Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Rosmarinessens


Moderväxt
Rosmarin (Rosmarinus officinalis) - se där om historia och bruk i äldre tid.
Synonymer
Rosmarinessens, rosmarinolja, flyktig rosmarinolja
Farmakopénamn
Oleum destillatum rosmarini, Oleum rosmarini stillatitum, Oleum rosmarini, Oleum rorismarini, Oleum anthos, Rosmarini aetheroleum, Aetheroleum rorismarini, Aetheroleum rosmarini
CAS-nummer • 84604-14-8
• 84604-14-8, 8000-25-7
• 84604-14-8
• Rosmarinus officinalis flower oil ["essential oil obtained from the leaves and fresh flowering tops"]
• Rosmarinus officinalis leaf ol ["essential oil obtained from the flowering tops and leaves"]
• Rosmarinus officinalis stem oil ["essential oil obtained from the stems"]
Engelska namn
Rosemary oil, essential oil of rosemary, garden rosemary oil, oil of incensier, compass plant oil, otto of rosemary
Andra namn
Romanska språk
Huile volatile de roarin, huile de romarin, essence de romarin, huile essentielle de romarin (franska)
Nordiska språk
Rosmarinolie (danska), rosmarinolie, rosmarinolje (norska)

Andra språk

Rosmarinöl, ätherisches Rosmarinöl (tyska)
Förväxlingsrisk
• Rosmarinolja (Oleum coctum rosmarini) - rosmarinört urkokt i olja.
Rosmarinextrakt - extraherat ur örten.

Tradition

Den första europeiska beskrivningen av destillering av rosmarin är från slutet av 1200-talet. Ett århundrade senare blev rosmarindestillat grunden för en hel centraleuropeisk dofttyp, det ungerska vattnet som i sin tur är anmodern till alla senare cologner. Idag är inget toalettvatten komplett utan stinget av rosmarin.
Linné hade med oljan i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Farmakopéerna
Officinell från första början (1775) i svenska farmakopén och hängde med ända till slutet (1946). Oljan fanns också upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1854,1879), Danmark (1868) och Frankrike (1866). 1964 års nordiska farmakopé tog inte med den.

Framställning
Ångdestillering av blommande skott eller hel rosmarinört, färsk eller torkad (bäst), ger upp till 0,5 % av vikten i form av eterisk olja. Kvaliteten kan variera mycket; bäst olja får man av blommande toppskott. Ett kilo toppskott ger ungefär 15 gram olja. Ur växtresterna extraheras rosmarinextrakt.
Ursprung
• Kamfertyp
Södra Europa - Italien, Frankrike, Portugal och mest från Spanien, där spansk salvia (Salvia lavandulafolia) ofta åker med i destilleringen.

• Verbenontyp
Frankrike - fransk rosmarinolja, som anses vara den bästa, destilleras både industriellt och av små odlare nära växtplatserna. Hela den blommande örten utom den vedartade stammen används.

• Cineoltyp
Nordafrika (Tunisien, Marocko) och södra Europa (Frankrike, Portugal, England, Dalmatien = Italien-Kroatien). Dalmatisk rosmarinolja görs på torkad växt.
Beskrivning
Tunn, färglös, senare ljusgul eller ljust gröngul olja. Bitter och kylande smak. Kokar vid 176°. Vanligen optiskt högervridande, någon gång vänstervridande.
100 ml = 89-92 gram; 100 gram = 112-109 ml. 1 ml = 25-35 droppar.
Löslighet • Olöslig i vatten, propylenglykol och annat vattenlösligt.
• Löslig i alkohol (något mjölkigt i 10 volymdelar 80 % alkohol, klart i halva sin volym 90-91 % alkohol).
• Löslig i vegetabilisk olja, flytande paraffin och löser själv en del hartser.
Innehåll

Innehållet är rätt olika i de olika kemotyperna av örten:
• Den antiseptiska kamfertypen innehåller mest av ketonen kamfer men halterna av terpenerna kamfen och kamfer kan vara högre. Typen varierar mycket inbördes; franska och spanska oljor av kamfertyp innehåller generellt mer kamfer (25 %) än spanska och italienska (15 %).
• Verbenontypen domineras av kamfen.
• Cineoltypen domineras av cineol, d.v.s. euakalyptol som verkar framför allt på luftvägarna.
• En udda grupp ämnen i rosmarinolja är polyfenolerna av typen diterpener, alla mer eller mindre antioxidanta. Det är dessa som är de verksamma ämnena i rosmarinextrakt.
• INCI-listan skiljer inte på oljor av olika kemotyper, därmot på olja från olika delar av örten och detta ganska förvirrat: stjälkolja "från stjälken", blomolja "från blad och blommande toppskott" och bladolja "från blommande toppskott och blad".

