|
Konserveringsmedel - Vitaminer E-vitamin |
|||
|
|
|||
|
Synonymer |
1) Alfa-tokoferoler
|
||
|
Farmakopénamn |
2.1) Tocopheroli acetas
(alfa), Tocopherylis acetas (alfa) |
||
| 1.1) E 306 Tokoferolrika extrakt 1.2) E 307 Alfa-tokoferol |
|||
| CAS-nummer | 1) 1406-66-2, 10191-41-0, 2074-53-5, 59-02-9, 148-03-8, 119-13-1, 54-28-4 1.1) 10191-41-0, 59-02-9 1.2) 59-02-9, 1406-18-4, 10191-41-0 2.2) 7695-91-2, 58-95-7 |
||
| 1) Tocopherol 1.1) Tocopherol 2.2) Tocopheryl acetate |
|||
|
Engelska
namn |
1) Alpha-tocopherols, vitamin E, alpha-tocopherol, a-tocopherol, 3,4-Dihydro-2,5,7,8-tetramethyl-2-(4,8,12-trimethyltridecyl)-2H-benzopyran-6-ol 1.1) Natural alpha-tocopherol, d-alpha-tocopherol 1.2) Synthetic alpha tocopherol, dl-alpha-tocopherol, simulated natural tocopherol 2) Esters of tocopherols 2.1) Natural tocopherol acetate, d-alpha-tocopherol acetate, natural tocopheryl acetate, d-alpha tocopheryl acetate 2.2) Tocopheryl acetate, synthetic tocopherol acetate, dl-alpha-tocopherol acetate, dl-alpha tocopheryl acetate, 3,4-Dihydro-2,5,7,8-tetramethyl-2-(4,8,12-trimethyltridecyl)-2H-benzopyran-6-yl acetate |
||
|
Andra
namn |
Romanska språk 1) Tocophérol (franska) Nordiska språk E-vitamin (danska) Andra språk 1) Tocopherol (tyska) |
||
|
|
|||
|
Tradition |
1) Alfa-tokoferoler 1922 upptäcktes en okänd faktor som nödvändig för människors och djurs fortplantning, snabbt känd som "antisterilitetsvitaminet". 1924 fick det namnet vitamin E och året därpå tokoferol, efter grekiska tos = barnafödsel, phero = frambringa och ol = alkohol. 1936 isolerades vitaminet ur vetegroddolja och 1938 framställdes det syntetiskt. 1956 upptäcktes att det finns åtta olika former. Farmakopéerna 2.1) Naturligt E-vitaminacetat: Naturligt d-alfa-tokoferolacetat var det första E-vitaminet som togs upp i svenska farmakopén, i den sista upplagan 1946. När nordiska farmakopén började gälla 1964 upptog den tokeferylacetat utan vidare bestämning. 2.2) Syntetiskt E-vitaminacetat: Syntetiskt tokoferylacetat finns upptaget i dagens europeiska farmakopé. |
||
| Framställning | 1) Alfa-tokoferoler Tokoferolerna, kemiskt sett alkoholer, är den vanliga formen i naturen och den som är mest verksam i människokroppen. De finns i hudens yttersta lager, dubbelt så mycket i överhuden som i läderhuden därunder och 20 gånger mer i ansiktet än på armarna. Av innehållsdeklarationer för kosmetika framgår inte om alfa-tokoferoler är naturliga eller syntetiska utan de slås samman till kort och gott tokoferol. 1.1) Naturligt d-alfa-tokoferol: Vakuumdestilleras ur sojabönor och vegetabiliska oljor. Vetegroddolja innehåller mest (160 mg = 238 IE per 100 ml), därefter följer solrosolja (34 mg = 51 IE). Feta oljor innehåller betydligt mindre. Animaliska fetter innehåller så gott som inget. 1.2) Syntetiskt dl-alfa-tokoferol: Framställs syntetiskt. 2) Tokoferolestrar Estrarna ombildas till alkoholer på huden. 2.1) Naturligt E-vitaminacetat: Extraheras ur vegetabiliska oljor, som innehåller varierande mängder, bl. a. beroende på hur oljan behandlats. Varmpressning och raffinering minskar mängden, härdning tar bort allt. Mest finns i vetegroddolja. Genom behandling av tokoferol får man den stabilare formen tokoferyl. 2.2) Syntetiskt E-vitaminacetat: Framställs syntetiskt så att de överensstämmer kemiskt med naturliga genom att tokoferoler förestras med syror. Ättiksyra ger acetater, bärnstenssyra succinater, linolsyra linoleater o.s.v. Genom behandling av tokoferol får man den stabilare formen tokoferyl. |
||
|
Beskrivning |
1) Alfa-tokoferoler:
Tjocka oljor, klara, färglösa eller
gulbruna, luktlösa
eller nästan luktlösa. Tjocknar vid temperaturer
under 20°; blir flytande igen med lätt uppvärmning.
