 |
       
Oljor Behenolja |
||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Moderväxt |
Behenträd (Moringa arabica, Moringe oleifera = Moringa pterygosperma) | ||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
Beenolja, benolja, moringaolja, soringaolja, urmakarolja, urmakareolja | ||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Oleum Behen, Oleum Been | ||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 1) 93165-54-9 | ||||||||||||||||||||
| 1) Moringa pterygosperma oil ["the oil obtained from the seeds of the tropical tree Moringa pterygosperma"] 2) Moringa pterygosperma seed oil ["the oil obtained from the seeds of the tropical tree Moringa pterygosperma"] |
|||||||||||||||||||||
|
Engelska namn |
Moringa oil, behen oil, ben oil, oil of ben, ben nut oil, horseradish oil, drumtree oil, moringa of ben oil, oil of bancoul, oil of K'miri |
||||||||||||||||||||
|
Andra namn |
Romanska språk Oleum balanum (latin), huille de benoiele (franska) Andra språk Bak (fornegyptiska), myrobalan (arabiska) |
||||||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Behenolja har inget med benolja, klövfett eller liknande att göra. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
| Tradition | Denna olja med lång, krånglig och intressant
historia har knappt synts till sedan sin storhetstid under
forntiden. Till Egypten importerades den redan under Gamla riket (2700-2200 f. Kr.) från Syrien och Cypern. Den har ingått i läkemedel men framför allt varit basolja i de berömda egyptiska örtoljorna. I en grav från omkring 1400 f. Kr. har man hittat en kruka som enligt inskriptionen innehöll 2 liter behenolja med alruna och något gummi- eller hartsämne, men oljan är känd från Gamla riket ett årtusende tidigare, då den importereds från Syrien och Cypern. Två kvaliteter fanns, "färsk" och "söt". Senare odlades trädet i Egypten. Grekland och Rom Även grekerna använde behenolja i örtoljor. Theofrastos på 300-talet f. Kr. är helt bestämd: behenolja är bäst! Runt år 70 berättar romaren Plinius om trädet och dess frukter som han kallar myrobalanum, efter det grekiska ordet myron för salva. Hans samtida Dioskorides kallar frukterna Balanos myrepsike, som lär betyda ungefär "ollonformig frukt lämplig till beredning av luktsalva". När man stöter sönder kärnorna lämnar de nämligen "liksom bittermandeln en vätska som man använder istället för olja till beredning av kostbara salvor". (Notera det där "istället" - bittermandelolja användes "istället" för olja. Här syftas på att antikens mandelolja var något helt annat än vår.) Dioskorides rekommendation bidrog till att balanosfrukterna och deras olja fick rätt stor medicinsk användning. Nygammal olja Något har skett med odlingsförhållanden eller ekonomi som gjort att de internationella kosmetikajättarna börjat intressera sig för den. Det är ju också sällan man upptäcker en så idealisk parfymolja - vartannat årtusende ungefär. |
||||||||||||||||||||
|
Oljan ovan från ett av de afrikanska projekt som pågår för att få igång odling av trädet och utvinning av oljan. |
Oljan i Alexandria Vid det laget hade Alexandria i Egypten, under Roms spira, naturligtvis, växt till dåtidens parfymcentrum. Det gällde i viss mån fortfarande när turkarna erövrade staden 642 och där lärde känna frukten och oljan. Det arabiska myrobalan kom dock inte att betyda frukten utan oljan och dessutom örtoljorna som drogs ut i den. Att arabiska örtoljor brukade innehålla myrraharts, indisk kardemumma och andra kardemummasorter blev orsaken till ett missförstånd: Portugisiska botaniker som började utforska Fjärran Östern på 1500-talet slösade åratal på att leta efter trädet som gav den väldoftande myrobalanoljan, innan de fick klart för sig att den var ett utdrag. Oljan i Europa Ytterligare ett missförstånd uppstod när en ny malaysisk frukt nådde Europa genom arabisk förmedling. Européerna förväxlade den med myrobalanum och kallade de nya frukterna myrobalaner. Till slut gick det inte att skilja de två åt med mindre än att den gamla döptes om. Den fick ett namn hämtat från arabiska bân, som snart blev ben och behen-frukt. Det var särskiljande nog, men de två blev förväxlade i århundraden ändå, eftersom båda användes som läkemedel. Självklart förvirrade det att antikens myrobalaner (behenfrukter) inte var detsamma som farmakopéernas myrobalaner. Uppå allt detta händer det idag att oljan när den omskrivs på svenska uppfattas som en animalisk benolja. Oljan i Grasse Modern tids intresse för behenolja började på Jamaica under 1800-talets första hälft. Oljan fick rykte om sig som extremt hållbar och som det bästa finsmörjmedel (urmakarolja). 1848 analyserades oljan första gången och man hittade en ny mättad fettsyra i den som fick namnet behensyra. Inom parfymeriet i Grasse användes behenolja som macerationsolja för örtolja tills den på 1870-talet började ersattes med billigare oljor, alkohol och nya lösningsmedel. På 1930-talet prövades den åter men sedan blev det tyst om behenolja i parfymsammanhang. Här spelade säkert politiska förändringar in - det hände en hel del i gamla kolonialländer årtiondena kring 1900. Och medan behenoljan under resten av århundradet levde ett undanskymt europeiskt liv som urmakarolja, växte den storskaliga odlingen av trädet upp i Indien. Farmakopéerna Behenolja var upptagen i Stockholmsfarmakopén 1686 och också i 1699 års medicinaltaxa men aldrig i den svenska farmakopén. |
