![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Konserveringsmedel Garvsyra |
|||
|
|||
Moderväxt |
Ek, trollhassel, gran, isop och de flesta växter | ||
Synonymer |
1) Garvsyra, tanniner, ekgarvsyra,
galläpplesyra,
garvsyra,
tannin, ekbarksyra, ekbarktannin |
||
Farmakopénamn |
1) Acidum quercitannicum, Acidum gallotannicum, Tanninum, Acidum tannicum |
||
CAS-nummer | 1) 1401-55-4 2) 149-91-7 |
||
1) Tannic acid ["gallic acid derivatives found in nutgalls, bark and other plant parts, especially oak bark"] 2) Gallic acid |
|||
Engelska
namn |
1) Tannic acid, tannins,
tannin 2) Gallic acid, gallotannic acid, 3,4,5-trihydroxybenzoic acid |
||
Andra
namn |
Romanska språk 1) Tannin, acide tannique (franska) 2) Acide gallique (franska) Andra språk 1) Tannine, Gerbsäure, Gerbstoff (tyska) 2) Gallussäure (tyska) |
||
|
|||
Tradition |
Det franska namnet för garvämne, tannin av tan = ekbark och tanner = garva, myntades 1793. Vad garvämne och garvsyror egentligen är har definierats om många gånger sedan dess, t. ex. av Heinrich Wieland som fick Nobelpriset
i kemi 1927 för sin utforskning av garvämnenas uppbyggnad. Benämningar som garvsyra och
garvsyror, tannin och tanniner har växlat betydelse, ibland flera gånger om,
ibland täckt varandra och ibland uteslutit varandra. |
||
Framställning |
Garvämnen finns i så gott som alla växter. En halt på ett par procent
är vanligt men några innehåller
mer, som blad av trollhassel (3-10 %), isopört
(5-8 %), blad av tebuske (7-18 %), rosmarinört (8 %), salviaört
(10 %) och timjanört (10 %). Träds bark och ved innehåller mycket, som bark av björk (3-5 %), olika slags ek (blad 8-10 %,
bark 10-15 %), sumak
(blad och kvistar 35 %) och akacia (bark 41 %). Mest finns i galläpplen på ek och sumak (upp till 80 %). De kan lätt dras ut i vatten (ekbarksdekokt, trollhasseldekokt) och alkohol (galläppletinktur). Även
glycerin kan användas men inte olja. |
||
Beskrivning |
Garvämnen känns bäst igen på sin beska och sammandragande
smak - tänk på starkt te. Ingen eller "svag, egendomlig" lukt. 1) Garvsyra: Ren garvsyra är ett vitt till ljusgult pulver, ljusgula, luckra och spröda massor eller små, gula, glänsande fjäll som slår i brunt; vid rivning får man ett nästan vitt pulver. Kristallnålar förekommer också. Alla brunfärgas i luft. Brinner utan att lämna rest om den är fri från iblandningar. 2) Gallussyra: Ren gallussyra är små, fina, färglösa och glänsande kristallnålar med kärv och sammandragande, svagt syrlig smak. |
||
Vegetabiliska garvämnen är olösliga i vegetabiliska
och eteriska oljor. |
|||
Innehåll |
Garvämnen säljs i olika renhetsgrader; renast är de
som ska ingå i livsmedel och läkemedel, orenast är industriklass som används för att t. ex. tillverka
bläck och garva skinn. Man vill också ha dem rena från varandra. Gallussyra brukar t. ex. betraktas som en orenhet i garvsyra och tas bort med alkalier och syror. Därefter ofta utspätt med fyllnadsmedel
som dextrin eller glukos (druvsocker). till exakt styrka • Test: Vattenlösning av garvsyra tillsätts 3-4 delar alkohol. Om lösningen grumlas är garvsyran förorenad av icke alkohollösliga ämnen. 1) Garvsyra: Garvsyra, tanninlösning i svenska farmakopéer under 1900-talets första halt: 1 viktdel garvsyra (Acidum gallotannicum) + 19 viktdelar vatten. |
||
Varianter | • Vattenutdragen ekbarksdekokt, trollhasseldekokt. |
||
Ersättning | • Mineraliska garvämnen: "Garvämnen" används ofta synonymt med "garvsyra" men strikt talat är garvämnen vilka ämnen som helst som kan garva skinn. Till de mineraliska hör t. ex. kromsalter som används vid kromgarvning. • Syntetiska garvämnen: Framställs ur t. ex. formaldehyd. |
||
Hållbarhet |
• Garvsyra och garvämnesrika
utdrag (de flesta dekokter och infusioner med besk och sammandragande smak) måste förvaras skyddat för ljus och i väl
tillslutnet kärl; de drar till sig fukt och mörknar
och förändras i kontakt med luft. • Garvämnesrika utdrag ska inte beredas eller förvaras i kärl av aluminium, järn eller koppar, som mörkfärgar lösningarna och förstör många garvsyrors effekt. Se om kärl av metall. • Garvsyra i förstörs av långvarig kokning. • Garvämneserika vattenutdrag håller sig högst en vecka. |
||
|
Ren garvsyra finns på apotek för runt 570 kr per 250 gram. Hembränningsbutiker säljer mystiska lösningar med okänd koncentration och okänt ursprung för en femma och kallar det garvsyra. | ||
