Shenet - Infusioner


	Infusioner Angelika - Backtimjan - Basilika - Björklöv - Bockhornsklöver - Citronmeliss - Fläderblom - Fänkål - Johannesört - Kamomill - Lavendel - Lindblom - Nypon - Pepparmynta - Ringblomma - Ros - Rosmarin - Rölleka - Salvia - Styvmorsviol - Såpnejlika - Timjan - Tussilago - Valeriana - Vallört - Åkerfräken

Synonymer	Te, örtte, tisane
Farmakopénamn	Infusum (singular), infusa (plural), inf.
Engelska namn	Infusion, tisane
Andra namn	Romanska språk Infusion, apozème, tisane, hydrolé (franska)
Förväxlingsrisk	• En het macération med olja (örtolja) eller alkohol (tinktur) kan också kallas infusion.

Tradition	Ordet infusion = lösning erhållen genom extraktion av växtdelar med varmt vatten, har funnits i svenskan sedan 1690. Infusion är benämningen både på metoden (begjutning) och dess resultat (utdrag, infus, ptisane). Ursprunget är latin infundo = ingjuta, övergjuta. Farmakopéerna Alla svenska farmakopéer (1775-1946) har upptagit infusioner. Som framgår av recepten nedan ändrades metoden inte mycket genom åren. Idag tillreds de kanske någon gång på ett sjukhusapotek.
Framställning	Infusion är det vanligaste sättet att ta till vara växtämnen i vardagslag, t. ex. för örtte. • Växtdelarna fuktas med rumstempererat vatten en kvart. Fuktningen är nödvändig eftersom en del ämnen koagulerar om man häller kokhett vatten på dem direkt, vilket försvårar fortsatt extraktion. • Kokhett vatten hälls över. • Allt får dra. Standardtid är 30 minuter, med täta omrörningar. • Sist dekanteras och filtreras. Infusionen kan göras starkare genom att man tar i mer växtdelar eller byter till nya efter ett tag, eller förlänger utdragstiden, däremot inte genom att man låter vattnet koka. Då får man en dekokt. Skillnaden är av betydelse för vilka ämnen som dras ut.
Beskrivning	Vätska med färg och doft av råvarorna - ett te. Ska vara helt klart och ogrumlat.
Mått och vikt	Beräkna som vatten - 100 ml väger ca 100 gram. Torkade växtdelars vikt och volym.
Löslighet	• Infusioner kan blandas obehindrat med vatten, glycerin och alkohol. • Blandar sig inte med oljor, hartsämnen eller eteriska oljor; måste skakas om före användning.
Innehåll	Växter • Infusion lämpar sig för mjuka växtdelar (blad, blommor) vars verksamma vattenlösliga ämnen (bitterämnen, glukosider) kräver värme för att dras ut men som inte tål kokning. • Lämpar sig inte för hårda växtdelar (rötter, frön, skal, bark), som kräver högre värme (dekokt) för att lakas ur. • Torkade växtdelar: Om inget annat anges används torkade växtdelar. Standard har varit 1 viktdel drog till 9 viktdelar vatten (1:9). Överfört till volym blir det per dl vatten 2-4 msk blommor, blad eller hel ört, 1-2 msk msk stötta frön, bark, rötter eller torkade bär. • Färska växtdelar: Dubbla till tredubbla volymen. Vätska • Vatten; det som dunstas av ersätts. • Vodka (40 % alkohol) hjälper till att dra ut doftämnen. Tag 1 volymdel vodka till 3 volymdelar vatten = 10 % alkohol. • Om infusionen ska sparas måste den konserveras. Vanliga syltkonserveringsmedel som Atamon kan användas. Alkohol konserverar vid 15 % (1 volymdel vodka till 2 volymdelar vattten). Utdragna ämnen (mer om växtdrogers innehåll) • Infusion används särskilt för att dra ut bitterämnen och glukosider ur växter. • Ju längre utdragstid och högre värme, desto mer garvämnen kommer med. • Vattenlösliga färgämnen, särskilt gröna. • Vattenutdrag drar sällan ut doftämnen, som brukar vara fettlösliga. Lite alkohol i utdraget hjälper till.
Varianter	• Macerat - utdrag med kallt vatten • Dekokt - utdrag med kokande vatten
Hållbarhet	Infusioner kan förvaras kallt i några dagar - upp till en vecka. Så länge man fortfarande gjorde infusioner på svenska apotek, fram till mitten av 1900-talet, var praxis att de fick hållas i förråd (vid under 8°) under högst 4 dagar. Konserverad infusion håller sig åtminstone ett år i kylskåp. Förbättrar hållbarheten: • Surt - tillsätt sådant som citronsaft, vassla, vinäger, citronsyra, mjölksyra. • Konservera med sura konserveringsmedel som natriumbensoat (runt 1 %), bensoesyra (0,2 %), torrt Atamon = mest natriumbensoat med bensoesyra (0,5 %), flytande Atamon = natriumbensoat och mjölksyra (1 %). • Heltäckande parabenblandningar doseras som högt i växtutdrag (1 % = 20 droppar per dl). • Bensoetinktur fungerar som antioxidant och konserveringsmedel i både sura och alkaliska vätskor. Effekten beror inte på alkoholen utan på bensoehartsen. 3 % bensoetinktur är det vanliga i äldre recept för konservering av vätskor. Tillsätts som när man gör jungfrumjölk. • Konservera med alkohol. Volymdelar: För 15 % alkohol: Tag 37 % vodka (40 %), 22-17 % denaturerad sprit (70-95 %). För 20 % alkohol: Tag 50 % vodka (40 %), 29-21 % denaturerad sprit (70-95 %).

