 |
       
Konserveringsmedel - Vitaminer Askorbinsyra |
||
|
|
|||
|
Moderväxt |
Nypon (arter av Rosa), citron (Citrus limon), svarta vinbär, paprika och andra frukter och grönsaker | ||
|
Synonymer |
Askorbinsyra, C-vitamin, L-askorbinsyra, antiskorbutiskt vitamin, hexuronsyra | ||
|
Farmakopénamn |
Acidum ascorbicum | ||
| E 300 Askorbinsyra | |||
| CAS-nummer | 50-81-7, 62624-30-0 | ||
| Ascorbic acid | |||
|
Engelska
namn |
Ascorbic acid, vitamin C, L-ascorbic acid, hexuronic acid | ||
|
Andra
namn |
Romanska språk Acide ascorbique (franska) Nordiska språk Ascorbinsyre, vitamin C (danska) Andra språk Askorbinsäure (tyska) |
||
|
|
|||
|
Tradition |
Skörbjugg, grav C-vitaminbrist,
som börjar med lösa tänder och slutar med
döden, finns dokumenterad från forntidens Egypten.
Orsaken var obekant. Det gissades på förgiftning,
dålig mat och könssjukdomar, och Plinius, som
bredvid sitt flitiga skrivande var amiral i romerska flottan,
lokaliserade till och med en källa i Germanien som
smittkälla. Svenska handskrifter från 14- och
1500-tal ger läkeråd mot skörbjugg i både
mun, bröst och ben. Olaus Magnus på 1500-talet
förklarar sjukdomens namn: "skörbuk, det
är sårig buk, enär denna under svåra
och långvariga plågor småningom förtvinar".
Han för sin del tror att denna "en av de i
Norden gängse sjukdomarna" har med födan
att göra, för den härjar i belägrade
städer där man lider brist på färskt
kött. Mot detta värjer man sig genom att dricka
malört. Uppenbarligen hade man ingen malört
när danskarna belägrade Stockholm under
åtta månader 1502: 900 av 1.000 döda dog av skörbjugg. Medel mot skörbjugg Under 16- och 1700-talens upptäcktsresor och långturer dog sjömän som flugor av sjukdomen trots att det fanns många vittnesbörd om hur den kunde förebyggas och botas med bär, frukter och annat från växtriket. Culpeper berättade på 1650-talet att man kunde klara sig genom att dricka avkok på granskott. Nybyggare i Amerika fick lära sig samma sak av indianer. 1753 rapporterade slutligen en engelsk marinläkare om sina framgångsrika experiment med limefrukt. Ändå dröjde det till 1795 innan det blev det rutin i flottan att ge sjömännen en daglig dos juice. Härav kommer smeknamnet limeys på engelska sjömän. Nobelpris i vitamin Under första världskriget började många stora läkemedelsföretag arbeta på att renframställa det tänkta antiskörbjuggsämnet men det tog femton år innan det blev isolerat. Den ungerske kemisten Albert Szent-Györgi (1893-1986) letade efter ett medel mot oxidation och extraherade för detta ofantliga mängder paprika. 1928 fick han fram en substans som blev stående på laboratoriet i fem år. 1937 fick Szent-Györgi fick Nobelpriset i medicin för sin upptäckt och sitt arbete om oxidation. Det blev verkligen vitaminernas år. Walter Norman Haworth fick kemipriset för undersökningar om kolhydrat och vitamin C, delat med Paul Karrer som undersökt karotenoider och A-vitamin. Ytterligare ett Nobelpris är förknippat med askorbinsyra, 1954 års i kemi till Linus Pauling för hans undersökningar av kemiska bindningar. Försäljningen av C-vitamin gick upp som en raket sedan han publicerat boken "C-vitamin och förkylning" 1970. Själv intog han askorbinsyra skedvis varje dag och menade att det rådde bot på det mesta. Namnet I svenskan finns ordet askorbinsyra sedan 1940. Szent-Györgis första namn var hexuronsyra, som 1934 blev askorbinsyra bildat av grekiska a = inte, och nylatin scorbutus = skörbjugg. Även en annan av Szent-Györgis stora upptäckter blev omdöpt: hans vitamin P fick senare namnet flavonoider. Farmakopéerna Togs upp i 1946 års svenska farmakopé och fanns vid den tiden också i den danska men ännu inte i den norska eller finska, upptogs i den nordiska 1964 och finns i dagens europeiska. |
||
|
Framställning |
• Förekomst: Askorbinsyra finns i alla grönsaker, frukter,
bär och rotfrukter, alltid tillsammans med bioflavonoider.
