• Vatten, som drar ut vattenlösliga ämnen:
• Saponiner (ca 3 % i bladen, mest på våren): Mer löses ut om man tillsätter lite natriumbikarbonat och också om man gör utdraget kallt.
• Garvämnen (5-9 % i bladen): Mer dras ut i dekokten än i infusionen.
• Vattenlösliga färgämnen som klorofyll.
• Bitterämnen, sockerarter, flavonoider, betylalbin, betuloretinsyra, C-vitamin.
• För att få ut de rosendoftande hartsämnena i tidiga bladknoppar krävs både vatten och alkohol - björklövstinktur.
Konserveringsmedel
är nödvändigt om dekokten ska sparas längre än några dagar - en vecka. Förslag:
• Alkohol: Av vodka (40 %) krävs rätt stor mängd för att alkoholen ska fungera konserverande (en tredjedel av volymen). Gör i så fall ett kallt vodkautdrag samtidigt som det varma vattenutdraget, så blir det en kombinerad infusion - björklövstinktur med både vattenlösliga och alkohollösliga ämnen, inklusive lite eterisk björklövsolja.
• Konserveringsmedel för livsmedel går bra, som natriumbensoat (runt 1 %), bensoesyra (0,2 %), torrt Atamon = mest natriumbensoat med bensoesyra (0,5 %), flytande Atamon = natriumbensoat och mjölksyra (1 %).
• Surt - citronsaft, vassla, vinäger, citronsyra, mjölksyra - konserverar inte på allvar men fördröjer försämring.
• Heltäckande parabenblandning (1 % = 20 droppar per dl).
• Bensoetinktur (3 %): Här är det inte den lilla mängden alkohol som konserverar utan bensoehartsen. Tillsätts som när man gör jungfrumjölk.

Björkavkok dracks förr i Sverige som en stärkande kur mot vintertrötthet. Idag inom alternativmedicin i renande kurer för att stimulera ämnesomsättningen och befria från gifter, t. ex. vid reumatism, gikt, hudsjukdomar och vätskeansamling (vattusot). Det är galldrivande, svettdrivande och urindrivande; effekten kommer av saponiner och flavoider. Te har druckits vid bakterier och infektioner i urinvägarna. Utmärkt mot njursten enligt Culpeper.