Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Kajeputessens


Moderväxt
Kajeput (Melaleuca leucadendron och besläktade arter)
Synonymer
Cajeputolja, cajuputolja, cajeputessens, kajeputolja, kajaputolja
Farmakopénamn

Oleum cajeputi, Oleum cajuputi, Oleum cajeput, Oleum cajuput, Oleum cajoupout, Oleum Wittnebianum, Aetheroleum cajeput, Aetheroleum melaleucarum crudum, Melaleucae aetheroleum, Aetheroleum cajuputi, Aetheroleum cajeputi

CAS-nummer 85480-37-1
Melaleuca leucadendron cajaputi oil ["volatile oil obtained from Melaleuca leucadendron cajaput"]
Engelska namn
Cajeput oil, cajaput oil, cajuput oil, oil of cajuput, oil of cajeput, essential oil of cajeput, cajaput essence, kayaputi oil, white tree oil, white wood oil, swamp tree oil, punk tree oil, paperbark tree oil
Andra namn
Romanska språk
Huile volatile de cajeput, huile de kayaputi, huile essentielle de cajeput, essence de cajeput (franska), essenza di cajeput (italienska), esencia de cayeput (spanska)

Nordiska språk
Cajeputolie (danska), cajeputolie (norska)
Andra språk
Kajeputöl, ätherisches Kajeputöl (tyska)
Förväxlingsrisk
Eukalyptol - kallat kajeputolja.

Tradition

Kajeputolja, känd och använd sedan länge i Indien och öster därom, började nämnas I europeiska skrifter på 1600-talet. 1719 lyckades ett tyskt apotek komma över ett parti som en skeppsläkare haft med sig från Ostindien och i mitten av århundradet började oljan tas upp i tyska farmakopéer. I början av 1800-talet ansågs den närmast som ett mirakelmedel; 1831 utropades den som botemedel mot kolera. Priset sattes därefter och förfalskningar var legio. Nästan allt framställdes i övärlden kring Celebes med Makassar som exportort - karta. 1897 exporterades 58 ton, det mesta till Indien.
De tre australiska oljorna
Australien har skänkt världen tre stora eteriska oljor: kajeput, eukalyptus och tea tree, i den ordningen och märkligt lika varandra. Det var likheten med kajeput som gjorde att eukalyptus först började prövas på 1860-talet. Snart hade den så gott som ersatt kajeput som ett tag var nästan borta. Hundra år senare gjorde kajeput-släktingen tea tree internationell succé. Med aromaterapin har kajeput i viss mån kommit tillbaka som ett billigt och bra alternativ till de båda andra. Till och med lukten beskrivs bäst som en blandning av eukalyptus och tea tree.
Farmakopéerna
I Sverige blev kajeputoljan officinell redan i farmakopén första upplaga (1775) och fanns kvar till 1901, då det isolerade ämnet eukalyptol blev officinellt. Om kajeputolja eller eukalyptusolja begärdes, sades att man i stället "borde utlämna" eukalyptol. I upplagan därpå 1908 ändrades borde till "skulle". In på 1920-talet kallade kunderna eukalyptol kajeputolja.

Kajeputolja fanns också upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Danmark (1868) och Norge (1879), Frankrike (1866), Storbritannien (1867), Tyskland (1872), och USA (1876, 1880) men faktiskt inte i Australien på 1860-70-talen.

Framställning
Färska blad och kvistar, vanligen från vild växt, skördas på hösten och får ligga i vatten en dag. Ångdestilleras med blötläggningsvattnet, vilket ger 0,8-1 % eterisk olja. Om destilleringen görs i kopparkärl (vanligt förr) blir de senare fraktionerna allt grönare; sådan olja måste destilleras om för att få bort färgen.
Ursprung
• Kina, Indien, Indiska oceanens övärld (Vietnamn, Malaysia, Indonesien, Australien).
Beskrivning
Genomskinlig, färglös till ljusgul olja; omdestillerad är färglös eller svagt gul. Vid 1800-talets slut var den ofta grön eller blågrön efter kopparkärlen den fraktats i. Tunnflytande med svagt bitter, först kylande och sedan brännande smak.
100 ml väger 92-93 gram. 100 gram = 109-108 ml.
Löslighet • Olöslig i vatten.
• Löslig i alkohol (lika delar 95 % löses klart), vegetabiliska oljor.
• Kajeputolja löser själv en del hartser.
Doftämnen
Terpener  
eukalyptol (1,8-cineol) 14-70 %
D-limonen 7 %
DL-limonen (dipenten)  
pinen  
Aldehyder  
Alkoholer  
terpineol  
  pH och inkompatibiliteter
• Olja i lika del 95 % alkohol har svagt sur reaktion (pH 4-6).
Innehåll • Huvudsakligen terpener och terpenalkoholer. Vanligen dominerar eukalyptol (1,8-cineol), även kallad kajeputol, men de inbördes proportionerna kan variera mycket beroende på klimat, växtplats, bladens mognad och andra faktorer.
• Grönfärgning kan komma från kopparkärl eller något hartsämne med klorofyll.
Ersättning
• 1900-talets svenska farmakopéer har ansett eukalyptol vara fullgod ersättning för kajeputolja om recept föreskrev sådan.
Eukalyptus och tea tree kan vara alternativ.
• När priset var högt på 1800-talet förfalskades oljan ofta. Oljorna med rosmarin, kamfer och kardemumma i en bas av terpentinolja och färgade gröna lurade många.
Lavendel och oregano användes också men var lättare att upptäcka med standardtesterna.
Hållbarhet
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Ej nära homeopatiska medel, som förstörs av skarpa dofter.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 45-75 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker.

Doftbeskrivning
Mycket stark, frisk och lite söt örtdoft med ett medicinskt inslag - för tankarna till rosmarin, kamfer, eukalyptus och tea tree, med ett kryddat inslag som av kardemumma.

Flyktighet
Toppnot.

Doftblandning
Mycket stark doft - ta lite.
Passar ihop med citrus (särskilt citron), många friska skarpa dofter (angelika, enbär, eukalyptus, isop, kamfer, mejram, pepparmynta, rosmarin, tallbarr, timjan), friskt söta (geranium, lavendel) och trä (cederträ, rosenträ, sandelträ).
Användning
Friskt doftämne i rengöringsmedel, hudkräm, parfym (upp till 0,4 %), mest typiskt friska gröna dofter och barrdofter men också i en del kryddiga blomdofter som nejlika.
• Rumsparfym: En olja för arbetsrummet - uppiggande, fokuserande, skärper skallen när man är glömsk och virrig. Kvällstid kan den pigga upp så att det blir svårt att somna. Antihysteriskt, enligt René-Maurice Gattefossé.
• För luftvägarna: Bakteriedödande, virushämmande, immunförsvarsstärkande och slemlösande. Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum, särskilt effektiv ihop med eukalyptus vid bihåleinflammation, luftrörskatarr, hosta, torrhosta, astma. För mycket irriterar slemhinnorna. Ingår i naturmedlet Oleum Basileum.
Insektsmedel: Stöter bort insekter; förr använd som malmedel.
Doftens element
• Metall: I det kinesiska medicinska systemet hör kajeput till energifasen Metall, som verkar genom lungor och tjocktarm och i obalans ger luftvägsproblem, sorgsenhet, gravallvar, uppgivenhet och rädsla för förändringar. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck handlingskraft, skarpsyntehet och förmåga att se lösningar.
Hudläkemedel
Använd sedan länge i växtläderna som hudvårdsmedel - oljan är starkt antiseptisk och också svampdödande. Den kan vara användbar på akne, eksem, psoriasis, öppna sår och hudinfektioner och lindrar klådan och smärtan av insektsbett. På åderbråck och hemorrojder - lindrar inflammationen och anses också stärka venerna. Ärrläkande.
Hudolja: 2 % (60 droppar per dl)
Fet hy.
I behandling mot huvudlöss. Redan på 1600-talet noterade en europeisk resenär att malajer och javaneser drog ut bladen och andra växter i olja och använde till håret.
Använd vid tandvärk - en droppe på tanden.
Ytligt kärlvidgande = ökar genomblödningen lokalt, vilket värmer och dämpar smärta. Använd i Asien, Europa och USA i smärtstillande och värmande liniment på onda leder, överansträngda, krampande och smärtande muskler, reumatiska smärtor, nervsmärtor, öronvärk, tandvärk och ömmande punkter. Tigerbalsam är bara en av många muskelsalvor där kajeputolja kan ingå. Oljan är också utdrivande (svett, urin) och lämpar sig att använda särskilt vid blåskatarr och urinvägsinfektion Ingår i naturmedlet Tigerbalsam.
Muskelolja: 1-3 % (25-75 droppar per dl)
Stimulerande - i helbad på morgonen, vid muskelvärk och efter ansträngning, i sittbad vid ischias, urinvägsinfektion och blåskatarr, i fotbad vid fotsvamp.
• Helbad: upp till 10 droppar ensamt eller med rosmarin och lavendel
Används som tvålparfym.
Irriterande i höga doser utvärtes, särskilt för slemhinnor. 

Mat och dryck
Smakämne i desserter, godis, charkuterier, kryddor, drycker. Mycket låga doser, under 0,001 %.
Invärtes bruk
Oljan intagen genom munnen höjer pulsen, ger värmekänsla i magen och kan framkalla svettning. I Ostasien används den för alla möjliga sjukdomar som reumatism, nervsmärtor, epilepsi och hysteri. I Europa och USA använd för matsmältningen (illamående, kräkning, dysenteri, kolik, hicka, inälvsmask), luftvägarna (kramplösande, slemlösande och hostbefordrande vid förkylning, bihåleinflammation, bronkit, luftrörskatarr, astma, tuberkulos), urinvägarna (mycket antiseptisk effekt, vid urinvägsinfektion, blåskatarr) och vid akut värk (nervvärk, öronvärk, vid tandvärk droppad i tanden). Dos vid invärtes bruk är 2-5 droppar 3-4 gånger dagligen.
Giftighet
Ogiftig vad man vet, men aromaterapeuter undviker att massera gravida med den. I äldre litteratur varnas för att använda oljan invärtes vid inflammation.

Litteratur: Se t ex Färnlöf och Tunón (2001), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Lawless (1992), Lindgren (1918), Meyer (1952), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Svenska farmakopén VIII (1901), Ullmark (1997), Valnet (1992).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 22).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eokajeput.html
Datum: 2018 12 16 - Uppdaterad: 2010 06 13
Cookieinfo
Made with a Mac