Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Terpentinessens

Moderväxt

Otaliga olika barrträd har använts i olika länder, t. ex. vanligt tall (Pinus silvestris) och vanlig gran (Picea abies)
• Eterisk olja ur tjock venetiansk terpentin: ur lärkträd (Larix decidua)
• Eterisk olja ur tjock fransk terpentin: ur medelhavstall (Pinus pinaster), korsikansk svarttall (Pinus nigra var. corsicana)
Synonymer
 Terpentin, terpentinspiritus, terpentinolja, tunn terpentin, beckolja
1) Balsamterpentinolja, venetiansk terpentin, fransk terpentin, vanlig terpentin, rå terpentinolja, träterpentin
2) Terpentinolja, renad terpentinolja, medicinsk terpentinolja, rektifierad terpentinolja, kemiskt ren terpentinolja
Farmakopénamn

Aqua ardens, Spiritus Terebintine
1) Oleum (destillatum) Terebinthinae, Terebinthinae Aetheroleum commune, Oleum Terebinthinae, Aetheroleum Terebinthinae crudum, Aetheroleum terebinthinae. Rå terpentinolja av fransk terpentin
2) Oleum Terebinthinae aethereum, Terebinthinae oleum (aetheroleum) rectificatum, Aetheroleum terebinthinae medicinale, Aetheroleum terebinthinae gallicum rectificatum, Aetheroleum Terebinthinae, Aetheroleum terebinthinae depuratum, Aetheroleum terebinthinae rectificatum
CAS-nummer 8006-64-2
• Turpentine, oil ["any of the volatile predominately terpenic fractions or distillates resulting from the solvent extraction of, gum collection from, or pulping of softwoods"]
• Turpentine oil and rectified oil
• Turpentine, steam distilled (Pinus spp.)
Engelska namn
 Turpentine oil, terebinth oil, therebentine oil, oil of turpentine, gum turpentine, gum thus oil, turpentine balsam oil, wood turpentine, sulfate turpentine, spirit of turpentine oil, spirit of turpentine, spirits of turpentine, turpentine spirits
Andra namn
Romanska språk
1) Essence de térébenthine, esprit de térébinthine (franska)
2) Huile volatile de térébenthine, huile de térébenthine (franska)
Nordiska språk
1) Raa terpentinolie (norska)
2) Renset terpentinolie (norska)
Andra språk
Terpentinessenz, Terpenthinöl (tyska)
Förväxlingsrisk
 • "Tjock terpentin" som är råvaran - en äkta balsam.
• Kolofonium - hartsresterna efter destilleringen
• Kåda - finns tillsammans med den eteriska oljan i trädet.
• Tjära - finns tillsammans med den eteriska oljan i trädet. Se där även om beckolja, en benämning som ibland används för terpentinolja.
 • Tallbarrsolja och granbarrsolja - eteriska oljor ur barren.
• Målarterpentin - se nedan under Ersättning.

Förr var detta den utan konkurrens största eteriska oljan i volym räknat; idag är det pepparmyntsolja. Den första europeiska beskrivningen av den är från början av 1500-talet.
Egyptisk cederolja
Runt 2000 f. Kr. framställde egyptierna en eterisk cederträolja (atlas eller libanon). Metoden var urkokning i keramikkärl; mellan vattenyt och lock lades ett lager fårull. Oljan ångade upp i ullen och kunde kramas ur. Detta verkar dock inte ha varit deras mycket omdiskuterade "cederolja".
• Balsamterpentin? Första budet framlades 1937 i Ebbells översättning av Eberspapyrusen: destillerad talltjära. Årtiondet därpå rättade andra denna "talltjära" till "cederolja", som man menade var balsamterpentin, alltså råvaran till eterisk terpentinolja (ingen verkar ha trott att det var cederträolja). Hans "terpentin" ändrades till "cederoljsbeck", en oren beckolja med rester av balsamterpentin (ingen lutade åt eterisk terpentinolja). Träslaget ur vilket terpentinen kom tror man kan ha varit någon art av en, antagligen fenicisk (Juniperus phoenicea).
Herodotos på 400-talet f. Kr. berättade hur balsameringen i Egypten gick till på hans tid. I modern svensk översättning från grekiska blir det cederolja, som alltså enligt ovan skulle vara balsamterpentin:

 
Man fyller lavemangssprutor med cederolja och fyller den dödes mage därmed, utan att skära upp kroppen eller taga ut magen. Man sprutar blott in den genom ändtarmen och stoppar till öppningen, så att det inte rinner ut, varpå man lägger kroppen i saltlake det bestämda antalet dagar. Sista dagen tappar man ut cederoljan som man förut sprutat in. Oljan har så stor kraft, att den upplöser och sedan för med sig magen och inälvorna. Men saltlaken upplöser köttet, så att endast huden och benen är kvar.
  • Fraktion av tjära? Att balsamterpentin ur cembratall fortfarande kallas "cedrobalsam" krånglar förstås till det. Plinius berättar runt år 70 hur talltjära brändes ur cembratall och att en fraktion av denna kallades cedrium (inom parentes hans latinska ord och Rackhams engelska översättning av dem):
 
I Europa får man tjära från cembratall genom att hetta upp den, och använder den för att bestryka skeppstackel och till mycket annat. Trädets ved huggs upp och läggs i ugnar och hettas upp med en eld som som staplas upp runt omkring. Den första vätskan som utsvettas flyter som vatten ur en pip; i Syrien kallas den "ceder-saft" (cedrium "cedar-juice") och den är så stark att man i Egypten använder den till att balsamera de dödas kroppar. Vätskan som följer är tjockare och ger nu beck (picem pitch).
 

Detta var balsamering av andra prisklassen, utan sådan lyx som myrra.
Terpentin, terpentinolja och målarterpentin
Både tjock terpentin och dess eteriska olja har använts i målarsammanhang:
• Tjock terpentin, äkta balsamer: Särskilt venetiansk har använts i fernissa.
• Tunn terpentin, eterisk olja ur balsamerna: Särskilt balsamterpentin (rå, d.v.s. icke renad terpentinolja) ur fransk tjock terpentin har använts som lösningsmedel och förtunning i oljefärg. (Hela receptet på klassisk oljefärg lyder: färgpigment uppslammat i soloxiderad linolja och fransk terpentinolja.) Venetiansk terpentin har inte använts i oljefärg; den grumlar sig, är trögflytande, får bottensats, missfärgas och gör målningen spröd. Både rå och renad fransk har också använts medicinskt.
• Målarterpentin: Under 1900-talet blev terpentin namn på förtunning i största allmänhet. Se Ersättning nedan.
Europa
Eterisk terpentinolja har använts både invärtes och utvärtes som läkemedel, i modern tid genom en nytändning på 1840-talet som spreds från England till resten av Europa. Den ingick t. ex. i otaliga hudretande medel mot bröståkommor och reumatism, som det berömda Stokes liniment. 1800-talets svenska bonnstugor och ladugårdar stank av terpentinolja som hjälpte mot allt hos både folk och fä. 2004 ingick det i drygt 100 produkter registrerade hos Kemikalieinspektionen.
 Farmakopéerna
1) Rå terpentinolja: Upptagen i svenska farmakopén från första början 1775 och kvar t.o.m. åtminstone tionde upplagan 1925. Var officinell överallt, t. ex. i Norge (1854,1879), Danmark (1868) och Frankrike (1866).
2) Renad terpentinolja: Upptagen i svenska farmakopén från första början 1775 till slutet 1946; apoteken renade den själva ur inköpt rå terpenolja. Fanns i alla farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1854,1879) och Danmark (1868), Österrike (1869) och Tyskland (1872) och fanns kvar i de flesta i mitten av 1900-talet. Den hörde till de få eteriska oljor som fick följa med in i nordiska farmakopén 1964 och finns också upptagen i dagens europeiska.