|
|||
Hudläkemedel
Garvämnen verkar i underhudens kollagen genom att binda samman dess peptidkedjor och förena sig med vattenlösliga ämnen - eller uttryckt på annat sätt: de garvar hudcellerna på samma sätt som vid lädergarvning. Effekten är kraftfullt sammandragande (drar samman svullen, uppluckrad och sårig hud, gör den blodfattigare och mer kompakt, lindrar inflammation), uttorkande (sekretionen minskar), blodstillande (bildar olösliga ämnen med hud och blod), skyddande (en hinna bildas på såret) och lokalbedövande (påverkar nervändarna). Vattenlösning för omslag på vätskande eksem: 0,5-1 % ren garvsyra Vattenlösning på frostskador, brännskador: 2-5 % ren garvsyra Sårsalva: 2-4 % ren garvsyra Vattenlösning för att stoppa blödning: 10-20 % ren garvsyra Garvsyresprit: 10 % ren garvsyra i alkohol (70 %) Garvämnesrika växtutdrag och vattenlösningar av garvsyra har använts mycket för att behandla brännskador och sår. Växtutdrag är att föredra eftersom garvämnena fungerar bättre tillsammans med växtens övriga ämnen än isolerade; förutom sammandragande är utdragen vanligen också inflammationshämmande och antiseptiska - se t. ex. ekbarksdekokt och trollhasseldekokt, båda klassiska sårmedel. I mitten av 1900-talet slutade man använda garvämnen på detta sätt. Senare har man funnit att garvsyror också dödar många virus, bl. a. herpesvirus. |
|||
Garvsyra fattades förr aldrig hos perukmakare - ihop med järnsalter bildar det mörka färger som fungerar som hårtoning; se pH och inkompatibiliteter ovan. (Garvsyror färgar också textilier grå, och tungar siden - grått då - utan behov av tungmetaller.) | |||
Garvsyrerika utdrag har använts som sammandragande munvatten. | |||
Garvsyras antiseptiska verkan gör att lukt försvinner, varför ekbarksdekokt och liknande utdrag har använts i fotbad. I Somalia, där vatten används till rengöring bara i yttersta nödfall, desinfekterar man kärl med den garvsyrerika barken av frankincense: Vattenkärl av getskinn fylls med bark några dagar, eller barken läggs i en grop i marken och tänds på och mjölkkärl ställs upp-och-ner över röken. | |||
Garvämnen tas inte
upp av frisk hud, däremot så fort den är
skadad, och det är då garvämnena blir använda.
Ttre risker. • Är halten tillräckligt hög kommer huden att garvas, d.v.s. etsas sönder. • Är såret inte helt rent kan den hårda sårskorpa som bildas stänga inne bakterier och förlänga läkningstiden. • Förgiftningsrisken är större vid utvärtes än invärtes bruk - se nedan under Giftighet. |
|||
|
|||
Mat
och dryck |
Garvsyra används till att klara vin och öl och som smakämne i mat och dryck. | ||
Invärtes
bruk |
1) Garvsyra:
Sammandragande på slemhinnorna, t. ex. i mun och hals (rena
pulver har använts mot näsblod) och i mage och tarm (härav rådet
att dricka te vid lös mage). Garvämnesrika dekokter gavs fram till mitten av 1900-talet som motgift mot alkaloider, kopparsalter, blysalter och andra tungmetallsalter; garvsyrans olösliga förening med dem hindrade dem från att tas upp av kroppen. Stora mängder starkt te kan räcka för att minska effekten av alkaloider som
kodein och noskapin. 2) Gallusgarvsyra: Fungerar på samma sätt förutom att det i allmänhet tåls bättre. |
||
Giftighet |
Mycket garvsyrerik
dryck ofta och under längre tid bidrar till magkatarr. Tillväxthämmande i djurförsök. • Akut förgiftning: Garvämnen i stor dos ger alla illamående och kräkningar. Någon sådan varning får man inte vid utvärtes bruk, så förgiftningsrisken är större. Brännskador och andra stora sårytor absorberar garvämnen i sådan mängd att de kan skada inre organ allvarligt - vad sägs om vävnadsdöd i levern? |
||
Miljö |
Kan vara skadligt för vattenlevande djur. | ||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Adrasko (1968), Bolin och Gustaver (1960), Farah (1994),
Jönsson och Simmons (1935), Leung (1980), Ljungdahl
(1953), Lodén (2008), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Pharmacopoea Svecica I (1775), Smith (1950), Svanberg (1948), Svenska
farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925). • Artiklar: Ingvar Svanberg: Garv- och färgväxter; Ingvar Svanberg: Duvgråt och sömntorn (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). Nätpublikationer: Gustav Hess GmbH (2005 09 09). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 03 06). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |