|
Färgämnen Gröna färgämnen |
||
|
Färger i maten är onyttigt, utom grönt, det är häri nyttigheten ligger. (Niels Vogel: De två första människorna på jorden var Hans och Greta: danska barnsligheter; 1983 |
||
|
Engelska
namn
|
Green | |
|
Andra
namn
|
Romanska språk
Vert (franska) Nordiska språk Grøn (danska) Andra språk Grün (tyska), midoriiro no (japanska) |
|
|
|
||
| Exempel | Här endast några exempel på gröna färgämnen som är så pass tillgängliga att de kan prövas för egna experiment eller som är värda en kommentar för att de ofta nämns i äldre recept eller har använts mycket genom åren. | |
| Azofärger | - många i kosmetika; se under Färgämnen. | |
| Hägg | Moderväxt: Hägg (Prunus padrus) Framställning: Frukt och/eller blad används. Användning: Förr rätt mycket till grön textilfärgning. Plats för experiment. |
|
|
Jordfärger
|
Synonymer: T. ex. grön umbra |
|
| Klorofyll | - grönfärgar vatten- och alkohollösningar. | |
| Livsmedelsfärger | - se E-nummerlistan. | |
| Malakit | Synonymer: Basiskt kopparkarbonat, berggrönt, Kinagrönt, anillingrönt och många andra
Framställning: Naturligt förekommande mineral; rikligt i t. ex. Sibirien, som mals till pulver. Det görs idag också syntetiskt. • Beskrivning: Mald malakit är ett turkosgrönt pulver. Innehåll: Kipparhaltigt mineral. Dagens "malakitgrönt" betecknar inte ursprung eller innehåll utan kulör (som är mer turkos än grön). Användning: Måleriets äldsta kända gröna pigment, hittat i egyptiska sminkpaletter från 5000 f. Kr. Mycket använt som läkemedel och ögonsmink; det skyddade mot ögonsjukdomen trakom. Giftighet: Den äkta mineralfärgen är ogiftig - ovanligt för gammalegyptiskt smink. |
|
| Saftgrönt | Moderväxt: Vägtorn (Rhamnus cathartica) Framställning: De mogna torkade stenfrukterna torkas. Användning: Har använts rätt mycket till textilfärgning. Variant: En renad form kallad kemiskt grönt har använts rätt mycket som akvarellfärg. |
|
|
|
||
| Lagstiftning | Se ingångssidan till Färgämnen för en lista på färgämnen som är förbjudna eller begränsade i kosmetika i EU. | |
|
|
||
|
Litteratur:
Se t ex Hallström (1986), Jönsson och Simmons (1935), Kumlien (1946).
Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
• Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 16). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2011 |
||