|
Färgämnen Bruna färgämnen |
||
|
|
||
|
Engelska
namn
|
Brown | |
|
Andra
namn
|
Romanska språk
Brun (franska) Nordiska språk Brun (danska) Andra språk Braun (tyska), chairo no (japanska) |
|
|
|
||
| Exempel | Här endast några exempel på bruna färgämnen som är så pass tillgängliga att de kan prövas för egna experiment eller som är värda en kommentar för att de nämns ofta i äldre recept eller har använts mycket genom åren. | |
| Azofärger | - många i kosmetika; se under Färgämnen. | |
| Hennapulver | - kan ge från gula till svarta färgtoner. | |
| Järnoxider och järnhydroxider |
Synonymer: Jordfärger, t. ex. brun ockra, brunockra,
brun umbra, brunumbra |
|
| Leror | - har sällan eftertraktats, men alla färger finns. | |
| Livsmedelsfärger | - se E-nummerlistan. | |
| Sockerkulör | Synonymer: Bränt socker, karamellfärg Engelskt namn: Caramel E-nummer: E 150 a Sockerkulör; E 150 b Sockerkulör, kaustiksulfitprocessen; E 150 c Sockerkulör, ammoniakprocessen; E 150 d Sockerkulör, ammoniaksulfitprocessen INCI-namn: Caramel Beskrivning: Röda - bruna - mörkbruna - svarta pulver som är lösliga i vatten. Framställning: Framställs genom upphettning av socker (150 a; recept nedan). Vid industriell tillverkning tillsätts också olika ämnen: ammoniumhydroxid, salmiaksprit (E 527), ammoniumsalter, salmiak (E 510), svaveldioxid (E 220) eller sulfiter (E 221 - E 227). • Giftighet: Vanlig sockerkulör (E 150 a) är närmast ett livsmedel och inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI). För de övriga är rekommendationen om acceptabelt dagligt intag (ADI) 200 mg per kilo kroppsvikt. |
|
| Valnötsfärg | - bruna till svarta färgtoner. | |
|
|
||
| Lagstiftning | Se ingångssidan till Färgämnen för en lista på färgämnen som är förbjudna eller begränsade i kosmetika i EU. | |
|
|
||
| Recept | ||
|
Recept
I
(sockerkulör) |
Socker - 2 viktdelar
Vatten - 1 viktdel Socker upphettas med vatten i en järngryta. Massan smälter och börjar sedan skumma. Massan rörs om. Omrörningen och uppvärmningen fortsättes tills en droppe stelnar till en glasartad, svartbrun massa då den droppas på en bleckplåt. Smaken ska inte vara söt utan svagt bitter. Massan hälls ut på en kall plåt och får stelna. Den stelnade massan krossas och löses i lämplig mängd vatten. Kan användas för att färga till alla nyanser mellan gult och mörkbrunt. (Källa: Gaugin 1947) |
|
|
|
||
|
Litteratur:
Se t ex Kumlien (1946), Lodén (2008). Som livsmedelstillsats: Hanssen
(1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2011 |
||