 |
       
Eteriska oljor Bittermandelessens |
|||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
|
Moderväxt |
Mandelträd (Prunus amygdalis var. amara), persikoträd (Prunus persica), aprikosträd (Prunus armeniaca) | |||||||||||||||||
|
Synonymer |
Bittermandelolja, benzoylväte | |||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Oleum amygdalae, Oleum amygdalarum (amarum) aethereum, Oleum amygdalae amare, Aetheroleum amygdalae, Aetheroleum amygdalae amarae | |||||||||||||||||
| CAS-nummer | 8013-76-1, 90320-37-9 | |||||||||||||||||
| Prunus amygdalus amara kernel oil ["volatile oil obtained from the kernels"] | ||||||||||||||||||
|
Engelska
namn |
Bitter almond oil, oil of bitter almond, otto of almonds | |||||||||||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Huile volatile d'amandes amères, huille d'amandes amères (franska) Nordiska språk Bittermandelolie (norska) Andra språk Bittermandelöl (tyska) |
|||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Mandelolja
- också benämnd Oleum amygdalae • Bensaldehyd, nitrobensol, nitrobensen, mirbanolja och andra syntetiska bittermandeldofter |
|||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
| Den äldsta europeiska beskrivningen av den destillerade oljan är från 1400-talet. I svenskan dök namnet bittermandelolja
upp först 1643. Man var länge
mystifierad av hur lukten uppstår. Finfördelade
bittermandlar, aprikoskärnor etc. luktar ju inte.
Först när vatten kommer till framträder
lukten. Det är bensaldehyden
("konstgjord bittermandelolja") som luktar.
Hur denna bildas av mandelns emulsin blev man klar över
på 1830-talet. Därefter framställdes många
billiga - och giftiga - surrogat. Farmakopéerna Bittermandel och beredningar av den har varit officinella från första början (1775) och till in på 1900-talet i Sverige. Oljan fanns också upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1879), Frankrike (1866) och USA (1876, 1880). |
||||||||||||||||||
|
• Råvara: Mandelmöl,
som är pressresterna sedan mandel, persikokärnor
eller aprikoskärnor kallpressats på mandelolja, persikokärnolja och
aprikoskärnolja.
Enligt Piesse (1857) kan man också använda
lagerbär, vars
kärnor förr pressades på fett. • Pressmassan tillsätts 50-60° varmt vatten, får stå och dra 12-24 timmar och ångdestilleras sedan. Man får ut upp till 1 % av frömassans vikt (0,5-0,7 % av bittermandel, 0,6-1 % av aprikoskärnor) i form av eterisk olja. Den eteriska oljan finns inte färdig i kärnorna utan bildas när vattnet tillsätts. Två enzymer som tillsammans kallas emulsin börjar då verka på det bittra ämnet i kärnorna, glukosiden amygdalin (3-5 % i bittermandel, mindre i sötmandel) som spjälkas i druvsocker (glukos), bensaldehyd och blåsyra (cyanväte). Det senare tas vanligen bort ur eterisk olja. |
||||||||||||||||||
| • Tunn, nästan färglös olja, med
tiden gulnande. Bitter och brännande smak av bittermandel.
Kokar vid 180°. Optiskt inaktiv. • Blåsyrefri bittermandelolja är tunn och färglös. |
||||||||||||||||||
| 100 ml väger 100-101 gram. 100 gram = 100-99 ml. | ||||||||||||||||||
| • Olöslig i vatten.
Blåseyrefri bittermandelolja är vattenlöslig
(300 delar vatten). • Löslig i 95 % alkohol (95 %) och i vegetabiliska oljor. |
||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||
| Varianter | CAS-nummer 90320-37-9 Bittermandeloljans andra CAS-nummer delas med en handfull extrakt och oljor av sötmandel - se mandelolja. |
|||||||||||||||||
|
Ersättning |
• Blåsyrefri
bittermandelolja, FFPA,
"Free From Prussic Acid": Nästan ren bensaldehyd. • "Bittermandelolja" i livsmedelsbutiken är syntetiskt tillverkad bensaldehyd - luktar likt men inte lika gott. • Bittermandelolja + neroli har föreslagits som doftersättning för björklövsolja. • Bittermandelextrakt (extrait): Färdigblandad alkohollösning att använda i alkoholhaltig parfym - recept där. |
|||||||||||||||||
| Hållbarhet | Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Håller sig bra. | |||||||||||||||||
|
Sällan eller aldrig i Sverige. | |||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
|
Doftbeskrivning Bittermandelolja med eller utan blåsyra luktar likadant - en kryddig och bitsk marsipandoft. Både bensaldehyden och blåsyran luktar, nästan identiskt. Flyktighet Toppnot. Doftblandning I doftblandningar tar man mycket små mängder - max 1 %. Mysklukt, äkta som falsk, förstörs fullkomligt i kontakt med både äkta och syntetisk bittermandelolja. Användning Bittermandel har en för människor behaglig doft: I en undersökning där försökspersonerna fick klassa doftämnen på en skala från -10 (extremt obehaglig) till +10 (extremt behaglig), fick syntetisk bensaldehyd betyget +6. |
||||||||||||||||||
| Rumsdoft | • insektsmedel: Honungsbin avskyr lukten, så oljan används av biodlare för att mota bort bin. |
|||||||||||||||||
|
Hudläkemedel
Bittermandelolja med blåsyra är bakteriedödande och lokalt smärtstillande . Bittermandelolja uppges torka ut munblåsor på en dag. • Blåsyrevatten: 1 droppe bittermandelvatten (Aqua amygdalae amarae, med 1 promille blåsyra) i 250 ml vatten. • Munsårsolja: 1 droppe bittermandelolja (utan blåsyra; antagligen går bensaldehyd lika bra) på munsåret. |
||||||||||||||||||
| Doftämne i Macassar-håroljan, vars vegetabiliska originalolja sades eller troddes ha en doft av bittermandel. | ||||||||||||||||||
| Bittermandelolja fungerar inte särskilt bra som tvålparfym, även om den används. Måste kombineras med andra ämnen. | ||||||||||||||||||
| Bittermandeleolja bör undvikas av nötallergiker. Används sällan eller aldrig i aromaterapi. | ||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
|
Mat
och dryck |
Bittermandelolja FFPA, renad från blåsyra, används som smaktillsats i drycker, godis, marsipan, bakverk och efterrätter i doser upp till 0,05 %. Syntetisk bensaldehyd är vanligare. | |||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk |
Bittermandel i små
doser sägs vara tillnyktrande - "den som intar
fem bittermandlar blir inte berusad" (Hippokrates).