|
||
|
1) Alfa-tokoferoler
|
|||
|
Alla former är
olösliga eller så gott som olösliga
i vatten men kan tillverkas
i vattenlösliga former, som tas upp lättast
vid invärtes bruk. |
|||
| Innehåll | E-vitaminhalt: Ofta ett mysterium beroende på
omräkningar mellan mg, IE och andra enheter - se
ovan under Mått och vikt. Övrigt: Kapselskal brukar bestå av gelatin, glycerin och vatten. |
||
| Varianter | 1) Alfa-tokoferoler: Åtta tokoferoler har E-vitaminverkan. Bland dem: Beta-tokoferol. 1 mg = 0,3 IE. Gamma-tokoferol (E 308 Gammatokoferol). Tveksamt om det används som tillsats. 1 mg = 0,09 IE. Delta-tokoferol (E 309 Delta-tokoferol). Tveksamt om det används som tillsats. 1 mg = 0,009 IE. Alla är tjocka klara oljor, färglösa eller gulbruna, luktlösa eller nästan luktlösa. De förekommer naturligt i livsmedel och fyller delvis en annan funktion i kroppen än alfa-tokoferoler; som antioxidanter i framför allt mag-tarmkanalen. Ett par av dem, syntetiskt framställda, används som antioxidationsmedel i feta livsmedel på samma sätt som alfa-tokoferoler men annars används de inte mycket, t. ex. sällan som kosttillskott. 2) Tokoferolestrar: Många olika förestrade tokoferoler (linoleat, nikotinat, fosfat...) används i kosmetika. |
||
|
Hållbarhet |
Förvaringskärlet
är viktigt. Det ska vara så lufttomt = syrefritt
som möjligt, vilket åstadkoms genom att det
hålls väl tillslutet och fyllt. Trick: Ställ
kärlet upp och ner eller fyll på med glaskulor
vartefter det töms så att oljan alltid når
upp till kanten. Kärlet bör inte vara av plast
(tokoferoler reagerar med plast och går förlorat)
eller järn (oxideras i närvaro av järnsalter
och silversalter). Att askorbinsyra är en antioxidant för E-vitamin genom att hjälpa det att återbildas är tyvärr inte till stor hjälp eftersom E-vitamin är fettlösligt och vanligt C-vitamin vattenlösligt. 1) Alfa-tokoferoler är hållbara men oxidationskänsliga = bryts ner av luftens syre. Klarar frystemperatur ganska bra och upphettning till åtminstone 180-200° om miljön är syrefattig. Tål dagsljus men ska skyddas från direkt UV-ljus. Motstår syror bra men är känsliga för alkalier. 2) Tokoferolestrar: Känsliga för syre och ljus (mörknar) men tål dem bättre än tokoferolerna. Klarar syror bra men är känsliga ihop med alkalier; klarar sig bra i alkalisk miljö endast om den är syrefri. Värmekänsliga (bör inte värmas till över 50°). Känsliga för oxiderande ämnen (oxideras), t. ex. i närvaro av härsket fett. Antioxidans 0,5-1 % E-vitamin tillsätts som antioxidant i oljeblandningar - se nedan under Hudvård. Det skyddar olja och fett från syret som får det att härskna men kan inte rädda något som redan börjat härskna. Överdosering drar tvärtom till sig syre. |
||
|
1) Alfa-tokoferoler |
||
|
|
|||
| Hudvård |
Antioxidationsmedel
|
||
| Torr och känslig hy, åldrad eller länge negligerad och vanskött hy. | |||
| Bör tillsättas massageoljor som ska sparas. | |||
|
Oförtvålbart. E-vitamin
(helst en kombination av olika tokoferoler) kan tillsättas
för att motverka härskning av tvål och
såpa, men det viktigaste förebyggande medlet
är att använda färska oljor i en bra
kombination av fettsyror.
