Eteriska oljor

Kryddnejlikessens

"Kryddnejlikolja" ska ha använts i ayurveda-medicin i Indien runt år 1000 f. Kr. - knappast destillerad men kanske örtolja eller urkokt (kryddan kokas och den eteriska oljan samlas upp från vattenytan med bomull eller liknande). I Europa destillerades oljan första gången 1544 av en tysk botaniker. Linné hade med den i Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. Få oljor används lika mycket inom parfymeriet, berättar Piesse (England 1857), för den går bra ihop med både fett, tvål och alkohol. På 1900-talet upptäckte man dess kraftiga bakteriedödande effekt - 1 % kryddnejlikolja visade sig vara 3-4 gånger effektivare än fenol som var den tidens bästa desinfektionsmedel. René-Maurice Gattefossé, "aromaterapins fader", berättade (1937) att när holländarna förstörde kryddnejlikträden på Moluckerna, utbröt epidemiska sjukdomar som tidgare aldrig förekommit på öarna; enligt honom ett bevis för att redan utsöndringen från trädets blad och blommor var en effektiv luftrenare.
Porträttmålarens kryddnejlikolja
Kryddnejlikolja avdunstar och torkar mycket långsamt och har därför använts för att fördröja torktiden hos oljefärg (terpentinolja + kokt linolja). Tricket var populärt ett tag särskilt bland porträttmålare, som med lite kryddnejlikolja i färgen kunde måla vått i vått under ett par veckors tid. Följderna blev katastrofala: Efter några år mörknade målningarna, sprack och mjukades till slut upp helt.
Samurajens kryddnejlikolja
Japanska svärd sägs behöva chôjiyu, chojiolja. Så fort svärdet utsatts för fukt måste det rengöras och gnidas in med ett tunt lager. Allt överflöd måste sedan torkas bort noggrant eftersom det drar till sig damm från baljan.
• Ett vanligt innehåll i kommersiella oljor är mineralolja med 1 % kryddnejlikolja. Recept: 20 droppar kryddnejlikolja i 100 ml mineralolja av typen "babyolja".
En del avråder bestämt från allt slags fett, även mineraolja. Den antas skydda mot rost vilket är aktuellt för stål, som används sällan eller aldrig i dagens svärdskonst. Vilken nytta den gör på zinklegeringar som är det vanliga är tveksamt. De enda icke omstridda oljorna är syrahaltiga, som kan angripa metallen, och vegetabiliska, vars överflöd är svårt att få bort och klibbar ihop med damm och metallflisor i baljan.
• Ännu enklare: 100 % kryddnejlikolja. Rekommenderas av bl. a. R.W. Robinson, ansvarig för metallica på Victoria & Albert Museum i London.
Kryddnejlikoljan fungerade i det första receptet endast som doftsättare och prishöjare. Den fördröjer ingen "torkning" av mineraloljan. Här är den enda ingrediens med okänd verkan. Den förstör plast men knappast stål och påskyndar inte dess rostning; tveksamt vad den gör med zinklegeringar. Till skillnad från olja dunstar den, om än långsammare än de flesta eteriska oljor. Rekommendationen att den kan ersättas med kameliaolja baseras på att sådan är mindre flyktig än kryddnejlikolja.
Farmakopéerna
Oljan blev officinell i Sverige från första början (1775). Vid det laget var kryddkrigen avgjorda och priserna på blomknopparna inte längre astronomiska. Oljan stod kvar t.o.m. farmakopéns sjunde uplaga 1869 och fr.o.m. då slapp apoteken också destillera den själva och fick lov att köpa in den färdig. Kvaliteten på färdig kryddnejlikolja var generellt så dålig (p.g.a. utblandningar och bösig råvara) att den till slut inte kunde rekommenderas som läkemedel; i upplagan därpå (1901) ersattes den med sin huvudingrediens eugenol.
Oljan fanns också upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1854,1879) och Danmark (1868), Frankrike (1866), Storbritannien (1867), Österrike (1869), Tyskland (1872) och USA (1876, 1880). I finska farmakopén stod oljan kvar fortfarande i slutet av 1930-talet.

• Religiös rökelse: I buddhismen symboliserar doften en av de grundläggande orsakerna till mänskligt lidande, ond vilja.
• Rumsparfym: Kryddan och dess eteriska olja är vanlig i rökelser i Indien, Kina och Japan; i äldre japanska recept utgör kryddan ofta 15-35 % av doftblandningen. Skärper uppmärksamheten och stimulerar aptiten, även den sexuella. Användbar vid trötthet, dåligt minne, brist på koncentration, huvudvärk, yrsel. Given i juldofter.
• För luftvägarna: Antiseptisk, immunförsvarsstärkande, utrensande (astma, bronkit, influensa, förkylning med slem). Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum. Ingår i Oleum Basileum. Studier på 1920-talet visade att oljan i förångad form var särskilt effektiv mot meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation), tyfusbakterier och stafylokocker (hudinfektioner).
• insektsmedel: Doften stöter bort mygg och andra insekter. Julapelsinerna med istuckna kryddnejlikor är en förenklad version av gamla tiders pomandrar som skulle hålla småkryp och sjukdomar borta. Under några år i slutet av 90-talet och början av 2000-talet ingick oljan som aktivt ämne i tre svenska nästan identiska avskräckningsmedel mot vilt (2-3 gram kryddnejlikolja / liter + lika mycket ylangylangolja, citrongräsolja och guajakträolja) och också i ett insektsmedel. 100 kilo nejlikolja om året gick åt för detta.
Doftens element
• Eld, luft, jord: I europeisk magisk praxis förknippas den heta och stimulerande doften med solen (eld) och också med Merkurius (luft, jord).
• Els: I det kinesiska medicinska systemet hör kryddnejlika till energifasen Eld, som verkar genom hjärta och tunntarm och i obalans ger rastlöshet, hjärtklappning och problem med blodcirkulation och hjärta. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck stabilitet, glädje och mottaglighet.
• Eld: issa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna energigivande verkan på kroppen är t. ex. eukalyptus (pepparmynts), frankincense, ingefära, kamfer, kanel och muskot.