|
Förtjockningsmedel Alginater |
|||
|
|
|||
|
Moderväxt |
Kelp = brunalger (arter av Laminaria, Macrocystis) | ||
|
Synonymer |
1.1) Alginsyra 2) Salter av alginsyra 2.1) Natriumalginat 2.2) Kaliumalginat 2.3) Ammoniumalginat 2.4) Kalciumalginat 3) Estrar av alginsyra 3.1) Propenylglykolalginat, alginsyrans propylenglykolestrar, 1,2-Propylenglykol-alginat |
||
|
Farmakopénamn |
1.1) Acidum alginicum 2.1) Natrii alginas |
||
| 1.1) E 400 Alginsyra
2.1) E 401 Natriumalginat 2.2) E 402 Kaliumalginat 2.3) E 403 Ammoniumalginat 2.4) E 404 Kalciumalginat 3.1) E 405 1,2-Propylenglykol-alginat |
|||
| CAS-nummer | 1.1) 9005-32-7 2.1) 9005-38-3, 57606-04-9 2.2) 9005-36-1 2.3) 9005-34-9 2.4) 9005-35-0 3.1) 9005-37-2 |
||
| 1.1) Alginic acid 2.1) Algin 2.2) Potassium alginate 2.3) Ammonium alginate 2.4) Calcium alginate 3.1) Propylene glycol alginate |
|||
|
Engelska
namn |
1.1) Allginic
acid |
||
|
Andra
namn |
Romanska
språk 1.1) Acide alginique (franska) Nordiska språk 1.1) Alginsyre (danska) 2.1) Natriumalginat (danska) 2.2) Kaliumalginat (danska) 2.3) Ammoniumalginat (danska) 2.4) Calciumalginat (danska) Andra språk 1.1) Alginsäure (tyska) |
||
|
|
|||
|
Tradition |
Brunalger har använts
länge som bl. a. livsmedel, läkemedel och jordförbättringsmedel.
Extraherade alginater ur dem har använts några
årtionden i livsmedel och kosmetika. På 1990-talet
var världsproduktionen av geléämnen från
alger 60.000 ton om året, varav drygt 40 % var alginater
från brunalger, resten karragen
och agar-agar från
rödalger. Farmakopéerna 1.1) Alginsyra är upptaget i den europeiska farmakopén. 2.1) Natriumalginat likaså. |
||
| Framställning | Strikt talat är endast
alginsyrans salter alginater men termen används också om
hela gruppen: alginsyra, dess salter och dess estrar. De finns i alla brunalger; i en del arter
utgör de 30-45 % av torrvikten. 1.1) Alginsyra: Framställs ur algin som är ett kolhydrat i brunalger. Algerna tvättas och extraheras med soda eller andra alkaliska lösningsmedel. Man får en slemmig vätska varur alginsyran kan fällas ut med hjälp av syror. 2) Alginsyrans salter: Fälls ut ur alginsyra med alkalier. 3.1) Propylenglykolalginat: Alginsyra förestrad med propylenglykol. Ursprung De största producenterna är Kina (25 %), Skottland (20 %), Norge (15 %) och Japan (5 %). Resterande 35 % extraheras i bl. a. USA, Kanada och Frankrike. |
||
|
Beskrivning |
1.1) Alginsyra:
Ett vitt till ljust gulbrunt pulver, luktlöst eller
nästan luktlöst. 2.1) Natriumalginat: Ett vitt, gråvitt till ljust gulbrunt pulver, så gott som luktlöst. 3.1) Propylenglykolalginat: Ett vitt till gulaktigt pulver, så gott som luktlöst. |
||
|
1.1) Alginsyra: Olösligt
i vatten men sväller
och bildar gelé. Mycket svårlösligt
i alkohol (flera tusen delar
alkohol krävs). |
|||
|
Innehåll |
Alginater blandas med varandra
för att passa olika behov, t. ex. olika löslighet
och geléringsförmåga vid olika temperaturer
och geléets fasthet. Andra ämnen som alkohol
och borax tillsätts också
för att standardisera egenskaperna. Eftersom alginater
drar till sig tungmetaller ska man se till att få
kontrollerad vara. 1.1) Alginsyra: Huvudsakligen guluron- och mannuronsyra. 2) Alginsyrans salter: Kan fås så gott som 100 % rena. 3.1) Propylenglykolalginat: Propylenglykol (ca 64 %), alginat (ca 36 %). |
||
