|
Hartser - Konserveringsmedel Bensoeharts |
|||
|
|
|||
|
Moderväxt |
Bensoeträd (Styrax tonkinensis) | ||
|
Synonymer |
Bensoeharts, bensoe, siamesisk benzoeharts, Siambenzoe, benzoesyrad benzoe, java-frankincense, javarökelse, tonkinstorax | ||
|
Farmakopénamn |
Benzoe, Resina benzoe, Resina Benzoes, Asa dulcis, Benzoe tonkinensis | ||
| CAS-nummer | 9000-72-0 (antagligen Siambensoe), 9000-05-9 (antagligen andra bensoesorter) | ||
| Styrax benzoin gum ("balsamic resin obtained from Styrax benzoin") | |||
|
Engelska
namn |
Benzoin, benzoin resin, gum benzoin, gum benjamin, gum benzoe, benzoe, benzoin, benjoin, Benjamin, head benzoin, belly benzoin | ||
|
Andra
namn |
Romanska språk Cancamum (latin), benzoê (medeltidslatin), benjoin, benjoin du Laos, baume pulmonaire, benjoin claire, benjoin foncé (franska), benzoi, benzoino, benjul (italienska), benzoína, benjuí (spanska), benjoim (portugisiska) Nordiska språk Benzoe, benzoestyrax (danska) Asiatiska språk Luban djawi, luban al-jawi (arabiska: Javarökelse), loban, lobhan, luban (hindi), an-hsi-hsiang (mandarin = kinsesiska), ansokkô, benzoin (japanska) Andra språk Benzoe (tyska), benzoê, benzoëhars (holländska) |
||
|
Förväxlingsrisk |
Benzoin
- eterisk olja ur hartsen Bensoesyra - isolerat ämne ur hartsen Frankincense - javafrankincense, javarökelse är ett gammalt arabiskt namn på bensoeharts. Flytande storax (Liquidambar) • Loban, lobhan, luban = rökelse - hindinamn på olibanumharts i allmänhet och också på specifika varianter av hartserna olibanum (indisk), bensoe (Calcutta) och myrra (guggul). |
||
|
|
|||
|
Tradition |
Bensoeharts har lång
tradition som läkemedel och doftämne i Asien.
I Kina nämns den under Sungdynastin (618-1295) som
importvara först från Sumatra och sedan från
Kambodja. Möjligen men bara möjligen kan det
vara bensoeharts som avses i ett par utvärtes recept
i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr.). Europeisk import Den arabiska benämningen javarökelse myntades av Ibn Battita, som besökte Sumatra 1325 och blev den förste att berätta om hartsen för Europa. Vad man vet nådde den inte till Europa förrän 1461 men då kom desto mer - sultanen av Egypten skickade dogen av Venedig 24 kilo i gåva. Första handelssändningen till Europa kom till Lissabon 1501 skeppad från Malabarkusten i Indien. Några år senare importerade portugiser direkt från Malackahalvön (Malaysia) där hartsen användes i salvor och rökelse. Hartsen blev snabbt populär i 15-1600-talens torra parfymer, t. ex. luktpåsar. Den började dyka upp i europeiska medicinaltaxor på 1500-talet, använd framför allt som konserveringsmedel för fetter. Linné hade med den i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. Namnet Namnet bensoe på hartsen, i svenskan sedan 1748, är rent nylatin. Ursprunget är arabiska lubân jâwî = rökelse från Java. I 1500-talets medicinaltaxor kallades den ibland asa dulcis = ljuv kåda, till skillnad från stinkande kåda, asa foetida. Farmakopéerna Bensoeharts var officinellt i Sverige från första början (1775) och till slutet 1946, från och med 1869 års upplaga med föreskriften att endast Siambensoe fick användas. Man använde det för konservering av ister (förr luktade alla salvor lite bensoe) och för framställning av bensoesyra. 1964 års nordiska farmakopé strök både hartsen och istret. |
||
|
Framställning |
Ursprung Exporteras från Indokina (Thailand, Laos, Vietnamn, Kambodja), Kina, Malaysia, Java, Sumatra. Flera sorters bensoeträd finns som ger olika kvaliteter; sedan länge anses Siambensoe från Thailand vara den bästa. |
||
|
Beskrivning |
Hårda, spröda
bitar med små klumpar eller korn, "mandlar", som
är ett kvalitetstecken. Lätt fet känsla.
Svagt rivande smak. Ljus typ (Benjoin clair) - genom insnitt i barken. Mörk typ (Benjoin foncé) - erhålles om barken först blivit bränd. • I värme: På platta, över eld och i vattenbad smälter hartsen under lukt- och rökutveckling till en mörk och hård massa som inte kan formas eller gjutas till t. ex. orgonit eller andra pomandrar. Siambensoe Den sort svenska apotek förr köpte och fortfarande den enda som duger för parfymändamål. Den som luktar mest vanilj. Gulvit, ljust rödbrun eller brungul med mjölkvit brottyta. Man skiljer på tre former: Bensoetårar, tårbensoe (Benzoe in lacrymis, eng. three drop) Mjuka, spröda korn eller platta stycken som mjuknar i värme. Färska är de vita, mörknar snart till brungula eller rödgula men bryter man dem brukar brottytan vara vit. Smälter vid 75°. Tårarna är den bästa sorten och förekommer i åtminstone fyra kvaliteter. Mandelbensoe (Benzoe amygdaloides, eng. amygdaloids) Kommer därnäst på kvalitetsskalan. Oregelbundna, ganska hårda bitar av rödbruna, fina korn som smälter vid 95°. Insprängda i denna massa finns 0,5-1 cm långa, vita "mandlar" som smälter redan vid 85°. Blockbensoe, klumpar, vanlig bensoe (Benzoe in massis). Den mörkaste, orenaste, sämsta siambensoen. Liknar mandelbensoe men är mörkare och förorenad av växtrester. Säljs i stora block som har avtryck av säckväv eller blad som de förpackats i. (En hjälp till identifiering, eftersom Sumatrabensoe som packas i träkistor inte har sådana avtryck.) Singaporebensoe Har fin lukt och anses vara lika bra som Siambensoe. Förekommer endast som mandelbensoe. Grundmassan är ljusbrun och mandlarna vita, utvändigt svagt köttfärgade. Kom på världsmarknaden kring förra sekelskiftet. Sumatrabensoe Från norra Sumatra, Java, Malaysia, Malacka. Lukten är inte lika vaniljlik som hos Siam; påminner mer om storaxbalsam. Lokala varianter som Palembangbensoe (från Palembangprovinsen, sydöstra Sumatra). Padangbensoe (efter exporthamnen Padang på Sumatra). Panangbensoe, penangbensoe, eng. Northern benzoe (sägs vara en blandning av Siam och Sumatra). Sumatrabensoe har vanligen formen av blockbensoe som tranporteras i kistor eller tunnor med mycket mandlar överst men få i de undre skikten. Massan är smutsgrått röd eller brun och kan vara ända till chokladbrun.Används i hygienartiklar, billig parfym, medicin. Tre kvaliteter: Den första utsöndringen (eng. head benzoin) som är bäst. Därefter får man eng. belly. Sist den sämsta kvaliteten kallad eng. foot benzoin. Sumatrabensoe, Calcuttabensoe En variant av Sumatrabensoe från Indonesien och Malaysia; namnet Calcuttabensoe av att den exporteras över Calcutta. Förekommer endast som blockbensoe och är hopkok av flera sorters bensoe och andra hartser. Klumparna är sköra, smutsigt rödbruna med ganska små vita mandlar och starkt förorenade. Bardagsbensoe i Indien. |
||
| Olöslig i
vatten. Med lite alkohol tillsatt
får man en mjölkvit och lätt sur vätska
(jungfrumjölk). Löses i alkohol (5 delar 90-96 %, bäst lätt uppvärmd; 3 delar 90 % uppvärmd) till en brungul vätska (bensoetinktur), men då måste hartsen vara fri från vita eller ljusröda korn. En apoteksstandard i Europa är att hartsen inte ska innehålla mer än 10 % ämnen som inte kan lösas i 90 % alkohol. |
|||
|
Innehåll |
Smulad bensoeharts kan
vara utblandad med främmande ämnen som storaxbalsam,
kolofonium och balsamen
