Eteriska oljor

Pepparmyntsessens

"Mynta" betydde förr krusmynta på ett ännu mer självklart sätt än det idag betyder pepparmynta. Pepparmynta blev den vanliga i Europa först på 1700-talet.
Sverige 1851
Eterisk olja av pepparmynta fanns på apotek och i europeiska farmakopéer från mitten av 1700-talet, men ett svenskt ord för den, pepparmyntsolja, dyker upp i tryck först 1827. I mitten av 1800-talet var den, i egenskap av smakämne, den mest använda eteriska oljan på svenska apotek. Kvaliteten var usel enligt en apotekarhandbok, "emedan den inköpes av droguister och den sort därvid väljes, som kostar minst". Tre sorter fanns:
• Amerikansk pepparmyntsolja: Dålig, alltid uppblandad med terpentinolja, ofta även harts, och såld för en tiondel av vad de andra kostade.
• Engelsk pepparmyntsolja, särskilt Mitcham: Med finast lukt men ibland förfalskad. När engelske parfymören Piesse skriver om Mitchamolja vid samma tid är den åtta gånger så dyr som fransk och annan pepparmyntsolja, och "fully worth the difference for delicacy of odour".
• Tysk pepparmyntsolja: Inte med samma fina lukt som Mitcham men dyrast av de tre.
Farmakopéerna
Pepparmyntsolja upptogs från första början (1775) i svenska farmakopén och stod kvar utan avbrott t.o.m. dess sista upplaga (1946). Den första farmakopén som upptog oljan var Londonfarmakopén 1751. Därefter kom den snabbt in i övriga europeiska farmakopéer. Under 1800-talets andra hälft var den officinell i bl. a. Norge (1879), Danmark (1868) och Frankrike (1866). 1964 följde den med in i den första nordiska farmakopén och 1978 i den första europeiska, där den fortfarande står kvar. På svenska apotek säljs också en icke officinell olja åtminstone till jul. Av vilken pepparmynta den är gjord går inte att få uppgift om (Finns det fler än Mentha piperita?). Antagligen handlar det om japansk pepparmyntsolja.

• Rumsparfym: Stimulerande, kylande och koncentrationshöjande - en olja för arbetsrummet. En amerikansk avhandling i mitten av 1990-talet fann att doften på ett dramatiskt sätt skärpte uppmärksamheten hos hjärnskadade. Aromaterapeuter använder oljan vid stress, nervositet, mental utmattning, spänningshuvudvärk, migrän och känsla av tyngd i huvudet. Dosen ska vara låg och bäst är att undvika oljan på kvällen eftersom man kan bli hållen vaken längre än man vill. Vid längre tids bruk kan sömnrytmen rubbas.
Starkt desinfekterande särskilt luftburen, t. ex. avdunstad från rökelsevätska i ett sjukrum. Studier på 1920- och 50-talen visade att oljan i förångad form var särskilt effektiv mot meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation), stafylokocker (hudinfektioner), colibakterier (magsjuka) och tyfusbakterier.
• För luftvägarna: Oljan används i förkylningsångbad (3-4 droppar) som slemlösande och kramplösande medel (förkylning, bihåleinflammation, hosta, astma), särskilt effektiv ihop med eukalyptus, timjan och citron. Oljan stimulerar receptorer i luftvägarna vilket underlättar andningen men enligt dagens forskning underlättas andningen genom näsan bara hos friska, inte hos förkylda. Ingår i naturmedlet Oleum Basileum och även ren olja är godkänd som naturmedel. Ångorna kan irritera ögonen.
• Luktsalt: Som akut luktmedel vid huvudvärk. Lukten har gammalt rykte som magmedel; enligt Culpeper på 1650-talet tar den bort illamående och kräklust.
• insektsmedel: Stöter bort mygg och andra flygfän. Under några år i slutet av 90-talet och början av 2000-talet ingick pepparmyntsolja som aktivt ämne i en mygg- och knottolja - 1 % pepparmynta, 1 % lavendel, 1 % eukalyptus.
Doftens element
• Jord: I det kinesiska medicinska systemet hör pepparmynta till energifasen Jord, som verkar genom mjälte-bukspottkörtel och magsäck och i obalans ger låg ämnesomsättning med vatten i kroppen, kalla händer och fötter, tankeslöhet, obeslutsamhet och en tendens till självömkan - mjältsjuka. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck förnuft, förståelse och medkänsla.

Pepparmyntsolja har tagits invärtes mot allehanda besvär som hjärtklappning, hicka, migrän och menssmärtor, idag framför allt för:
• Matsmältning: Oljan är kramplösande på tjocktarmen och har använts mot alla slags mag- och tarmbesvär som irriterad tjocktarm, gaser, illamående och åksjuka, idag som naturmedel (2 droppar på sockerbit eller i vatten 1-3 gånger om dagen).
• Luftvägar: Annars har oljan mest typiskt använts vid snuva, hosta och andra luftvägsbesvär, idag som naturmedel (2 droppar på sockerbit eller i vatten 1-3 gånger dagligen eller 3-4 droppar i hett vatten för inandning).
• Gallvägar: Oljan stimulerar gallproduktionen och motverkar inflammation i gallvägarna. Inom skolmedicinen började den användas som galldrivande medel på 1940-talet, t. ex. vid kramper i gallblåsan och gallgångarna. Vid stopp i gallvägarna, inflammerad gallblåsa och allvarlig leverska avrådes från användning.
Förr kunde de medicinska doserna vara 5-25 droppar, idag rekommenderas 5-12 droppar och en sammanlagd dagsdos på högst 15 droppar. Applicerad på huden absorberas oljan i kroppen på 60-80 minuter.