Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eteriska oljor

Anisessens


Moderväxt
Anis (Pimpinella anisum)
Synonymer
Anisolja, flyktig anisolja, pimpinellaolja, anetol
Farmakopénamn
Anisi oleum stillatitum, Oleum destillatum anisi, Oleum anisi destillatum, Oleum anisi stillaticium, Oleum anisi, Anisi aetheroleum, Aetheroleum anisi
CAS-nummer 84775-42-8
Pimpinella anisum fruit oil ["essential oil obtained from the dried ripe fruits"]
Engelska namn
Anise oil, oil of anise, anise seed oil, anis-seed oil, sweet cumin oil
Andra namn
Romanska språk
Huile volatile d'anis, huille d'anis, huile essentielle d'anis, essence d'anis (franska)
Nordiska språk
Anisolie (danska), anisolie, anisolje (norska)
Andra språk
Anisöl, ätherisches Anisöl (tyska)
Förväxlingsrisk
Stjärnanisolja - båda har kallats Anisi aetheroleum, Aetheroleum anisi.

Anis har mycket lång tradition som medicinalväxt. Bland Eberspapyrusens (1550 f. Kr.) många växtoljor finns också en anisolja - säkert en örtolja - som sägs bota allt från vansinne till skorpionbett. Den första europeiska beskrivningen av destillerad olja är från 1540-talet; man konstaterade att den kristalliserar lätt. Linné hade med den i Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Farmakopéerna
Anisolja fanns med redan i den svenska medicinaltaxan 1698 och från första början i svenska farmakopén (1775). I 1901 och 1908 års upplagor ersattes oljan med anetol isolerad ur den, men 1925 slopades anetol och man gick tillbaka till enbart oljan, som inte behövde hållas på lager på apoteken om inte läkare begärde det. Både anis och stjärnanis godkändes som källa och bådas oljor gick under samma namn, Aeteheroleum anisi. Den kvarstod i elfte och sista upplagan 1946.
Oljan fanns upptagen i många andra länders farmakopéer under 1800-talets andra hälft, bl. a. i Norge (1854,1879), Frankrike (1866), Danmark (1868) och USA (1880, 1898). Den var en av de få eteriska oljor som fick följa med in i den nordiska farmakopén 1964 och finns idag i den europeiska.

Ångdestillering av de torkade fröna ger 1,5-6 % av vikten i form av eterisk olja; europeiska farmakopén kräver 2 %. Enligt en amerikansk läkemedelsförteckning kring förra sekelskiftet gav ryska frön, de mest använda, 2,4-3,2 %, medan italienska kunde ge upp till 3,5 %.
De svenska apoteken vattendestillerade förr själva sin anisolja. I en handbok för apotekare i mitten av 1800-talet påpekas att "härvid bör man akta sig, att icke genom för stark avkylning den flyktiga oljan måtte stelna uti kylapparaten". Ytterligare en varning ges: "Den mesta i handel förekommande anisolja destilleras enligt Dulk av anissådor och stjälk i Erfurt och Gotha, ett skäl till för apotekaren att själv destillera sin olja".
Ursprung
• Europa: På 1930-talet kom den mesta oljan som nådde Sverige från Ryssland. Mycket tillverkas där fortfarande, men den svenska importen kommer idag mest från Spanien och Frankrike (spanska frön anses ha mycket hög kvalitet). En hel del destilleras också i Tyskland, och både från Tyskland och Ryssland exporteras rätt mycket frön för destillering i andra länder.
• Afrika: Turkiet och Egypten destillerar mycket.
Färglös till ljusgul olja med typisk anisdoft och söt smak. Något tjock redan i rumstemperatur, börjar stelna vid 19°och blir fast och vitt kristallinisk vid 15-10°; kristallerna består av trans-anetol. Värm i handen eller i varmt vatten (20-25°) så blir oljan lättflytande igen; skaka om så att allt blandas. 
Löslighet • Mycket svårlöslig i vatten. Vatten ska förbli klart när anisolja droppas i. Skulle vattnet grumlas är det ett tecken på att oljan är blandad med alkohol.
• Löses i alkohol (1 volymdel olja löses i 2-3 volymdelar 90-91 % alkohol och i lika volymdelar 94 % alkohol). Lösningen ska förbli klar. Skulle den bli oklar är det ett tecken på att oljan innehåller vegetabilisk olja eller - vanligt förr - terpentinolja.
• Löslig i vegetabiliska oljor, flytande paraffin.
pH och inkompatibiliteter
• Vattenutdrag 2 % blir svagt surt (pH 4-6).
• En lösning av lika volymdelar anisolja och 94 % alkohol har neutral reaktion (pH runt 7).
Doftämnen
Terpener  
limonen  
pinen  
Alkoholer     
trans-anetol 75-90 %
anisalkohol  
farnesol  
terpineol  
Aldehyder  
anisaldehyd upp till 1 %
Ketoner  
D-fenkon  
Fenoler  
metylkavikol 2 %
Estrar  
(4-metoxy-2-(1-propenyl)- fenol-2-metyl-butyrat) upp till 5 %
Mått och vikt • 100 ml väger 98-99 gram. Blir tyngre med ålder.
• 100 gram = 102-101 ml.
Innehåll • Huvudbeståndsdel är trans-anetol, det ämne i oljan som tjocknar och kristalliserar. Förr trodde man att anisoljan var en blandning av två oljor varav anetol var en.
• De flesta övriga ämnen är mer eller mindre besläktade genom att bildas ur varandra.
Vid lagring oxideras t. ex. trans-anetol till anisaldehyd.
• Speciell för anis är smörsyreestern som kan uppgå med upp till 5 %. 
Varianter • Terpenfri anisolja
1,5-2 gånger starkare = ner till halva mängden olja räcker för samma dofteffekt. Löslig i 90 % alkohol.
Ersättning
Stjärnanisessens är snarlik och oljorna har alltid ansetts utbytbara mot varandra, särskilt idag när stjärnanis från Kina är så mycket billigare.
Fänkålsolja är också mycket lik.
• Ersätts ofta av anetol. Så gjorde man i den svenska farmakopén under 1900-talets första hälft men gick senare tillbaka till oljan. Anetol i recept kan på motsvarande sätt ersättas med anisolja eller stjärnanisolja.
Oljans anetol tjocknar med tiden och oxideras under inverkan av ljus och luft till anisaldehyd och förlorar då sin friska doft. Förvaras mörkt och svalt (under 25°). Kärlet ska vara lufttätt, helst helt fyllt, och inte av plast (PVC) som mjuknar och förstörs av oljan.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för 45-50 kr per 10 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker. På apotek för 1.935 kr per liter.

Doftbeskrivning
Söt, kryddig, varm och örtig lakritsdoft - luktar Kungen av Danmark. Mycket lik stjärnanisolja.

Flyktighet
Toppnot till mellannot. 

Doftblandning
Ger sötma och passar bra ihop med annat sött (ylang-ylang), en del kryddigt (kryddnejlika) och riktigt friskt (lime, vintergröna).

Användning
I hudkräm, parfym, tvättmedel upp tiill 0,25 %  - täcker över andra och oönskade lukter mycket effektivt. 
• Rumsparfym: Förr hade man höga tankar om anislukten, som sades verka framför allt på hjärnan. Enligt Pythagoras (500-talet f. Kr.) kunde man "skydda sig mot epilepsi" bara genom att hålla örten i handen, och hängde man den över bädden skänkte den ljuva drömmar. Enligt Plinius i Rom runt år 70 ansågs anislukten hjälpa vid sömnlöshet och hicka och underlätta vid förlossning. Enligt Dioskorides vid samma tid lindrades huvudvärk om man inandades röken av den brända örten. Detta upprepades sedan ständigt i medeltida svenska läkeböcker: "Går bränd anisrök in i mans näsa då duger det för huvudvärk".
insektsmedel: Örten, fröna och oljan har använts mycket som insektsbortstötande medel. Anisfrön för linneparfymering nämns i England på 1400-talet. Doften sägs också locka till sig möss och fisk - metare doftsätter masken med anisolja.
Doftens element
• Metall: I det kinesiska medicinska systemet hör den mycket lika stjärnanisoljan till energifasen Metall, som verkar genom lungor och tjocktarm och i obalans ger luftvägsproblem, sorgsenhet, gravallvar, uppgivenhet och rädsla för förändringar. Oljan kan stimulera till fasens positiva uttryck handlingskraft, skarpsyntehet och förmåga att se lösningar.
Hudvård Rengöringsmedel
Studier på 1920-talet visade att anisolja var en av de mest bakteriedödande vid direktkontakt. Meningokocker (bakterier som ger hjärnhinneinflammation) dödades på en timme, stafylokocker (hudinfektioner), tyfusbakterier och difteribakterier på ett dygn.
Oljan har gammalt bruk i Sverige mot huvudlöss och andra parasiter. Redan de gamla grekerna ska ha använt någon form av anisolja, möjligen ett örtutdrag, på detta sätt. Idag ingår den i ett av apotekens preparat mot hårlöss.
Ofta använd för att smak- och doftsätta tandkräm
Används som stjärnanisolja till massage på reumatiska smärtor och smärtande muskler, men oljan har egentligen inga lokalbedövande verkningar och ökar inte heller blodcirkulationen. Tvärtom verkar den sinnesbedövande i höga doser och minskar cirkulationen. 
Kan vara ett bra förkylningsbad - slem- och kramplösande.
Ångbad - 1-5 droppar essens i ett fat kokhett vatten
Fungerar problemfritt (och antiseptiskt) som tvålparfym.
Hudirriterande och kan ge hudinflammation vid för hög dos eller om man använder essensen för länge; detta anses bero på innehållet av anetol

