Shenet
Växter Råvaror  Referens Sök Forum Kontakt Hem
Färgämnen

Bruna färgämnen


Engelska namn
Brown
Andra namn
Romanska språk
Brun (franska)
Nordiska språk
Brun (danska)
Andra språk
Braun (tyska), chairo no (japanska)

Exempel Här endast några exempel på bruna färgämnen som är så pass tillgängliga att de kan prövas för egna experiment eller som är värda en kommentar för att de nämns ofta i äldre recept eller har använts mycket genom åren.
Azofärger - många i kosmetika; se under Färgämnen.
Hennapulver - kan ge från gula till svarta färgtoner.
Järnoxider och järnhydroxider

Synonymer: Jordfärger, t. ex. brun ockra, brunockra, brun umbra, brunumbra
E-nummer: E 172 (får användas utan mängdbegränsning i alla livsmedel som får färgas).
INCI-namn: CI 77489.
• Framställning: Naturliga järnoxider och järnhydroxider är rost som ingår naturligt i vittrade bergarter. De slammas fram i vatten, gjuts i tegelstensform, mals och bränns eventuellt till mörkare ton och blandas sedan med varandra till önskad nyans. De är svåra att få rena nog att ätas, så sådana som ska användas i livsmedel framställs syntetiskt genom att järn behandlas. Även oxider för kosmetiskt och konstnärligt bruk är ofta syntetiska, eftersom det är lättare att styra kulören på syntetiska pigment. Drygt 50.000 ton järnoxid och järnhydroxid framställdes i Sverige 2005.
• Beskrivning: Finmalda rödbruna pulver.
• Innehåll: Naturliga är äkta pigment, ofta från flera fyndorter, bestående av huvudsakligen järnhydroxider (rost) och järnoxider (bränd rost). Brun ockra innehåller huvudsakligen rost med lite lerjordssilikat (lera) och mörkare manganhydroxid. Brun umbra innehåller detsamma men i andra proportioner; mer manganhydroxid än lerjordssilikat. Konstnärspigment kan också innehålla andra färgstoffer, t. ex. utfyllnad av vita mineralpulver som krita och kaolinlera och gränsen mot vad som ska räknas som förfalskning är vag. Många benämningar som låter som naturliga och rena ämnen är etablerade namn på kulörer. "Normalpigment" är Beckers kvalitetsstandard som garanterar en viss renhet och hållbarhet.
• Användning: Färgpigment i oljefärg, puder, smink. Se t. ex. Färgning av pulver. Kan missfärga sorbitol. I livsmedel används de till ytbehandling; de får användas i alla livsmedel som får färgas.
• Giftighet: Järnoxider och järnhydroxider upptas dåligt av kroppen (de duger t. ex. inte som kosttillskott) och betraktas därför som oskyldiga ur hälsosynpunkt.

Leror - har sällan eftertraktats, men alla färger finns.
Livsmedelsfärger - se E-nummerlistan.
Sockerkulör Synonymer: Bränt socker, karamellfärg
Engelskt namn: Caramel
E-nummer: E 150 a Sockerkulör; E 150 b Sockerkulör, kaustiksulfitprocessen; E 150 c Sockerkulör, ammoniakprocessen; E 150 d Sockerkulör, ammoniaksulfitprocessen
INCI-namn: Caramel
• Beskrivning: Röda - bruna - mörkbruna - svarta pulver som är lösliga i vatten.
• Framställning: Framställs genom upphettning av socker (150 a; recept nedan). Vid industriell tillverkning tillsätts också olika ämnen: ammoniumhydroxid, salmiaksprit (E 527), ammoniumsalter, salmiak (E 510), svaveldioxid (E 220) eller sulfiter (E 221 - E 227).
• Giftighet: Vanlig sockerkulör (E 150 a) är närmast ett livsmedel och inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI). För de övriga är rekommendationen om acceptabelt dagligt intag (ADI) 200 mg per kilo kroppsvikt.
Valnötsfärg - bruna till svarta färgtoner.

Lagstiftning Se ingångssidan till Färgämnen för en lista på färgämnen som är förbjudna eller begränsade i kosmetika i EU.

  Recept
Recept I
(sockerkulör)
• Socker - 2 viktdelar
Vatten - 1 viktdel
Socker upphettas med vatten i en järngryta. Massan smälter och börjar sedan skumma. Massan rörs om. Omrörningen och uppvärmningen fortsättes tills en droppe stelnar till en glasartad, svartbrun massa då den droppas på en bleckplåt. Smaken ska inte vara söt utan svagt bitter. Massan hälls ut på en kall plåt och får stelna. Den stelnade massan krossas och löses i lämplig mängd vatten. Kan användas för att färga till alla nyanser mellan gult och mörkbrunt.
(Källa: Gaugin 1947)

Litteratur: Se t ex Kumlien (1946), Lodén (2008). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
Nätpublikationer: Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/fargbrun.html
Datum: 2018 07 21 - Uppdaterad: 2009 02 28
Cookieinfo
Made with a Mac