Doftämnen Kamfertyp
(camphoriferum)
Verbenontyp
(verbenoniferum)
Cineoltyp
(cineoliferum)
Terpener      
eukalyptol (1,8-cineol) 16-22 % 10 % 45-50 %
kamfen 26-30 % 40 % 14 %
limonen      
pinen 9-30 % 9-30 % 9-30 %
terpineol      
Alkoholer         
borneol 1-10 % 1-10 % 1-10 %
linalol      
verbinol      
Ketoner      
kamfer 15-25 % lite 10 %
verbenon 1 % 1 % 1 %
Estrar      
bornylacetat lite 10 % lite
Fenoler      
karnolsyra (pikrosalvion)      
karnosol (pikrosalvin)      
rosmanol      
rosmaricin      
rosmarikvinon      
rosmarinsyra      
Varianter
• Rosmarinconcrète: Extraheras med bensen eller petroleumeter ur halvtorra blommande skott.
• Terpenfri rosmarinolja: Tre-fyra gånger så stark = fjärdedelen kan räcka för samma dofteffekt. Löses redan i 3 delar 70 % alkohol och i 7 delar 60 %.

Rosmarinextrakt: Extraheras med koldioxid och lösningsmedel ur destilleringsresterna.
Ersättning
• Förfalskas och späds ut mycket med bl. a. terpentinolja, salviaolja, spiklavendelolja.
• Spansk salvia (Salvia lavandulafolia) kan ingå i spansk rosmarinolja.
Hållbarhet
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Inte i närheten av homeopatiska preparat, som sägs förstöras av starka dofter.
Inköp We don't sell, we tell!
• Ospecificerad rosmarinolja hos importörer av eteriska oljor för 45-70 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. I kosmetikakedjors butiker runt 110 kr för samma mängd.
• Kamfertyp h
os importörer av eteriska oljor för runt 55 kr per 10 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker.
• Verbenontyp hos importörer av eteriska oljor för 100-120 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker.
• Cineoltyp hos importörer av eteriska oljor för 45-60 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker.

Doftbeskrivning
Mycket frisk toppnot, nästan som mynta, sedan blir den träig och slutligen torr och örtig. Doften kan variera mycket med kemotyp, växtplats och växtdel - torkade blad anses alltid ge bäst doft. Det kan vara en smaksak om man föredrar "bra" rosmarin (beskt söt åt lavendel) eller "dålig" (frisk och stark åt kamfer och eukalyptus). Engelsk olja har alltid varit ytterligt frisk. Instabil doft = förändras lätt.
Flyktighet
Toppnot till mellannot. På Pouchers och Howards flyktighetsskala 1-100, där 15-60 är mellannoter, får fransk rosmarin värdet 21. Tisserand ger oljan värdet 18 på samma skala.  
Doftblandning
Slår igenom starkt så dosera snålt. Passar ihop med citrus (bergamott, citronella, citrongräs, petitgrain, pomerans) och andra friska dofter (basilika, elemi, frankincense, kajeput, lavandin, niaouli, pennyroyal, pepparmynta, tallbarr, oregano, tea tree, timjan), trä och barr (cederträ, cypress), kryddor (ingefära, kanel, koriander, kryddnejlika, svartpeppar) och även söta dofter (labdanum, geranium, lavendel).
Användning
Parfymerar tvättmedel, hårpreparat, tvål, billig parfym, krämer och framför allt cologne (upp till 1 %). Rosmarin är huvudingrediens i alla cologners urmoder ungerskt vatten. Med bergamott, neroli, citron och apelsin eller pomerans bildar den också det klassiska Kölnervattnet, Eau de Cologne. 