Framställning 1) Rå terpentinolja: Vatten- eller ångdestilleras ur balsamen tjock terpentin från barrträd (eng. gum turpentine), vedavfall (eng. sulfate turpentine) och hartsrika stubbar. Som rest får man s.k. kokt terpentin som kan renas till kolofonium. Idag är det vanligaste dock att utnyttja varma gaser som bildas när träflis värms i pappersmassaindustrin (eng. sulfate turpentine). Endast två terpentinoljor framställs fortfarande ur balsam och/eller hartsrik ved, balsamterpentinerna, de enda som haft medicinsk användning:
• Venetiansk terpentin: Destillering av balsam eller ved ger 15-25 % eterisk terpentinolja.
• Fransk terpentin: Destillering av balsam eller ved ger 15-18 % eterisk terpentinolja.
2) Renad terpentinolja: Rå terpentinolja ersattes snart av renad på apotek, som renade dem själva: Rå terpentinolja destilleras med sex delar vatten eller skakas med en vattenlösning av släckt kalk så att organiska syror (myrsyra, ättiksyra), hartsrester och färgämnen och går bort. Därefter ångdestilleras oljan en gång till på vanligt sätt. Instruktion i en svensk handbok för apotekare 1851:
 
Tag terpentinolja efter behag, flodvatten tre gånger så mycket. De blandas och destilleras så länge flyktig olja övergår.
 
Ursprung
Terpentin och terpentinolja har framställts överallt där det finns barrträd. I Sverige tillverkades 6.500 ton 2004. De två medicinska kommer från Medelhavsområdet:
• Venetiansk: Kommer inte från Venedig (handeln gick förr över Venedig) utan från trakten kring Verona i Italien, samt från Österrike, Tyrolen, Frankrike.
• Fransk terpentin: Från framför allt Bordeaux och Bayonne.
1) Rå terpentinolja: Tunn vätska, färglös, ljusgul eller grönaktig, med "stark, egendomlig lukt". Lätt besk och starkt brännande smak. Optiskt högervridande eller vänstervridande. Kokpunkt 152-162°, men vid det laget har redan 20-25 % avdunstat. Vid fortsatt värming stiger temperaturen hastigt och till slut har man kvar bara en tjockflytande rest. Ungefär detsamma händer men långsammare när oljan utsätts för luft och ljus.
2) Renad terpentinolja: Tunn, vattenklar och färglös vätska som gulnar med tiden, också denna med "stark, egendomlig lukt", som vartefter den renas skiljer sig allt mer från den råa oljans doft. Starkt brännande smak. Högre kokpunkt, 150-180°.
1) Rå terpentinolja
• 100 ml väger 86-89 gram. 100 gram 116-112 ml. Blir tyngre med tiden när oljan avdunstar.
2) Renad terpentinolja
• 100 ml väger 86-88 gram. 100 gram = 116-114 ml.
1) Rå terpentinolja
• Mycket svårlöslig i vatten.
• Lättlöslig i 96 % alkohol (3 volymdelar), 90-91 % alkohol (7-8 volymdelar), bättre ju äldre oljan är.
• Löslig i vegetabilisk olja, flytande paraffin. Terpentinolja är själv ett lösningsmedel för oljor, fetter och de flesta hartser inklusive sin egen balsam.
• Löser svavel.
2) Renad terpentinolja
• Lättlöslig i 88 % alkohol (10-12 volymdelar), 94 % alkohol (under alla förhållanden).
  pH och inkompatibiliteter
1) Rå terpentinolja
• Ska ha neutral eller svagt sur reaktion (pH 7 eller strax därunder).
• Vattenutdrag 2 % blir neutralt (pH 6-8) till svagt surt (pH 4-6). Vid längre tids kontakt med vatten, särskilt surt, kristalliseras både rå och renad terpentinoljan till en färglös massa (terpin).
• Inkompatibel med oxiderande ämnen, som får oljan att åldras snabbt (oxideras). Sådan terpentinolja används som blekmedel.
Doftämnen
Terpener  
kamfen  
karen 2-70 %
dl-limonen  
alfa-pinen 45-95 %
beta-pinen 0-35 %
l-pinen  
Aldehyder lite
Alkoholer lite
Organiska syror lite
Innehåll

• Huvudinnehållet är monoterpener tillsammans med lite aldehyder och alkoholer oxiderade av dessa. Proportionerna mellan de olika terpenerna växlar med trädslag och ursprung. Amerikansk olja innehåller mer alfa- och beta-pinen än svensk. Indisk olja kan innehålla 70 % karen, svensk olja 30-40 %, fransk olja nästan inget.
• Mer eller mindre rester av vatten, så lite som möjligt.
• Mer eller mindre hartsrester, så lite som möjligt.

