 |
       
Färgämnen - Fast tvål Tvålfärger |
|
|
|
||
|
Tradition
|
Så länge
man har gjort tvål har man haft bekymmer både
med att parfymera
och färga den - alkalierna förstör både
doft och färg, och ofta i den trista kombinationen
att doften ger tvålen färg - om inte förr,
så senare. För att skyla över detta har
man färgat tvålarna mörka. Så utvecklades
de bruna Windsortvålarna.
Såpans gröna färg kom förr av hampoljan den gjordes av. Idag används andra oljor och även här är färgen rent nostalgiskt betingad (redan på 40-talet färgade man den med anilinfärger). Det fanns också en gul såpa som var extra glycerinrik. Idag är det ingen skillnad på gul och grön såpa mer än färgen, som sätts till extra. |
|
|
Framställning
|
Det är
mycket svårare att både färga och parfymera
tvål i första stadiet av tillverkningen
än när man smälter
om den eller gör tvål av färdig
glycerinmassa.
Vid tillverkningen förstör eller förändrar
alkalierna färgerna. När tvålen väl
har mognat har det mesta av alkalierna neutraliserats.
Det bästa är att göra som tvålindustrin:
antingen en varmrörd tvål, eller en kallrörd
som får mogna en månad och sedan färgas
och parfymeras vid en omsmältning.
Att tänka på vid färgning • Tvålmassan är färgstarkare än vad den färdiga tvålen blir, särskilt när det gäller kärntvål. • Olösliga färgpigment måste blandas mycket noga om man inte vill ha prickig tvål. Rör först ut i lite vatten, olja eller andra tillsatser eller förtvålad massa, lös så gott det går, och blanda sedan ner i tvålmassan. Häll inte färgpulver direkt i massan. • Genomskinlig äkta tvål kräver fettlösliga färgämnen. • "Tvålfärger" i handeln är inte avsedda för tvål utan för köpt glycerintvålsmassa som man smälter och häller om. • All färg ser mörk och stark ut när den är nyss iblandad. Den bleknar avsevärt medan massan stelnar och tvålen mognar. Annat som färgar • Eteriska oljor, särskilt resinoider, kan ge färg därför att de är naturligt mörka. Vid tveksamhet får man tillsätta doftämnena först och se vad resultatet blir och sedan anpassa färgmängden efter det. • Tvålparfymen kan också missfärga efter ett tag, t ex när tvålen kommer i kontakt med koppar och järn, och beror då på kemiska reaktioner. Tvålen mörknar (man har valt fel doftämnen) eller blir prickig (doftämnena har inte lösts ordentligt). • Blommor och blad missfärgas eller missfärgar, frukt och bär gör tvålen grå eller mörk. Handelns "naturliga" tvålar har vanligen tillsatts BHT för att detta inte ska ske. De klarar sig bättre om man låter den hemgjorda tvålen mogna några veckor och sedan tillsätter dem vid en omsmältning. |
|
| Beskrivning | • Tvålen
ska inte färga av sig på hud, handdukar eller
badkar, vilket t ex händer om man tar för mycket
olösliga mineralfärgämnen ("jordfärger",
"normalfärger"). • Tvålfärgen ska tåla alkalier, ljus och kontakt med metaller utan att förändras - detta är stötestenen. |
|
| Gröna |