Hudvård	Infusioner kan användas i stället för vatten i kräm, gelé, ansiktsvatten, ansiktsmasker m.m. Se hudläkemedel för vattenutdrag som kan användas för olika hudproblem.
Hudtyp	Infusionerna är inte som de alkoholhaltiga tinkturerna automatiskt uttorkande på huden, så här beror det helt på den använda växten till vilken hudtyp de lämpar sig.
Hårvård	Används som de är som hårsköljningsmedel och i stället för vatten i schampo etc. Välj rätt för olika hårtyper.
Tandvård	En del har använts som munvatten.
Bad	Stark infusion hälls i badet - se t. ex. under örbad.
Fast tvål	Kan användas istället för vatten i tvål, men innehållet klarar sällan förtvålningsprocessen. Det är bättre att tillsätta vattenutdrag vid en omsmältning. Växtutdrag som blir mycket sura kan ge problem under tvåltillverkningen.
Hudreaktion	Brukar vara milda mot huden.

Mat och dryck	Så här görs örtte.
Invärtes bruk	Många växter används på detta sätt för att göra medicinska teer. Nedanstående recept är endast för utvärtes bruk.
Giftighet	Giftiga ja, i den mån de använda växterna är det.

	Recept
Recept I	• Vatten - 1 kvarter (327 ml) • Örter, blommor, frön, vars verkande delar sitter i den flyktiga oljan - 1 nypa Det kokande vattnet slås över. Uppsjudes en gång över koleld. [Gamla mått] (Källa: Haartman 1765)
Recept II	• Vatten - 9 viktdelar • Drog, sönderskuren eller krossad - 1 viktdel Då icke annat föreskrives, skall av 1 del drog beredas 10 delar infusion på följande sätt: Den sönderskurna eller krossade drogen lägges i ett med lock försett, icke för stort kärl av porslin eller rent tenn och blandas med tillräcklig mängd kokhett vatten. Blandningen upphettas 5 minuter i kokande vattenbad under omrörning, får kallna, silas och pressas lindrigt. Skulle kolaturens [vätskans] mängd vara mindre än den föreskrivna, blandas den utpressade substansen med kokhett vatten samt silas och pressas ånyo. Den samlade kolaturen lämnas att avsätta uppslammade partiklar samt dekanteras. (Källa: Svenska farmakopén 1901)
Recept III	• Vatten - 9 viktdelar • Drog, skuren eller krossad - 1 viktdel Drogen blandas med vatten i tenn- eller porslinskärl med lock. Uppvärmes i vattenbad under omrörning under 30 minuter. Silas ännu varm. Resterna pressas lindrigt, ev. blandar man kokhett vatten i växtresterna samt silar och pressar ännu en gång. Avkyles. Uppslammade partiklar får sjunka. Dekanteras och silas. (Källa: Svenska farmakopén 1925)
Recept IV	• Vatten - till 10 delar blivande infusion • Substans - 1 del Substansen övergjuts med hett vatten. Blandningen utsätts i fem minuter för ångorna från det kokande vattenbadet. Efter avsvalning silas. (Källa: Johansson 1926)
Recept V	• Vatten - 2,5 dl (1 kopp) • Rötter, bark, frön, skurna eller krossade - 5 ml Drogen begjutes med sjudande vatten och hålls upphettad - inte kokande - i en halvtimme under upprepad omrörning. Sila av. Låt kallna. (Källa: Shenet 1999, Shealy 2000)
Recept VI	• Vatten - 9 dl • Krossade eller pulveriserade växtdelar - 1 dl Fukta växtdelarna med vatten och låt stå en kvart, häll sedan kokhett vatten över dem. Låt dra i vattenbadsvärme - ju längre tid, desto mer garvämnen kommer med. Grovsila och filtrera så att utdraget blir helt klart. (Källa: Shenet 1999)
Recept VII	• Vatten - 150 ml • Ört - 5-15 ml torkad, 15-45 ml färsk Vatten hälles över drogen. Allt får stå i vattenbadsvärme upp till tre timmar - det ska inte koka. Får svalna en halv timme. Silas. (Källa: Stodola och Volák 2000)

• Litteratur: Se t ex Berlin (1851), Gentz och Lingren (1946), Haartman (1765), Johansson (1926), Juneby (1999), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordström (1940), Shealy (2000), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946).


© Shenet 1997 - 2013 Adress: http://www.shenet.se/ravaror/infusion.html Datum: 2019 07 23 - Uppdaterad: 2009 09 17 Cookieinfo