Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Pepparmyntsessens


Moderväxt
Pepparmynta (Mentha piperita) - se där om myntornas historia och bruk i äldre tid.
Synonymer
Pepparmyntsolja, pepparmyntolja, pepparmintolja, flyktig pepparmyntolja, Mitchamolja
Farmakopénamn
Oleum menthae piperitidis, Oleum menthae piperitidis stillatitum, Mentha piperitae aetheroleum, Aetheroleum menthae piperitidis, Aetheroleum menthae piperitae
CAS-nummer 84082-70-2
• Mentha piperita herb oil ["essential oil obtained from the herbs"]
Engelska namn
Peppermint oil, mint oil, essential oil of peppermint, peppermint oil piperita, brandy mint oil, balm mint oil, Mitcham oil
Andra namn
Romanska språk
Huile volatile de menthe poivrée, essence de menthe poivrée, huile de menthe, huile essentielle de menthe (franska)
Nordiska språk
Pebermynteolie (danska), pebermynteolie, peppermynteolje (norska)

Andra språk

Pfefferminzöl, ätherisches Pfefferminzöl (tyska)
Förväxlingsrisk
• Oleum menthae - oljeutdrag på örten
Citronmyntaessens
Pennyroyalessens - polejmynta
Grönmyntaessens - inklusive krusmynta och spearmint
Åkermyntaessens - japansk pepparmyntsolja

"Mynta" betydde förr krusmynta på ett ännu mer självklart sätt än det idag betyder pepparmynta. Pepparmynta blev den vanliga i Europa först på 1700-talet.
Sverige 1851
Eterisk olja av pepparmynta fanns på apotek och i europeiska farmakopéer från mitten av 1700-talet, men ett svenskt ord för den, pepparmyntsolja, dyker upp i tryck först 1827. I mitten av 1800-talet var den, i egenskap av smakämne, den mest använda eteriska oljan på svenska apotek. Kvaliteten var usel enligt en apotekarhandbok, "emedan den inköpes av droguister och den sort därvid väljes, som kostar minst". Tre sorter fanns:
• Amerikansk pepparmyntsolja: Dålig, alltid uppblandad med terpentinolja, ofta även harts, och såld för en tiondel av vad de andra kostade.
• Engelsk pepparmyntsolja, särskilt Mitcham: Med finast lukt men ibland förfalskad. När engelske parfymören Piesse skriver om Mitchamolja vid samma tid är den åtta gånger så dyr som fransk och annan pepparmyntsolja, och "fully worth the difference for delicacy of odour".

• Tysk pepparmyntsolja: Inte med samma fina lukt som Mitcham men dyrast av de tre.
Farmakopéerna
Pepparmyntsolja upptogs från första början (1775) i svenska farmakopén och stod kvar utan avbrott t.o.m. dess sista upplaga (1946). Den första farmakopén som upptog oljan var Londonfarmakopén 1751. Därefter kom den snabbt in i övriga europeiska farmakopéer. Under 1800-talets andra hälft var den officinell i bl. a. Norge (1879), Danmark (1868) och Frankrike (1866).
1964 följde den med in i den första nordiska farmakopén och 1978 i den första europeiska, där den fortfarande står kvar. På svenska apotek säljs också en icke officinell olja åtminstone till jul. Av vilken pepparmynta den är gjord går inte att få uppgift om (Finns det fler än Mentha piperita?). Antagligen handlar det om japansk pepparmyntsolja.

Vatten- eller ångdestillering av lätt torkade blad av pepparmynta (i England skördad strax innan blomningen, i USA fullt blommande) vilket ger 1-2,5 % av vikten i form av eterisk olja. Örten innehåll 2-3 %.
Ursprung
Pepparmynta är den största av alla eteriska oljor räknat i volym. 1.000 ton produceras årligen. Den framställs i nästan hela världen:
• Amerika: Redan på 30-talet kom den mesta oljan från Nordamerika och USA är fortfarande en av världens största producenter. Sydamerikanska länder som Argentina exporterar också.
• Europa: På 30-talet kom europeisk olja från England, Frankrike och Tyskland. Idag exporterar också bl. a. Italien, Ryssland, Bulgarien, Ungern och Norge.
• Asien: Japan uppgavs på 30-talet vara en stor exportör men då som idag handlade det antagligen om den lite annorlunda japanska pepparmyntsoljan. På senare år har olja börjat komma från Kina.
• Nordafrika: Marocko, Egypten.
• Australien: Levererar flera starka friska oljor i väldiga mängder och också pepparmyntsolja.
Tunn olja, färglös, ljusgul eller svagt gulgrön, tjockare och mörkare med tiden. Stelnar och kristalliseras lätt och avsätter vid 4° mentolkristaller - värm flaskan i handen eller under varmt vatten till 20-25° så blir den lättflytande igen. Kokar vid 209°. Skarp och brännande men inte bitter smak, som följs av en känsla av kyla i munnen. Optiskt vänstervridande.
Mått och vikt 100 ml väger 90-93 gram. 1 ml = 25-30 droppar. 
100 gram = 111-108 ml.
Doftämnen
Terpener  
eukalyptol (1,8-cineol) 3,5-14 %
fellandren  
kadinen  
limonen 1-5 %
pinen  
Alkoholer     
amylalkohol lite
mentol 25-85 %
tymol  
Aldehyder  
acetaldehyd  
Ketoner  
jasmon 0,1 %
karvon upp till 1 %
mentofuran 1-9 %
menton 9-40 %
piperiton  
pulegon upp till 4 %
Estrar  
mentylacetat 3-17 %
mentylisovalerat lite
mentylvalerat  
Löslighet • Olöslig eller mycket svårlöslig i vatten.  
• Mycket lättlöslig till lättlöslig i alkohol (löses klart i lika delar volymdelar 91 % alkohol, något oklart i 3 volymdelar 70 % alkohol, klart i 4 volymdelar 69-70 % alkohol).
• Också mycket lättlöslig i vegetabilisk olja och paraffinolja.
pH och inkompatibiliteter
• Vattenutdrag 2 % blir svagt (pH 4-6) till måttligt surt (pH 2-4).
Innehåll • Styrkan och friskheten i pepparmynta kommer av terpenalkoholen mentol i flera former som tillsammans kan utgöra nästan hela oljan. Det finns dock stora variationer som beror framför allt på på odlingsplatsen och dess klimat och på tidpunkten. Mest mentol bildas under långa soliga sommardagar och mest i äldre blad. Svenska, nordiska och brittiska farmakopéer har under 1900-talet krävt halter på 45-50 % i pepparmyntsolja. I japansk pepparmyntsolja, där där halterna är ännu högre, tas mentol bort tills oljan har en halt som motsvarar vanlig pepparmyntsolja, dels för att oljan annars skulle kristallisera till helt fast, dels för att man gärna vill åt mentolen.
• Likadan friskhet ges av metylestrar som bildas under samma förhållanden som mentol och är typiska för engelsk Mitcham-olja. Nordiska och brittiska farmakopéer har under 1900-talet krävt en halt på 5-10 % i pepparmyntsolja.
• Ketoner bildas under korta sommaragar och mest i yngre blad. De luktar inte lika gott; särskilt menton ger besk smak. Man vill ha så låga halter som möjligt och också detta är typiskt för Mitcham-olja. Ketonhalterna är generellt högre i vanlig pepparmyntsolja än i japansk, men eftersom den japanska alltid tappas på mentol, får oljan i slutändan högre halt ketoner än vanlig pepparmyntsolja.
• Undantaget bland ketonerna är jasmon, som trots att halten är bara delar av procent bidrar med mycket sötma i lukt och smak och är mycket eftertraktat.
Varianter
• Terpenfri pepparmyntsolja
Omdestillerad eller på annat sätt renad så att man fått bort seskviterpener och furokumariner. Nästan färglös olja, många gånger starkare än vanlig, utan dennas träighet i toppnoten, med något högre kokpunkt (215°), hållbarare, löslig i propylenglykol, lättlösligare i alkohol. Det är kort sagt denna olja industrin föredrar.
Ersättning
Mentol isolerad ur myntaolja eller syntetiskt tillverkad.
Förvaras som alla eteriska oljor: Svalt (inte över 40°), mörkt och lufttätt (oxideras i ljus och luft). Inte i kärl av PVC-plast (mjuknar och förstörs av oljan). Effekten av homeopatiska preparat sägs förstöras av oljans starka lukt.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 40-90 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. I klädkedjors butiker för runt 90 kr per 10 ml.

Doftbeskrivning
Stark toppnot, kylig och frisk intill kamferaktig, som lätt skymmer sötman i botten. 
Med rätt lagring kan man få bort mycket av toppnoten - lufta oljan lite. Olja från nordligt växande plantor anses generellt ge bättre olja än sydliga.
Flyktighet
Toppnot - flyktig redan i svag värme.
På Pouchers och Howards flyktighetsskala 1-100, där 1-14 är toppnoter, får amerikansk pepparmyntsolja värdet 9. Poucher ger i utgåvor från före andra världskriget enligt Tisserand värdet 10.
Doftblandning
Genomträngande - slår lätt igenom i en blandning. Passar ihop med trä (cederträ, rosenträ, sandelträ), citrus (apelsin, bergamott, citron, geranium) och andra friska dofter (cypress, eukalyptus, mejram, rosmarin) och en del söta (benzoinfänkål, geranium, lavendel).

Användning
Pepparmynta är enligt undersökningar en av männens favoritdofter. Den förekommer sällan i parfym i sådana mängder att den märks som doft, däremot ofta i små mängder som ger friskhet till cologne, lavendelvatten, rakvatten och andra herrdofter. Vanligen används terpenfri olja, i enklare fall mentol.

• Rumsparfym: Stimulerande, kylande och koncentrationshöjande - en olja för arbetsrummet. En amerikansk avhandling i mitten av 1990-talet fann att doften på ett dramatiskt sätt skärpte uppmärksamheten hos hjärnskadade. Aromaterapeuter använder oljan vid stress, nervositet, mental utmattning, spänningshuvudvärk, migrän och känsla av tyngd i huvudet. Dosen ska vara låg och bäst är att undvika oljan på kvällen eftersom man kan bli hållen vaken längre än man vill. Vid längre tids bruk kan sömnrytmen rubbas.
Starkt desinfekterande särskilt luftburen, t. ex. avdunstad från rökelsevätska i ett sjukrum. Studier på 1920- och 50-talen visade att oljan i förångad form var särskilt effektiv mot meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation), stafylokocker (hudinfektioner), colibakterier (magsjuka) och tyfusbakterier.
• För luftvägarna: Oljan används i förkylningsångbad (3-4 droppar) som slemlösande och kramplösande medel (förkylning, bihåleinflammation, hosta, astma), särskilt effektiv ihop med eukalyptustimjan och citron. Oljan stimulerar receptorer i luftvägarna vilket underlättar andningen men enligt dagens forskning underlättas andningen genom näsan bara hos friska, inte hos förkylda. Ingår i naturmedlet Oleum Basileum och även ren olja är godkänd som naturmedel. Ångorna kan irritera ögonen.
Luktsalt: Som akut luktmedel vid huvudvärk. Lukten har gammalt rykte som magmedel; enligt Culpeper på 1650-talet tar den bort illamående och kräklust.
insektsmedel: Stöter bort mygg och andra flygfän. Under några år i slutet av 90-talet och början av 2000-talet ingick pepparmyntsolja som aktivt ämne i en mygg- och knottolja - 1 % pepparmynta, 1 % lavendel, 1 % eukalyptus.
Doftens element
• Jord: I det kinesiska medicinska systemet hör pepparmynta till energifasen Jord, som verkar genom mjälte-bukspottkörtel och magsäck och i obalans ger låg ämnesomsättning med vatten i kroppen, kalla händer och fötter, tankeslöhet, obeslutsamhet och en tendens till självömkan - mjältsjuka. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck förnuft, förståelse och medkänsla.

Förflyktigas redan i vattenbadsvärme, så tillsätt inte förrän blandningen är sval.
Hudläkemedel
Kylande, sammandragande och lokalbedövande vilket lindrar när huden är het och rodnar - på solsveda och brännskador, blåmärken, nässelutslag, eksem, klåda, lättare åderbråck och hemorrojder. Kylande mentololja och mentolsprit är gamla  klådstillande medel som fortfarande används i svensk sjukvård, t. ex. vid klåda under graviditet. Svalkande och sammandragande på lättare åderbråck och på slag- och stötskador som svullnar och blånar. Löser upp pormaskar.
Emulsionskräm: 0,5-1 % (15-30 droppar per dl)
Salva: 1-5 % (30-150 droppar per dl)
Hudolja: 0,5 % (15 droppar per dl mandelolja)
• Ansiktsolja mot pormaskar: 0,5-1 % (15-30 droppar per dl). Ännu bättre tillsammans med enbärsolja.
Rengöringsmedel
1920-talets studier visade att oljan var en av de mest bakteriedödande vid direktkontakt. Den dödar t. ex.
stafylokocker (bakterier som ger hudinfektioner) inom 3,5 timmar och 0,4 % (8 droppar per dl) är effektivt mot tuberkelbakterier. Den är också verksam mot svamp och många virus, bland annat herpesvirus.
• Munsår (herpes): en droppe outspädd
Cerat på herpessår: 1 % (30 droppar per dl)
Oljespray mot snarkning
Sammandragande ingrediens i spray mot snarkning som sprayas mot ovansidan av svalget eller i näsborrarna. Se under Munvatten för beskrivning och recept.

Bra på fet och trött hy, akne.
I svalkande schampon och mjällschampon.
I munvatten och andra slags tandvårdsmedel vid inflammationer i tandkött och munslemhinnor. Som akutmedel vid tandvärk kan ett par droppar pepparmyntsolja droppas på bomull och efter rengöring av tanden hållas mot den (kryddnejlika är ännu mer effektivt).
Masserad på bröst och hals kan oljan öppna andningsvägarna i början av en förkylning. Den kylande och sammandragande effekten kan vara till hjälp vid ödem.
Kramplösande
Används i massage eller kompress på magen vid matsmältningsbesvär som präglas av kramp och också vid illamående och åksjuka. Insmord på kvällen i en neutral olja kan essensen lindra kramp i vaderna (restless legs).
• Kramplösande massage: 1 % (30 droppar per dl = 1-2 droppar per tsk rapsolja)
Lokalbedövande
Den lokalbedövande effekten kan också utnyttjas  i kylande liniment på nervsmärtor, muskel- och ledvärk, reumatism, växtvärk, före och efter träningspass - pepparmyntsolja ingår i Ledolja, tigerbalsam och många andra muskelsalvor. Den masseras också på panna och tinningar vid migrän. På en del kroppsdelar (ögonlock, buk, vissa leder) där värmekänsliga nervändar dominerar är verkan den motsatta; huden blir varm.
Kylande och smärtstillande massage: 5-15 % (150-450 droppar per dl)
• Pepparmyntsolja i ångbad vid vid förkylning, influensa, bihåleinflammation etc. dödar bakterierna på slemhinnorna och stimulerar nybildningen av antikroppar. Lindrar vid astma. Ingår i Oleum Basiileum.
• I svalkande bad, men kan lätt bli för kylande; redan ett par droppar i fullt badkar svalkar av. Bra i fotbad för att friska upp varma och trötta fötter.
Fungerar problemfritt (och antiseptiskt) som tvålparfym
Kan irritera genom sin stark kylande effekt - överdosering ger ny och mer klåda istället för att stilla den gamla. Var försiktig med oljan på små barns hud och i ansiktet (irriterar ögonen). Använd inte på sår eller andra hudskador.
Allergiska reaktioner på pepparmynta är sällsynta. Överkänslighetsreaktioner beror antagligen på terpenerna limonen och pinen.

Mat och dryck
Smak- och doftämne i tuggummi, godis, drycker, snus och tobak. Pepparmyntsoljans främsta användningsområde på svenska apotek har varit som smakämne (upp till 0,1 %).  Smaken är mycket tydlig - den kännas i utspädningen 1:4.000.000, d.v.s. en droppe i 150 liter. I pepparmyntslikör doseras med 0,03 %, ca 10 droppar per liter.
Invärtes bruk

Pepparmyntsolja har tagits invärtes mot allehanda besvär som hjärtklappning, hicka, migrän och menssmärtor, idag framför allt för:
• Matsmältning: Oljan är kramplösande på tjocktarmen och har använts mot alla slags mag- och tarmbesvär som irriterad tjocktarm, gaser, illamående och åksjuka, idag som naturmedel (2 droppar på sockerbit eller i vatten 1-3 gånger om dagen).
• Luftvägar: Annars har oljan mest typiskt använts vid snuva, hosta och andra luftvägsbesvär, idag som naturmedel (2 droppar på sockerbit eller i vatten 1-3 gånger dagligen eller 3-4 droppar i hett vatten för inandning).

• Gallvägar: Oljan stimulerar gallproduktionen och motverkar inflammation i gallvägarna. Inom skolmedicinen började den användas som galldrivande medel på 1940-talet, t. ex. vid kramper i gallblåsan och gallgångarna. Vid stopp i gallvägarna, inflammerad gallblåsa och allvarlig leverska avrådes från användning.
Förr kunde de medicinska doserna vara 5-25 droppar, idag rekommenderas 5-12 droppar och en sammanlagd dagsdos på högst 15 droppar. Applicerad på huden absorberas oljan i kroppen på 60-80 minuter. 

• Överdosering invärtes kan ge ett berusningstillstånd med starka känslor av köld, inflammation i mage och tarm och leverskada.
• Små barn kan få andningskramp av oljan, t. ex. om den används i salva mot snuva, och kan i sällsynta fall reagera överkänsligt med klåda, huvudvärk och darrningar; särskilt astmatiker bör se upp.
• Särskild försiktighet tillrådes under graviditet och amning, vid feber, epilepsi och hjärtproblem (stimulerar hjärtverksamheten). Personer med gallsjukdom bör förhöra sig med läkare om användning.
• Att oljan höjer blodtrycket har upprepats oemotsagt i årtionden. Enligt Robert Tisserand härrör uppgiften från första upplagan av Jean Valnets klassiker "Aromathérapie : traitement des maladies par less essences des plantes" (1964), som refererade studier från 40-talet där oljan injicerats på hundar. Ingen har så vitt känt är kontrollerat saken sedan dess.
Miljö
Oljor från ekologiskt odlad pepparmynta finns att få. Oljan är godkänd som Bra Miljöval av tillsatser.

Litteratur: Se t ex Andersen (1998), Berlin (1851), Bruhn och Eneroth (2000), Classen, Howes och Synnott (1994), Culpeper (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hiltunen (1999), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Lawless (1992), Lawless (1996), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lucas (1978), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Nielsen (1991), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1857), Reynolds (1996), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Swahn (1996), Ullmark (1997), Wicklund (1998), Vron (1997). Flyktighetsskalor: Poucher och Howard (1974), Tisserand (1977), Valnet (1992), Wicklund (1998).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). SNF Bra Miljöval: Other additives (2005 07 20). Good Scents Co. (2006 07 29). ProQuest: Sullivan (1994): Effects of olfactory stimulation... (2008 01 29). Cropwatch newsletter (2008): Robert Tisserand: Challenges facing essential oil therapy: proof of safety (2008 01 30). Kemikalieinspektionen: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel (2008 09 15). Kemikalieinspektionen: Preparatinformation (2008 09 15).
European Commission: Cosing: Cosmetic ingredients and substances (2008 12 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eopepparmynta.html
Datum: 2018 09 19 - Uppdaterad: 2010 06 23
Cookieinfo
Made with a Mac