1) Garvsyra, tanniner, ekgarvsyra, galläpplesyra, garvsyra, tannin, ekbarksyra, ekbarktannin
2) Gallussyra, gallusgarvsyra, dugallusgarvsyra, galläpplegarvsyra, galläpplesyra, galläppletannin

1) Acidum quercitannicum, Acidum gallotannicum, Tanninum, Acidum tannicum
2) Acidum gallicum

Det franska namnet för garvämne, tannin av tan = ekbark och tanner = garva, myntades 1793. Vad garvämne och garvsyror egentligen är har definierats om många gånger sedan dess, t. ex. av Heinrich Wieland som fick Nobelpriset i kemi 1927 för sin utforskning av garvämnenas uppbyggnad. Benämningar som garvsyra och garvsyror, tannin och tanniner har växlat betydelse, ibland flera gånger om, ibland täckt varandra och ibland uteslutit varandra.
1) Garvsyra: 1834 påvisades att tannin var en syra och två år senare dök benämningen garvsyra upp i svenska språket.
2) Gallussyra: Namnet gallussyra, av nylatin Acidum gallicum = galläpplesyra, finns i svenskan sedan 1827. Först 1849 framställdes den, av Scheele, för var ska sleven vara om inte i grytan: han hade dessförinnan isolerat vinsyra och framställt bensoesyra, urinsyra, mjölksyra, citronsyra, äpplesyra och oxalsyra.
Farmakopéerna
1) Garvsyra: Garvsyra togs upp i svenska farmakopéns sjätte upplaga 1845; den skulle framställas av apoteken själva ur galläpplen som man också sålde, men fick från upplagan därpå köpas in färdig. Stod kvar t.o.m. elfte och sista upplagan 1946, kom med i nordiska farmakopéns första upplaga 1964 och stod kvar i europeiska farmakopéns andra upplaga 1993.
Farmakopénamnen stämde varken inbördes eller med verkligheten och inte heller med dagens terminologi. Så här har namnen växlat: 1845 ekgarvsyra (Acidum quercitannicum), 1869 galläpplesyra (Acidum gallotannicum, Tanninum), 1901, 1908 garvsyra (Acidum gallotannicum), 1925 garvsyra, tannin (Tanninum).
2) Gallussyra: Gallussyra har inte varit officinell i Sverige, däremot i bl. a. England, Frankrike, Schweiz och USA.

• Vegetabiliska garvämnen är olösliga i vegetabiliska och eteriska oljor.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i vatten (se t. ex. ekbarksdekokt och trollhasseldekokt). Ren garvsyra löses i lika delar vatten; lösningen ska vara klar, inte grumlig; 2 % vattenlösning ska vara svagt gulbrun, inte brun. Ren gallussyra löses i 1-3 delar kokhett vatten, 100 delar kallt.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i glycerin. Ren garvsyra löses i lika del varmt glycerin, 2-5 delar kallt.
• Vegetabiliska garvämnen är lättlösliga i alkohol. Ren garvsyra löses i dubbla vikten alkohol (90-91 %); 1 gram i 5 ml ska vara klar eller svagt opaliserande; vattenlösning av ren garvsyra ska inte grumlas när 3-4 delar alkohol tillsätts. Se galläppletinktur.
pH och inkompatibiliteter
• Surhet: 2 % vattenlösning av ren garvsyra blir måttligt sur (pH 2-4). Garvämnesrika utdrag kan p.g.a. surheten inte emulgeras med alkaliska emulgeringsmedel som borax och natriumbikarbonat.
• Fällning: Garvämnen fäller ut många ämnen ur vattenlösningar och bildar olösliga föreningar med dem, t. ex. stärkelse, gummi arabicum, glukosider, alkaloider, limämnen, aluminiumsalter (vanliga i deodoranter), kopparsalter, blysalter och andra tungmetallsalter, gelatin och andra proteiner.
• Järngrönska och järnsvärta: Garvämnen fäller också ut järnsalter som ger vattenlösningar grönsvart till blåsvart färg. Vattenlösning av garvsyra blir t. ex. blåsvart av järnklorid, vattenlösning av gallussyra grönsvart till svartbrun av järnoxid (rost). Mycket bläck har tillverkats på detta sätt men härav kommer också de gamla varningarna mot att använda redskap och kärl av metall vid beredningar av garvämnesrika växter.

• Vattenutdragen ekbarksdekokt, trollhasseldekokt.
• Alkoholutdraget galläppletinktur.