Rikaste källorna är svarta vinbär, nypon, persilja, paprika. Människan och några få andra djurarter
kan inte bilda det själva i kroppen utan måste
få det kontinuerligt genom födan. Det finns också i den mänskliga huden,
fem gånger mer i överhuden än i läderhuden
därunder, där det bildar ämnen som är byggstenar för kollagen. • Tillverkning: Framställs syntetiskt ur sockerarter, t. ex. majsdextros och sorbitol. |
||
|
Beskrivning |
Ren askorbinsyra är färglösa eller nästan färglösa kristaller eller ett vitt eller något gultonat vitt kristalliniskt pulver. Luktfritt med starkt sur smak. Smälter vid 190-195°. Mörknar i kontakt med ljus, värme, syre och fukt. | ||
| Mått och vikt | 1) Askorbinsyra: 100 ml väger ca 89 gram. 100 gram = ca 112 ml. | ||
| • Lösligt i vatten
(3-4 delar), 95 % alkohol (30-40
delar). • Olösligt i oljor och eteriska oljor. pH och inkompatibiliteter • Vattenlösning 2 % blir måttligt sur (pH 2-4), vattenlösning 5 % måttligt sur (pH 2,1-2,6). • Inkompatibelt med oxidationsmedel (oxidation), alkalier och metaller (järn, nickel, koppar). |
|||
|
Innehåll |
Askorbinsyra kan göras ren (Nordiska farmakopén 1964 krävde 99,5 % renhet) och koncentrerad (upp till 1.000 mg per ml). Dagens rena pulver från apotek innehåller 180 mg askorbinsyra per ml. | ||
| Varianter | Askorbater |
||
|
Ersättning |
• Om det bara är surheten man är ute efter kan de olika vanliga syrorna i pulverform ersätta varandra: citronsyra, vinsyra etc. eller så använder man helt enkelt citronsaft. | ||
|
Hållbarhet |
• Torrt håller sig askorbinsyra
ganska bra så länge det förvaras
mörkt och svalt i väl tillslutet
kärl. Szent-Györgis askorbinsyra höll sig
rätt bra på hyllan i nästan fem år. När ljus, värme och syre kommer till sönderdelas och mörknar det snabbt på grund av oxidering (syre tas upp och väte avges). Det tål alkalier dåligt och förstörs
av metaller som järn, nickel och koppar. Det kan
blandas med andra torra pulver för att vara klart
att blanda med vätska vid användning. Ett
stort kosmetikaföretag gjorde just så på
1990-talet: kräm och askorbinsyrapulver levererades i separata förpackningar
för kunden att blanda själv; blandningen sades hålla sig ett par månader. Bioflavonoiderna
som hänger intimt ihop med askorbinsyra i växterna
har visat sig förstöras vid tillagning i mikrovågsugn. • Vattenlösning: Löst i vattten oxideras askorbinsyra snabbt, särskilt ihop med ljus, värme och syre. Det är något så när hållbart i sura lösningar men oxideras snabbt i neutrala och alkaliska och har genom detta "självmord" en indirekt antioxidant verkan på blandningen. Så länge det håller sig, fungerar det (ett par ml per dl) som surgörare vilket förlänger och förstärker effekten av andra antioxidanter. Vattenlösningar ska inte förvaras i metallkärl; järn, nickel och koppar sätter i gång nedbrytningen. • Oljeblandning: Askorbinsyra löses inte i olja men de två kan blandas och förvaras ihop. Vid användning skakar man om oljeblandningen och blandar den med vätska direkt i handen. |
||
|
Hos importörer av eteriska oljor för runt 50 kr per 100 gram och ibland i hälsokostbutiker till ungefär samma pris. På apotek för runt 50 kr per 100 gram, runt 915 kr per 900 gram. | ||
|
|
|||
|
Hudläkemedel |
|||
| Hårvård | Ett par matskedar askorbinsyra i sköljvattnet ger glans till håret, särskilt blont. | ||
| Askorbinsyra: Ett av de minst allergiframkallande ämnena i kosmetika. | |||
|
|
|||
|
Mat
och dryck |
Askorbinsyra är tillåtet som livsmedelstillsats (E 300 Askorbinsyra) i alla livsmedel som får innehålla tillsatser. Några mängdbegränsningar finns inte. Det används som antioxidant och surgörare i t. ex. i sylt och saft och också i mjöl mjöl (ger bättre bakegenskaper) och kött (gör att den röda färgen håller sig längre och hejdar bildningen av nitrosaminer). Askorbinsyra tillsatt som antioxidant får inte deklareras som vitamin C utan ska heta E 300. Högre halter tillsatta i t. ex. fruktjuice vars C-vitamininnehåll förstörts i framställningen får däremot kallas C-vitamin. |
||
|
Invärtes
bruk |
Tillsammans med E-vitamin
och selen skyddar C-vitamin organismen mot oxidation.
