 |
       
Eteriska oljor Bävergäll |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bönderna använda här tre
läkare: Dr. Bävergäll, Dr. Björngalla
och Dr. Brännvin. (Linne i Vasa, Finland, på Lapplandsresan 1732) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Moderdjur |
Bäver (Castor) - se där om djurets historia | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
1) Rysk bävergäll 2) Kanadensisk bävergäll, amerikansk bävergäll |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
1) Castoreum sibiricum, Castoreum moscoviticum,
Castoreum Russicum 2) Castoreum canadense, Castoreum americanum, Castoreum anglicum |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 2) 8023-83-4 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
| INCI-namn | 2) Castoreum oil ["oil produced from the sexual glands of Canadian Castoreum spp. Castor fibre"] | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Engelska namn |
Castor, castoreum, beaver oil | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Andra namn |
Romanska språk Castoreum (latin), castoréum (franska) Nordiska språk Baevergjel (danska) Andra språk Musk (persiska), Bibergeil (tyska), bevergeil (holländska) |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Castor oil = ricinolja | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tradition | Långt innan bävergäll blev
ett parfymämne var det ett läkemedel, omnämnt
redan i de hippokratiska skrifterna i Grekland på
400-talet f. Kr. Historikern Herodotos vid samma tid berättar
att Castoreum ponticum var den bästa
sorten, följd av Castoreum africanum. Plinius i Rom (första århundradet) upprepar att den bästa kom från Pontus och Galatien (dagens Turkiet) medan den näst bästa kom från Afrika. Sämst
var enligt Herodotos den spanska. Just "spansk bävergäll"
var den som dominerade i europeisk handel in på 1500-talet. Gällen användes i europeisk medicin änunu på 1900-talet som kramplösande och antihysteriskt medel.
Namnet Namnet bävergäll fanns i fornsvenskan redan före 1520. Det hade hämtats från lågtyska bevergeil med samma betydelse, av bever = bäver, och geil = testikel. Sverige Smörjer man huvudet med bävergäll "uppå den som vill är, då får han sömn", förklaras i en svensk läkebok från imkring 1500. Detsamma berättar Olaus Magnus 1555: |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
- ty mycket av det som Magnus berättar
har han läst hos Plinius och andra antika författare.
Men annat om bävergällen kommer närmre ifrån: |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Gällen var ett vanligt
läkemedel och lätt att få tag på i Norden; man fick den från vild bäver. 1578 rekommenderas det som
pestmedel för fattigt folk som inte har råd
med annat. Som allt med stark lukt användes den
för att avvända sjukdom och ont på magisk
väg. En officiell läkarbok för allmogen
i Sverige och Finland 1765 är inte helt emot ett
sådant bruk: |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Priset på bävergäll Enligt en svensk rapportör från 1800-talets mitt var rysk bävergäll 27 gånger dyrare än kanadensisk, som var vad de svenska apoteken fick nöja sig med. Det skulle bli värre: Från 1875 till 1912 steg kilopriset från 45 till 500 kronor. Idag används det knappast som doftämne. Kvaliteten är ojämn och priset högt jämfört med de syntetiska mysker som skapats under 1900-talet. Farmakopéerna Bävergäll och bävergällstinktur kom med i den första svenska farmakopén (1775) och uteslöts i åttonde upplagan 1901. I andra länder levde de kvar längre; i brittiska farmakopén fanns tinkturen kvar ännu på 1930-talet. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Drogen bävergäll består
av hela körtelpungen, torkad i solsken eller genom rökning, med
sitt innehåll av sekret. Den extraheras
med alkohol till bävergällstinktur, som är det som menas med "bävergäll"och "castoreum" i parfymrecept.