  Terpentintest I
• Innehåller terpentinoljan harts? Skaka oljan i en flaska så att det bildas bubblor. I en olja av god kvalitet ska bubblorna försvinna inom 30 sekunder. Ju längre tid det tar, desto mer hartsrester innehåller den.
Terpentintest II
• Innehåller terpentinoljan harts? Droppa oljan på ett papper (markera med penna omkring). Om oljan efter avdunstning efterlämnar en fettfläck innehåller den hartsämnen. Det är samma grundtest som gäller för alla eteriska oljor.
Terpentintest III
Eterisk terpentinolja har använts mycket för att förfalska andra eteriska oljor, mest typiskt sådana med frisk doft. Här ett gammalt apotekartrick för att testa om en eterisk olja är utspädd (fler tips under Eteriska oljors innehåll):
• Lägg ca 1 gram jod på baksidan av en tallrik. Droppa några droppar eterisk olja bredvid. För sedan snabbt och på en gång all jod till den eteriska oljan och försök blanda in den. Om oljan innehåller terpentinolja blir resultatet en liten explosion! Det kan eventuellt också vara fråga om enbärsolja och gammal olja, men terpentinolja är troligast.
Ersättning

Målarterpentin I
Färgaffärens lösningsmedel "terpentin" (förtunning, målarterpentin, mineralterpentin, patentterpentin, lacknafta, Varnolen, essence de pétrole m.m.) duger inte som ersättning för eterisk terpentinolja. De är vanligen petroleumdestillat. Benämningen terpentin har dock förvirrat så mycket - och det var ju meningen - att fackfolk till slut fick börja kalla äkta terpentin för "vegetabiliskt terpentin" för att skilja det från förtunning.
Målarterpentin II
Målarterpentin kan också bestå av oren terpentinolja (Oleum terebinthinae) som extraheras ur vedavfall i pappersmassaindustrin eller fås som biprodukt vid torrdestillering av tjära. Dök upp i en del 1600-talsfarmakopéer men har ingen medicinsk användning utan används mest i målarfärg. Två huvudtyper:
• Amerikansk terpentin (USA, Nya Zeeland, Kina och andra länder): Terpentin ur balsamgran (Abies balsamea) med upp till 60 % eterisk terpentinolja. Domineras av D-pinen (australen) och innehåller abietinsyra. Luktar grovt och hartsigt.
• Rysk terpentin (Ryssland, Skandinavien): Terpentin ur ädelgran (Abies pectinata) eller vanlig tall (Pinus silvestris) med 30-60 % eterisk terpentinolja. Domineras av sylvestren och innehåller kolofonsyra. Luktar vidbränt även efter många omdestilleringar.

Oljan tar lätt upp syre ur luften (oxideras) och börjar då förhartsas. Under oxideringen blir oljan först gul eller grönaktig och sedan brun. Till slut avdunstar den flyktiga delen och lämnar kvar en trög massa som blir klibbig och till slut spröd (kolofonium) och den friska terpentinlukten förändras till härsken. Oxideringsrisken minimeras genom att oljan förvaras svalt (under 25°), ljusskyddat och absolut lufttätt (i fyllda behållare, eller förvara flaskan upp och ner, eller fyll den med glaskulor vartefter den töms). Särskilt skyddet mot luft är viktigt: oljans monoterpener oxiderar lätt i kontakt med luft och bildar peroxider som kan göra oljan explosiv vid uppvärmning. Sker oxideringen tillräckligt snabbt, som när en trasa med terpentinolja får ligga, utvecklas värme och oljan kan självantända.
Inköp We don't sell, we tell!
1) Rå terpentinolja: Fransk terpentinolja för runt 40 kr per 75 ml i butiker för konstnärsmatrial. Venetiansk, som inte använts medicinskt, för runt 85 kr per 75 ml i samma affärer.
2) Renad terpentinolja: Fransk terpentinolja för ca 200 kr litern på apotek.
Doftbeskrivning
Frisk stark lukt av terpentin (får inte lukta vidbränt, påpekas i farmakopéer). Venetiansk luktar muskot, fransk har en mild doft påminnande om enbärsolja.
Flyktighet
Toppnoten märks direkt men t. ex. venetiansk terpentin används som fixatör i barrdofter.
Användning
Inte så tokigt som det låter. Terpentinstinget av pinen är oundgängligt i många eteriska oljor och fransk terpentinolja används som fixatör och frisk tillsats särskilt i barrdofter.