• Dosering: Dosera försiktigt på kvällen, annars kan det bli svårt att somna.
• Rumsparfym: Rosmarin har använts som rökelseväxt i tusentals år - grekerna kallade den libanotis, av libanotos = rökelse. Bränd ört skyddade mot pest och onda andar, vilket förr ofta var samma sak. En rosmarinkvist under sängen höll mardömmar borta. En blandning av rosmarin och enbär var in på 1800-talet det främsta rökmedlet för att rena luften på svenska sjukhus. Idag är oljan vanlig i rumssprayer eftersom den maskerar andra dofter bra.
Doften stimulerar centrala nervsystemet och verkar särskilt på huvudet genom att skärpa uppmärksamheten och stärka koncentrationen; man tänker klarare. Den stimulerande effekten har också gett foten rykte som afrodisiakum och den sägs också vara bra mot baksmälla. Inom ayurvedamedicinen i Indien användes rosmarindoft runt 1000 f. Kr. för att behandla ångesttillstånd. Det fungerar fortfarande: några droppar på tinningarna eller handlederna minskar nervositet och ångest. Grekerna och ansåg att rosmarin stärkte minnet och var bra för intellektet. Idag anses rosmarin vara särskilt bra för långtidsminnet (tallbarr skärper korttidsminnet). Culpeper på 1650-talet rekommenderade 2-3 droppar av oljan på tinningarna och näsborrarna vid yrsel, svimning, slöhet, epilepsi och stumhet. Cineoltypen är utmärkt vid huvudvärk, särsklt ihop med pepparmynta. Kamfertypen löser nervös spänning och muskelspänningar.
• För luftvägarna: Bakteriedödande, virushämmande, svamphämmande. Studier på 1920-och 50-talen visade att oljan i förångad form var särskilt effektiv mot meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation), stafylokocker (hudinfektioner), colibakterier (magsjuka) och tyfusbakterier. Alla tre kemotyperna är också mer eller mindre kramplösande och slemlösande. Särskilt cineoltypen (frisk eukalyptuslukt) verkar på luftvägarna och kan användas som slemlösare vid förkylning, influensa, bronkit och astma.
Verbenontypen (sötare) är slemlösande och immunförsvarsstärkande.
insektsmedel: Kvistar av rosmarin lades förr i klädskåp och bland böcker till skydd mot mal och andra insekter.
Doftens element
• Eld: I det kinesiska medicinska systemet hör rosmarin till energifasen Eld, som verkar genom hjärta och tunntarm och i obalans ger rastlöshet, hjärtklappning och problem med blodcirkulation och hjärta. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck stabilitet, glädje och mottaglighet.

• Eld: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt intellektet (snarare än känslolivet eller kroppen). Andra dofter med denna energigivande verkan på intellektet är t. ex. citrongräs, elemi, enbarr, enbär och myrten.

Hudvård Hudläkemedel
Rosmarinolja används för sin renande och upplivande effekt; alla kemotyperna stimulerar blodcirkulationen. Den har använts i eksemmedel, på åderbråck, insektsbett och brännskador. Särskilt kamfertypen är bakteriedödande, svampdödande och lokalbedövande och kan vara bra på psoriasis.
• Hudvårdsprodukter: Upp till 2 % (60 droppar per dl)
• Värmande fotsalva: 3 %
(90 droppar per dl)
Insektsmedel
Har använts i skabbmedel. En droppe outspädd olja dödar skabbkvalster på några minuter, enligt Jean Valnet.
För all hud som behöver livas upp. Renande på slapp, fet, oren hy, särskilt kamfertypen, medan torr, trött, blek, åldrad hy stimuleras särskilt av verbenontypen.
Rosmarin är en klassik hårvårdsört. Oljan är effektiv mot huvudlöss.
• Särskilt kamfertypen stimulerar blodcirkulation i hårbotten och därmed hårväxten.
• Särskilt cineoltypen förebygger mjällbildning, seborré och fett hår. Kombinera med citron och cederträ.
Oljan har använts mycket i liniment på olika slags smärtor och är idag en av de mest använda i aromaterapi. Hudretande, stimulerar blodcirkulationen och värmer kalla kroppsdelar. Blodcirkulationen ökar även inne i kroppen, bland annat i hjärnan = centralstimulerande.
Värmande massage: 1-10 % (25-350 droppar per dl olja)

