 |
       
Förtjockningsmedel Gummi arabicum |
||
|
|
|||
|
Moderväxt
|
Akacia (av många arter, bäst från Acacia senegal) | ||
|
Synonymer
|
Arabiskt gummi, acacia, akaciagummi, acaciagummi, växtgummi, gummipulver, nilgummi, adengummi, senegalgummi, basragummi | ||
|
Farmakopénamn
|
Dinten gummi, Gummi arabicum, Akaciae gummi, Acaciae gummi, Gummi acacia | ||
| E 414 Gummi arabicum, akaciagummi | |||
| CAS-nummer | 9000-01-5 | ||
| Acacia Senegal gum ["the dried, gummy exudate of the acacia"] | |||
|
Engelska
namn
|
Acacia, acacia gum, gum acacia, gum Arabic, gum Senegal, Senegal gum, Basra gum, Nile gum, gum Turich, gummi mimosae, catechu | ||
|
Andra
namn
|
Romanska språk
Gummi alexandrinum, gummi acanthinum, gummi thebaicum (latin), gomme arabique, gomme de Sénégal, gomme du Nil, gomme d'Aden, gomme de Basra (franska) Nordiska språk Gummi arabicum, arabisk gummi, acasiestivelse, acasia (danska), gummi arabicum (norska) Andra språk Kami-en-punt (gammalegyptiska), gummi arabicum, Nilgummi, Adengummi, Basragummi, Senegalgummi (tyska) |
||
|
|
|||
|
Tradition
|
Fån Arabien kommer
arabiskt gummi inte. Tvärtom var arabiska läkare
och deras efterföljare i den europeiska Salernoskolan
unika genom att inte använda det. "Arabiskt"
syftar på att det länge var araber som köpte upp det i
nordöstra Afrika och förde det till Europa. Efter de egyptiska
utförselhamnarna kunde det specificeras som
gummi alexandrinum (över Alexandria), gummi
acanthinum (över Acanthus) och gummi thebaicum
(över Thebe). Namn har också givits efter ursprung, som
nilgummi, senegalgummi och tyskafrikanskt gummi.
Otaliga sorter finns
och länge förblev också termen arabiskt
gummi ett samlingsnamn för alla slags förtjockande
mjölksafter. |
||
|
Framställning
|
•
Rågummi: Intorkade droppar av mjölksaft samlas
in. Kan säljas i denna form och kallas då
rågummi eller naturligt gummi.
• Raffinerat gummi: Den torkade mjölksaften bleks med svavelsyra och pulveriseras. Ursprung • Afrika: Nilgummi (från nordöstra Afrika, t. ex. dagens Sudan) och Senegalgummi (från västra Afrika) anses sedan århundraden vara bäst och härifrån kommer fortfarande det mesta. |
||
|
• Rågummi, naturligt
gummi Hartslika, mer eller mindre glansiga och halvgenomskinliga klumpar. Alla kvaliteter är luktlösa, med fadd, slemmig och lite söt smak och kan (i motsats till dragant) pulveriseras. När de krasas sönder mellan tänderna klibbar de vid tunga och gom, blir mjuka och geléaktiga och smälter mycket långsamt. Ju mörkare bitar, desto hårdare och mer svårsmälta. På bilden t.v. två kvaliteter rågummi: Uppe t.v. "pärlor", som är kulor av ungefär ett knapphålshuvuds storlek. Högkvalitativt rågummi är nästan färglöst till svagt gult, därefter betraktas det som sämre ju mörkare de är, från ljusbrunt till brunt och med större bitar genomdragna av fina sprickor. Längst ner på bilden "tårar" som kan vara upp till 2-3 cm långa och ha form och märken efter stam och grenar. • Raffinerat gummi Flingor eller pulver med vit till svagt gultonad färg (uppe t.h.). Samma lukt och smak som tårar och pärlor, d.v.s. så gott som ingen, och samma slemmiga konsistens när det väts. |
||
| Mått och vikt | • Rågummi tårar:
100 ml väger ca 105 gram. 100 gram = ca 95 ml. • Rågummi pärlor: 100 ml väger ca 73 gram. 100 gram = ca 135 ml. • Raffinerat: 100 ml väger 33-37 gram. 100 gram = 308-270 ml. |
||
| • Olösligt i
alkohol, oljor
och eteriska oljor. • Något lösligt i glycerin och proylenglykol. • Löses långsamt men helt i 1-2 volymdelar kallt vatten. Ljusa pulver löser sig lättast och ger en gulvit massa. Rågummi är svårlösligt och ger en mörk ända till rödbrun massa. pH och inkompatibiliteter • Vattenlösning 2 % blir svagt sur (pH 4-6), likaså slem 33 % (pH 4,5-5,5). • Uppvärmning inaktiverar ett enzym i gummi arabicum så det löses normalt i kallt vatten (lämpligt till aloegelé). Värme påverkar också ämnen som oxideras lätt. Om t. ex. garvämnen av tannintyp också ska ingå måste vattnet värmas upp till kokpunkten helt kort, annars bildas färgade massor. Detsamma gäller eugenol, tymol och vanillin och eteriska oljor med hög halt av dessa ämnen. • Färdigt gelé förstörs lätt av bl. a. garvämnen och zinkoxid. Också borax och alkohol kan bryta ner det men här kan processen förhindras eller avbrytas. • Dragant sägs förtunna geléet, men de används ofta tillsammans. |
|||
|
Innehåll
|