• Rumsparfym: I rumssprayer, mest typisk i barrdofter.
• För luftvägarna: Antiseptisk och slemlösande - förr mycket använd vid astma, bronkit, katarr, hosta, kikhosta och förkylning. Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad (2-2,5 % = 2-2,5 ml per dl vatten) eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum. Redan inandning ger urinen violdoft. Ingår i många förkylningssalvor, t. ex. Vick Vapour Rub och Sloan's Vapour Rub.
• insektsmedel: Stöter bort insekter, särskilt löss.

Hudläkemedel
Svampdödande och antiseptisk, verksam särskilt mot streptokocker (bakterier som ger bl. a. halsfluss och impetigo). Både rå och renad olja har använts utvärtes, ren eller blandad i vegetabilisk olja eller i salva på ringorm, skabb, sår, brännskador och kylskador. En av oljans viktigaste funktioner har varit som retande medel - genom att irritera huden blir den mer genomtränglig för ämnen som appliceras på den.
Redan grekerna använde föregångare till venetiansk och fransk terpentin som hudretande och lokalbedövande medel. I både österländsk och västerländsk folkmedicin och skolmedicin har terpentinoljor använts i otaliga smärtlindrande liniment, salvor och plåster på smärtande leder och muskler, särskilt av reumatism, som man kallade det mesta som gjorde kroniskt ont.
• Smärtliniment: 10-50 % (11-50 ml per dl olja)
Förr vanlig som tillsats i medicinska bad vid smärta i leder och muskler.
Oljan kan ge brännskador om den får ligga länge på huden. Överkänslighet i form av blåsigt eksem kan komma plötsligt sedan man varit i kontakt länge med oljan eller dess ångor. Tas upp genom huden; se Giftighet nedan. Särskilt gammal olja är irriterande på grund av peroxider som bildas när den oxideras. Gränsvärden finns; se nedan under Lagstiftning.
Mat och dryck
 2) Renad terpentinolja: Används som smakämne i både mat och dryck.
Invärtes bruk
 2) Renad terpentinolja: Intagen genom munnen är oljan antiseptisk och slemlösande. Olika terpentiner och terpentinoljor har använts som läkemedel sedan antiken och till för inte så länge sedan i Sverige, framför allt vid sjukdomar i luftvägar och urinvägar men också vid gallbesvär, reumatism och en rad andra sjukdomar. Doser på upp till 50 gram kunde förekomma särskilt i England mot allt från inälvsmask till epilepsi. I den mån oljorna används idag är dosen 5-10 droppar 1-4 gånger dagligen.
• Akut förgiftning: Terpentinolja tas upp genom huden, slemhinnorna, lungorna och tarmkanalen. Utsöndras genom urinen som får violdoft (av pinen) redan efter inandning (som kan ge nysningar och andnöd). Stora doser invärtes ger kräkningar och diarré, upphetsning, feber, hosta, kvävning, leverskada, koma. Dödsfall har inträffat.
• Kronisk förgiftning: Ingnidning på stora hudytor kan ge njurskador; målare och andra som inandas mycket terpentinolja får njurarna förstörda.
• Terpentinoljor som motgift: Fungerar som motgift mot fosfor genom att hindra detta från att oxideras.
Lagstiftning • Alla varianter av terpentinolja får innehålla högst 10 mmol peroxider per liter.
• Litteratur: Se t ex Ebbell (1937), Forbes (1970), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson och Simmons (1935), Kumlien (1946), Kumlien (1967), Lawless (1992), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Manniche (2006), Meyer (1952), , Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopen X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Valnet (1992), Wicklund (1990). Apotekarehandboken: Berlin (1851). I Europa får man tjära...: Plinius (1968 bok 16:21-22). Man fyller lavemangssprutor...: Herodotos (2000).
• Nätpublikationer: Kemikalieinspektionen: Terpentin (2007 11 01). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2009 01 18).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoterpentin.html
Datum: 2020 12 06 - Uppdaterad: 2009 10 6
Cookieinfo
Made with a Mac