inte
uppleva det; det dröjde till 1869 innan två
andra tyskar lyckades med saken. Dagen därpå
lämnade en engelsman in sin patentansökan för
samma framställningsprocess i London. |
|||
Framställning |
• Krapprot: Färsk rot färgar dubbelt så starkt som torkad, noterade Thomas Jefferson, f.d. amerikansk president, i en trädgårdsdagbok på 1810-talet. Roten tvättas, får ligga i 12 timmar och pulveriseras. • Torkad krapprot: Engligt alla färgarhandböcker ska roten dock torkas - det är glukosiden ruberytrinsyra som bryts ner till färgämnen vid torkningen. Roten ugnstorkas och finfördelas. De grövre skaldelarna, ca en tredjedel, går bort först och såldes förr som enklaste kvalitet. Resterna efter andra silningen blev mellankvalitet. Den sista tredjedelen mycket fint pulver var förstklassig krapp, på 1800-talet exporterad från Holland som Kor Kraps, den bästa i Europa. "Krappblomma": Roten får ligga på tork i 1-2 år, pulveriseras, lakas ur med vatten med lite stark syra och värms till 30-40°. Purpurin (som har dålig ljusäkthet) skiljs då ut och kan filtreras bort. Genom att koka resten får man ut en alisarinrik massa som vattentvättas, pressas, torkas och mals. Krappextrakt: Mycket gick förr under namnet krappextrakt. Utvinningsmetoden var ungefär densamma - syrakokning följt av vattentvätt och indunstning till pulver. Syntetiskt alisarin: Kolvätet antracin oxideras ur stenkolstjära ("anillinfärgämne") med hjälp av starka syror, syrorna som bildas smälts med starka alkalier, resultatet lakas ur med vatten, lösningen tillsätts starka syror varvid alisarin fälls ut i flockar som samlas upp, filtreras, tvättas och torkas till en deg. Ursprung På 1970-talet kom färgämnet - använt av växtfärgare - mest från Frankrike och Östeuopa. |
||
Beskrivning |
Torkad krapprot är ett grovt orange pulver som lätt packar ihop sig. Ljus eller gråaktig färg signalerar dålig kvalitet.
• Kemiskt ren alisarin framställd ur roten är glasglänsande röda nålar som smälter vid 289°. Syntetiskt alisarin är en orangebrun deg (purpurin är blårött). |
||
Krapproten är
olöslig i vatten. Färgämnet alisarin är så gott som olösligt i vatten och glycerin. Det löses inte heller i olja men kan blandas med oljor och fetter och blir då laserande; det förekommer i konstnärsfärger. Vid textilfärgning emulgeras alisarinet med turkisk rödolja. Alisarin blir lösligt i alkohol och i vatten när det tillsätts något alkaliskt (ammoniak, natronlut). Lösningen blir blålila (purpurinfärgämnena ger mindre blå nyanser). |
|||
Innehåll |
Torkad krapprot: Varken alisarin eller purpurin finns fritt i roten
utan bundet
till socker, alltså i form av en glukosid (ruberytrinsyra, rubierythinsyra), som sönderdelas av jäsningsämnet
erytrozym när roten torkas. Resultatet är druvsocker
och fyra olika färgämnen som utgör 3-4
% av rotens vikt. Ungefär hälften är alisarin, resten purpurin
och pseudopurpurin som omvandlas till purpurin i värme
(max 70°). Odlad rot innehåller mer alisarin än vild. Ostindiska krappsorter bildar
nästan inget alisarin utan huvudsakligen purpurin som är blåare och kallare rött. Utdrygningar var vanligt förr - det berättas t. ex. om lerjord, tegelmjöl, sand, pulveriserade mandelskal och sågspån. "Krappblomma": Det extrakt som är rikast på alisarin. Krappextrakt: Mindre alisarin, mer av de övriga färgämnena. Handelns syntetiska alisarinpasta innehåller 20-40 % alisarin. |
||
Varianter |
Färg som redan använts (fr. garanceux)
har fortfarande halva färgkraften kvar. Det är
en smulig halvtorr massa, pressad till kakor. Garancine, garanzin, krappkol (eng. och fr. grancine) Rotpulver värms upp och behandlas med svavelsyra så att de vedartade delarna förstörs. De lättlösliga resterna färgar 3-6 gånger kraftigare än obehandlad rot. Blev i mitten av 1800-talet en stor handelsvara och användes till in på 1900-talet för att färga franska arméns uniformer. Krapplack (eng. madder, madder lake; fr. laque de garance) Alisarin och purpurin förenade med aluminiumsalter - krappextrakt kokas med alun och fälls ut med t. ex. soda. Ingår i konstnärsfärger i flera laserande nyanser från rosa till mörkrött. Äkta alizarin ingick i normalfärgen krapplack fram till 1983 då det ersattes av andra färgämnen. Idag görs krapplacken av syntetiskt alizarin. |
||
Ersättning | Flera besläktade
arter av krapp, och en hel del andra växter också,
kan vara råvara för "krapprött"
utan att betraktas som falska. Blandningar av de tre purpurinerna kan också gå under namnet alisarin. |
||
Hållbarhet | Torkad och pulveriserad krapprot får bara bättre färgstyrka av 1-2 års lagring. Ska förvaras torrt i väl tillslutet kärl. | ||
|
Troligast i butiker för textilhantverk. | ||
|
|||
|
|||
Invärtes
bruk |
Det är inte alisarin utan purpurinerna i roten som med kalk färgar skelett, urin, svett och till och med bröstmjölk röda. Purpurin användes - antagligen just därför - ett tag som medel mot engelska sjukan. I den svenska medicinaltaxan var det med som sammandragande och urindrivande medel. | ||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver del 3 (1960), Gentz och Lindgren (1946), Jägervall
(1990), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons
(1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918),
Manniche (2006), Meyer (1952), Nielsen (1991), Ponting (1980), Sandberg (1994), Stodola
och Volak (2000). Nätpublikationer: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 17) |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |