![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Salter och tvålar Epsomsalt |
|||
(Lester Piggot, Derbyvinnare 9 gånger 1953-1982) |
|||
Synonymer
|
Epsomsalt, epsomit, bittersalt, laxersalt, engelskt salt, Seidlitzersalt, magnesiumsulfat, magnesiumsulfat-heptahydrat, svavelsyrad magnesia | ||
Farmakopénamn
|
Sal catharticum anglicum, Sal sedlicense, Sal catharticus amarus, Magnesia vitriolata, Sulphas magnesium, Sulfas magnesicus, Magnesii sulfas | ||
E 518 Magnesiumsulfat | |||
CAS-nummer | 7487-88-9 | ||
Magnesium sulfate | |||
Engelska
namn
|
Magnesium sulphate, magnesium sulfate, Epsom salt, calcined magnesia, light magnesia, heptahydrate | ||
Andra
namn
|
Andra
språk
Seidlitzersalt (tyska) |
||
Förväxlingsrisk
|
Bittervatten, engelskt
salt - en kolsyrad vattenlösning av saltet. Magnesiumoxid Magnesiumkarbonat Magnesiumstearat Magnesiumsilikat |
||
|
|||
Tradition | Londonförorten Epsom är känd för
två saker: Derby-kapplöpningarna sedan 1799
och epsomsaltet sedan långt dessförinnan. Stadens
mineralkällor var berömda redan i mitten av
1600-talet och gjorde Epsom till en av 1700-talets populäraste
kurorter. Samuel Pepys, den berömde dagboksskrivaren i London på 1600-talet, berättar om en söndagsutflykt till Epsom 14 juli 1667: |
||
|
|||
I slutet
av 1600-talet kunde källans viktigaste mineralsalt
renframställas och 1710 framställas i laboratorium.
Detta blev den vanliga och mycket billigare formen under
17- till 1900-tal. Namnet Saltet som kallades epsomsalt i England blev känt i övriga Europa som engelskt salt. Benämningen bittersalt finns i svenskan sedan 1773 eller 1867 - härom må de lärde tvista. Farmakopéerna Ingick från början (1775) i den svenska farmakopén. Idag upptaget i den europeiska. |
|||
Framställning
|
Magnesiumsulfat
är ett salt av svavelsyra (ett sulfat) som fälls
ut i källor. Förr utvann man det genom att
dunsta av mineralrikt källvatten; det kan också
avdunstas ur havsvatten. Idag tillverkas det genom att
mineraler som epsomit kokas och dunstas in. Kan torkas
genom upphettning vilket ger helt vattenfritt magnesiumsulfat.
Ursprung Finns naturligt i ökentrakter (USA) och källor (Seidlitzersalt i Tyskland, Epsomsalt som fortfarande utvinns i Epsomtrakten). |
||
Beskrivning
|
Upp till 1 mm stora, färglösa eller vita, genomskinliga kristaller med glas- eller sidenlyster, lätt vittrande i torr luft. Bitter, saltartad smak. | ||
100 ml väger ca 101
gram - fuktigt salt mer. 100 gram = ca 99 ml - fuktigt salt mindre. |
|||
Olösligt i
alkohol och vegetabiliska oljor.
Vattenhaltigt magnesiumsulfat är lättlösligt i vatten (lika delar kallt, 0,3 delar kokande) och ger då en bittert smakande lösning (det förr mycket använda "bittervattnet" höll 16-17 %). pH och inkompatibiliteter 1 del magnesiumsulfat i 20 delar vatten (ca 5 %) har neutral reaktion. |
|||
Innehåll
|
Så gott som
rent magnesiumsulfat. Grundämnet magnesium (ca 1.000
mg per 5 ml). Lite vatten;
endast torkat magnesiumsulfat blir helt vattenfritt.
• Vattenlösningar: Bittervatten, engelskt salt (16-17 % i kolsyrat vatten), "magnesiumsulfat" i det tidiga 1900-talets farmakopéer (10 % d.v.s. 1 viktdel epsomsalt + 9 viktdelar vatten). |
||
Varianter
|
Teknisk kvalitet: Duger inte invärtes men
till t. ex. badbomber. Tveksam kvalitet: Magnesiumsulfat för trädgårdsbruk (lite epsomsalt vid omplantering befrämjar rottillväxt) och akvariebruk (används mot vissa fisksjukdomar). Farmaceutisk kvalitet: Det enda att reflektera över för den som vill ta det invärtes. |
||
Hållbarhet
|
Ska förvaras torrt - tar upp fukt ur luften. | ||
|
Teknisk kvalitet: Hos kemikaliefirmor för
runt 400 kr per 20 kilo, vanligen endast till företag. |
||
|
|||
Rengöringsmedel
Blanda epsomsalt med natriumbikarbonat, glycerin och mandelolja, sätt etiketten Saltskrubb på och sälj dyrt... Så gör man kroppsskrubb. |
|||
Mjukar upp torr hy, rengör fet. | |||
Kan lösas i schampo för att göra det
extra fettlösande. Löst i vatten eller balsam
blir det en volymgivande inpackning; låt sitta kvar
20 minuter och skölj sedan ur. Shampo: Lika delar. Inpackning för håret: Lika delar i varmt vatten eller balsam. |
|||
Omslag: 1 dl epsomsalt per liter vatten Saltet kan användas i omslag på ömma muskler, sträckningar etc. Man dränker in en handduk i lösningen och låter ligga på en halvtimme. Kan upprepas tre gånger om dagen. |
|||
Detta är ett av de
magnesium- och kalciumsalter som bidrar till att göra
vatten hårt och som man med så många
andra badsalter avskiljer med hjälp av soda
och borax. Epsomsalt har
dock sina egna kvalieteter. Saltbad: 4 dl-2 liter epsomsalt i ett helbad Epsomsalt har använts och används fortfarande som badsalt vid ryggont, reumatisk och annan värk, ömma muskler och leder, sträckningar och stukningar. Ett sådant bad tar ner svullnaden och därmed smärtan och stelheten. Tvål ska inte användas i badet, det motverkar saltets effekt. Duscha inte utan låt huden självtorka. Bäst är att packa ner sig i sängen under tjocka täcken. Man svettas kraftigt och blir mycket varm och slak, så det är ett bra kvällsbad (någon har räknat ut att ett epsombad gör sömnen 33,3 % mer "effektiv"). Epsombad sägs också ladda upp energi, varför idrottsfolk tar dem dagen före tävlingar. Flyt! 25 % epsomsalt i kroppstempererat bad Epsomsalt används i de flyttankar där man ligger och flyter en timme berövad syn-, hörsel- samt det mesta av smak-, lukt- och känselintrycken. Resultat: Hjärnan börjar producera theta-vågor och man mår helcool. |
|||
Personer med eksem bör pröva försiktigt att de tål ett bad. | |||
|
|||
Mat
och dryck
|
Godkänd som övrig tillsats (E 518 Magnesiumsulfat) i livsmedel; används t. ex. som konsistensmedel i bordssalt. | ||
Invärtes
bruk
|
Bittervatten, en kolsyrad
vattenlösning av saltet, var från 1700-talet
och in på 1900-talet ett mycket använt laxermedel
i Europa. Det "rensade magen" sade man, och
inget var så bra som att rensa magen. Det gavs ofta
dagligen till småbarn, långt innan man upptäckt
att detta och andra magnesiumsalter innehöll livsviktigt
magnesium; redan en halv tesked epsomsalt ger mer än
det idag rekommenderade dagsintaget. Så småningom
kom "bittervatten" att beteckna alla möjliga
kolsyrade och laxerande vatten med eller utan bitter smak.
Det fanns både tyskt och ungerskt bittervatten,
men franskt var kemiskt en helt annan sak. Enligt en del
kan intag av epsomsalt snabba på läkning av
sår. Magnesiumsulfat intrevenöst användes som bedövningsmedel fram till åtminstone 1920-talet. Idag ges det via dropp vid magnesiumbrist t. ex. efter operationer, och sedan slutet av 1990-talet i Sverige som krampförebyggande medel vid eklampsi, ett tillstånd med kramp och högt blodtryck under graviditet. |
||
Giftighet
|
Kan ge diarré och gaser, hög dos andnings- och hjärtstillestånd. Långvarigt bruk minskar aptiten och förhindrar upptag av andra ämnen. | ||
Miljö
|
Lätt nedbrytbart; anses inte belasta miljön. | ||
|
|||
Litteratur:
Se t ex Davis (1977), Davis (1978), Gentz och Lindgren (1946), Grauls och Swahn (2001),
Haggard (1946), Lindgren (1918), Meyer (1952),
Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991),
Pharmacopoea Svecica I (1775), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén XI (1946). E-nummer: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Pepys (1953).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 19). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |