Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Konserveringsmedel

Borsyra


Synonymer
Borsyra, boraxsyra, aseptinpulver
1) Vattenhaltig borsyra
2) Vattenfri borsyra, metaborsyra, borsyreanhydrid
Farmakopénamn
Sal sedativum, Sal sedativum Hombergi, Sal vitrioli narcoticum, Sal acidum boracis, Acidum boracicum, Acidum boricum
E 284 Borsyra
CAS-nummer 10043-35-3, 11113-50-1
Boric acid
Engelska namn
Boric acid, boracic acid, ortoboric acid
Andra namn
Romanska språk
Acide boracique, acide borique (franska)
Nordiska språk
Borsyre (danska)
Andra språk
Borsäure (tyska)
Förväxlingsrisk
Borax - de kan framställas ur varandra

Tradition
Borsyra framställdes första gången 1702 av Homberg och fick efter honom benämningen "Hombergs lugnande salt". Dess släktskap med borax blev klart 1748 och den kemiska sammansättningen bestämdes av Berzelius 1824. Året därpå blev borsyra ett ord i svenska språket. Vid det laget hade man börjat tvivla på att dess påstådda lugnande effekt. Nära 50 år senare dök den upp i ett helt nytt sammanhang och gjorde en annan svensk mans lycka.
Köttkrisen
Bakgrunden var "köttkrisen" på 1860-talet. Maten räckte helt enkelt inte till i storstäderna och på gatorna krävde folkmassor ökad köttimport från Sydamerika. Men hur skulle det gå till? Kött kunde inte förvaras under så långa resor, vilket Pasteur tio år tidigare hade upptäckt berodde på bakterier.
f Aseptin
Räddningen blev konserveringsmedlet Aseptin, patenterat 1869 av brukspatron Henrik Gahn i Uppsala som upptäckt en ny användning av den gamla borsyran. Hans välorganiserade demonstration inför myndiga herrar i Uppsala gjorde sensation: Upp ur en tunna tillsluten med sigill plockade Gahn fram tre månader gamla köttstycken som var helt färska
. "Enkel Aseptin" var helt enkelt borsyra i pulverform, "Dubbel Aseptin" 2 delar borsyra och 1 del alun.
Amykos
1871 kom vidareutvecklingen "Amykos för toaletten", även kallad "Gahns bruna Aseptin", som var en vattenlösning av bakteriedödande borsyra, mögelhämmande infusion på kryddnejlika - senare eterisk kryddnejlikolja - samt lite glycerin. Amykos blev en om möjligt ännu större succé; världens första antiseptiska munvatten och i koncentrerad form snart också det första effektiva sårmedlet. Dessförinnan hade man bara haft etsande karbolsyra att ta till.
Gahns
När patenten på Aseptin och Amykos gick ut 1883 respektive 1884 översköljdes marknaden av antiseptin- och amykospreparat. Varunamnen hade, som det heter, degenererats och blivit synonyma med med sin funktion antiseptika. Men firman Gahns hade fått en flygande start och började på 1890-talet tillverka också tandtvål, tandkräm och tvål, efter sekelskiftet hårvatten, pomador, cologner och parfymer och på 1930-talet krämer och puder. Gahns hygienprodukter fanns i vartenda svenskt varuhus och livsmedelsbutik fram till 1960-talet då företaget köptes upp och lades ner av Barnängen.
Annons 1871
  Uppgång och fall
Borsyrans framgångstid blev lika kort. Att det kan förgifta förstod man rätt tidigt på 1900-talet. Vid mitten av århundradet var det i de flesta länder förbjudet att tilsätta i livsmedel. Förgiftningarnas allvar - barn dog av det - kom ändå som en chock på 1960-talet. I början av 70-talet träffades en överenskommelse mellan den kemisk-tekniska branschen och Socialstyrelsen om att tillverkare inte skulle använda borsyra i barnpuder eller kosmetika. Också dagens EU-lagstiftning begränsar användningen. Det fyller fortfarande hygieniska uppgifter; enligt Kemikalieinspektionens statistik går det åt runt 150 ton borsyra årligen till nära 50 bekämpningsmedel - insektsmedel, impregneringsmedel och träskyddsmedel.
Farmakopéerna
Borsyra fanns med från första början (1775) i den svenska farmakopén; då som ett lugnande medel. Den indikationen ansågs föråldrad 1845 och i upplagan därpå 1869 ströks borsyra, för att i nästa tryck åter tas in, nu som färdig köpvara - vid det laget hade Gahns hunnit lansera Aseptin. Även borsyrans bakteriedödande egenskaper blev snart ifrågasatta och vid mitten av 1900-talet hade det kommit ur bruk som antiseptikum men stod kvar i farmakopéerna. Det kom också med i 1964 års nordiska farmakopé och finns i dagens europeiska. 
Framställning
Förekomst: Bor är ett grundämne, borsyra en oorganisk syra. Den förekommer i naturen dels löst i vatten (t. ex. havsvatten eller som i Italien där det ångar ut ur vulkaniska källor och kan kondenseras och indunstas till pulver), dels i fast form i olika mineral (förenat med alkalier till vattenlösliga salter, borater, varur den kan isoleras). Förr kom mycket från Toscana i Italien där det finns i mineralet sassolin. Den råa borsyran renas genom att upprepade gånger lösas i vatten och sedan kristalliseras om.
• Framställning: Utvinns ur borhaltiga mineraler och ur naturligt förekommande natriumsalter, t. ex. ur borax genom sönderdelning med svavelsyra eller saltsyra. På svenska apotek löste man förr 2 delar borax i 5 delar kokhett vatten och tillsatte 1 del klorvätesyra. När vätskan svalnat kunde borsyrekristallerna filtreras ur, drygt hälften av den ursprungliga boraxvikten. Borsyran renades sedan från alla rester av klorvätesyra genom att vattentvättas och kristalliseras om ett par gånger. Vattenfri borsyra är helt enkelt vanlig borsyra som torkats genom upphettning till 100°.

Ursprung
60 % av världsprodukten (4,5 miljoner ton 2004) kommer från Turkiet och USA. I Sverige tillverkas inget.
Beskrivning

• Rå borsyra är stora kristalliniska fjäll.
• Renad borsyra ur borax och syntetiskt tillverkad borsyra är färglösa kristaller eller fjäll med pärlemorglans eller ett vitt kristalliniskt pulver. Känslan är lite fet, smaken svagt sur och besk, utan
lukt. Förflyktigas med vattenånga, vittrar vid lindrig uppvärmning och förlorar då en del av sitt vatten, börjar sönderdelas vid 100°, smälter vid 162°, kokar vid 300°. Brinner inte (används för sina brandhämmande egenskaper i t. ex. isoleringsmaterial) men alkohollösning brinner med starkt grön låga, vilket kan utnyttjas som test för att påvisa borsyra.
2) Vattenfri borsyra
En färglös glasartad massa.

100 ml väger 62 gram. 100 gram = ca 160 ml.
1) Vattenhaltig borsyra
• Svårlösligt i kallt vatten (20 delar eller mer vatten krävs), lättlösligt i kokande (3-4 delar). Vttenlösning mättas vid 3-5 % och kan alltså inte överdoseras.
• Lättlösligt i 85 % glycerin (4-5 delar).
• Lösligt i 95 % alkohol (15-25 delar), lättlösligare i varm.
pH och inkompatibiliteter
1) Vattenhaltig borsyra
• Surt - används som pH-regulator. 2 % vattenlösning blir svagt sur (pH 4-6, till skillnad från borax som ger alkalisk reaktion). Glycerinlösning av borsyra blir surare.
Emulgerar inte med alkaliska emulgeringsmedel som borax och natriumbikarbonat.
Innehåll
• Rå (orenad) borsyra: Innehåller upp till 25 % främmande ämnen.
• Renad borsyra ur mineral: Blir inte helt ren utan kan innehålla t. ex. kalcium, magnesium och tungmetaller.
• Renad borsyra ur borax: Kan göras 100 % ren men lite tillverkningsrester av svavelsyra eller saltsyra blir alltid kvar. Klorvätesyra är lättare att få bort. Även här kan små mängder tungmetaller finnas.
1) Vattenhaltig borsyra: Inehåller ca 44 % vatten, resten är borsyra. En lösning av borsyra med 5 delar varmt vatten ska vara klar och inte grumlas när man tillsätter alkohol, d. v. s. den ska inte innehålla främmande ämnen som är olösliga i alkohol.
2) Vattenfri borsyra: Så gott som helt vattenfri ren borsyra.
Varianter Borax: Natriumsalt av borsyra, används på liknande sätt i livsmedel (E 285 Natriumtetraborat).
Ersättning
• Borsyra kan ersättas av andra sura medel, om det bara är surheten man är ute efter - citronsyra, askorbinsyra, vinsyra, citronsaft.
Hållbarhet
Förvaras i slutet kärl.
Inköp We don't sell, we tell!
• Farmaceutiska kvaliteter på apotek för runt 155 kr per 25 gram, 220 kr per 200 gram, 215 kr per 800 gram.
• 3 % borsyrelösning: I livsmedelsbutiker för 10-15 kr per 150 ml.

Hudläkemedel
Antiseptiskt - gammaldags sårmedel och desinfektionsmedel i sårtvätt och omslag, läppbalsam, talk och mycket annat. Sårsalvor med borsyra var vanliga förr och kunde vara mycket enkla, t. ex. ullfettssalvor eller det mycket tidstypiska borvaselinet. Idag är borsyra ovanligt i hudvårdsmedel. Borsyrelösning (borvatten) kom ur bruk som desinfektinsmedel på 1950-talet men används idag ibland på ytliga sår för att det är lätt sammandragande utan att irritera. Utspätt t. ex. lika delar rosenvatten används lösningen också som ögonsköljningsmedel.
• Borsyrelösning: 2-3 % i vatten
• Borsyresprit: 3 gram borsyra i 970 gram 70 % alkohol
• Amykos: borsyra, eterisk kryddnejlikolja och glycerin i vatten
Konserveringsmedel
Borsyras desinfekterande och konserverande verkan är ganska svag men tillräcklig för att hindra bakterietillväxt på huden utan att skada vävnaderna. Det är också svagt svampdödande, däremot verkningslöst på mögel. Fungerar också surhetsreglerande (gör surare).
• Enkel Aseptin: 100 % borsyra
• Dubbel Aseptin: 2 delar borsyra, 1 del alun
Borsyra var vanligt förr i sura alkoholfria hårvatten. Idag kan det förekomma någon gång i flytande hårschampo som pH-buffrare.
På sin tid mycket använt tillsammans med mentol i munvatten. "Gahns bruna aseptin" Amykos (infusion av kryddnejlika, eteriska oljor, glycerin, borsyra) var världens första antiseptiska munvatten. Inom EU får borsyra idag ingå med max 0,5 % i munhygienpreparat.
Lite borsyra kan tillsättas i såpa efter förtvålningen för att neutralisera alkaliskt överskott men är överflödigt om borax har tillsatts.
Kemikalieinspektionen bedömer borsyra som farligt vid hudkontakt. Tillåtet i kosmetika bara på vissa villkor; se nedan.

Mat och dryck
Aseptinpulvren gjorde sensation som konserveringsmedel för livsmedel. Enkel Aseptin (ren borsyra) användes i mjölk, tillagat kött och bröd - bagare penslade bröd med det. Dubbel Aseptin (borsyra med alun) användes i rått kött och fisk. En av fördelarna var att syran (vid 0,5-3 %) gav varken smak eller lukt. Idag är det förbjudet som konserveringsmedel i många länder, t. ex. Australien och Nya Zeeland. Också i Sverige har det varit totalförbjudet. Idag får det användas (E 284 Borsyra) med upp till 4 gram per kilo för att konservera störrom, d.v.s. äkta kaviar.
Invärtes bruk
Borsyra användes först som lugnande medel men som sådant var det i stort sett avlagt redan i mitten av 1800-talet.
Giftighet
• Dammet irriterar luftvägarna.
• Giftigt invärtes i höga doser (några gram). Kemikalieinspektionen klassificerar det som hälsovådligt och farligt vid förtäring och hudkontakt. Akut förgiftning yttrar sig i kräkning, diarré, magplågor, klåda - det lär ha drabbat en diplomat efter en orgie i rysk kaviar. Därefter aktiveras eller dämpas centrala nervsystemet, kramper kan tillstöta. Cirkulationskollaps och chock leder till döden inom 3-5 dagar. Vid lägre doser under längre tid ansamlas borsyra och kan leda till kronisk förgiftning (anemi, håravfall, aptitlöshet, eksem m.m). I djurförsök har det gett fosterskador och Danmark har föreslagit att det ska klassificeras som reproduktionstoxiskt inom EU. Några rekommendationer om högsta lämpliga dagsintag finns inte eftersom det helt enkelt inte är rekommendabelt över huvud taget, men en expertgrupp i WHO har räknat ut att ett dagsintag på 0,6 mg per kilo kroppsvikt
   (42 mg för en person på 70 kilo) kan vara tolerabelt.
• Giftigt även utvärtes. Det absorberas inte genom intakt hud, däremot genom skadad (brännskador, eksem) och genom slemhinnor.
Ren borsyra som av misstag sålts som barnpuder har dödat småbarn.
Miljö I höga doser dödligt för vissa växter (besprutning med borsyralösning skyddar trä från mögel, svamp och insekter) och för vattenorganismer men inte för fisk. Havsvatten har ganska hög naturlig borhalt och tycks inte ta skada. Danska Miljøstyrelsen bedömer borsyras miljöfarlighet som liten.
Lagstiftning Kroppspuder (talk): Borsyra får ingå med max 5 %. Det får inte ingå i talk till barn under 3 år och ska märkas: Får inte användas till barn under 3 år. Max 1,5 % får ingå i talk som ska användas på fjällig eller irriterad hy och om halten överstiger 1,5 % ska förpackningen märkas: Ska inte användas på fjällig eller irriterad hud.
Munhygienprodukter: Borsyra får ingå med max 0,1 %. Förpackningen ska märkas: Ska inte sväljas. Det får inte ingå i munhygienprodukter till barn under 3 år och ska märkas: Får inte användas till barn under 3 år.
• Andra produkter (än badprodukter och hårlockningsprodukter): Borsyra får ingå med max 3 %. Det får inte ingå i produkter till barn under 3 år och ska märkas: Får inte användas till barn under 3 år. Max 1,5 % får ingå i produkter som ska användas på fjällig eller irriterad hy och om halten överstiger 1,5 % ska förpackningen märkas: Ska inte användas på fjällig eller irriterad hud.

Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1974), Gahns (1947), Gentz och Lindgren (1946), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Pharmacopoea Svecica I (1775), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Winter (1994). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005).
Nätpublikationer: Kemikalieinspektionen: Borsyra och natriumborater (2007 11 01). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 15). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06). Kemikalieinspektionen: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel (2008 09 15). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/borsyra.html
Datum: 2018 05 22 - Uppdaterad: 2009 10 5
Cookieinfo
Made with a Mac