Shenet
Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Hartser - Konserveringsmedel

Bensoeharts


Moderväxt
Bensoeträd (Styrax tonkinensis)
Synonymer
Bensoeharts, bensoe, siamesisk benzoeharts, Siambenzoe, benzoesyrad benzoe, java-frankincense, javarökelse, tonkinstorax
Farmakopénamn
Benzoe, Resina benzoe, Resina Benzoes, Asa dulcis, Benzoe tonkinensis
CAS-nummer 9000-72-0 (antagligen Siambensoe), 9000-05-9 (antagligen andra bensoesorter)
Styrax benzoin gum ("balsamic resin obtained from Styrax benzoin")
Engelska namn
Benzoin, benzoin resin, gum benzoin, gum benjamin, gum benzoe, benzoe, benzoin, benjoin, Benjamin, head benzoin, belly benzoin
Andra namn
Romanska språk
Cancamum (latin), benzoê (medeltidslatin), benjoin, benjoin du Laos, baume pulmonaire, benjoin claire, benjoin foncé (franska), benzoi,
benzoino, benjul (italienska), benzoína, benjuí (spanska), benjoim (portugisiska)
Nordiska språk
Benzoe, benzoestyrax (danska)

Asiatiska språk
Luban djawi, luban al-jawi (arabiska: Javarökelse), loban, lobhan, luban (hindi), an-hsi-hsiang (mandarin = kinsesiska), ansokkô, benzoin (japanska)
Andra språk
Benzoe (tyska), benzoê, benzoëhars (holländska)
Förväxlingsrisk
Benzoin - eterisk olja ur hartsen
Bensoesyra - isolerat ämne ur hartsen
Frankincense - javafrankincense, javarökelse är ett gammalt arabiskt namn på bensoeharts.
Flytande storax (Liquidambar)
• Loban, lobhan, luban = rökelse - hindinamn på olibanumharts i allmänhet och också på specifika varianter av hartserna olibanum (indisk), bensoe (Calcutta) och myrra (guggul).

Tradition
Bensoeharts har lång tradition som läkemedel och doftämne i Asien. I Kina nämns den under Sungdynastin (618-1295) som importvara först från Sumatra och sedan från Kambodja. Möjligen men bara möjligen kan det vara bensoeharts som avses i ett par utvärtes recept i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr.).
Europeisk import
Den arabiska benämningen javarökelse myntades av Ibn Battita, som besökte Sumatra 1325 och blev den förste att berätta om hartsen för Europa. Vad man vet nådde den inte till Europa förrän 1461 men då kom desto mer - sultanen av Egypten skickade dogen av Venedig 24 kilo i gåva. Första handelssändningen till Europa kom till Lissabon 1501 skeppad från Malabarkusten i Indien. Några år senare importerade portugiser direkt från Malackahalvön (Malaysia) där hartsen användes i salvor och rökelse.
Hartsen blev snabbt populär i 15-1600-talens torra parfymer, t. ex. luktpåsar. Den började dyka upp i europeiska medicinaltaxor på 1500-talet, använd framför allt som konserveringsmedel för fetter.  Linné hade med den i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740.
Namnet
Namnet bensoe på hartsen, i svenskan sedan 1748, är rent nylatin. Ursprunget är arabiska lubân jâwî = rökelse från Java. I 1500-talets medicinaltaxor kallades den ibland asa dulcis = ljuv kåda, till skillnad från stinkande kåda, asa foetida.

Farmakopéerna
Bensoeharts var officinellt i Sverige från första början (1775) och till slutet 1946, från och med 1869 års upplaga med föreskriften att endast Siambensoe fick användas. Man använde det för konservering av ister (förr luktade alla salvor lite bensoe) och för framställning av bensoesyra. 1964 års nordiska farmakopé strök både hartsen och istret.
Framställning
Ursprung
Exporteras från Indokina (Thailand, Laos, Vietnamn, Kambodja), Kina, Malaysia, Java, Sumatra. Flera sorters bensoeträd finns som ger olika kvaliteter; sedan länge anses Siambensoe från Thailand vara den bästa.
Beskrivning
Hårda, spröda bitar med små klumpar eller korn, "mandlar", som är ett kvalitetstecken. Lätt fet känsla. Svagt rivande smak.
• Ljus typ (Benjoin clair) - genom insnitt i barken.

• Mörk typ (Benjoin foncé) - erhålles om barken först blivit bränd.
• I värme: På platta, över eld och i vattenbad smälter hartsen under lukt- och rökutveckling till en mörk och hård massa som inte kan formas eller gjutas till t. ex. orgonit eller andra pomandrar.
Siambensoe
Den sort svenska apotek förr köpte och fortfarande den enda som duger för parfymändamål. Den som luktar mest vanilj. Gulvit, ljust rödbrun eller brungul med mjölkvit brottyta. Man skiljer på tre former:
• Bensoetårar, tårbensoe (Benzoe in lacrymis, eng. three drop)
Mjuka, spröda korn eller platta stycken som mjuknar i värme. Färska är de vita, mörknar snart till brungula eller rödgula men bryter man dem brukar brottytan vara vit. Smälter vid 75°. Tårarna är den bästa sorten och förekommer i åtminstone fyra kvaliteter.
• Mandelbensoe (Benzoe amygdaloides, eng. amygdaloids)
Kommer därnäst på kvalitetsskalan. Oregelbundna, ganska hårda bitar av rödbruna, fina korn som smälter vid 95°. Insprängda i denna massa finns 0,5-1 cm långa, vita "mandlar" som smälter redan vid 85°.
• Blockbensoe, klumpar, vanlig bensoe (Benzoe in massis).

Den mörkaste, orenaste, sämsta siambensoen. Liknar mandelbensoe men är mörkare och förorenad av växtrester. Säljs i stora block som har avtryck av säckväv eller blad som de förpackats i. (En hjälp till identifiering, eftersom Sumatrabensoe som packas i träkistor inte har sådana avtryck.)
Singaporebensoe
Har fin lukt och anses vara lika bra som Siambensoe. Förekommer endast som mandelbensoe. Grundmassan är ljusbrun och mandlarna vita, utvändigt svagt köttfärgade. Kom på världsmarknaden kring förra sekelskiftet.
Sumatrabensoe
Från norra Sumatra, Java, Malaysia, Malacka. Lukten är inte lika vaniljlik som hos Siam; påminner mer om storaxbalsam. Lokala varianter som
• Palembangbensoe (från Palembangprovinsen, sydöstra Sumatra).
• Padangbensoe (
efter exporthamnen Padang på Sumatra).
Panangbensoe, penangbensoe, eng. Northern benzoe (sägs vara en blandning av Siam och Sumatra). 
Sumatrabensoe har vanligen formen av blockbensoe som tranporteras i kistor eller tunnor med mycket mandlar överst men få i de undre skikten. Massan är smutsgrått röd eller brun och kan vara ända till chokladbrun.Används i hygienartiklar, billig parfym, medicin. Tre kvaliteter:
• Den första utsöndringen (eng. head benzoin) som är bäst.
• Därefter får man eng. belly.
• Sist  den sämsta kvaliteten kallad eng. foot benzoin.
Sumatrabensoe, Calcuttabensoe
En variant av Sumatrabensoe från Indonesien och Malaysia; namnet Calcuttabensoe av att den exporteras över Calcutta. Förekommer endast som blockbensoe och är hopkok av flera sorters bensoe och andra hartser. Klumparna är sköra, smutsigt rödbruna med ganska små vita mandlar och starkt förorenade. Bardagsbensoe i Indien.
• Olöslig i vatten. Med lite alkohol tillsatt får man en mjölkvit och lätt sur vätska (jungfrumjölk).
• Löses i alkohol (5 delar 90-96 %, bäst lätt uppvärmd; 3 delar 90 % uppvärmd) till en brungul vätska (bensoetinktur), men då måste hartsen vara fri från vita eller ljusröda korn
. En apoteksstandard i Europa är att hartsen inte ska innehålla mer än 10 % ämnen som inte kan lösas i 90 % alkohol.
Innehåll
Smulad bensoeharts kan vara utblandad med främmande ämnen som storaxbalsam, kolofonium och balsamen tjock terpentin. Mest föroreningar finns i blockbensoe.
Siambensoe
Eterisk bensoeolja med
• Fria hartssyror: Bensoesyra finns i den eteriska oljan med 10-18 % - det är för denna som siamesisk bensoeharts kallats "bensoesyrad bensoe". Små mängder kanelsyra. Resinolsyra (6 %).
• Hartssyrornas estrar: Framför all bensoesyrans estrar (bensoater) (bensylbensoat, 60-80 % coniferylbensoat) och kanelsyrans estrar (cinnamater), som avges när hartsen värms upp (lätt stickande lukt).
• Hartssyrornas terpener.
• Oxidationsprodukter av terpenerna.
• Aningen vanillin.
Andra bensoesorter
• Fria hartssyror: Lite eller ingen bensoesyra, däremot mycket kanelsyra. Farmakopén i USA kräver att torr Sumatraharts (som kallas Benzoin) ska innehålla minst 25 % kanelsyra och inte över 20 % material som inte löses i 90 % alkohol.

• Hartssyrorna estrar: Därav följer att dessa bensoesorter innehåller mer estrar av kanelsyra (cinnamater) än av bensoesyra (bensoater) o.s.v.
Varianter • I europeisk kosmetika och parfym förekommer flera extrakt av bensoeharts, förutom benzoin - se där.
Hållbarhet
Några droppar bensoetinktur fungerar konserverande - hindrar vegetabiliska oljor från att härskna och geléer från att mögla. Förr konserverade man ister och talg genom att smälta det tillsammans med hartsen på vattenbad.
Inköp We don't sell, we tell!
Hos importörer av eteriska oljor för runt 60 kr per 50 gram och någon gång till ungefär samma pris i hälsokostbutiker.

Parfym Doftbeskrivning
Söt vaniljdoft med träbakgrund, kådigare än den eteriska oljan benzoin. Siambensoe föredras alltid.
Flyktighet

Basnot.  
Doftblandning
Fixatör på andra doftämnen. Går bra ihop särskilt med trä (sandel) och kådiga dofter (copaivabalsam, enbär, frankincense, gran, myrra, patchouli, tonka, kumarin). Se för övrigt den eteriska oljan.
Användning
Kan lösas i sprit till bensoetinktur, som kan vara en utmärkt fixerande bas i en alkoholbaserad parfym. Hartsen är viktig i parfymindustrin; den tillsätts i det fett som doftämnen dras ut i vid enfleurage.
Bensoesyran och dess estrar - de vita "mandlarna" i Siambensoe - kan smältas ut ur hartsmassan.

För rökelsemetoder med glöd eller låga, se under Rumsdoft på samlingssidan Hartser.
Religiös rökelse: Som religiös rökelse har hartsen varit i bruk i årtusenden, bl. a i de judiska, grekisk-ortodoxa och katolska kyrkorna. I norra Afrika bränner man den idag vid nyblivna mödrars säng för att hålla onda andar borta på samma sätt som man i Norden renat med enris.
Hartsen går också under namnet "den stora tröstaren" för doftens förmåga att samla, lugna och värma vid spänning, stress och irritation och insomningsbesvär. Den anses stärka hjärtat inte bara bildligt utan också bokstavligt.
• Rumsparfym: I Europa och Japan har bensoeharts använts mycket som sött doftämne och fixatör i luktpåsar, potpourrier och pomandrar. Doftens narkotiska kvalitet har givit den rykte som afrodisiakum.
Doftens element
• Luft, jord, eld: I europeisk magisk praxis förknippas doften med både Venus' (luft, jord) sinnlighet och Mars' (eld) sexualitet .
• Jord: I det kinesiska medicinska systemet hör bensoeharts till energifasen Jord, som verkar genom mjälte-bukspottkörtel och magsäck och i obalans ger låg ämnesomsättning med vatten i kroppen, kalla händer och fötter, tankeslöhet, obeslutsamhet och en tendens till självömkan - mjältsjuka. Doften anses kunna stimulera till fasens positiva uttryck förnuft, förståelse och medkänsla.

• Vatten: Vissa moderna elementläror (Henglein) beskriver doften med termerna elementet Vatten och årstiden höst, förknippade med näring, det undermedvetna, kreativitet och fruktbarhet; dess verkningsfält antas vara framför allt känslolivet (snarare än intellektet eller kroppen). Andra dofter med denna harmoniserande verkan på känslolivet är t. ex. ambrette, fänkål, kalmusrot, koriander, labdanum, liquidambar (storax), en del sorters myrra (guggul), ros, stjärnanis, tolubalsam och tonkaböna.

Hudläkemedel
Sammandragande, desinfekterande, läkande på hudsprickor - redan i Ebers-papyrusen i preparat för sårighet och sveda i anus. Rent kan hartset smältas i salvor och andra feta blandningar, annars mest i form av bensoetinktur och jungfrumjölk i ansiktsvatten.
Bensoetinktur: 10-20 %
Konserveringsmedel
Bensoekonserverat ister och talg var förr den vanliga basen i salva, som inte brukade tillsättas något övrigt konserveringsmedel.
Bensoeister: 2-10 %  
Bensoetalg: 4 %
Cold cream: 2 %
Fet hy som lätt inflammeras, slapp hy med utvidgade porer, torr hy som behöver fuktskydd.
Tandvård I munvatten.
Kan användas som konserveringsmedel i tvål; det ger också doft och fixerar övriga doftämnen. 
Kan irritera känslig hy.  Allergi förekommer, med risk för korsreaktioner. Förr användes hartsen ofta ihop med tolubalsam och perubalsam. Särskilt den senare är en väldokumenterad allergen och känd för att ge korsreaktioner också på bensoeharts och dess hartsolja benzoin, och mycket annat.

Invärtes bruk
Upphostningsbefrämjande; 1946 års farmakopé använde den förutom som konserveringsmedel också som slemlösande medel. I Frankrike är hartsen känd som baume pulmonaire att inhalera vid kronisk hosta och bronkit. Urindrivande och antiseptisk; bra vid urinvägsinfektion.

Litteratur: Se t ex Berlin (1849), Berlin (1851), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kinkele (2004), Kruskopf (1959), Lindgren (1918), Linné (1954), Ljungdahl (1953), Meyer (1952), Miller (1969), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Naves (1947), Pharmaca Composita (1896), Pharmacopoea Svecica I (1775), Piesse (1857), Poucher och Howard (1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén XI (1946), Thompson (1927), Thompson (1928), Winter (1994).
Nätpublikationer: Moeran (2007): Creatvity at work: making scents of smell: manufacturing incense in Japan (2008 03 14). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/ravaror/benzoeharts.html
Datum: 2018 05 28 - Uppdaterad: 2010 03 8
Cookieinfo
Made with a Mac