Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Isopessens


Moderväxt
Isop (Hyssopus officinalis) - se där om växtens historia
Synonymer
Isopolja
CAS-nummer • 84603-66-7
• 8006-83-5
INCI-namn • Hyssopus officinalis herb oil ["essential oil obtained from the herbs of the hyssop"]
• Hyssopus officianlis leaf oil ["volatile oil obtained from the leaves"]
Engelska namn
Essential oil of hyssop, hyssop oil, azob oil
Andra namn
Romanska språk
Huile d'hysope, huile essentielle d'hysope, essence d'hysope (franska)
Nordiska språk
Isopolie (danska)
Andra språk

Ysopkrautöl, ätherisches Ysopkrautöl (tyska)

Örten har använts länge inom folkmedicin. Den första europeiska beskrivningen av oljan är från 1500-talet. Linné hade med den i Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Framställning Ångdestillering av hela färsk ört eller av blad med blommande toppskott ger 0,3-2 % av vikten i form av eterisk olja.
Ursprung
• Europa producerar det mesta: Frankrike och Ungern, även Italien, Jugoslavien, Bulgarien och något i Holland, Tyskland, Norge.
• Asien och Amerika levererar lite.
Doftämnen
Terpener  
fellandren  
kamfen  
limonen  
myrcen  
pinen 50 %
Alkoholer     
borneol  
geraniol  
Ketoner 50 %
tujon (thujon)  
Beskrivning Färglös till ljusgul vätska, ibland med grön ton.
Mått och vikt 100 ml väger 89-94 gram.
100 gram = 112-107 ml.
Löslighet • Olöslig i vatten.
• Löslig i 95 % alkohol, vegetabiliska oljor.
Innehåll • Oljan, innehåller ett 50-tal ämnen. Mer än hälften är ketoner, därutöver huvudsakligen pinen och andra monoterpener.
Varianter • Terpenfri isopolja
Dubbelt så stark = hälften räcker för samma dofteffekt. Lättlösligare i alkohol.
Ersättning
• Isopolja av Hyssopus officinalis var. decumbens
Billigare, inom aromaterapi använd som uppiggande ingrediens och ansedd som mycket bra vid astma. Effektiv på herpes. Mindre giftig; troligen för att den innehåller lite eller inget tujon, däremot hög halt eukalyptol (48 %). Därtill monoterpenen beta-pinen (15 %) och ketonen iso-pinokamfen (15 %).
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 100-140 kr per 10 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker.

Doftbeskrivning
Frisk och söt örtdoft - toppnot av kamfer, mynta och tallbarr, i botten varmt och kryddigt trä.
Flyktighet

Mellannot till basnot. På Pouchers och Howards flyktighetsskala 1-100, där 15-60 är mellannoter, får isop värdet 40. Tisserand ger värdet 65 på en likadan skala, där 61-100 är basnoter.
Doftblandning
Isop går bra ihop med citrus (apelsin, citron, citronmeliss, mandarin), friska, skarpa dofter (angelika, cypress, eukalyptus, kamfer, lagerblad, pepparmynta, rosmarin, salvia, tallbarr), en del söta dofter (fänkål, geranium, lavendel, muskatellsalvia, ylang-ylang) och med sandelträ.
Användning
Doftämne i rengöringsmedel, kräm och parfym (upp till 0,4 %), särskilt cologne och orientdofter.

• Rumsparfym: På medeltiden strödde man smulad isopört på golven för att förbättra lukten i rummen. I Sverige ingick den ofta i söndagens kyrkbuketter, som skulle skrämma bort onda makter på väg till kyrkan eller hålla en vaken under gudstjänsten; folklivsforskare grälar om vilket. Inom aromaterapi anses den eteriska oljan samla, lugna och skäroa koncentrationen och används vid nervositet, hysteri och sorgbearbetning.
• För luftvägarna: Beredningar av isop har lång tradition som medel för luftvägarna (förkylning, bronkit, kikhosta, astma). I svenska läkeböcker från 14-1500-talen används de vid bl. a. hosta, heshet och lunglidanden, medan engelsmannen Culpeper på 1650-talet ger rådet att leda in ångan från isopdekokt i örat för att lätta inflammation och oljud. Den eteriska oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum. Dess verkan på luftvägarna (antiseptisk, virushämmande, slemlösande, hostbefrämjande) kommer av innehållet av ketoner. Bra blandningar är isop med barrdofter, lavendel eller muskatellsalvia.
Doftens element
• Metall: I det kinesiska medicinska systemet hör isop till energifasen Metall, som verkar genom lungor och tjocktarm och i obalans ger luftvägsproblem, sorgsenhet, gravallvar, uppgivenhet och rädsla för förändringar. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck handlingskraft, skarpsyntehet och förmåga att se lösningar.

