 |
       
Eteriska oljor Anisessens |
|||||||||
|
|
||||||||||
|
Moderväxt |
Anis (Pimpinella anisum) | |||||||||
|
Synonymer |
Anisolja, flyktig anisolja, pimpinellaolja, anetol | |||||||||
|
Farmakopénamn |
Anisi oleum stillatitum, Oleum destillatum anisi, Oleum anisi destillatum, Oleum anisi stillaticium, Oleum anisi, Anisi aetheroleum, Aetheroleum anisi | |||||||||
| CAS-nummer | 84775-42-8 | |||||||||
| Pimpinella anisum fruit oil ["essential oil obtained from the dried ripe fruits"] | ||||||||||
|
Engelska
namn |
Anise oil, oil of anise, anise seed oil, anis-seed oil, sweet cumin oil | |||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Huile volatile d'anis, huille d'anis, huile essentielle d'anis, essence d'anis (franska) Nordiska språk Anisolie (danska), anisolie, anisolje (norska) Andra språk Anisöl, ätherisches Anisöl (tyska) |
|||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Stjärnanisolja - båda har kallats Anisi aetheroleum, Aetheroleum anisi. | |||||||||
|
|
||||||||||
Anis har mycket
lång tradition som medicinalväxt. Bland Eberspapyrusens
(1550 f. Kr.) många växtoljor finns också
en anisolja - säkert en örtolja - som sägs bota allt från vansinne till skorpionbett.
Den första europeiska beskrivningen av destillerad olja är från 1540-talet; man konstaterade att den kristalliserar lätt. Linné
hade med den i Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. |
||||||||||
|
Ångdestillering
av de torkade fröna ger 1,5-6 % av vikten i form av eterisk
olja; europeiska farmakopén kräver 2 %.
Enligt en amerikansk läkemedelsförteckning
kring förra sekelskiftet gav ryska frön, de
mest använda, 2,4-3,2 %, medan italienska kunde
ge upp till 3,5 %. De svenska apoteken vattendestillerade förr själva sin anisolja. I en handbok för apotekare i mitten av 1800-talet påpekas att "härvid bör man akta sig, att icke genom för stark avkylning den flyktiga oljan måtte stelna uti kylapparaten". Ytterligare en varning ges: "Den mesta i handel förekommande anisolja destilleras enligt Dulk av anissådor och stjälk i Erfurt och Gotha, ett skäl till för apotekaren att själv destillera sin olja". Ursprung • Europa: På 1930-talet kom den mesta oljan som nådde Sverige från Ryssland. Mycket tillverkas där fortfarande, men den svenska importen kommer idag mest från Spanien och Frankrike (spanska frön anses ha mycket hög kvalitet). En hel del destilleras också i Tyskland, och både från Tyskland och Ryssland exporteras rätt mycket frön för destillering i andra länder. • Afrika: Turkiet och Egypten destillerar mycket. |
||||||||||
| Färglös till ljusgul olja med typisk anisdoft och söt smak. Något tjock redan i rumstemperatur, börjar stelna vid 19°och blir fast och vitt kristallinisk vid 15-10°; kristallerna består av trans-anetol. Värm i handen eller i varmt vatten (20-25°) så blir oljan lättflytande igen; skaka om så att allt blandas. | ||||||||||
|
||||||||||
|
Ersättning |
• Stjärnanisessens
är snarlik och oljorna har alltid ansetts utbytbara
mot varandra, särskilt idag när stjärnanis från Kina är så mycket billigare. • Fänkålsolja är också mycket lik. • Ersätts ofta av anetol. Så gjorde man i den svenska farmakopén under 1900-talets första hälft men gick senare tillbaka till oljan. Anetol i recept kan på motsvarande sätt ersättas med anisolja eller stjärnanisolja. |
|||||||||
| Oljans anetol tjocknar med tiden och oxideras under inverkan av ljus och luft till anisaldehyd och förlorar då sin friska doft. Förvaras mörkt och svalt (under 25°). Kärlet ska vara lufttätt, helst helt fyllt, och inte av plast (PVC) som mjuknar och förstörs av oljan. | ||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för 45-50 kr per 10 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker. På apotek för 1.935 kr per liter. | |||||||||
|
|
||||||||||
|
Doftbeskrivning Söt, kryddig, varm och örtig lakritsdoft - luktar Kungen av Danmark. Mycket lik stjärnanisolja. Flyktighet Toppnot till mellannot. Doftblandning Ger sötma och passar bra ihop med annat sött (ylang-ylang), en del kryddigt (kryddnejlika) och riktigt friskt (lime, vintergröna). Användning I hudkräm, parfym, tvättmedel upp tiill 0,25 % - täcker över andra och oönskade lukter mycket effektivt. |
||||||||||
| • Rumsparfym: Förr hade
man höga tankar om anislukten, som sades verka framför allt på hjärnan. Enligt
Pythagoras (500-talet f. Kr.) kunde man "skydda sig
mot epilepsi" bara genom att hålla örten
i handen, och hängde man den över bädden
skänkte den ljuva drömmar. Enligt Plinius i Rom runt år 70 ansågs
anislukten hjälpa vid sömnlöshet och
hicka och underlätta vid förlossning. Enligt Dioskorides vid samma tid lindrades huvudvärk om man inandades röken av den brända örten. Detta upprepades sedan ständigt
i medeltida svenska läkeböcker: "Går
bränd anisrök in i mans näsa då duger
det för huvudvärk". • insektsmedel: Örten, fröna och oljan har använts mycket som insektsbortstötande medel. Anisfrön för linneparfymering nämns i England på 1400-talet. Doften sägs också locka till sig möss och fisk - metare doftsätter masken med anisolja. Doftens element • Metall: I det kinesiska medicinska systemet hör den mycket lika stjärnanisoljan till energifasen Metall, som verkar genom lungor och tjocktarm och i obalans ger luftvägsproblem, sorgsenhet, gravallvar, uppgivenhet och rädsla för förändringar. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck handlingskraft, skarpsyntehet och förmåga att se lösningar. |
||||||||||
| Hudvård | Rengöringsmedel Studier på 1920-talet visade att anisolja var en av de mest bakteriedödande vid direktkontakt. Meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation) dödades på en timme, stafylokocker (hudinfektioner), tyfusbakterier och difteribakterier på ett dygn. |
|||||||||
| Oljan har gammalt bruk i Sverige mot huvudlöss och andra parasiter. Redan de gamla grekerna ska ha använt någon form av anisolja, möjligen ett örtutdrag, på detta sätt. Idag ingår den i ett av apotekens preparat mot hårlöss. | ||||||||||
| Ofta använd för att smak- och doftsätta tandkräm. | ||||||||||
| Används som stjärnanisolja till massage på reumatiska smärtor och smärtande muskler, men oljan har egentligen inga lokalbedövande verkningar och ökar inte heller blodcirkulationen. Tvärtom verkar den sinnesbedövande i höga doser och minskar cirkulationen. | ||||||||||
| Kan vara ett
bra förkylningsbad
- slem- och kramplösande. • Ångbad - 1-5 droppar essens i ett fat kokhett vatten |
||||||||||
| Fungerar problemfritt (och antiseptiskt) som tvålparfym. | ||||||||||
| Hudirriterande och kan ge hudinflammation vid för hög dos eller om man använder essensen för länge; detta anses bero på innehållet av anetol. | ||||||||||
|
|
||||||||||
|
Mat
och dryck |
Anisfrön är
den vanliga och typiska brödkryddan och den eteriska
oljan kan också används i mat. Industriellt
används den i godis (upp till 0,07 %), desserter,
kakor och kött- och grönsaksrätter. Den kombineras
ofta med lakrits och de två förväxlas
ofta - det är t. ex. sällan lakrits i snus och tobak, däremot ofta anisolja.
Anisolja ingår i många alkoholhaltig drycker som anisbrännvin (Pernod) och anislikörer - fransk anisette, spansk anisado, turkisk raki, grekisk ouzo, sydamerikansk aguardiente. Den ingick också i absint ihop med malörtsolja, fänkålsolja och korianderolja. |
|||||||||
|
Invärtes
bruk |
• Anisolja
är ganska lik fänkålsolja
och kumminolja men den kramplösande
effekten (vid väderspänning, mag- och tarmkramper,
menstruationssmäror) är inte lika kraftig som
hos dessa. I mitten av 1800-talet uppges den eteriska anisoljans
användningsområde i Sverige vara just "dyspeptiska
lidanden, väderkolik särdeles hos barn, katarr
o.s.v.", i dosen 3-5 droppar. I Tyskland idag är den rekommenderade dagsdosen 0,3 gram, d.v.s. runt 7 droppar. • Anisoljan är dock mer slemutdrivande än fänkål och kummin, varför den länge använts i läkemedel för lungor och luftvägar, t. ex. vid torrhosta. Effekten kommer redan vid låga doser av att flimmerhårens rörelser i andningsvägarna stimuleras när oljan utsöndras via lungorna. Oljan finns i naturmedel för luftrören, hostsiraper och bröstkarameller, t. ex. Kungen av Danmark. Norsk huskur mot hosta: 5-6 droppar anisolja på en sockerbit - en gammaldags hård som smälter långsamt är säkert bäst. • Oljan stimulerar också all körtelsekretion kraftigt, t. ex. i mage och tarm (ökar aptiten, förbättrar matsmältningen, ökar gallavsöndringen) och mjölkkörtlar (fänkålste är säkrare att använda av ammande mödrar än oljan). • Östrogenstimulerande; kan vara bra vid klimakteriebesvär. • Under första världskriget när man led brist på alla läkemedel användes anisolja som sömnmedel vid franska fronten. |
|||||||||
En av de giftigare essenserna, vilket kommer av ketonen fenkon. Liksom fänkålsolja östrogenstimulerande och aromaterapeuter använder sällan eller aldrig någon av oljorna till gravida eller ammande kvinnor eller till kvinnor som har eller har haft cancer i bröst, livmoder eller äggstockar. Bör inte användas regelbundet eller i höga doser av någon under längre tid. Bör undvikas vid medicinering med paracetamol. Applicerad på huden absorberas oljan i kroppen på 40-60 minuter. |
||||||||||
|
|
||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Andersen (1998), Berlin (1849), Berlin (1851),
Classen, Green (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Howes och Synnott (1994), Ebbell (1937), Gattefossé (1993), Gentz
och Lindgren (1946), Hiltunen (1999), Juneby (1977),
Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kilian (2007), Klemming läkebok 3
(1883-1886), Lawless (1992), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné
(1954), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Neuendorf (2009), Nielsen (1991),
Nordiska farmakopén I (1961-1965), Pharmacopoea
Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher
och Howard (1974), Reynolds (1996), Svenska farmakopén
VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Swahn (1996), Ullmark (1997), Valnet (1992), Wisklund (1998). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Gernot Katzer's spice pages (2005 03 29). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 11 22). |
||||||||||
|
|
||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||||