Salter av arabinsyra: kalciumarabinat 80 %, kaliumarabinat, magnesiumarabinat), mindre mängder olösligt bassorin. Därtill vatten (16-18 %), enzymer, bland annat emulsin. Rågummi kan behöva filtreras från orenheter. | ||
|
Varianter
|
• Babulgummi - enklare sorts gummi arabicum, från Bengalen. | ||
|
Ersättning
|
• Vill man ha ett
riktigt gelé
- inte ett slem - ska man välja agar-agar
eller dragantpulver. • Förfalskas genom att bättre och sämre sorter blandas. |
||
|
Hållbarhet
|
Hygroskopiskt = drar till sig fukt från luften, och måste förvaras torrt i lufttätt kärl. Färdig gelé måste konserveras. | ||
|
• Rågummi:
I indiska livsmedelsbutiker för runt 15 kr per
100 ml. • Raffinerat: Hos importörer av eteriska oljor för runt 30 kr per 50 gram och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. |
||
|
|
|||
| • Bindemedel: Vanligt som bindemedel
i fasta rökelser
som ska brännas. Man gör geléet med pulver
och vatten och använder så mycket som behövs
för att få de torra ingredienserna att hänga
ihop. Doftens element • Luft: Gummi arabicum avger ingen doft att tala om men antas ibland ändå påverka när det används i rökelser. Vissa moderna elementläror (Hengein) beskriver dess verkan med termerna Luft och årstiden sommar, förknippade med ljus, rörelse, flexibilitet och föränding. Dess verkningsfält antas vara framför allt känslolivet (snarare än intellektet eller kroppen). Dofter med denna uppfriskande verkan på känslolivet är ovanliga. |
|||
|
Hudläkemedel
Gelét skyddar huden genom att bilda en tunn film. Vill man att det ska förbli elastiskt tillsätter man lite glycerin, t. ex. i ansiktsmasker som ska dras av. Förtjockningsmedel Förtjockningsmedel i flytande smink som mascara. Stabiliserar konsistensen i sådant som kräm men dragant används mer. • Tunt slem: 33 % (1 volymdel pulver i 2 volymdelar vatten) ger ett tunt nästan genomskinligt slem • Gelé: 33-50 % (1 volymdel i 1-2 volymdelar vatten) ger en tjock massa |
|||
| Kan användas i läggningsmedel. | |||
| Kan irritera känslig hud. | |||
|
|
|||
| Mat och dryck |
|
||
|
|
berättas i ett svenskt
lexikon om nyttoväxter 1910. Gummi arabicum (E 441 Gummi arabicum, akaciagummi) får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får innehålla tillsatser. Det förtjockar och ger volym, stabiliserar konsistens och skum, fördröjer sockerkritallisering, ger glansig yta och underlättar upplösning efter intaget. Mest typiskt och i störst mängd ingår det i sötsaker som konditorivaror, glasyr och glass. Mjukt och elastiskt godis som vingummi kan bestå av 40-50 % gummi arabicum. Den största svenska importören är Malacao. |
||
|
Invärtes
bruk
|
Geléet kunde förr ingå med upp till 20 % i invärtes flytande medel; det gör att sura och bittra smaker framträder mindre. Det har också varit ett mycket vanligt bindemedel i piller. Lugnar också irritation särskilt i slemhinnorna, används t. ex. som skyddande medel vid katarrer i tarmarna, där det har visat sig vara ett prebiotikum; det gynnar de "goda" tarmbakterierna och underlättar därmed matsmältningen och är bra vid förstoppning. I hostmixturer, där det också döljer besk smak. Redan under antiken använt som blodstillande och stoppande medel och i ögonvatten. | ||
|
Giftighet
|
Anses ofarligt och mängderna man får i sig är trots allt små så FAO/WHO har avstått från att rekommendation om maximalt dagsintag. Eftersom moderväxten är en ärtväxt/baljväxt kan allergiker mot ärter, bönor och jordnötter överreagera när de äter gummi arabicum eller andas in pulverdamm men sådana reaktioner är ovanliga och beror antagligen inte på gummi arabicum utan på proteinrester. | ||
|
Miljö
|
Danska Miljøstyrelsen ger gummi arabicum klassningen "medelhög miljöfarlighet". | ||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Ebbell (1937), Elkington och Hailes (2000),
Gentz och Lindgren (1946), Hallström (1986), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Kinkele (2004), Kumlien (1946), Lindgren (1918),
Meyer (1952), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher
och Howard (1974), Reynolds (1996), Svanberg (1948),
Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén
XI (1946), Trasko (1994). Som livsmedelstillsats: Hanssen
(1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). • Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 09 16). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
