 |
       
Eteriska oljor Kajeputessens |
|||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Moderväxt |
Kajeput (Melaleuca leucadendron och besläktade arter) | |||||||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
Cajeputolja, cajuputolja, cajeputessens, kajeputolja, kajaputolja | |||||||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Oleum cajeputi, Oleum cajuputi, Oleum cajeput, Oleum cajuput, Oleum cajoupout, Oleum Wittnebianum, Aetheroleum cajeput, Aetheroleum melaleucarum crudum, Melaleucae aetheroleum, Aetheroleum cajuputi, Aetheroleum cajeputi |
|||||||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 85480-37-1 | |||||||||||||||||||||||||
| Melaleuca leucadendron cajaputi oil ["volatile oil obtained from Melaleuca leucadendron cajaput"] | ||||||||||||||||||||||||||
|
Engelska
namn |
Cajeput oil, cajaput oil, cajuput oil, oil of cajuput, oil of cajeput, essential oil of cajeput, cajaput essence, kayaputi oil, white tree oil, white wood oil, swamp tree oil, punk tree oil, paperbark tree oil | |||||||||||||||||||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Huile volatile de cajeput, huile de kayaputi, huile essentielle de cajeput, essence de cajeput (franska), essenza di cajeput (italienska), esencia de cayeput (spanska) Nordiska språk Cajeputolie (danska), cajeputolie (norska) Andra språk Kajeputöl, ätherisches Kajeputöl (tyska) |
|||||||||||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Eukalyptol - kallat kajeputolja. | |||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Tradition |
Kajeputolja, känd
och använd sedan länge i Indien och öster
därom, började nämnas I europeiska skrifter
på 1600-talet. 1719 lyckades ett tyskt apotek
komma över ett parti som en skeppsläkare haft
med sig från Ostindien och i mitten av århundradet
började oljan tas upp i tyska farmakopéer.
I början av 1800-talet ansågs den närmast
som ett mirakelmedel; 1831 utropades den som botemedel
mot kolera. Priset sattes därefter och förfalskningar
var legio. Nästan allt framställdes i övärlden
kring Celebes med Makassar som exportort - karta.
1897 exporterades 58 ton, det mesta till Indien. |
|||||||||||||||||||||||||
|
Framställning |
Färska
blad och kvistar, vanligen från vild växt,
skördas på hösten och får ligga
i vatten en dag. Ångdestilleras med blötläggningsvattnet,
vilket ger 0,8-1 % eterisk olja. Om destilleringen görs
i kopparkärl (vanligt förr) blir de senare
fraktionerna allt grönare; sådan olja måste
destilleras om för att få bort färgen.
Ursprung • Kina, Indien, Indiska oceanens övärld (Vietnamn, Malaysia, Indonesien, Australien). |
|||||||||||||||||||||||||
|
Beskrivning |
Genomskinlig, färglös till ljusgul olja; omdestillerad är färglös eller svagt gul. Vid 1800-talets slut var den ofta grön eller blågrön efter kopparkärlen den fraktats i. Tunnflytande med svagt bitter, först kylande och sedan brännande smak. | |||||||||||||||||||||||||
| 100 ml väger 92-93 gram. 100 gram = 109-108 ml. | ||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Ersättning |
• 1900-talets svenska
farmakopéer har ansett eukalyptol
vara fullgod ersättning för kajeputolja om recept
föreskrev sådan. • Eukalyptus och tea tree kan vara alternativ. • När priset var högt på 1800-talet förfalskades oljan ofta. Oljorna med rosmarin, kamfer och kardemumma i en bas av terpentinolja och färgade gröna lurade många. Lavendel och oregano användes också men var lättare att upptäcka med standardtesterna. |
|||||||||||||||||||||||||
|
Hållbarhet |
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Ej nära homeopatiska medel, som förstörs av skarpa dofter. | |||||||||||||||||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för 45-75 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. | |||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Doftbeskrivning Mycket stark, frisk och lite söt örtdoft med ett medicinskt inslag - för tankarna till rosmarin, kamfer, eukalyptus och tea tree, med ett kryddat inslag som av kardemumma. Flyktighet Toppnot. Doftblandning Mycket stark doft - ta lite. Passar ihop med citrus (särskilt citron), många friska skarpa dofter (angelika, enbär, eukalyptus, isop, kamfer, mejram, pepparmynta, rosmarin, tallbarr, timjan), friskt söta (geranium, lavendel) och trä (cederträ, rosenträ, sandelträ). Användning Friskt doftämne i rengöringsmedel, hudkräm, parfym (upp till 0,4 %), mest typiskt friska gröna dofter och barrdofter men också i en del kryddiga blomdofter som nejlika. |
||||||||||||||||||||||||||
| • Rumsparfym: En olja för arbetsrummet - uppiggande, fokuserande, skärper skallen när
man är glömsk och virrig. Kvällstid kan
den pigga upp så att det blir svårt att somna. Antihysteriskt, enligt René-Maurice Gattefossé. • För luftvägarna: Bakteriedödande, virushämmande, immunförsvarsstärkande och slemlösande. Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum, särskilt effektiv ihop med eukalyptus vid bihåleinflammation, luftrörskatarr, hosta, torrhosta, astma. För mycket irriterar slemhinnorna. Ingår i naturmedlet Oleum Basileum. • Insektsmedel: Stöter bort insekter; förr använd som malmedel. Doftens element • Metall: I det kinesiska medicinska systemet hör kajeput till energifasen Metall, som verkar genom lungor och tjocktarm och i obalans ger luftvägsproblem, sorgsenhet, gravallvar, uppgivenhet och rädsla för förändringar. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck handlingskraft, skarpsyntehet och förmåga att se lösningar. |
||||||||||||||||||||||||||
|
Hudläkemedel
Använd sedan länge i växtläderna som hudvårdsmedel - oljan är starkt antiseptisk och också svampdödande. Den kan vara användbar på akne, eksem, psoriasis, öppna sår och hudinfektioner och lindrar klådan och smärtan av insektsbett. På åderbråck och hemorrojder - lindrar inflammationen och anses också stärka venerna. Ärrläkande. • Hudolja: 2 % (60 droppar per dl) |
||||||||||||||||||||||||||
| Fet hy. | ||||||||||||||||||||||||||
| I behandling mot huvudlöss. Redan på 1600-talet noterade en europeisk resenär att malajer och javaneser drog ut bladen och andra växter i olja och använde till håret. | ||||||||||||||||||||||||||
| Använd vid tandvärk - en droppe på tanden. | ||||||||||||||||||||||||||
| Ytligt kärlvidgande
= ökar genomblödningen lokalt, vilket värmer
och dämpar smärta. Använd i Asien,
Europa och USA i smärtstillande
och värmande
liniment på onda leder, överansträngda,
krampande och smärtande muskler, reumatiska smärtor,
nervsmärtor, öronvärk, tandvärk och
ömmande punkter. Tigerbalsam
är bara en av många muskelsalvor där kajeputolja
kan ingå. Oljan är också utdrivande (svett,
urin) och lämpar sig att använda särskilt
vid blåskatarr och urinvägsinfektion Ingår i naturmedlet Tigerbalsam. • Muskelolja: 1-3 % (25-75 droppar per dl) |
||||||||||||||||||||||||||
| Stimulerande - i helbad på morgonen, vid muskelvärk
och efter ansträngning, i sittbad vid ischias, urinvägsinfektion
och blåskatarr, i fotbad
vid fotsvamp. • Helbad: upp till 10 droppar ensamt eller med rosmarin och lavendel |
||||||||||||||||||||||||||
|
Används
som tvålparfym.
|
||||||||||||||||||||||||||
| Irriterande i höga doser utvärtes, särskilt för slemhinnor. | ||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Mat
och dryck |
Smakämne i desserter, godis, charkuterier, kryddor, drycker. Mycket låga doser, under 0,001 %. | |||||||||||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk |
Oljan intagen genom munnen höjer pulsen, ger värmekänsla i magen och kan framkalla svettning. I Ostasien används den för alla möjliga sjukdomar som reumatism, nervsmärtor, epilepsi och hysteri. I Europa och USA använd för matsmältningen (illamående, kräkning, dysenteri, kolik, hicka, inälvsmask), luftvägarna (kramplösande, slemlösande och hostbefordrande vid förkylning, bihåleinflammation, bronkit, luftrörskatarr, astma, tuberkulos), urinvägarna (mycket antiseptisk effekt, vid urinvägsinfektion, blåskatarr) och vid akut värk (nervvärk, öronvärk, vid tandvärk droppad i tanden). Dos vid invärtes bruk är 2-5 droppar 3-4 gånger dagligen. | |||||||||||||||||||||||||
|
Giftighet |
Ogiftig vad man vet, men aromaterapeuter undviker att massera gravida med den. I äldre litteratur varnas för att använda oljan invärtes vid inflammation. | |||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Färnlöf och Tunón (2001), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1999), Jönsson
(1910), Jönsson och Simmons (1935), Lawless (1992),
Lindgren (1918), Meyer (1952), Pharmacopoea Norvegia
II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svenska farmakopén
VIII (1901), Ullmark (1997), Valnet (1992). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 22). |
||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||||||||||||||||||||
