Hårsprit och hårvatten (ordet finns i svenskan sedan 1848) kom i handeln ungefär samtidigt som håroljorna började kladda av sig på möblemanget i finare salonger. De var generöst parfymerade med eteriska oljor som sades vara bra för hårväxten eller tankeverksamheten. Snart uppstod namngivna sorter som Birkenwasser och Portugalvatten. Hårvatten blev ett luktgott för män - i själva verket det enda som en 1800-talsherre kunde parfymera sig med. Som rengöringsmedel blev det överflödigt i samma takt som håroljorna försvann, folk fick tillgång till rinnande vatten och milda schampon kom på marknaden. Vid 1900-talets mitt fanns de kvar mest som "medicinska" vatten att massera in i hårbotten - och hos herrfrisörer. Där fick alla herrar ända fram till 70-talet en skvätt Azymol stimulus inmasserad efter klippningen. Vid det laget hade hårvattnen förlorat även sin uppgift som herrparfym. Nu parfymerade sig männen med rakvatten.

Mjöl var ett av många medel för att torrschamponera håret. Andra var talk, valklera, kaolinlera, violrotspulver och stärkelse. På 15-1600-talen använde man kli. Det arbetades in i håret på kvällen, fick suga upp fettet under natten och borstades ur på morgonen - rengöring utan vatten! I Indien har man använt bönmjöl i tusentals år. Parfymerade pulver för torrschamponering började säljas kring sekelskiftet 1900. Det var t. ex. en av de första egna produkterna som Hans Schwarzkopf började sälja i sin butik i Berlin 1903.

Ordet schampo, i svenskan sedan 1908, engelskan sedan 1877, i hindi sedan 1762, där det betydde knåda och användes om huvudmassage med hårolja. Under andra halvan av 1800-talet började ordet användas i engelskan om hårtvätt med tvålflingor som kokts ihop med örter. Sådana tvålpulverschampon för vattentvätt kom i handeln kring sekelskiftet 1900. Schwarzkopfs kom på 1910-talet. I Sverige började sådana användas kring 1920 och fanns kvar till 50-talet. De såldes i små färgglada kuvert med fagra damer på och hette sådant som Gummans Flingor och Amami Henna Champoneringspulver. Störst på 20- och 30-talen var Syster Ellas Champoneringspulver som kunde fås i många varianter, med violdoft, äggula, kamomill för blondiner, henna för mörkhåriga och särskilda sorter för barn. Pris 1935 för ett kuvert med två behandlingar: 30-35 öre; ungefär som en liter mjölk.
Det fanns ockå särskild hårtvål i bit att köpa men de flesta som tvättade håret med vatten använde vanlig såpa. Någon större skillnad var det inte. Både schampo, hårtvål och såpa torkade ut håret och gjorde det bedrövligt matt. Från den här tiden är rådet att alltid avsluta hårtvätten med en sköljning med vinäger eller annat surt; det neutraliserade kalksalterna som fälldes ut i håret. Många tillverkare skickade med något surt pulver. Med Amami med citronsköljpulver kunde man göra varje fredagkväll till Amamikväll!

1927 lanserade Schwarzkopf flytande schampo. Det blev känt men var varken först eller annorlunda utan det gamla vanliga, tvålflingor lösta i vatten. De flesta var flytande såpor.
"Tvätt så ofta som en gång i veckan är visst inte nyttigt", meddelade läkarspalten i en svensk damtidning på 20-talet, och det kunde vem som helst se efter att ha tvättat håret med såpa. Otvättat hår glänste åtminstone men efter en tvåltvätt såg det ut som yllegarn. Rengöring med vatten slog helt enkelt inte igenom. Att rinnande vatten fortfarande var ovanligt i bostäderna bidrog.

Ett alternativ till tvålschampon var saponinschampo som byggde på saponiner ur kvillajabark och andra löddrande växter. I Asien där det finns flera sådana växter har saponiner använts länge för fintvätt av känsliga textilier. De gillas också för att de är milda mot huden. I Sverige uppskattades de framför allt för att de var kupongfria under världskrigen.

Den stora fördelen med tensidschampon var att de inte krävde eftersköljning. Nackdelen var att de var rätt hudirriterande. Antagligen byggde de tidiga på TEA-laurylsulfat, natriumlaurylsulfat neutraliserat med trietanolamin.
När tensidshampon började säljas i Sverige i mitten av 50-talet försvann tvålschampona från marknaden på ett par år samtidigt som schampoförsäljningen fördubblades. En skönhetsbok som utkom vid samma tid fastslog att fett hår skulle tvättas var tionde dag, torrt hår var tredje vecka. Historiskt sett var redan det extremt ofta. Idag använder en tredjedel av svenska kvinnor hårschampo varje dag och undrar varför deras hår är så risigt.
Sverige 2006: Tolv mest sålda schampona (butikernas egna märken oräknade), ej inbördes ordnade:
Barnängen, Dove, Elvital, Family Fresh, Fructus, Gliss, Head & Shoulders, Herbal Essence, Respons, Sunsilk, Wella, VO5.