Massage med rosmarinolja är smärtlindrande vid muskelvärk, nervsmärtror, ledvärk, reumatisk värk, på ryggskott, stukningar, svullna fotleder, före och efter träningspass och muskelansträngning. Oljan ingick med timjan och bensoetinktur eller aloetinktur i gamla tiders Rigabalsam, en spritlösning som gneds in på reumatiska smärtor, vrickningar etc. I Kina blandar man oljan med lika delar enbärsessens för ryggmassage, särskilt ryggskott.
Smärtstillande massage: 1-10 % (25-350 droppar per dl olja)
Oljan sägs stärka kapillärväggarna och kan därför vara till hjälp för att behandla åderbråck. Den används också i massage på celluliter, vid ödem och tarmbesvär. Särskilt kamfertypen lokalbedövar. Verbenontypen anses vara "leverreglerande".
Mycket stimulerande, ökar blodcirkulationen, värmer vid frusenhet och lindrar smärta i ansträngda muskler, vid muskelreumatism och ledgångsreumatism. Utmärkt i bad före fysiska ansträngningar. Rosmarinbad och ångbad (antiseptisk, kramplösande) kan vara välgörande vid luftvägssjukdomar som influensa, bronkit, bihåleinflammation, kikhosta, astma.
Fungerar problemfritt (och antiseptiskt) som tvålparfym. Man får lätt och billigt en frisk doft genom att blanda rosmarin med t. ex. lavendel och spiklavendel.
Icke irriterande vid måttligt bruk men överkänsliga kan får hudrodnad och eksem. Tas upp relativt lätt genom huden och påverkar kroppen den vägen - se nedan om giftighet.

Mat och dryck
Oljan används av livsmedelsindustrin i t. ex. desserter, godis, puddingar, bakverk (upp till 0,4 %), charkuterier och rökt kött (upp till 0,003 %). Några droppar i en vattenskål i ugnen sätter smak på brödet. Också använd i drycker, t. ex. vermouth.
Invärtes bruk
Oljan har använts invärtes framför allt för matsmältningen - den ökar sekretionen av gallsafter, stimulerar aptiten, löser kramper i matsmältningsorganen, hjälper mot förstoppning och väderspänning, är allmänt välgörande för lever och galla och också urindrivande och immunstimulerande. Den kramplösande effekten tros komma framför allt av borneol. Befrämjar menstruation och har använts för att behandla underlivsflytningar. Stimulerar och lugnar vid fysisk och psykisk trötthet och koncentrationssvårigheter. Vid invärtes bruk är dosen 3-4 droppar 2-3 gånger dagligen.
• Inte giftig men överdosering kan inflammera mage och tarm. Stora invärtes doser, och även använd utvärtes, kan stimulera ett epileptiskt anfall - liksom extremt små doser har visat sig vara till hjälp vid epilepsi. Rykte som abortframkallande; inom aromaterapi undviks den under graviditet och amning, vid feber, hjärtproblem och högt blodtryck. Cineoltypen med eukalyptuston anses vara minst riskabel. Verbenontypen bör undvikas både invärtes eller utvärtes under graviditet ochinte ges till barn. Kryddan rosmarin är ofarlig för epileptiker och gravida.
• Att oljan höjer blodtrycket har upprepats oemotsagt i årtionden. Enligt Robert Tisserand kommer uppgiften från första upplagan av Jean Valnets klassiker "Aromathérapie" (1964) som refererade studier från 40-talet där oljan injicerats på hundar. Ingen har så vitt känt är kontrollerat saken sedan dess.
Miljö
Oljor från ekologiskt odlad ört finns.

Litteratur: Se t ex Antczak och Anrczak (2001), Culpeper (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1999), Lawless (1992), Lawless (1996), Leung (1980), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1954), Lucas (1978), Meyer (1952), Neuendorf (1991), Nielsen (1991), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1857), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Swahn (1996), Ullmark (1999), Valnet (1992), Wicklund (1998), Worwood (1991). Flyktighetsskalor: Poucher och Howard (1974), Tisserand (1977), Valnet (1992).
Nätpublikationer: Cropwatch newsletter 11 (2008): Robert Tisserand: Challenges facing essential oil therapy: proof of safety (2008 01 30). European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 15)..

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eorosmarin.html
Datum: 2018 11 14 - Uppdaterad: 2010 06 12
Cookieinfo
Made with a Mac