Dålig fettråvara kan inte kompenseras med
E-vitamin. |
|||
| Kan ge kosmetikaakne (pyttesmå knottriga utslag i ansiktet), som går bort då man slutar använda det. E-vitaminer i hudvårdsprodukter orsakar sällan allergiska reaktioner, men fall av kontakteksem har rapporterats. | |||
|
|
|||
|
Mat
och dryck |
20-30 % av det E-vitamin vi får
i oss med maten absorberas. Djupfrysning minskar halten
i livsmedel. Vid raffinering av säd går 80 % förlorat. Man beräknar att européer fick i sig 150 IE/dag innan kliet började
tas bort ur vetet. Idag är dagsintaget 7-8 iE./dag |
||
|
Invärtes
bruk |
När E-vitamin finns
tillgängligt i kroppen reagerar de fria radikalerna
(som bildas i normal ämnesomsättning) med
vitaminet istället för med dubbelbindningarna
i fleromättade fettsyror,
A-vitamin, betakaroten
och hormoner, som därmed hindras från att
oxidera = härskna. |
||
|
Giftighet |
E-vitamin anses praktiskt
taget ofarligt utom vid blödarsjuka, reumatisk hjärtsjukdom
och högt blodtryck. Till
skillnad från andra fettlösliga vitaminer lagras
det (främst i hypofys och binjurar) endast kort tid,
ungefär som de vattenlösliga B- och C-vitamin.
Höga doser ger
diarré, huvudvärk, yrsel, trötthet, magont, på längre sikt högt blodtryck,
akne, dålig sårläkning. 2.1) Naturligt E-vitaminacetat: Giftig dagsdos vid långtidsanvändning är 1.200 mg (1.600 IE), i sällsynta fall redan 600 mg (800 IE). |
||
|
Miljö |
Naturliga E-vitaminer
med ursprung USA kan ha framställts ur genmanipulerad soja. |
||
|
|
|||
|
Litteratur:
Se t ex Andersen (2004), Bolin och Gustaver (1960),
Elkington och Hailes (2000), Ljungdahl (1953), Lodén
(2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Nilsson och Peterson (1998), Nordiska
farmakopén I (1961-1965), Reynolds (1996), Steinman
och Epstein (1995), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Winter (1994). Som kosttillskott: Davis (1977), Davis (1978), Mindell (1989), Okholm (1989), Wilhelmsson (2003).
Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22. Danska miljörapporten:
Forbrugerstyrelsen: Miljovurdering af hårschampoo
og balsam (Tekniske Meddelelser 1:1998). Artiklar: Aly, Karl-Otto: Kan vitamin E förebygga kranskärlssjukdom? (Prosana 3:2001). Zondlo Fume, Monice: Final report on the safety assessment of Tocopherol, Tocopheryl Acetate, Tocopheryl Linoleate, Tocopheryl Linoleate/oleate,Tocopheryl Nicotinate, Tocopheryl Succinate, Dioleyl Tocopheryl Methylsilanol, Potassium Ascorbyl Tocopheryl Phosphate, and Tocophersolan (International Journal of Toxicology,21(Suppl.3):51-116,2002). Nätpublikationer: European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 21). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
|||