 |
       
Mineralpulver - Leror - Förtjockningsmedel - Färgämne Kaolin och bentonit |
||
|
|
|||
|
Synonymer |
Aluminiumsilikat, vattenhaltigt aluminiumsilikat, hydrerat aluminiumsilikat 1) Kaolin, kaolinlera, kaolinit, piplera, vitlera, porslinslera, vit porslinslera, vit bolus, satinvitt, satinkrita, sigilljord, lerjordssilikat, kiselsyrad lerjord. Handelsnamn som Polynam®, Alumisil™ 2) Bentonit, bentonitlera, montmorrilonit |
||
|
Farmakopénamn |
1) Bolus alba, Argilla
alba, Bolus alba sterilisata, Kaolinum, Kaolinum ponderosum
2) Bentonitum |
||
| 1) E 559 Aluminiumsilikat
2) E 558 Bentonit |
|||
| CAS-nummer | 1) 1332-58-7 2) 1302-78-9 |
||
| 1) Kaolin, CI 77004 2) Bentonite, CI 77004 |
|||
|
Engelska
namn |
1) Cornish clay, pipeclay,
argilla, white clay, white bolus, white bole, orthoclase,
kaolin, China clay, hydrated aluminium silicate
2) Bentonite, bentonite clay, mineral soap, soap clay, Wilkinite |
||
|
Andra
namn |
Romanska språk 1) Creta Cimolina (latin), kaolin, bol blanc, terra bolaire blanche (franska), bol bianco (italienska) Nordiska språk 1) Porselaensjord, porcelaensjord, kaolin, hvit piibeler (danska), porselaenjord (norska) Andra språk 1) Gaolin (kinesiska), Kaolin, Porzellanerde, Bolus, Weisser Bolus, Weisser Ton (tyska), hadjar Junas (arabiska) |
||
|
Förväxlingsrisk |
• Valklera
• Många arter av lera • Lerjord = aluminiumoxid |
||
|
|
|||
|
Tradition |
Porslinslera |
||
|
Framställning |
1) Kaolin är ett oorganiskt lermineral som bildas när bergarter, särskilt
fältspat, vittrar. Det kan bilda upp till 40
m tjocka lager och är huvudbeståndsdel
i många leror.
Det finns nästan överallt
särskilt i
varma och fuktiga klimat, i Sverige framför allt i Skåne. Massan slammas med vatten och behandlas
med syror innan det torkas och pulveriseras. Ska vara
steriliserat när det används i talk. 2) Bentonit: Också bensonit är ett naturligt förekommande vulkanisk lermineral. Ursprung 1) Kaolin: Utvinns i Tyskland, Österrike, Frankrike och andra länder. I Sverige utvanns det fram till 60-talet i Skåne (Ivön, Röstånga, Eriksdal, Bjuv). Den mycket vita kaolinleran från Malta ansågs förr vara den allra bästa. 2) Bentonit: Utvinns i Nordamerika. |
||
|
Beskrivning |
1) Kaolin:
I naturen bildar kaolin leriga massor. Handelsvaran är ett vitt till gulaktigt
eller gråvitt, mycket fint pulver (kornen kan vara
tusendelar av en mm) med fet känsla. Osmokaolin anses
bäst och renast, med mycket små partiklar.
Utan lukt och smak. Kan
brännas och förblir då vit och blir eldfast.
Smältpunkten är över 1.600°.
2) Bentonit: Mycket finkornigt pulver, vitt eller grått med lätt grön ton. Tål höga temperaturer och UV-ljus. Suger upp vatten bra och sväller då. |
||
| 1) Kaolin: 100 ml väger ca 44 gram. 100 gram = ca 222 ml. | |||
| • Båda är olösliga eller
så gott som olösliga i allt - vegetabiliska
oljor, fetter,
eteriska oljor, alkohol,
vatten. Däremot suger de
upp andra ämnen mycket lätt, inklusive vatten, och sväller till en plastisk massa. pH och inkompatibiliteter 1) Kaolin • Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8) till svagt surt (pH 4-6). 2) Bentonit • Vattenutdrag 2 % blir svagt till måttligt alkaliskt (pH 9,5-10,5). • Sväller bäst vid neutralt till svagt alkaliskt (pH över 7). Alkohol och sur miljö gör att pulvret sväller mindre. |
|||
|
Innehåll |
1) Kaolin:
Både kaolinlera och piplera består nästan
helt av vattenhaltigt aluminiumsilikat som är
kiseldioxids aluminiumsalt. De innehåller så gott som inga järnföreningar, som annars är vanligt i leror.
