 |
       
Örtoljor Kamferolja och kamfersalva |
||
|
|
|||
|
Moderväxt |
Kamferträd (Cinnamomum camphora) | ||
| Synonymer | Kamferolja, kamferliniment, kamfersalva | ||
|
Farmakopénamn |
Oleum camphoratum, Unguentum camphoratum | ||
|
Engelska
namn |
Camphorated oil, camphor oil, camphor liniment, infused camphor oil, camphor ointment | ||
|
Andra
namn |
Romanska språk Huile de camphre (franska) Andra språk Kampferbaumöl (tyska) |
||
|
Förväxlingsrisk |
• Kamferessens - eterisk olja | ||
|
|
|||
|
Tradition |
Kamferolja började användas på 1700-talet till ingnindning på alla slags smärtor
och vid förkylning. I början av 1900-talet fanns det i snart sagt varenda svensk stuga och man gjorde den lätt själv: En del kamfer lades i tre delar bomolja, enklaste sortens olivolja. Tog man ister eller talg blev det mer salvlikt. Tillsatte man också ammoniak fick man kamferliniment. Farmakopéerna Kamferolja blev officinell redan i första upplagan av den svenska farmakopén (1775) och förblev så fram till och med den elfte och sista (1946). Av recepten nedan framgår att oljan blev svagare genom åren. |
||
|
Framställning |
Kamfer
löses i olja, eller enklare:
Olja försätts med kamferessens.
Nedan också ett exempel på förtjockning
till salva. |
||
|
Beskrivning |
Kamferdoftande olja. | ||
| Beräkna efter den använda oljan - 100 ml väger i snitt 92 gram. 100 gram = ca 109 ml. | |||
| • Olöslig i vatten,
glycerin och alkohol;
blandningen delar sig i två skikt och måste
skakas om före användning. • Kan blandas obehindrat med fetter, vegetabiliska oljor, smälta hartsämnen och eteriska oljor. |
|||
|
Innehåll |
• Kamfer
- som framgår av recepten nedan sjönk halten
från 50 % på 1700-talet till 20 % på 1900-talet. • Olivolja var den tidiga standardoljan, på 1900-talet ersatt med billigare sesamolja. • Kamfern kan också blandas i något fast fett som ister eller lanolin eller i en enkel salvbas. På 1900-talet kommer vaselin. |
||
|
Varianter |
• Kamferliniment; Kamfer löst i olivolja med tillsats av ammoniak, , alltså ett kylande kamfer-ammoniak-liniment. • Tjock kamferolja: Kamfer löst i rapsolja med tillsats av ammoniak, också detta ett kamfer-ammoniak-liniment. |
||
|
Ersättning |
• Kamfertinktur - spritlösning | ||
| Hållbarhet | Hållbar om en stabil olja används; undvik majsolja, solrosolja och tistelolja. E-vitamin minskar risken för härskning. Förvara i väl slutet kärl så att inte kamfern förflyktigas. | ||
|
På apotek för runt 290 kr per 100 ml. | ||
|
|
|||
|
Doftbeskrivning Stark frisk lukt av kamfer. |
|||
| Gav en mycket karaktäristisk doft i de små stugorna när gummorna smorde in de värkande benen på kvällarna... | |||
|
Hudläkemedel
Klådstillande medel. |
|||
| Särskilt lämpad för fet och oren hy och hy med stora porer - kamfer är antiseptiskt och sammandragande. | |||
| Kamferolja användes
förr inte bara på muskelsmärtor utan också
vid öronvärk (några droppar på lite
fetvadd i örongången) och förkylning (insmord
på fotsulorna). Lite kamferolja struken på
pannan eller tinningarna är ett gammalt migränmedel
som fortfarande rekommenderas som huskur. Vid massage beror verkan på hur oljan masseras in: Kraftig massage ger rodnad och värme, medan lätta strykningar är kylande. Lätt lades det nog på av de engelska urologer som på 1800-talet upptäckte att oljan ingniden på penis satte effektivt stopp för erektioner som krånglade till opererationerna. Bruket spred sig snart till internatskolorna där man strödde kamferpulver i gossarnas sängar och kalsonger. |
|||
| Kan användas som badolja. | |||
| Kan vara hudirriterande, men mindre så än t. ex. tigerbalsam som förutom kamfer brukar innehålla en del mycket starka eteriska oljor. | |||
|
|
|||
| Giftighet | Kamfer är giftigt när det tas invärtes - se där. Det absorberas också genom huden och kan i stora mängder förgifta den vägen, vilket var skälet till att FDA i USA dömde ut kamferolja som liniment 1980. | ||
| Lagstiftning | Idag får kamferolja inte säljas i varken USA eller Storbritannien. | ||
|
|
|||
|
Recept |
|||
| Recept I (kamferolja) |
• Linolja (eller olivolja
eller mandelolja) - 2 viktdelar
• Kamfer - 1 viktdel Blandas så att kamfern löses. Farmakopénamn: Oleum camphoratum. (Källa: Svenska farmakopén I 1775) |
||
| Recept II (kamferolja) |
• Bomolja - 3 viktdelar • Kamfer - 1 viktdel Blandas. Apotekens kamferolja. (Källa: Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07)) |
||
| Recept III (kamfersalva) |
• Ister - 67 gram • Grovt pulveriseradkamfer - 22 gram • Vitt vax - 11 gram Smält vax och ister på försiktig värme, tillsätt kamfern och rör salvan tills den är sval. Bekväm form för påläggning av kamfer. (Källa: Felter och Lloyd 1898 efter National Formulary) |
||
| Recept IV (kamferolja) |
• Olivolja - 80 viktdelar • Kamfer - 20 viktdelar Härav beredes genom digestion en lösning som filtreras. Klar, gulaktig olja med lukt av kamfer. Förvaras i väl slutet kärl. Farmakopénamn: Kamferolja (Oleum camphoratum). (Källa: Svenska farmakopén VIII 1901, Svenska farmakopén IX 1908) |
||
| Recept V (kamfersalva) |
• Oxtalg - 35 viktdelar • Sesamolja - 14 viktdelar • Renad kamfer - 1 viktdel Lös kamfern i oljan. Smält talgen och rör ihop de två. Vit salva med kamferdoft. Farmakopénamn: Kamfersalva (Unguentum camphoratum). (Källa: Pharmacopoeia of Japan IV 1922) |
||
| Recept VI (kamferolja) |
• Olivolja - 80 viktdelar • Kamfer - 20 viktdelar Kamfern löses i olivoljan genom lindrig uppvärmning i slutet kärl. Lösningen filtreras. Farmakopénamn: Kamferolja (Oleum camphoratum). (Källa: Svenska farmakopén X 1925, Nordström 1940 efter Svenska farmakopén X 1925) |
||
Recept VII |
• Vaselin - 65 % vikt • Lanolin - 25 % vikt • Kamferpulver, krossat - 10 % Vaselin och kamferpulver löses tillsammans under försiktig uppvärmning. Lanolin tillsätts. (Källa: Svanberg 1932 efter Svenska farmakopén X 1925, Svanberg 1948 efter Svenska farmakopén X 1925) |
||
| Recept VIII (kamferolja) |
• Olivolja - 80 viktdelar |
||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Gentz och Lindgren (1946), Le Guérer
(1993), Lindgren (1918), Nationalencyklopedins ordbok
(1995), Nordström (1940), Pharmacopoea Svecica
I (1775), Svenska farmakopén VIII (1901),Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Wicklund
(1990). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