tjock terpentin. Mest föroreningar finns i blockbensoe. Siambensoe Eterisk bensoeolja med • Fria hartssyror: Bensoesyra finns i den eteriska oljan med 10-18 % - det är för denna som siamesisk bensoeharts kallats "bensoesyrad bensoe". Små mängder kanelsyra. Resinolsyra (6 %). • Hartssyrornas estrar: Framför all bensoesyrans estrar (bensoater) (bensylbensoat, 60-80 % coniferylbensoat) och kanelsyrans estrar (cinnamater), som avges när hartsen värms upp (lätt stickande lukt). • Hartssyrornas terpener. • Oxidationsprodukter av terpenerna. • Aningen vanillin. Andra bensoesorter • Fria hartssyror: Lite eller ingen bensoesyra, däremot mycket kanelsyra. Farmakopén i USA kräver att torr Sumatraharts (som kallas Benzoin) ska innehålla minst 25 % kanelsyra och inte över 20 % material som inte löses i 90 % alkohol. • Hartssyrorna estrar: Därav följer att dessa bensoesorter innehåller mer estrar av kanelsyra (cinnamater) än av bensoesyra (bensoater) o.s.v. |
||
| Varianter | • I europeisk kosmetika och parfym förekommer flera extrakt av bensoeharts, förutom benzoin - se där. | ||
|
Hållbarhet |
Några droppar bensoetinktur fungerar konserverande - hindrar vegetabiliska oljor från att härskna och geléer från att mögla. Förr konserverade man ister och talg genom att smälta det tillsammans med hartsen på vattenbad. | ||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 60 kr per 50 gram och någon gång till ungefär samma pris i hälsokostbutiker. | ||
|
|
|||
| Parfym | Doftbeskrivning Söt vaniljdoft med träbakgrund, kådigare än den eteriska oljan benzoin. Siambensoe föredras alltid. Flyktighet Basnot. Doftblandning Fixatör på andra doftämnen. Går bra ihop särskilt med trä (sandel) och kådiga dofter (copaivabalsam, enbär, frankincense, gran, myrra, patchouli, tonka, kumarin). Se för övrigt den eteriska oljan. Användning Kan lösas i sprit till bensoetinktur, som kan vara en utmärkt fixerande bas i en alkoholbaserad parfym. Hartsen är viktig i parfymindustrin; den tillsätts i det fett som doftämnen dras ut i vid enfleurage. Bensoesyran och dess estrar - de vita "mandlarna" i Siambensoe - kan smältas ut ur hartsmassan. |
||
För rökelsemetoder med glöd eller låga, se under Rumsdoft på samlingssidan Hartser. |
|||
|
Hudläkemedel Sammandragande, desinfekterande, läkande på hudsprickor - redan i Ebers-papyrusen i preparat för sårighet och sveda i anus. Rent kan hartset smältas i salvor och andra feta blandningar, annars mest i form av bensoetinktur och jungfrumjölk i ansiktsvatten. Bensoetinktur: 10-20 % Konserveringsmedel Bensoekonserverat ister och talg var förr den vanliga basen i salva, som inte brukade tillsättas något övrigt konserveringsmedel. Bensoeister: 2-10 % Bensoetalg: 4 % Cold cream: 2 % |
|||
| Fet hy som lätt inflammeras, slapp hy med utvidgade porer, torr hy som behöver fuktskydd. | |||
| Tandvård | I munvatten. | ||
|
Kan
användas som konserveringsmedel i tvål; det
ger också doft och fixerar övriga doftämnen.
|
|||
| Kan irritera känslig hy. Allergi förekommer, med risk för korsreaktioner. Förr användes hartsen ofta ihop med tolubalsam och perubalsam. Särskilt den senare är en väldokumenterad allergen och känd för att ge korsreaktioner också på bensoeharts och dess hartsolja benzoin, och mycket annat. | |||
|
|
|||
|
Invärtes
bruk |
Upphostningsbefrämjande; 1946 års farmakopé använde den förutom som konserveringsmedel också som slemlösande medel. I Frankrike är hartsen känd som baume pulmonaire att inhalera vid kronisk hosta och bronkit. Urindrivande och antiseptisk; bra vid urinvägsinfektion. | ||
|
|
|||
|
Litteratur:
Se t ex Berlin (1849), Berlin (1851), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Kinkele (2004), Kruskopf (1959), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer
(1952), Miller (1969), Nationalencyklopedins ordbok
(1995), Naves (1947), Pharmaca Composita (1896), Pharmacopoea Svecica I (1775),
Piesse (1857), Poucher och Howard (1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Thompson (1927), Thompson (1928), Winter (1994). Nätpublikationer: Moeran (2007): Creatvity at work: making scents of smell: manufacturing incense in Japan (2008 03 14). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
|||