I Jämtland i början av 1900-talet var man sant
hippokratsik och intog tre bittermandlar inför stora
kalas. Det är i alla fall narkotiskt. Bittermandelvatten (det avdestillerade vattnet från blötläggningen tillsatt lite alkohol; innehållande upp till 0,1 % blåsyra) har använts som nervlugnande och smärtstillande medel. Den kontroversiella cancermedicinen Laetrile är amygdalin framställd ur aprikos, persika och andra Prunus-arter. Både bittermandelolja och blåsyra har använts och används fortfarande i hostmedicin. |
|||||||||||||||||
| Giftighet | Inandning I gasform dödar blåsyra på några sekunder i koncentrationen 0,2 mg per liter luft. Man dör av kvävning genom att blåsyran hämmar ett enzym som reglerar andningen. Det sägs att upptäckaren av ämnet, den svenske kemisten Scheele, dog av detta sedan en flaska spruckit. Gasen prövades som stridsgas under första världskriget, men var för flyktig (förflyktigas vid 26°) för att fungera utomhus. Det krävs slutna rum som i de tyska och amerikanska gaskamrarna. Som avlusningsmedel tog cyanväte död på ett 20-tal personer i Sverige under 1920-40-talen, bland dem författaren Dan Andersson som råkade ta in på ett hotellrum där man rökt med blåsyra under dagen. Blåsyra invärtes • Bittermandlar: Giftiga. Varje mandel ger ungefär 1 mg blåsyra. 50 mg beräknas vara dödlig dos för en vuxen. 50 bittermandlar kan alltså döda en vuxen person, medan det räcker med 5-10 för ett barn. Risken för att man ska förgiftas genom mat är minimal. Däremot förgiftar råa bittermandlar, eftersom blåsyra då bildas i magen. Det är ett gammalt och effektivt avrättningsmedel; kärnor av bittermandel och andra Prunus-arter användes redan av de gamla grekerna. Egyptierna föredrog persikokärnor. • Bittermandelolja med blåsyran kvar: Giftig - 15 droppar-7,5 ml kan döda en vuxen, 10 droppar ett barn. Verkar mycket snabbare än mandlar. • Blåsyra (cyanvätesyra, vätecyanid, cyanväte, HCN, eng. prussic acid, hydrocyanic acid): Dödlig dos för vuxna beräknas vara 50 mg (50 bittermandlar), 5-10 mg för barn (5-10 bittermandlar). En exaktare beräkning lyder: 0,5-3,5 mg per kilo kroppsvikt, motsvarande 60 bittermandlar för vuxna, 10 för barn. I livsmedel är halten blåsyra ofarlig. Ur eterisk olja som ska användas i mat tas den bort. Blåsyrefri bittermandelolja • Renad bittermandelolja (FFPA) utan blåsyra kvar är inte på långa vägar lika giftig men dock giftig - dödlig i dosen 50-60 ml. Här är det bensaldehyd som orsakar andningsdepression. Första hjälpen invärtes hinner man sällan ge om någon fått i sig bittermandelolja med blåsyra; den förgiftade dör efter några minuters konvulsioner. Konstgjord andning, vätesuperoxid 2 %. Om barn fått i sig mer än två bittermandlar bör man framkalla kräkning och ge medicinskt kol. |
|||||||||||||||||
| Lagstiftning | • Blåsyra och dess salter är förbjudna i kosmetika (nr 111 på EU:s förbudslista). | |||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1970), Bergmark (1974), Gentz och
Lindgren (1946), Lawless (1992), Lindeberg (1982), Lindeberg
(1988), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Meyer (1952),
Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordström
(1940), Palmborg, Walter och Werner (1982), Pharmacopoea
Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse
(1857), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII
(1901), Svenska farmakopén X (1925), Valnet (1992), Wicklund (1990). Hedoniskt värde: Bresle
(1986), som refererar till en undersökning av Dravniek
et al (1979). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 07 07). |
||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||||||||||||