Det är nödvändigt för att kollagen
ska bildas i bindväven.
Brist märks snabbt på huden, t. ex. som rynkor,
långsam sårläkning och ständiga
blåmärken. I egenskap av antioxidant bidrar
det till att stärka immunförsvaret och motverka
gifteffekter av kemikalier etc. De officiella rekommendationerna (runt 60 mg per dag) är på väg att höjas. Åsikterna om megadoser (500-5.000 mg = 0,5-5 gram eller Linus Paulings 2-9 gram) är delade. På senare år har man uppmärksammat att formen har betydelse. I teorin är "askorbinsyra" oavsett ursprung just "C-vitamin". I praktiken absorberar och utnyttjar kroppen naturliga former bättre än syntetiska, särskilt när de ingår i sitt sammanhang, alltså hela C-komplexet med bioflavonoider etc. |
||
|
Giftighet |
• Akut förgiftning: Inte giftigt men höga doser (över 5 gram) kan
ge magknip och diarré. Mageffekterna används
för att ställa in rätt dos: Man börjar
med en rimligt hög dos och sänker om man får
diarré, höjer om man inte får det, tills
man nått balanspunkten. • Kronisk förgiftning: Askorbinsyra ansamlas inte; 73 % utsöndras med urinen inom ett dygn. Av detta följer att giftpotentialen är liten och att ämnet måste intas kontinuerligt. Möjligen finns risk för njursten vid dagsdoser om flera gram. Stort intag ökar utsöndringen av mineraler och spårämnen och bör därför kombineras med tillskott av sådana. Höga doser under lång tid ger tolerans så megakurer ska inte avslutas hastigt. Det har visat sig att kombinationen askorbinsyra (E 300) och natriumbensoat (E 211), vanlig i bl. a. läskedrycker, kan bilda det mycket cancerogena ämnet bensen. Molekylerna är mycket små, tränger lätt in i blodbanor och lungor och skadar cellernas arvsmassa även i små doser. Gränsvärdet för bensen i dricksvatten i Europa är 1 ug (mikrogram) per liter. Storstadsluft innehåller 10 gånger mer, en cigarett 50 gånger mer. Askorbinsyra hämmar bildningen av nitrosaminer, en reaktion mellan aminer och kväveföreningar, mest typisk i sur miljö och i närvaro av nitrit. |
||
|
Miljö |
Troligen lätt nedbrytbart. KRAV-godkänt antioxidationsmedel. Danska Miljøstyrelsen bedömer askorbinsyras miljöfarlighet som liten. Askorbinsyra och C-vitamintillskott som tillverkats i USA är med ganska stor säkerhet gjord av genmanipulerad majs eller majs som blandats med sådan. | ||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1974),
Bolin och Gustaver (1960), Culpeper (1976), Elkington
och Hailes (2000), Haeger (1975), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Ljung (2002), Lodén (2002),
Lodén (2008), Magnus bok 9, 16 (1976), Meidinger (1999), Möller
(1997), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nilsson (2008), Nilsson
och Peterson (1998), Stodola och Volák (2000),
Strindberg (1974). Som kosttillskott: Davis (1977), Davis (1978),
Mindell (1989), Okholm (1989), Valnet (1992), Wilhelmsson (2003). Som
livsmedelstillsats: Hanssen (1986), Livsmedelsverket
(1998), Nilsson (2007), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). • Artiklar: Sahlman, Madeleine: Gift kan bildas i läsk: Livsmedelsverket togs på sängen av amerikanskt larm om bensen (Göteborgs-Posten 2006 02 25). • Nätpublikationer: European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 15). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
