• Religiös rökelse: Roten är ett viktigt rökelsematerial inom zen.
• Rumsparfym: Beskrivningar av traditionell användning av ingefära gäller den färska eller torkade roten och kan inte rakt av överföras till den eteriska oljan. Som rökelsemedel vid illamående och för matsmältningen duger den t. ex. inte. Det verksamma ämnet gingerol (zingiberen) med sin starka friska doft är i oljan omvandlad till zingiberen utan gingerols effekt och med helt annan doft. Den värmande effekten kvarstår i den eteriska oljan. Den anses värma inte bara fysiskt utan också känslomässigt och används t. ex. vid överansträngning och psykiskt utmattning för att stimulera viljestyrka och handlingskraft. Utmärkt i arbetsrummet eller närhelst saker ska bli gjorda. Den kan också lindra vid huvudvärk och migrän.
• För luftvägarna: Slemlösande, kramplösande och svettdrivande effekt gör oljan användbar vid luftvägsbesvär (bronkit, hosta, influensa). Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum.
Doftens element
• Vatten: I det kinesiska medicinska systemet hör ingefära till energifasen Vatten, som verkar genom njurar, urinblåsa och inre sexualorgan och i obalans ger problem i dessa organ, hudutslag, rädsla och ängslighet. Oljan, särskilt masserad i nedre delen av ryggen, kan stimulera till fasens positiva uttryck mod, viljestyrka och äventyrlighet.
• Eld: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna energigivande verkan på kroppen är t. ex. eukalyptus (pepparmynts), frankincense, kamfer, kanel, kryddnejlika och muskot.