| Varianter | 2) Salter av alginsyra: Det finns många varianter av alginater. Ett 15-tal förekommer i kosmetika, de flesta salter av alginsyra som används som konsistensmedel. | ||
|
Ersättning |
Mindre behandlade extrakt som karragenan och agar-agarpulver. • Obehandlad alg som agar-agar, karragen och kelp. |
||
| Hållbarhet | Alginater har närmast
obegränsad hållbarhet om de förvaras skyddat
för fukt. Färdigt gelé
måste konserveras. 2.1) Natriumalginat: I Japan har man funnit att spray med 0,2 % natriumalginat är effektivt mot vissa svampsorter som angriper lagrat ris. |
||
|
Inget man hittar i butik. | ||
|
|
|||
| Hudvård | Hudläkemedel 2.4) Kalciumalginat: Har kommit till användning i sjukvård som inneslutande omslag på brännsår och svåra hudskador. Ny frisk vävnad växer lätt kring fibrerna. Lagret är också lättare att ta bort (med saltlösning) än andra täckande medel. Förtjockningsmedel Förtjocknings- och stabiliseringsmedel i vattenhaltiga preparat. I ansiktsmasker som ska dras av - alginaterna bildar en tunn film. • Gelé, lotion, mager kräm: ca 1 % ger gräddliknande konsistens |
||
| Konsistensmedel i schampo, balsam och hårgeléer. Kan förtjocka sockertensider utan problem. | |||
| 2.1) Natriumalginat: Används mycket som gelémedel i tandkräm. | |||
|
|
|||
|
Mat
och dryck |
Alginater får tillsättas utan mängdbegränsningar i alla livsmedel som får innehålla tillsatser. De används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i t. ex. glass, frysta desserter, marmelad och ketchup. |
||
|
Invärtes
bruk |
Används
i magmediciner och bantningsmedel - de förtjockar maginnehållet.
I Kina har de använts i cancerbehandling. 2.1) Natriumalginat: Kelps rykte för att dra radioaktiva ämnen ur kroppen har fått belägg i försök med natriumalginat, som hämmar upptag i kroppen av tungmetaller (bly, strontium-90). Tungmetallerna byts ut mot alginaternas natrium som sedan försvinner ut genom tarmen (alginaterna bryts inte ner utan passerar osmälta).Tros vara användbart vid kvicksilversanering. 2.4) Kalciumalginat: Används (liksom i viss mån natriumalginat) invärtes som blodstillande medel - blodet förtjockas genom gelbildning. |
||
|
Giftighet |
Ogiftiga. Stora doser är laxerande. Eftersom de mängder man får i sig med mat är
så små anser FAO/WHO inte att de innebär
några hälsorisker och har inte givit någon rekommendation om acceptabelt dagligt intag (ADI).
3.1) Propylenglykolalginat: Acceptabelt dagligt intag (ADI) beräknas till runt 70 mg per kilo kroppsvikt, alltså runt 4.900 mg (4,9 gram) för en person på 70 kilo. |
||
|
Miljö |
Alginater antas vara lätt
nedbrytbara. 1.1) Alginsyra: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel. 2.1) Natriumalginat: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel. 2.2) Kaliumalginat: KRAV-godkänt emulgerings / stabiliserings / förtjockningsmedel. |
||
|
|
|||
|
Litteratur:
Se t ex Jönsson och Simmons (1935), Ljungdahl (1953),
Meyer (1952), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996),
Svanberg (1948). Som livsmedelstillsats: Hanssen (1986),
Livsmedelsverket (1998), Nilsson (2007), Nilsson (2208), SLV FS 1999:22, Zinck och Hallas-Møller (2005). Nätpublikationer: National University of Ireland: Seaweed Site (2005 10 23). European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 15). Livsmedelsverket: E-nummernyckeln (2009 02 13). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||