||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||
|
Beskrivning |
Rätt tunn, klar olja, färglös eller
gul. Söt nötaktig
lukt och smak som påminner om sesamolja. Biologisk olja från Kenya och Uganda som kan köpas
i Sverige är ljust gröngul och inte helt klar, i kylskåpstemperatur fast och ogenomskilig - håll flaskan under varmvattenkranen så blir den flytande igen. Plinius' beskrivning från Rom låter märklig: "parfymörer extraherar saften bara ur baljan..." - resultatet bör ha blivit en rätt vattnig massa. Och medicinarna, som verkligen använde de oljerika fröna, "häller varmt vatten på allt eftersom de stöter dem." Det kan knappast ha varit sådan olja gjort de egyptiska örtoljorna så berömda. |
||||||||||||||||||||
| 100 ml väger ca 91 gram. 100 ml = ca 111 ml. | |||||||||||||||||||||
| • Olöslig i vatten eller vattenlösliga ämnen som
glycerin och alkohol. • Löslig i andra oljor. Eteriska oljor löses lätt men kan grumla oljan. |
|||||||||||||||||||||
| Innehåll | Fettsyrornas fördelning: | ||||||||||||||||||||
|
Mättade fettsyror
12-30 % |
|||||||||||||||||||||
| Hållbarhet | Det finns två goda skäl till att antikens parfymörer gillade oljan: Den är hållbar och den tar upp andra dofter lätt. Förvara i väl tillslutet kärl så att inte annan lukt kommer till. Hållbarhetstiden brukar idag anges till 2-5 år om den förvaras någorlunda svalt (inte över 40°) i mörkt och lufttätt kärl. Utmärkt till örtolja. | ||||||||||||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 65 kr per 100 ml och till ungefär samma pris i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
Användning Behenolja tycks verkligen vara den perfekta oljan till örtolja och oljehaltiga parfymer - hållbar, relativt luktfri eller i alla fall med god lukt och tar upp andra lukter extremt bra. |
|||||||||||||||||||||
| Hudvård | Ger en fet, lite klibbig
känsla på huden och stannar kvar där ett
bra tag. Hudläkemedel Den feta ytan bevarar fukt och skyddar mot väder och vind - enligt Ebers-papyrusen från omkring 1550 f. Kr. skyddar den t.o.m. mot myggbett. I växtländerna har den använts till sårvård. Många av växtdelarna - rot, bark, blad o.s.v. - har antiseptiska egenskaper, men inget sådant har ännu hävdats om oljan. • Örtolja: 100 % - tål uppvärmningen. |
||||||||||||||||||||
| Hårvård | I och med att behenolja användes som enfleurageolja i Grasse blev den automatiskt också basolja i 17- och 1800-talens finare håroljor och hårpomador. | ||||||||||||||||||||
| Massage | Tas upp långsamt av huden, därför bra i massage - händerna glider bra utan att det blir alltför kladdigt. I det forntida Egypten gned man in oljan på buken på gravida kvinnor. | ||||||||||||||||||||
| Fast tvål | På senare år har det visat sig att oljan är en utmärkt tvålolja - tvålen får ett stabilt lödder och utmärkta tvättegenskaper. | ||||||||||||||||||||
| Hudreaktion | Den som är känslig för besprutningsmedel kan pröva en en olja från ekologisk odling. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
| Mat och dryck | Det mesta från trädet är ätligt, även oljan, och den är också känd som matolja sedan forntidens Egypten. Tveksamheter finns här eftersom oljan innehåller den giftiga enkelomättade fettsyran erukasyra. Med rapsolja hade man samma problem, som löstes genom att man lyckades odla fram rapssorter helt utan erukasyra. | ||||||||||||||||||||
|
Miljö |
Olja från biologiskt odlade träd finns att få. | ||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Gentz och Lindgren (1946), Jönsson (1910),
Jönsson och Simmons (1935), Lindgren (1918), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer
(1952), Naves (1947), Piesse (1857), Plinius bok 12:XLVI (1968). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). University of Leicester: Moringa oleifera Lam. (2004 09 01). Purdue University: Moringa oleifera Lam. (2005 07 21). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19). • Citat: Parfymörer extraherar saften...: Plinius bok 12:XLVI (1968). |
|||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||||||||||||||