Hudläkemedel
Oljan är antiseptisk och sammandragande och används därför på bensår och andra svårläkta sår, brännskador och eksem. Redan i mycket låga koncentrationer (1 del på 5.000) neutraliserar den tuberkulosbakterier. Eterisk olja och extrakt (särskilt av var. decumbens) är också effektiva mot herpesvirus (cerat). Arvid Månsson vid 1600-talets mitt har mycket gott att säga om infusion på örten, det "läker all skabb och klåda, och revormar, om man tvättar dem där med". Ämnet MAR-10 i örten hämmar HIV-virus i provrör.
Kräm, salva etc: max 2 % (50-60 droppar per dl)
Blåmärken
Infusion på isop har använts i kompresser på blåmärken - den tar bort både smärtan och missfärgningen - och den eteriska oljan kan ju prövas för samma sak.
Rengöringsmedel
0,2 % isopolja (4 droppar per dl) dödar tuberkelbakterier.
Infusion av isop har varit ett medel mot löss i håret och på kroppen och till att badda på klåda i skäggbotten.
I USA var isopinfusion på 1800-talet ett vanligt gurgel- och munvatten vid inflammationer i mun och svalg och den eteriska oljan används fortfarande mycket i tandvårdspreparat.
Den eteriska oljan används sällan i helkroppsmassage, däremot på begränsade områden, t. ex. på reumatisk värk, så som man förr använde infusion på isop. Oljan är kramplösande (mensvärk, kolik), vätskedrivande (vid liten eller sparsam mens) och befrämjar matsmältningen (vid aptitlöshet, gaser, uppkördhet, magkatarr, stressmage), särskilt ihop med angelika).
Kan vara utmärkt i ett bad vid sårig och irriterad hud.
Rätt mycket använd i tvålparfym.
Icke irriterande, men man bör vara försiktig med doseringen. Oljan har testats på svin och möss och befunnits vara icke fototoxisk, d.v.s. djurhud irriteras eller missfärgas inte av solsken när isopolja appliceras på den.

Mat och dryck
Oljan används mer som smakämne än doftämne, t. ex. i mat, från charkuterier till godis, och i likör (Chartreuse) och andra drycker (upp till 0,04 %).
Invärtes bruk
Isop är aptitstimulerande, kramplösande och galldrivande vid gaser och katarrer i mage och tarm, därtill svetthämmande (inte svettframkallande, som sägs om den eteriska oljan i en del handböcker). Beredningar av isopört har förordats för luftvägsbesvär av Hippokrates (400-talet f. Kr.), Galenos (100-talet) och Salernoskolan (1100-talet) och det är som slemlösande och hostbefordrande medel örten kvarlevt som läkeväxt, använd vid vid förkylning, bronkit, astma, halsont och öronvärk. Vid invärtes bruk är dosen 2-4 droppar 3 gånger dagligen.
Isopolja är en av de giftigaste eteriska oljorna; redan inandning och utvärtes bruk kan locka fram ett anfall hos epileptiker. Gravida bör undvika den eftersom den kan framkalla abort ("menstruationspådrivande"). Den ska inte användas vid feber, till barn eller regelbundet under längre tid av någon. Förändrar blodtrycket - höjer det först, sänker det sedan.
Miljö
Olja från ekologiskt odlad ört finns att få.

Litteratur: Se t ex Culpeper (1976), Juneby (1999), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Lawless (1992), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Linné (1954), Meyer (1952), Månsson (1987), Stodola och Volák (2000). Flyktighetsskalor: Poucher och Howard (1974), Tisserand (1977), Valnet (1992).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 22).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoisop.html
Datum: 2018 04 25 - Uppdaterad: 2010 02 14
Cookieinfo
Made with a Mac