 |
       
Konserveringsmedel - Isolerade och syntetiska doftämnen Bensoesyra |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Synonymer
|
Benzoesyra, bensoesyra, bensolmonokarbonsyra, bensenkarboxylsyra, benzoeblommor, bensoeblommor, hartsbensoesyra | ||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn
|
Sal benzoinum, Sal benzoes, Flores benzoini, Sal acidum vel essentiale benzoes, Flores benzoes, Acidum benzoicum e resina, Acidum benzoicum, Acidum benzoicum artificiale | ||||||||||||||||||||
| E 210 Bensoesyra | |||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 65-85-0 | ||||||||||||||||||||
| Benzoic acid and its sodium salt | |||||||||||||||||||||
|
Engelska
namn
|
Benzoic acid, dracylic acid, flowers of benzoin | ||||||||||||||||||||
|
Andra
namn
|
Romanska språk
Fleurs de benjoin, acide benzoique (franska) Andra språk Benzoesäure (tyska) |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Tradition
|
Syran beskrevs 1560 efter
en destillering av bensoeharts. I början av 1600-talet framställdes den första
gången ur hartsen genom sublimation. Scheeles första
arbete under eget namn (1775) beskrev hur han framställt
syran genom att behandla hartsen med kemikalier.
Den förväxlades länge med andra syror.
Att den kan bildas ur bensaldehyd
visades 1832. Idag är syntetisk bensoesyra och dess
salter de mest använda konserveringsmedlen i livsmedel. Namnet Namnet, i svenskan sedan 1784, kommer från namnet på hartsen, bensoe. Farmakopéerna Blev officinell i Sverige i farmakopéns första upplaga (1775). Alternativa framställningssätt prövades i några upplagor men 1845 återgick man till den äkta hartsbensoesyran som man funnit vara den mest verksamma. Från 1901 behövde apoteken inte längre framställa den själva utan kunde köpa fabrikstillverkad, men det skulle fortfarande vara äkta hartsbensoesyra tillverkad ur siambensoe. 1925 års upplaga beskriver både hartsbensoe och syntetiskt framställd. Bensoesyra stod fortfarande kvar in i den sista svenska farmakopén 1946 och i 1964 års nordiska, togs med i den europeiska och är idag officinell i hela världen.. |
||||||||||||||||||||
| Framställning | • Förekomst: Bensoesyra är en organisk
syra som förekommer naturligt särskilt i bär. Lingon har så hög halt (0,5-2 gram per kilo) att de håller sig i vatten och rårörda till mos utan tillsats av konserveringsmedel.
Det är också tack vare bensoesyra som råa och grovmosade hjortron (mylta) håller sig utan att mögla. Dess salter (bensoater) bildas spontant, t. ex. som en förening med alkoholer (t. ex. med bensylalkohol bensylbensoat) och alkalier (t. ex. med natriumhydroxid natriumbensoat). |
||||||||||||||||||||
|
Beskrivning
|
• Hartsbensoesyra: Långa, sidenglänsande,
vita eller svagt gulaktiga kristallnålar som filtar
i varandra. Gulnar vid förvaring. Stark vaniljlukt
av hartsen och något lite lukt av tjära. Stickande
smak. Vid upphettning smälter kristallerna och förflyktigas
utan att lämna återstod. |
||||||||||||||||||||
| • Svårlösligt
i kallt vatten (400 delar krävs,
hartsbensoesyra endast 200-300), lättlösligt
i kokhett (17-20 delar, hartsbensoe 25). • Lättlösligt i olja (mindre än 10 delar krävs), mycket lättlösligt i alkohol (2-3 delar 95 %). pH och inkompatibiliteter • Mättad vattenlösning blir måttligt sur (pH 2-4). Paradox: Om något alkaliskt ämne tillsätts, löses bensoesyran bättre och lösningen blir ännu surare. • Bäst "bakteriostatisk effekt" i sur miljö (pH under 4,5). • Inkompatibelt med järnsalter (ger färgning och fällning). • Både syran och salterna fungerar bäst i sur miljö (pH upp till 5), så i livsmedel som inte är naturligt sura kombineras det ofta med något surt som citronsyra. • Den konserverande förmågan hos bensoesyra, natriumbensoat och andra bensoater kan hämmas av bland annat glycerin, isopropylmyristat, kalciumsalter, proteiner (som gelatin), PEG-40-stearat och tween 80 och andra nonjoniska tensider. |
|||||||||||||||||||||
|
Innehåll
|
Kan fås nästan
100 % rent. Innehåller natriumbensoat,
som är bensoesyrans salt. Ska vara fri från
rester av bensaldehyd och
klorbensoesyra och främmande organiska ämnen.