Aluminium är så hårt bundet i saltformen att det anses oproblematiskt. I naturen kan lerorna innehålla asbest, som inte får finnas i kaolin som ska användas i livsmedel och kosmetika. |
||
| Varianter | 1) Kaolin • Leror som går under namnet vitlera eller vit lera behöver inte nödvändigtvis vara kaolinlera men brukar ha hög halt aluminiumsilikat. • Kaolins (aluminiumsilikats) glödgade form aluminiumoxid. • Andra salter av kiseldioxid (silikater) som magnesiumsilikat (talk) och natriumsilikat. |
||
|
Ersättning |
1) Kaolin: Kan användas i stället för fälld krita, t. ex. i tandkräm. | ||
| Hållbarhet | Båda tål UV-ljus och höga temperaturer bra- Båda måste förvaras torrt eftersom de är hygroskopiaka, d.v.s. tar upp fukt från luften. | ||
|
1) Kaolin: Hos importörer av eteriska oljor för runt 35 kr per 250 gram - 50 kr per drygt 20 gram och ibland till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. På apotek för runt 240 kr per 500 gram. | ||
|
|
|||
|
Hudläkemedel
1) Kaolin: Sterilt kaolin har använts som kraftigt uttorkande (uppsugande) och sammandragande medel i täckande sårsalvor, ströpulver för sår och fuktiga eksem, i pulverdeodoranter. Idag övergivet som sårmedel; vid 50-talets mitt ansågs det inte längre lämpligt, ens steriliserat, i salva eller ströpulver. Solskydd 1) Kaolin: Fysikaliskt skydd som hindrar solstrålarna från att nå huden. Rengöringsmedel 1) Kaolin: Suger åt sig fett och smuts, särskilt alkaliska ämnen, t. ex. i ansiktsmasker. Som klarningsmedel vid filtrering. Milt slipmedel i skrubbande rengöringskrämer. 2) Bentonit: Som klarningsmedel vid filtrering. Vitt färgämne 1) Kaolin: I ansiktspuder (20-50 %) - suger upp fukt och fett, tar åt sig parfym bra och täcker ganska bra. Nackdel: uttorkande. På samma sätt fungerar kollodiala leror och andra mineraliska pulver som magnesiumoxid, aluminiumoxid, kiselgur och kiseldioxid. Förtjockningsmedel 2) Bentonit: Mycket använt i smink, t. ex. som bindemedel i puder, stabiliseringsmedel i förtjockade vattenlösningar och för att geléa mineralfetter till s.k. hydrofoba (vattenfria) geléer. |
|||
| 1) Kaolin: Fet hy, t. ex. med akne. | |||
| Hårvård | Använt som fettuppsugande torrschampo. | ||
| 1) Kaolin: Kaolin och aluminiumsilikat som det i stort sett består av är gamla slipmedel i tandkräm. Särskilt det senare ingår ofta i dagens "whitening" tandkrämer, marknadsförda under fantasifulla registrerade varunamn som Polynam® och Alumisil™. | |||
|
1)
Kaolin:
Kan ingå i små mängder (runt 3 ml per
100 gram tvål) för slipande och fettuppsugande
effekt. |
|||
|
|
|||
|
Mat
och dryck |
1) Kaolin (E 559 Aluminiumsilikat) får tillsättas livsmedel med upp till 10 gram per kilo (1 %). Det används som klumpförebyggande medel i olika slags pulver och som ytbehandlingsmedel på ris, korv och färdigskivad ost. 2) Bentonit (E 558) får användas i livsmedel som klarningsmedel (t. ex. vid klarning av vin, särskilt vanligt vid hemframställning) och som bärare av färgämnen (behöver inte deklareras). |
||
|
Invärtes
bruk |
1) Kaolin: Både kaolinlera och piplera har använts mycket som stoppande (absorberande) medel vid diarré och används så fortfarande (2-6 gram var fjärde timme). | ||
|
Giftighet |
Inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI). 1) Kaolin: Rekommenderas inte som diarrémedel till barn; kan förhindra upptaget av andra ämnen och misstänks vara cancerogent. Som alla fina pulver kan kaolin irritera luftvägarna när det inandas men risk för silikos finns bara vid lång tids inandning av kaolin innehållande kvarts. 2) Bentonit: Man har injicerat bentonit på råttor för att se om de dog, och det gjorde de. |
||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t exAdrasko (1968), Antczak och Antczak (2001), Gentz och Lindgren
(1946), Hansen & Jensen (1991), Henrikson och Tsu-yü (1992), Kumlien (1946),
Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002),
Lodén (2008), Lundegårdh (1971), Meyer (1952), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965),
Svenska farmakopén VIII (1901),Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén
XI (1946). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). • Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
