 |
       
Tinkturer Björklövstinktur |
|
|
|
||
|
Moderväxt |
Björk (Betula alba och besläktade björkarter) | |
|
Synonymer |
Björklövssprit, björklövsbrännvin | |
|
Farmakopénamn |
Tinctura betulae | |
| CAS-nummer | 84012-15-7 | |
| INCI-namn | • Betula alba leaf extrakt ["an extract of the leaves"] | |
|
Engelska
namn |
Tincture of white birch | |
| Förväxlingsrisk | • Extrakt - alla utdrag med lösningsmedel, som: • Björklövsinfusion - utan kokning • Björklövsdekokt - med kokning |
|
|
|
||
|
Tradition |
Björklövsbrännvin gavs förr till den som led av allmän svaghet. En skvätt av detta brännvin konserverade också dekokt och infusion på björklöv och gav dem lite god lukt. | |
|
Framställning |
Bladen
får dra i sprit. När
man gjorde björklövsbrännvin förr
skulle bladen plockas på våren när
de var "stora som musöron" och ligga
i brännvinet tills de blev gula. För att hartsämnena ska lösas ut krävs både vatten och alkohol. Vodka eller brännvin (40-60 %) är utmärkt, eller så tillsätter man björksav, björklövsinfusion eller björklövsdekokt till starkare alkohol. Filtreras. |
|
| Beskrivning | Grönare och mer väldoftande än rena vattenutdrag (björklövsinfusion, björklövsdekokt). | |
| 60 % alkohol: 100 ml väger
91 gram, 100 gram = 111 ml 45 % alkohol: 100 ml väger 94 gram, 100 gram = 106 ml 25-40 % alkohol: 100 ml väger 95 gram, 100 gram = 105 ml För detaljer, se alkoholmått. |
||
| • Fett
och olja löses bara delvis. • Endast i alkoholstarka tinkturer (90 %) löses eteriska oljor och hartser. Med svagare alkoholhalt måste blandningen skakas om före användning. • Kan blandas obehindrat med glycerin och vatten, men blandningen blir mjölkig - måste filtreras för att bli klar. |
||
|
Innehåll |
• Vatten, som drar
ut vattenlösliga ämnen: |
|
|
Varianter |
• Man har i Norden också gjort tinktur på den inre gröna barken. Efter dragning i tre veckor användes den till tvättning och ansågs då ge mjuk och utslagsfri hy, och också vara hårväxtbefrämjande. | |
|
Hållbarhet |
Hållbart - spriten konserverar. Förvara väl tillslutet så att alkoholen inte avdunstar. | |
|
|
||
|
Doftbeskrivning Svag rosdoft som saknas i dekokt och infusion. |
||
|
Hudläkemedel
Garvämnena fungerar sammandragande och därmed sårläkande och är också klådstillande. Förr användes bladen och utdrag på dem som omslag på sår och vätskande eksem. |
||
| Mest har tinkturen använts i hårvatten (Birkenwasser), vanligen alkaliskt för att det ska bli fettlösande. Björkblad gör håret mjukt och glansigt och har rykte om sig att förhindra håravfall och t o m befrämja hårväxten. | ||
| Såriten torkar ut. Se nedan om giftighet. | ||
|
|
||
|
Invärtes
bruk |
Björklöv utdragna i vatten är svett- och urindrivande; effekten kommer av saponinerna. Tinktur har använts framför allt vid feber och magbesvär, i Finland tog man björkknoppar i brännvin mot förkylning och hosta. | |
|
Giftighet |
Ingen vid normalt bruk, men vid långvarigt intag kan saponinerna irritera njurarna och garvämnena levern. Dessa ämnen tas upp genom sårvävnad och kan skada organen den vägen, så tinkturen bör inte användas på stora sårytor. | |
|
|
||
|
Recept |
||
| Recept I | • Alkohol
(70 %) - 150 ml (ca 125 gram) • Vatten - så det täcker • Björklöv, färska eller torkade - en näve Låt dra 3 dagar. Sila. (Källa: Thomson 1980) |
|
| Recept II | • Okryddat brännvin • Björklöv, stora som musöron och klistriga - 4 nävfyllor Omröres kraftigt; man sade att på detta sätt sköljdes det goda ur lövet. Efter detta hälldes det hela över i en med tättslutande lock försedd glasburk, där det fick stå och dra tills löven började bli gulgröna. Då vidtog silning och medikamentet slogs över på ren flaska, vilken korkades igen. Man nyttjade medlet i första hand mot allmän svaghet. Baddades också på vid hudåkommor, insektsstyng m m. (Källa: Lindberg 1986) Anm. Lindberg (1905-1985) berättar från sin barndoms Jämtland. |
|
| Recept III | • Björksav
- 300 ml • Alkohol (96 %) - 100 ml (ca 82 gram) • Destillerat vatten - ca 100 ml Blandas. Tillsätt tillräckligt med destillerat vatten för att täcka. Låt stå 3 dagar. Sila. (Källa:: Shenet-läsare 1990) |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1983), Elgklou (1995), Gentz och Lindgren
(1946), Juneby (1999),Kilian (2007), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988),
Lindgren (1918), Nielsen (1991), Svanberg (1998), Tillhagen (1995). • Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