Vattenlösliga • Klorofyll går bra att använda i tvål men är inte särskilt beständigt. • Klorofyllrika gröna blad: finhackat gräs, persilja, dill, gröna örter, babypuré av spenat. Fettlösliga • Tvål med olivolja blir naturligt gulbrun eller grön; färgen varierar med olika oljor. Detsamma gäller oraffinerad avokadoolja. • Att tvål med bivax och/eller mjölk blir gulbrun kan utnyttjas genom tillsats av ett blått pigment så att man får en grön tvål. • Ekmossa och trämossa hör till de eteriska oljor som gör tvålmassan grön (5-10 ml per kilo tvål). De bleknar dock snabbt redan under stelningen. Pröva att tillsätta den vid en omsmältning i stället. Olösliga • Gröna metallpigment kan användas i tvål, t. ex. kromoxid som är ljusbeständigt och inte färgar av sig. Dosering fast tvål: 5 ml = 1 tsk per kilo tvål i den förtvålade massan. Dosering i omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo blandas i lite glycerin och tillsätts massan. • Äkta jordfärger (Terra verde och liknande) ger mycket stark färg. 1 ml pulver per kilo massa räcker långt. |
|
| Blå |
Vattenlösliga • Ultramarin: 5 ml per kilo tillsätts när massan förtvålats. Vid omsmältning och i glycerintvålmassa tas 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. • Indigo tål alkalier bra och bör därför fungera bra i tvålfärg. Färgen utvecklas först i kontakt med syre. Fettlösliga • Eterisk olja av blå kamomill ger en blå ton. • Chamazulen (grönblått), vanligen såld i oljelösning, doseras med 3-5 droppar per 100 gram tvål. |
|
| Vita |
Fettlösliga • Endast tvål på animaliskt fett (talg och ister) blir riktigt vit. Olösliga • Oljetvål blir alltid mer eller mindre gul. Vit blir den genom tillsats av titandioxid. Mindre än 0,5 % behövs; 1 tsk per kilo vanlig tvål eller glycerintvålmassa. Titandioxid fungerar också som täckande baspigment när man vill ge tvålen andra färger. • Även zinkoxid fungerar bra. • Pärlemorpigment (Mica) ger en skimrande, halvgenomskinlig effekt. |
|
| Gula, orange |
Fettlösliga • De flesta tvålar av olja blir automatiskt gula! Särskilt vetegroddolja ger mycket färg. • En del eteriska oljor innehåller tillräckligt färgämnen för att gulfärga, t. ex. apelsin och mandarin. • Betakaroten (orange), vanligen såld i oljelösning, doseras med 3-5 droppar per 100 gram tvål. Eller sleva ner babypuré av morot. Olösliga • En del kryddpulver kan användas för att ge gula toner: paprikapulver (åt orange), curry (gulrosa), gurkmeja (guldgult), kanel (beige). Dosering: kring 5 ml per kilo förtvålad massa. • Jordfärgspigment som terror, ockror och umbror doseras med ca 5 ml per kilo förtvålad massa. Omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. |
|
| Röda |
Vattenlösliga • Rödbetsfärg fungerar varken i äkta tvål eller glycerintvålsmassa. • Ultramarin kan ibland ge rosa tvål. Fettlösliga • Den eteriska oljan patchouli ger rödaktig ton. • Pulveriserad alkannarot. Olösliga • Jordfärgspigment doseras med ca 5 ml per kilo förtvålad massa. Omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. • Kryddpulver som ger rosa ton: Cayennepeppar (laxrosa), paprika (persikorosa), curry (gulrosa). Dosering: 5 ml per kilo förtvålad massa utrört i lite av massan. Omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. |
|
| Bruna |
Vattenlösliga • Sockerkulör kan användas i omsmält tvål. Fettlösliga • Bruna tvålar har varit vanliga av nödtvång eftersom många doftämnen missfärgar tvål - se Windsortvål. • Bivax och/eller mjölkpulver färgar tvålen gulbrun. Bivax (2-5 %) smälts tillsammans med oljan, mjölkpulver rörs ut i förtvålad massa (1 tsk per kilo). • Mörk choklad (brunt). Även löddret blir brunt... Olösliga • Jordfärgspigment som terror, ockror och umbror doseras me ca 5 ml per kilo förtvålad massa. Omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. • Kryddpulver som ger bruna toner: kanel (beige), kakao (brun). Tag kring 5 ml pulver per kilo förtvålad massa. Omsmält tvål och glycerintvålmassa: 0,3 % = 3 gram per kilo utrört i lite glycerin. |