• Renhetstest: Vid förbränning ska max 5 % av den ursprungliga mängden efterlämnas. |
||||||||||||||||||||
|
Varianter
|
p-Hydroxibensoesyra |
||||||||||||||||||||
|
Hållbarhet
|
Förvaras i väl
slutet kärl skyddat för ljus. Förflyktigas
med vattenånga och är också något
flyktigt vid rumstemperatur. Hartsbensoesyra gulnar vid
förvaring. Inom EU får bensoesyra och dess salter och estrar användas som konserveringsmedel i kosmetika. |
||||||||||||||||||||
|
Acidum benzoicum på apotek för runt 190 kr per 150 gram. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Doftblandning
Fixatör, d.v.s. bidrar till doftblandningars hållbarhet och stabilitet. |
|||||||||||||||||||||
| Hudvård | Hudläkemedel
Förr mycket vanlig salvor och krämer t. ex. för att konservera fettet; idag i UV-filter och som konserveringsmedel. Bensoesyrasalva är ett klassiskt svampdödande medel i den brittiska farmakopén, där den heter Benzoic acid ointment (Whitfield's ointment): • Bensoesyresalva: 6 % i salvbas + 3 % salicylsyra Konserveringsmedel Bensoesyra är effektiv mot en del bakterier men framför allt mot jästsvampar och mögelsvampar; syran är effektivare än salterna (t. ex. natriumbensoat). Både syran och salterna fungerar bäst i sur miljö (pH upp till 5), dåligt i neutral eller alkalisk. Konserveringsförmågan kan också minska i blandningar med kalciumsalter och med nonjoniska tensider som sockertensid, isopropylmyristat, tweens. Förr användes syran i antiseptiska sköljmedel (löst i vatten) och till konservering av ister (fettet smältes i vattenbad med bensoesyra). Bensoesyra kan användas för att reglera pH (surgörare) - i kräm, lotion, tvål, aromatiska vatten, ansiktsvatten - vilket också bidrar till att förlänga hållbarheten, eftersom bakterier växer till dåligt eller inte alls i sur miljö. Syran verkar också bäst mot mikroorganismer vid lågt pH. Det fungerar inte ensamt som antioxidant men förstärker och förlänger effekten av antioxidanter. • Bensoeister: 1 % • Kräm: 0,2 % |
||||||||||||||||||||
| Används i tandkräm. | |||||||||||||||||||||
| Lokalt irriterande; kan svida och sticka. Allergiska reaktioner förekommer men är ovanliga. Bensoesyrans salter, t. ex. natriumbensoat, irriterar mindre. | |||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Mat
och dryck
|
Godkänt konserveringsmedel till livsmedel (E 210 Bensoesyra) som används särskilt i sura och lätt sura livsmedel. I industritillverkade livsmedel får man använda 150 mg per liter i läsk och i annat, t. ex. sylt och ättiksinläggningar, 0,3-2 gram (300-2.000 mg) per kilo, vilket är ungefär den naturliga halten i lingon. Vid hemkonservering doserar man med upp till 0,1 % (ca 1 ml per kilo) i den färdigkokta sylten, inläggningen etc. Det ingår t. ex., med pektin och natriumbensoat, i geléringsmedlet Gul Melatin. | ||||||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk
|
Har använts i hostmixturer som slemlösande och hostbefrämjande medel (doser om 375-750 mg) och som upplivande medel. Nedanstående recept är endast för utvärtes bruk. | ||||||||||||||||||||
|
Giftighet
|
Förekommer i kroppens naturliga ämnesomsättning, upptas lätt av kroppen och utsöndras snabbt med urinen. I stort sett ogiftigt,
vilket är skälet till att det blivit så
mycket använt som konserveringsmedel. I djurförsök
måttligt akutgiftigt. Ljungdahl (1953) menar att
