Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor - Konserveringsmedel

Ingefäraessens


Moderväxt
Ingefära (Zingiber officinale)
Synonymer
Ingefäraolja, flyktig ingefäraolja
Farmakopénamn
Aetheroleum zingiberis
CAS-nummer 8007-08-7
Zingiber officinale root oil ["volatile oil obtained from the dried rhizomes"]
Engelska namn
Ginger oil, ginger root oil, oil of common ginger, Jamaica ginger oil
Andra namn
Nordiska språk
Ingefaerolie (danska)
Förväxlingsrisk
Ingefäraolja - örtolja på roten.
Ingefäragräsessens - eterisk olja av annan växt
.

I Kina har färsk och torkad rot av ingefära använts medicinskt mycket länge. Gamla tiders ingefäraolja, "använd inom indisk ayurveda-medicin 1000 f. Kr." var säkert oljeutdrag på roten. Den första europeiska beskrivningen av oljan är från 1500-talet.
Ångdestillering av torkad och mald men oskalad rotstock ("svart ingefära") eftersom mycket at doftämnena finns i skalet. Man får ut upp till 4 % av vikten i form av eterisk olja. Mest finns i asiatisk (2-3 %) och afrikansk (1-2 %). Västindisk ingefära (runt 1 %) luktar mindre och smakar mer.
Ursprung
• Asien: Kina, Japan, Indien, Sri Lanka, Vietnam.
• Amerika: Jamaica och övriga Västindien.
• Afrika: Nigeria, Sierra Leone.
• Europa: En del destilleras i Storbritannien av importerad ingefära. 
Beskrivning Färglös, ljusgul eller lätt grön olja, tunn och lättflytande eller tjock. Afrikansk olja är generellt mörkare än västindisk. Oljan har inte rotens skarpa smak. Kokpunkt 245°.
Doftämnen
Terpener  
eukalyptol (1,8-cineol)  
fellandren  
kamfen  
zingiberen 30-60 %
Alkoholer     
borneol  
geraniol  
linalol  
Aldehyder  
neral  
Löslighet • Olöslig i vatten, glycerin, propylenglykol.
• Löslig, med visst besvär, i 95 % alkohol.
• Löslig i vegetabiliska oljor, flytande paraffin.
Mått och vikt 100 ml väger 87-89 gram. 1 ml = 25-30 droppar.
100 gram = 117-112 ml.
Innehåll Det viktigaste doftämnet är seskviterpenen zingiberen, som bildas av gingeroler (zingiberol) vid destilleringen. Gingeroler är de skarpt smakande, icke luktande och icke flyktiga hartsämnen som är verksamma mot åksjuka och illamående. De finns alltså i den färska roten (5-8 %) men inte i torkad och inte i den eteriska oljan.
• Även resten är mest terpener och terpenalkoholer.
• Däremot innehåller oljan inflammationshämmande kurkumener (17 %).
Varianter
• Terpenfri ingefäraolja
8-10 gånger starkare = det kan räcka med tiondelen för samma dofteffekt. Lättlösligare i alkohol och något tyngre än hel olja. Används i godis.

• Ingefära resinoid
Extraheras ur torkad och skalad rot med flyktiga lösningsmedel (bensen, ibland alkohol). Resultatet är 5-10 % av torrvikten i form av en tjock, mörk hartsolja. Kraftigt fixerande och mycket hållbar doft, sötare än den eteriska oljan, men svårlöslig och kraftigt färgande. Används sällan i parfym, mest som smakämne i läskedrycker.
Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Oljan är, liksom saft och extrakt av ingefära, en kraftfull antioxidant.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 55-140 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker.

Doftbeskrivning
En sniff i flaskan är en besvikelse för den som söker ingefärans friska sting - lukten är lätt kväljande unken. Först i utspädning blir doften frisk, grön och citruslik ("koriander blandad med apelsin och citron", har någon föreslagit), därefter varm, träig och pepprig. 

Flyktighet
Toppnot, mellannot eller basnot.
På Pouchers och Howards flyktighetsskala 1-100, där 1-14 är toppnoter, får ingefäraolja värdet 7.
Doftblandning
Stark - mycket lite behövs. Går bra ihop med
citrus (apelsin, citron, geranium, lime, neroli, petitgrain) och andra friska dofter (eukalyptus, frankincense, kajeput, kamfer, niaouli, rosmarin), trä (rosenträ, sandelträ, virginiaceder), en del kryddor (kanel, koriander, kryddpeppar), jordiga dofter (patchouli, vetivert) och blomdofter (jasmin, ros).
Användning
Doftämne i rengöringsmedel, kräm och parfym (upp till 0,4 %), särskilt i rakvatten. I orientdofter och en del örtiga gröna dofter ger oljan i mycket små mängder en effekt som anses omöjlig att få fram med något annat doftämne.

Religiös rökelse: Roten är ett viktigt rökelsematerial inom zen.
• Rumsparfym: B
eskrivningar av traditionell användning av ingefära gäller den färska eller torkade roten och kan inte rakt av överföras till den eteriska oljan. Som rökelsemedel vid illamående och för matsmältningen duger den t. ex. inte. Det verksamma ämnet gingerol (zingiberen) med sin starka friska doft är i oljan omvandlad till zingiberen utan gingerols effekt och med helt annan doft. Den värmande effekten kvarstår i den eteriska oljan. Den anses värma inte bara fysiskt utan också känslomässigt och används t. ex. vid överansträngning och psykiskt utmattning för att stimulera viljestyrka och handlingskraft. Utmärkt i arbetsrummet eller närhelst saker ska bli gjorda. Den kan också lindra vid huvudvärk och migrän.
• För luftvägarna: Slemlösande, kramplösande och svettdrivande effekt gör oljan användbar vid luftvägsbesvär (bronkit, hosta, influensa). Oljan kan t. ex. inandas i ett förkylningsångbad eller avdunstas från rökelsevätska i ett sjukrum.
Doftens element
• Vatten: I det kinesiska medicinska systemet hör ingefära till energifasen Vatten, som verkar genom njurar, urinblåsa och inre sexualorgan och i obalans ger problem i dessa organ, hudutslag, rädsla och ängslighet. Oljan, särskilt masserad i nedre delen av ryggen, kan stimulera till fasens positiva uttryck mod, viljestyrka och äventyrlighet.

• Eld: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Eld och årstiden vår, förknippade med uppvaknande, nytändning och början på tillväxt och rörelse. Dess verkningsfält antas vara framför allt kroppen (snarare än intellektet eller känslolivet). Andra dofter med denna energigivande verkan på kroppen är t. ex. eukalyptus (pepparmynts), frankincense, kamfer, kanel, kryddnejlika och muskot.

Hudläkemedel
I Kina används färskpressad ingefärasaft på ormbett.
• Värmande fotkräm: 1-3 % (25-90 droppar per dl).
I Kina används färskpressad ingefärasaft som hårväxtstimulerande medel (stimulerar blodcirkulationen i hårbotten) och den eteriska oljan kan användas på samma sätt för.
Färskpressad ingefärasaft har använts länge i Asien till omslag; effekten är värmande och febersänkande. Eterisk olja masserad på huden eller pålagd i kompress verkar på samma sätt genom att vidga de ytliga blodkärlen och stimulera blodcirkulation och svettning. Den kraftiga uppvärmningen mjukar upp stela leder och lindrar smärta (reumatisk värk, gikt, fibromyalgi, muskelvärk, träningsvärk, sträckningar, ryggont, mensvärk, tandvärk). Effekten svarar också för ingefärans rykte som afrodisiakum.
Muskelolja: 1-4 % (25-120 droppar per dl). 
I aromaterapi betraktas oljan som avgiftande (svettdrivande, slemlösande) och används i massage för att driva ut toxiner, t. ex. till personer som just slutat röka.

Ingefärarotens effektivitet vid mag- och tarmbesvär har lett till att den eteriska oljan kommit till användning i magmassage för matsmältningsbesvär (gasbildning, förstoppning, kramp, illamående, aptitlöshet, dåligt näringsupptag) men oljan innehåller inte det aktiva ämnet som finns i rot och färsk saft. För att dra ut detta får man göra ingefäraolja.
Ingefäraessens är slemlösande och kramplösande och kan därför vara mycket bra i ångbad vid förkylning.
• Värmande helbad: inte mer än 3 droppar.
Används som tvålparfym.
Kraftigt värmande och stimulerande på huden vilket irriterar om man tar för mycket, men oljan är inte allergiframkallande. Fototoxisk, men så svagt att det inte har betydelse för praktiskt bruk.

Mat och dryck
• Ingefärarot är en vanlig matkrydda i både väst och öst. I kinesisk matlagning är den (med vinäger, vin och salt) en av "de fyra basingredienserna", använd särskilt ihop med fläskkött. Torkat ingefärapulver ingår ofta i curry medan sockersyltad rot är en dessert- och kryddingrediens.
• Den eteriska oljan används i små mängder i industritillverkad mat (desserter, godis) och dryck (ginger ale, ginger beer, likör). Oljan ger inte smak, endast doft.
Invärtes bruk
Bruket av ingefära som matsmältningsbefrämjande medel är urgammalt. På samma sätt har den eteriska oljan använts i massage och invärtes (2-4 droppar). Oljan innehåller dock inte gingerol som är det verksamma ämnet mot illamående och åksjuka. Det finns i naturläkemedel, färsk saft och torkad ingefära (1/4 tsk i ett glas vatten) och kan dras ut i ingefäraolja.
Ogiftig; kan användas i låg dos under längre perioder.

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1999), Kinkele (2004), Lawless (1992), Lawless (1996), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Meyer (1952), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Reynolds (1996), Swahn (1996), Ullmark (1997), Valnet (1992), Wicklund (1990). Flyktighetsskala: Poucher och Howard (1974).
• Artiklar: Magi på flaska (Elle, 4:2000).
Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 10 22).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoingefara.html
Datum: 2018 08 15 - Uppdaterad: 2010 09 23
Cookieinfo
Made with a Mac