Mat och dryck
Anisfrön är den vanliga och typiska brödkryddan och den eteriska oljan kan också används i mat. Industriellt används den i godis (upp till 0,07 %), desserter, kakor och kött- och grönsaksrätter. Den kombineras ofta med lakrits och de två förväxlas ofta - det är t. ex. sällan lakrits i snus och tobak, däremot ofta anisolja. 
Anisolja ingår i många alkoholhaltig drycker som anisbrännvin (Pernod) och anislikörer - fransk anisette, spansk anisado, turkisk raki, grekisk ouzo, sydamerikansk aguardiente. Den ingick också i absint ihop med malörtsolja, fänkålsolja och korianderolja.
Invärtes bruk
• Anisolja är ganska lik fänkålsolja och kumminolja men den kramplösande effekten (vid väderspänning, mag- och tarmkramper, menstruationssmäror) är inte lika kraftig som hos dessa. I mitten av 1800-talet uppges den eteriska anisoljans användningsområde i Sverige vara just "dyspeptiska lidanden, väderkolik särdeles hos barn, katarr o.s.v.", i dosen 3-5 droppar. I Tyskland idag är den rekommenderade dagsdosen 0,3 gram, d.v.s. runt 7 droppar.
• Anisoljan är dock mer slemutdrivande än fänkål och kummin, varför den länge använts i läkemedel för lungor och luftvägar,  t. ex. vid torrhosta. Effekten kommer redan vid låga doser av att flimmerhårens rörelser i andningsvägarna stimuleras när oljan utsöndras via lungorna. Oljan finns i naturmedel för luftrören, hostsiraper och bröstkarameller, t. ex. Kungen av Danmark. Norsk huskur mot hosta: 5-6 droppar anisolja på en sockerbit - en gammaldags hård som smälter långsamt är säkert bäst.
• Oljan stimulerar också all körtelsekretion kraftigt, t. ex. i mage och tarm (ökar aptiten, förbättrar matsmältningen, ökar gallavsöndringen) och mjölkkörtlar  (fänkålste är säkrare att använda av ammande mödrar än oljan).
• Östrogenstimulerande; kan vara bra vid klimakteriebesvär. 

• Under första världskriget när man led brist på alla läkemedel användes anisolja som sömnmedel vid franska fronten.

En av de giftigare essenserna, vilket kommer av ketonen fenkon. Liksom fänkålsolja östrogenstimulerande och aromaterapeuter använder sällan eller aldrig någon av oljorna till gravida eller ammande kvinnor eller till kvinnor som har eller har haft cancer i bröst, livmoder eller äggstockar. Bör inte användas regelbundet eller i höga doser av någon under längre tid. Bör undvikas vid medicinering med paracetamol. Applicerad på huden absorberas oljan i kroppen på 40-60 minuter.


Litteratur: Se t ex Andersen (1998), Berlin (1849), Berlin (1851), Classen, Green (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Howes och Synnott (1994), Ebbell (1937), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Hiltunen (1999), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kilian (2007), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Lawless (1992), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Swahn (1996), Ullmark (1997), Valnet (1992), Wisklund (1998).
Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Gernot Katzer's spice pages (2005 03 29). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 11 22).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/eoanis.html
Datum: 2018 09 19 - Uppdaterad: 2010 09 10
Cookieinfo
Made with a Mac