|
| Vattenlösliga
• Färglösningar av propylenglykol: Flytande transparenta färger, t. ex. livsmedelsbutikens livsmedelsfärger och färglösningar avsedda för badbrus. Propylenglykol löser inte pulvren i badbrus och badsalt men blandar sig bra i vatten, alkohol och tensidblandningar som schampo och flytande tvål. I äkta tvål håller de inte alltid färgen så länge. • Tvålfärger: Dessa är avsedda för glycerintvålsmassa och klarar sig sällan i riktig tvål. Av flytande (vanligen vatten-glycerinlösningar) tages 2-6 droppar per dl massa, av torra pulver tiondelar av ml, bäst utrört i lite glycerin för att undvika klumpar. Alkohollösliga • Färgämnen lösta i propylenglykol är utmärkt lösliga i alkohol. • Se upp för färger och dofter lösta i vanlig alkohol eller isopropylalkohol. Alkoholerna kan få tvålmassan att snabbstelna innan man ens hinner få ner den i formarna. Tvålen kommer att se lite konstig ut men är fullt användbar. Fettlösliga • Växters gula och röda är lättlösliga i olja. Hit hör t. ex. betakaroten (orange) som liksom chamazulen (grönblått) brukar säljas i oljelösning. Båda doseras med 3-5 droppar per 100 gram tvål. • Vaxfärger avsedd för ljus (vaxchips) och vaxkritor kan smältas ihop med oljan vid tvåltillverkningen. Olösliga • Mineralfärgspigment som leror, järnoxidfärger (terror, ockror, umbror) och pärlemorpigment löses varken i vatten, alkohol eller olja. De kan slammas upp med lite av luten eller lite varmt vatten som räknas bort från luten och hällas i massan efter förtvålningen. Enklast är att ha tillsatserna (färg, doft och olika pulver) färdigblandade för sig och röra ner denna blandning i tvålmassan. Vid omsmältning blandar man pigmenten i lite glycerin så att de blir lätta att dosera utan klumpar. • Färgämnena i pulveriserade kryddor som cayennepeppar, kanel etc. löses bara delvis. Pulvren slammas upp i lite olja och blandas noga med tvålmassan, annars blir tvålen prickig - kan utnyttjas för att ge effekter. • Tvål som ska vara ogenomskinlig grundfärgas med lite uppslammad titandioxid. pH och inkompatibiliteter • För alla färgämnen gäller att de påverkas lätt i förtvålningsprocessen; de bleknar redan under mognaden och rött börjar t. ex. slå i blått. • Växtdelar missfärgar snart tvålen till brun eller grå och/eller blir själva snart bruna. Blomblad av lavendel och ringblomma hör till de som klarar sig bäst. |
||
|
Hållbarhet
|
Även färg som klarar alkaliechocken vid tillverkningen kan påverkas av ljus och kontakt med metaller. Särskilt typiskt är att blad och andra växtdelar som tillsatts för prydnad snart blir mörka och färgar tvålen. Vid en omsmältning och i glycerintvålsmassa klarar de sig bättre. Antioxidationsmedel som rosmarinextrakt och ännu mindre E-vitamin kan inte alltid motverka detta, så BHT används ofta. Grapefruktkärnextrakt fungerar inte som antioxidationsmedel. | |
|
Fel?
|
• Felsökningsschema om färg och annat som kan gå fel i tvålen. | |
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Bardey (1999), Cavitch (1995), Coney (1996),
Coss (1998), Failor (2000 [1], 2000 [2]), Gaugin (1947),
Lodén (2002), Olderheim (2000), Poucher och Howard
(1974), Salvesen (2000), Svanberg (1932, 1948).
• Nätpublikationer: Miller's Homemade Soap Pages: Design your own soap recipes (2007 05 08). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