dagsintaget inte bör överstiga 500 mg. Kring millenieskiftet beräknade FAO/WHO och europeiska kontrollmyndigheten SCF att 5 mg per kilo
kroppsvikt (350 mg för en person på 70 kilo) är ett acceptabelt maximalt dagsintag. Överkänsliga kan reagera på bensoesyra, även när det förekommer naturligt i bär som lingon och hjortron. Det påverkar särskilt slemhinnor som kan bedövas (munnen) och irriteras (magen) eller så får man hudreaktioner (nässeluttslag, eksem). Dammet och ännu mer ångorna som bildas vid upphettning retar slemhinnorna i andningsvägarna särskilt hos astmatiker (häftig hosta). Den som reagerar med hudsymptom på acetylsalicylsyra kan också reagera på bensoesyra. Många misstankar har på senare år riktats mot bensoesyran och dess salter (t. ex. natriumbensoat, parabener), t. ex. att de kanske bidrar till att astma blir allt vanligare hos barn. |
||||||||||||||||||||
| Miljö | Lätt nedbrytbart. Danska Miljøstyrelsen bedömer bensoesyras miljöfarlighet som liten. Godkänt som Bra Miljöval av konserveringsmedel (maxhalt 0,5 %). | ||||||||||||||||||||
| Lagstiftning |
|
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Recept
|
|||||||||||||||||||||
| Recept I | • Bensoeharts
- 8 uns (238 gram) Bensoehartsen pulveriseras grovt och lägges i stekpanna av järn. Över pannans öppning spänns ett läskpapper vars bräddar fästes vid pannans ytterkanter med stärkelseklister. Över pannan och papperet sätts en kon eller cylinder av tätare papper som binds starkt vid pannans väggar medelst ett snöre. Pannan sätts på ett lager sand på en jänplåt. Under plåten sätts svag eld. Ska hålla samma värme (lindrig upphettning) 4-6 timmar. Efter avsvalning vänds pannan jämte cylindern upp och ner och den senare, som innehåller den sublimerade syran, borttages genom att snöret knyts upp. Läskpapperet hindrar att syran faller ner i den varma hartsmassan och håller också kvar en del av de vidbrända produkterna. Järnplåten hindrar värmen att nå cylinderns sidor, vilket skulle få en del av syran att dunsta bort. Man får 11-15 skrupel (14-19 gram) hartsbensoesyra. (Källa: Berlin 1851) |
||||||||||||||||||||
| Recept II | • Siambensoe
av kvaliteten Aymygdaloides
(mandelbensoe) När hartsen (som smälter vid 95°) värms stiger de vita "mandlarna" (som smälter redan vid 85°) upp som rök och kan lätt kondenseras på papper. Det åtskilda ämnet kallas bensoeblommor i handeln och bensoesyra av kemister. (Källa: Piesse 1857) |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1974),
Berlin (1851), Bolin och Gustaver (1960), Gentz och Lindgren (1946), Lindgren (1918), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer
(1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordiska
farmakopén I (1961-1965), Pharmacopoea Svecica
I (1775), Reynolds (1996), Svenska farmakopén VIII
(1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). Som konserveringsmedel i kosmetika:
Kosmetikadirektivet 76/768/EEC: annex VI. • Artiklar: Livsmedelstillsatser - problem för allergiker? (Vår Föda 6:2002). Johan Frisk: Matmysteriet (Göteborgs-Posten två dagar 2008 09 06). • Nätpublikationer: SNF Bra Miljöval. SNF Bra Miljöval: Preservatives (2005 07 19). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). |
|||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||||||||||||||