Ursprung Den bävergäll som finns i handeln idag kommer från Labrador och Newfoundland, där Hudson Bay-bolaget handlat med bävern och dess produkter i århundraden. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| • Pungar Färska pungar ser lite olika ut hos olika arter. Hos sibirisk bäver är de ägg- eller päronformade, 9-12 cm långa, mörkbruna och glatta. Hos kanadensisk bäver är de mindre, smalare och längre, med liknande mörkbrun färg men skrynkligare. Hos båda arterna är pungarna större hos hanen än hos honan. Torkade pungar är mörkbruna, skrynkliga och mindre än färska. De omges av en hinna som ska tas bort vid användningen. • Sekret Färskt och obehandlat sekret (ju färskare desto bättre och kraftfullare enligt medeltida svenska läkeböcker) är orange, hos rysk bäver med smörig konsistens, hos kanadensisk mer hartsartat och till och med hårt och glansigt. Sekret i rökta pungar är gulbrunt, rödbrunt eller mörkbrunt och sprött och glansigt. Smaken är bitter, lukten rökig och obehaglig; eller som Plinius skriver och Olaus Magnus upprepar ordagrant ett och ett halvt årtusende senare: "frän lukt, bittert till smaken, lätt att söndersmula". |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| • Olja: Torkade pungar och sekret är lösliga i olivolja och vaselinolja "i tillräcklig mängd". Oljelösningen måste
skakas om vid användning. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ersättning |
• Redan Plinius i Rom (första århundradet) berättar om bedrägerier, t. ex. att bäverns njurar såldes som dess pungar. Senare har fårpungar använts på samma sätt. Sekretet har blandats med sådant som torkat kött,
bäverblod, jord, sand, mald irisrot och hartser ; Plinius nämner t. ex. ammoniacum (harts av Dorema ammoniacum). • Bävergäll i små mängder används i artificiell ambra. • Bävergäll kan ersätta och ersättas av mysk. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Förvaras som eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. Särskilt viktigt är att gällen förvaras torrt eftersom den kan mögla. Enligt medeltida svenska läkeböcker kan hela och feta pungar behålla sin fulla kraft i sju år. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
De stora parfymtillverkarna är de enda avnämarna för bävergäll av god doftkvalitet. Torkad gäll av nordisk bäver kan köpas till helt andra priser av svenska jägare, eller kunde i alla fall i början av 2000-talet. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Doftbeskrivning Pungar och sekret luktar inte mycket, rökt sekret "rökigt och obehagligt", tinkturen desto mer. Lukten blir söt och god först i stark utspädning. Den beskrivs som en varm och rökig läderdoft, åt björktjära med inslag av ammoniak. Något har förändrats under 1900-talet: bävern, tillredningen eller den mänskliga doftsmaken. Idag anses den kanadensiska bäverns sekret vara det bästa. Under 1800-talet och fram till början av 1900-talet sades alltid att rysk bävergäll luktade både starkast och bäst. Den kanadensiska med sin biton av ammoniak var andra klass, men det fanns grader: I England delades den upp i kanadensisk bävergäll och Hudsonbay-bävergäll som var den bättre av de två. Flyktighet Som de andra animaliska doftämnena - ambra, mysk, sibet - är bävergäll en basnot och extremt effektiv som fixatör. Den minskar andras doftämnens flyktighet och förstärker och förändrar dem kvalitativt genom att ge dem "liv" på ett nästan magiskt sätt. Doftblandning Doften tar lätt över men i stark utspädning går den bra ihop särskilt med trädofter som sandelträ. Användning Bävergäll är det minst använda av de fyra animaliska doftämnena. Parfymören Piesse i England i mitten av 1800-talet hade hört talas om det som parfymämne många gånger men aldrig stött på det själv. Små mängder bävergällstinktur kan ingå som som fixatör och doftämne i parfym men syntetisk mysk anses vara både bättre och billigare. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
• Rumsparfym: Under antiken användes bävergäll som luktsalt vid svimning och medvetslöshet - det kan ha stark lukt av ammoniak. Det var länge också ansett som ett gott afrodisiakum. Senare i Europa har gällen använts som fixerande
luktämne i potpourrier
och pomandrar.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Massage | Redan Plinius berättar att bävergäll i rosenolja insmord på huvudet är sömngivande och detta upprepas sedan av Olaus Magnus och medeltida svenska läkeböcker. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bävergällstinktur fixerar bra i tvål. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Retar inte huden. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Mat och dryck |
Bävergällstinktur i små mängder har använts i mat och dryck. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Invärtes bruk | Bävergäll ansågs under under antiken verka framför allt på hjärnan och gavs t. ex. vid förlamingar, epilepsi, yrsel och kramper. Pulveriserad bävergäll
har också varit ett av många starkt luktande pestmedel. Det har också ansetts vara bra vid gaser och andra magproblem inklusive förgiftningar. Plinius ger många exempel på hur det blandat med vinäger, honung, mjölk och annat verkar mot t. ex. skorpionbett och spindelbett. I vin gavs det mot hicka. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ingen känd giftighet. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t. ex. Ackerman (1992), Aftel (2003), Barillé
och Laroze (1995), Berlin (1851), Bresle och Stenson
(2002), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Haeger (1975), Herodotos
(2000), Irvine (1995), Kennett (1975), Klemming läkebok 4, 7 (1883-1886), Kruskopf (1959), Lindgren (1918),
Linné (1975), Magnus 18:6 Meyer (1952), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Naves (1947), Pharmacopoea Svecica I
(1775), Piesse (1857), Plinius32:13 (1963), Poucher och Howard (1974), Schön
(2000), Thompson (1928). • Citat: Det skänker sömn...: Magnus 18:6 (1976). Kvinnorna i Norden använder...: Magnus 18:6 (1976). Att, när barn sägas vantrivas...: Hartmann (1967).. • Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||
